Bora Bora and Maupiha’a

Det är svårt att få seglen att bli nöjda idag. Vinden är ganska svag och vågorna gör att vi rullar mycket. Vi provar att spira genuan, vilket betyder att man tvingar ut genuan på motsatt sida med en extra bom, men det fungerar inte. Det behövs två uppe på däck för att få till det. Vinden är rakt akterifrån så det är plattläns. Vilket betyder att genuan inte får så mycket vind utan storseglet tar den lilla vind som är. Eftersom vi rullar så mycket vrider vinden ibland in lite från styrbord och ibland lite från babord så seglen slår obehagligt och det sliter på dem.

It’s hard to get the sails to be happy today. The wind is quite light and the waves are causing us to roll a lot. We’re trying to furl the genoa, which means forcing the genoa out to the opposite side with an extra boom, but it doesn’t work. You need two people on deck to do it. The wind is straight from the stern so it’s flat. Which means the genoa doesn’t get much wind, but the mainsail takes what little wind there is. Because we’re rolling so much, the wind sometimes turns in a little from starboard and sometimes a little from port so the sails hit uncomfortably and it wears them out.

Messenger_creation_6F9ECBB3-57A5-4687-BF5B-41CF37B8C953
Sailing!

Vi lämnar Bora Bora bakom oss och styr nu Vilja mot en liten atoll långt ute till havs – Maupiha’a. Vistelsen på Bora Bora blev kort. Bara två nätter. Skall man njuta av öns skönhet bör man nog bo på en lyxresort i hyddor ute på vattnet, njuta av lyxen och göra dyk- eller snorkelturer. Fast det kostar från 8000 sek per natt. De flesta rum är betydligt dyrare. Vi, som är bortskämda med vackra rev och kommer komma till lika vackra igen behöver ju inte trängas med turisterna här på ön. Staden i sig är bara en väg med några serveringar och juvelerar- och souvenirbutiker. Bora Bora är kanske lite av en besvikelse för oss men vi kan i alla fall att vi varit här. Vi har sett så många andra oförstörda och vackra öar med mindre turism. Kommer man med flyg däremot så är det nog, för de flesta, en pärla ute i Stilla Havet.

We leave Bora Bora behind us and now steer Vilja towards a small atoll far out to sea – Maupiha’a. Our stay on Bora Bora was short. Only two nights. If you are going to enjoy the beauty of the island, you should probably stay at a luxury resort in huts out on the water, enjoy the luxury and go diving or snorkeling. Although it costs from 8000 sek per night. Most rooms are considerably more expensive. We, who are spoiled with beautiful reefs and will come to equally beautiful ones again, don’t need to be crowded with tourists here on the island. The town itself is just a road with a few restaurants and jewelers and souvenir shops. Bora Bora is perhaps a bit of a disappointment for us, but at least we know that we have been here. We have seen so many other unspoiled and beautiful islands with less tourism. If you come by plane, however, it is probably, for most people, a pearl out in the Pacific Ocean.

Vi ligger vid en boj som tillhör yacht-cluben. Första kvällen åker vi in dit tillsammans med Magic och Aura. Där är en dansuppvisning och vi får än en gång uppleva lokal kultur, musik och höftrullningar. Både kvinnorna och männen är så vackra i sina traditionella kläder, bastkjolar och blomsterutsmyckningar. Det är en ynnest att få ta del av denna fantastiska och rika kultur.

We are at a buoy that belongs to the yacht club. The first evening we go there together with Magic and Aura. There is a dance performance and we get to experience local culture, music and hip rolls once again. Both the women and the men are so beautiful in their traditional clothes, bast skirts and flower decorations. It is a privilege to be part of this fantastic and rich culture.

Messenger_creation_A4AF1CD6-DE3B-469C-9B76-3EE81374A9AD
Beautiful woman
Messenger_creation_3C483B07-632C-4A25-83CC-1F1BB871048B
And a man
Messenger_creation_3BAE79E5-47B5-4603-B08D-E92AC1B0D79D
Traditional dresses
Messenger_creation_A77399DE-6C5A-4BB1-AA52-64455D9211D6
Together with the dancers

Första dagen på Bora Bora påbörjar vi vår utcheckning från Franska Polynesien. Först har vi uppdaterat när vi skall lämna online och sedan går vi till gendarmeriet. De tittar på våra pass och vi får en avtalad tid när vi skall hämta vår ”zarpe”, ett slags dokument som visar att vi får lämna och vart vår nästa tilltänkta mål är. Så idag på morgonen går vi dit igen, får vår zarpe och passen stämplade. Så nu är vi på väg till nästa land efter fem månader i detta fantastiskt vackra och mångsidiga land, Franska Polynesien.

The first day in Bora Bora we start our check-out from French Polynesia. First we have updated when we are leaving online and then we go to the gendarmerie. They look at our passports and we get an appointment when we are to pick up our ”zarpe”, a kind of document that shows that we are allowed to leave and where our next intended destination is. So this morning we go there again, get our zarpe and passports stamped. So now we are on our way to the next country after five months in this amazingly beautiful and diverse country, French Polynesia.

Messenger_creation_1F88BA29-2885-44D8-A7B8-48089BBF4F2C
On the way to gendarmerie
Messenger_creation_1DE58275-548A-4D2A-8186-D54E82EC35DF
The famous mountains in Bora Bora
Messenger_creation_11716937-29D2-4C6C-ACA5-8ABAA02D6360
Sunset in the anchorage
Messenger_creation_556AC722-9897-4C45-AA9D-69EBF357ED12
Vilja leaving Bora Bora

Vi rullar, vi rullar, vi rullar, vi rullar 🎼🎼🎼. Japp så är det. Vinden har nästan tagit slut så motorn är startad. Men rullar gör vi självklart oavsett. Just nu går vi nästan rakt mot solnedgången. Det är ju bara sååå vackert. Öppet hav runt oss. Vi är, som sagt, på väg mot Maupiha’a som också tillhör Franska Polynesien. Egentligen får vi inte lov att gå dit eftersom vi är utstämplade. Men i stort sett alla gör det. Där skall vi vänta ut de svaga vindar som kommer vara i några dagar nu. Sedan blir det äventyr! Vi kommer komma fram imorgon runt lunch. Både Aura o Magic är på väg mot sama mål. Bakom oss har vi ytterligare 2-3 båtar som lämnar Franska Polynesien i detta väderfönstret

We roll, we roll, we roll, we roll 🎼🎼🎼. Yep, that’s right. The wind has almost died down so the engine is started. But of course we roll regardless. Right now we’re almost heading straight towards the sunset. It’s just sooo beautiful. Open sea all around us. We are, as I said, heading towards Maupiha’a which also belongs to French Polynesia. Actually, we’re not allowed to go there because we’re stamped out. But pretty much everyone does. There we’ll wait out the weak winds that will last for a few days now. Then it’s adventure! We’ll arrive tomorrow around lunchtime. Both Aura and Magic are heading towards the same destination. Behind us we have 2-3 more boats leaving French Polynesia in this weather window

Messenger_creation_617EE7F0-89DF-4592-8C5B-AB17AC8A727F
Sailing in to the sunset

Passet in i atollen är smalt. Väldigt smalt. Och strömt. Vi har ca 3 knops motström och Vilja vrider på sig från sida till sida. Det gäller att hålla henne så rak som möjligt eftersom det bara är ca 25 meter brett med korallrev på varje sida. Men det går bra och vi är inne i denna atoll som ligger ensam långt ute till havs. Nu skall vi hitta en bra plats att ankra I detta paradis.

The passage into the atoll is narrow. Very narrow. And current. We have about 3 knots of countercurrent and Vilja twists from side to side. It is important to keep her as straight as possible because it is only about 25 meters wide with coral reefs on each side. But it goes well and we are inside this atoll that lies alone far out to sea. Now we must find a good place to anchor in this paradise.

Messenger_creation_E4697A87-C349-4743-AA83-7B2F1B9032F1
The pass is really narrow

Sitter framme på däck i solen och njuter. Det är en klarblå himmel med små vita molntussar i vackra formationer. Havet är underbart turkost och blick stilla. Atollen vi är inne i är full av palmer som omringar oss. Det är fantastiskt rofyllt, stilla och vackert. Vi befinner oss på en i stort sett öde atoll. Ca 30 timmars segling från Bora Bora rakt västerut. Här bor fyra personer och de får endast besök av en färja ca 1 gång per år fast nu är det två år sedan den var här. Då kommer de hit och hämtar kokosnötterna som de samlat in som skall användas till kopratillverkning. Familjen består av en kvinna och hennes 3-åriga son, hennes mamma och morbror. De två männen jobbar på en annan ö för att tjäna pengar. De är mer eller mindre självförsörjande, äter den fisk och kokoskrabbor de fångar, använder kokosnötter i matlagningen och odlar lite grönsaker. I tillskott till detta bidrar segelbåtar som kommer dit med mat, grönsaker och andra nödvändigheter. De är bl a ofta ombord på en båt som legat där länge och får använda internet för att ha kontakt med omvärlden.

Sitting on the deck in the sun and enjoying. It’s a clear blue sky with small white clouds in beautiful formations. The sea is wonderfully turquoise and the view is still. The atoll we are in is full of palm trees that surround us. It is wonderfully peaceful, quiet and beautiful. We are on a largely deserted atoll. About 30 hours of sailing from Bora Bora due west. Four people live here and they only get a visit from a ferry about once a year, although it has now been two years since it was here. Then they come here and pick up the coconuts that they have collected to be used for copra production. The family consists of a woman and her 3-year-old son, her mother and uncle. The two men work on another island to earn money. They are more or less self-sufficient, eat the fish and coconut crabs they catch, use coconuts in cooking and grow some vegetables. In addition to this, sailboats that come there contribute food, vegetables and other necessities. Among other things, they are often on board a boat that has been there for a long time and are allowed to use the internet to keep in touch with the outside world.

Messenger_creation_09C7F45D-B07E-4EB2-86C3-A3F4B5528EF7
Messenger_creation_9C51EE0E-2A82-41F9-AAAC-1AACFB4B2A68
Messenger_creation_A547E732-1E17-481F-B6E5-5EE206D44D94
Endless blue and turquoise

Som tack för att segelbåtar hjälper dem är de otroligt vänliga. Idag när vi kommer dit bjuder de in oss till middag. Det är en magisk kväll. Vi är 10 personer som spänt kommer in och hälsar på familjen. De är mitt uppe i matlagningen. Kokoskrabborna står och kokar i en kastrull med kokosmjölk och curry över öppen eld. Den nyfångad fisken skärs i småbitar och förvandlas med grönsaker och lime till en vacker ceviche. Den lilla pojken tycker det är spännande med nya folk som ger honom uppmärksamhet. Måste vara tråkigt att aldrig ha några vänner men han lever ändå ett behagligt liv. Vi sätter oss till bords och blir serverade en fantastiskt välsmakande måltid. Tänk att vi sitter här mitt ute i Stilla Havet och får äta kokoskrabba och ceviche! Familjen vill inte ha betalt för maten men de önskar att vi tar med mat och/eller praktiska saker till dem. Det är enda sättet de kan få mat till sig. Med seglare som kommer hit. De får både frukt, grönsaker, konserver, pasta och en massa andra saker som vi hoppas de får glädje av. Kvällen är jättelyckad och vi åker tillbaka med våra jollar mätta och belåtna och med mungiporna upp till öronen efter en magisk upplevelse.

In thanks for the sailboats helping them, they are incredibly friendly. Today when we arrive they invite us to dinner. It is a magical evening. There are 10 of us who excitedly come in to greet the family. They are in the middle of cooking. The coconut crabs are boiling in a pot with coconut milk and curry over an open fire. The freshly caught fish is cut into small pieces and transformed with vegetables and lime into a beautiful ceviche. The little boy finds it exciting with new people who give him attention. It must be boring to never have any friends, but he still lives a pleasant life. We sit down at the table and are served a fantastically tasty meal. Imagine sitting here in the middle of the Pacific Ocean eating coconut crab and ceviche! The family doesn’t want to pay for the food, but they want us to bring food and/or practical things for them. That is the only way they can get food. With sailors who come here. They get fruit, vegetables, preserves, pasta and a lot of other things that we hope they enjoy. The evening is a great success and we go back with our dinghies full and satisfied and with the corners of our mouths up to our ears after a magical experience.

Messenger_creation_3C51DB35-2CEE-4426-A138-CB17807B0E3C
Arriving with the dinghys at the beach
Messenger_creation_B6B8537A-82E1-4C7A-805D-115C8EAB6EEB
One of the family dogs are greeting us
Messenger_creation_D5A6C72F-1CAB-42E2-A6A9-6637CB4D85F5
Fellow sailors waiting for dinner
Messenger_creation_5B3A2B28-0419-4457-9BB7-989C1604203F
Grandmother taking coconut out of the shell
Messenger_creation_A4ED1CF4-78CA-4D9A-89F1-D9506E4D1CC9
The mother cutting fish for the ceviche
Messenger_creation_90B65FCB-5838-413D-B76B-BF4752411602
Making the ceviche
Messenger_creation_2C3B9A02-81DD-47D7-B389-B3960C8215D4
The uncle making coconut crab over open fire
Messenger_creation_87F49F80-2A04-46C4-8F06-5FF743C17788
The outdoors kitchen
Messenger_creation_9124E786-F6DB-479E-8CA9-3C3155570FB3
The boy playing
Messenger_creation_C3E96E8F-80EB-40CF-B5E2-6B9D04800B97
Happy sailors enjoying a lovely dinner
Messenger_creation_6FC0DEE9-8C73-4A9C-B51A-1C70A6B3D15D
Coconutcrab in curryied coconut

Idag följer Jan med Magic till passet in i atollen för att snorkla. De hoppar i vattnet och håller jollen i ett rep när de förs ut med strömmen till utsidan genom passet. På vägen får de se det vackra revet med mängder av fiskar. Jag känner mig tyvärr inte bekväm med den sortens snorkling. Väl på utsidan får de sitt livs upplevelse! Ca 300 meter från dem simmar två valar. De vinkar med fenan mot dem som för att säga hej! Detta är en dröm för alla oss som är ute på havet. Just nu samlas ju valarna här i området för att kalva och för att vila. Om någon månad simmar de vidare igen. Är så glad för Jans skull att han fick denna upplevelse. Väl på utsidan snorklar de också på ett vrak. Ett tyskt krigsfartyg från första världskriget. Första gången Jan snorklar på ett vrak.

Today Jan is accompanying Magic to the pass into the atoll to snorkel. They jump into the water and hold the dinghy by a rope as they are carried out with the current to the outside through the pass. On the way they see the beautiful reef with lots of fish. Unfortunately, I don’t feel comfortable with that kind of snorkeling. Once on the outside they get the experience of a lifetime! About 300 meters from them, two whales are swimming. They wave their fins at them as if to say hello! This is a dream for all of us who are out at sea. Right now the whales are gathering here in the area to calve and to rest. In a month or so they will swim on again. I am so happy for Jan that he got this experience. Once on the outside they also snorkel on a wreck. A German warship from the First World War. The first time Jan snorkels on a wreck.

Messenger_creation_239609DB-ECE3-47AA-AF68-EB01529F4771
The wales were a bit to far away to take phot of. This is a borrowed photo

Nu på eftermiddagen har vi dragit igång till en bbq på stranden. Vi frågar familjen om det är ok och bjuder in även dem. Jan och jag är först inne och börjar samla ved, kokosnötter och torra kvistar till att starta elden. Vi samlar allt i en grop vi grävt och tänder på. Undan för undan dyker alla seglare upp och även tre i familjen kommer. Äldsta kvinnan är aktiv med att hålla liv i elden och sedan sitter hon med oss kvinnor och lär oss fläta vackra stjärnor av palmblad. Allt medan elden falnar och glöden börjar ta fart. Alla seglare på nio båtar är närvarande och stämningen är hög. Maten grillas, solen går ner och festen fortsätter. Vi är kvar ganska länge men lämnar innan de sista släcker elden och går hem. Vilken lyckad kväll! Och det blir ett underbart hejdå till Franska Polynesien.

This afternoon we have started a BBQ on the beach. We ask the family if it is ok and invite them too. Jan and I are the first in and start collecting firewood, coconuts and dry twigs to start the fire. We collect everything in a pit we have dug and light it. Gradually all the sailors appear and three of the family also come. The oldest woman is active in keeping the fire alive and then she sits with us women and teaches us to braid beautiful stars out of palm leaves. All while the fire fades and the embers start to take off. All the sailors on nine boats are present and the atmosphere is high. The food is grilled, the sun sets and the party continues. We stay for quite a while but leave before the last ones put out the fire and go home. What a successful evening! And it will be a wonderful goodbye to French Polynesia.

Messenger_creation_86C62A46-859D-4C74-A5F3-C1A4F66874BE
Time for beach bbq
Messenger_creation_1F2C18BF-6D5C-46EB-9C29-3CBA127F01CF
Kelly and me
Messenger_creation_79A9BF0A-4BAE-43A6-851C-E142C7ABDFF2
All lades making stars out of palmleaf
Messenger_creation_805EAD04-301C-4656-8A22-3221E14336A6
The grandmother are teaching us
Messenger_creation_9161ECB2-1692-485C-8B79-7E03D0C1F341
Here it’s me and Birgitta learning
Messenger_creation_A8D13022-C81B-4A11-BA66-E1D061FD7363
The food is on
Messenger_creation_09D41E96-5A62-4795-9051-9DBF58D4B46A
Me and Jan with Chrissy in the background
Messenger_creation_4873DAC6-3325-4D1C-94DE-045FE2782F6E
Almost all of us at the bbq

För idag tror vi att vi skall lämna för en längre segling. Redan när vi lämnade Bora Bora visste vi att vi skulle ta oss vidare mot nya länder västerut. Vi har under flera dagar tittat på väderlek, vindar och möjliga resmål. Ett stort oväder bygger upp sig sydväst om oss. Vi funderar på Aitutaki i Coock-öarna men får tyvärr släppa det. Likaså det lilla landet Niue. Båda två ligger utsatt till för ovädrets framfart. Den sträckan vi skall ge oss ut på kallas för ”The dangerous middle”. Här råder inte passadvindarna som de gjorde från Panama till Franska Polynesien. Utan oväder utanför Nya Zeeland är det som styr över vindarna, som plötsligt då kan komma från väst i stället för öst. Ett alternativ är att stanna kvar här i ca 1 vecka och avvakta. Men vi vet inte när nästa väderfönster kommer. För det är ett väderfönster nu om vi väljer att gå norrut i stället och sedan väst mot Västra Samoa. Efter mycket funderande bestämmer vi oss för att ge oss iväg idag. Vi, Magic, Aura förbereder våra båtar för att lämna om ett par timmar. Allt skall sjöstuvas uppe på däck och inne i båten, jollen och jollemotorn skall upp på däck och surras fast, vi skall planera en rutt mm mm. Vilja blir klar först och drar upp ankaret och vi ger oss iväg. Framför oss väntar en ca nio dagars segling. Första dagen med svaga vindar som sedan skall öka på ganska mycket framåt helgen. Dessutom kommer det komma höga svallvågor från ovädret vilket kan göra livet ombord mer obekvämt. Det känns lite pirrigt att ge sig iväg på en halv Atlantsegling men vi känner oss klara. Även om vi båda gärna hade stannat kvar på helt underbara Maupiha’a länge till. Det är ett riktigt paradis!

Because today we think we will leave for a longer sailing. Even when we left Bora Bora we knew that we would move on to new countries to the west. We have been looking at the weather, winds and possible destinations for several days. A big storm is building up southwest of us. We are thinking about Aitutaki in the Cook Islands but unfortunately have to let it go. Likewise the small country of Niue. Both are exposed to the storm’s advance. The stretch we are going to set out on is called ”The dangerous middle”. Here the trade winds do not prevail as they did from Panama to French Polynesia. Without storms outside New Zealand, the winds are what control the situation, which can suddenly come from the west instead of the east. An alternative is to stay here for about 1 week and wait. But we do not know when the next weather window will come. Because there is a weather window now if we choose to go north instead and then west towards Western Samoa. After much deliberation, we decide to set off today. We, Magic, Aura are preparing our boats to leave in a couple of hours. Everything will be stowed on deck and inside the boat, the dinghy and dinghy engine will be put on deck and lashed down, we will plan a route, etc. etc. Vilja will be ready first and will pull up the anchor and we will set off. Ahead of us is about nine days of sailing. The first day with light winds that will then increase quite a bit towards the weekend. In addition, there will be high swells from the storm which can make life on board more uncomfortable. It feels a little nervous to set off on a half-Atlantic sailing trip, but we feel ready. Although we both would have liked to have stayed on the absolutely wonderful Maupiha’a for a long time. It is a real paradise!

Out on the sea

Sista skälvande minuterna innan avresa! Vi skall ut på en segling där vi inte kommer se land på ca trettio dagar – en hel månad! Det är helt ofattbart och svårt att förstå. Våra pass är stämplade så vi har tekniskt sett redan lämnat Galapagos och Ecuador. Det vi väntar på är en inspektion av ca fyra personer. Lite som när vi kom hit. Fast nu skall de kontrollera att vi inte tar med plantor och djur framför allt.

Last trembling minutes before departure! We are going on a voyage where we will not see land for about thirty days – a whole month! It is completely unimaginable and difficult to understand. Our passports are stamped so we have technically already left the Galapagos and Ecuador. What we are waiting for is an inspection by about four people. A bit like when we got here. But now they must check that we do not bring plants and animals above all.

Messenger_creation_633CA910-1042-4629-B72A-27E9AA06B880

Nu lättare vi ankar och är på väg! Klockan är 15.00, söndag och vi skall segla utan att se land i ca 30 dagar. Marquesas i Franska Polynesien är nästa land i sikte. Obeskrivbart! Vi hoppas på och behöver vind. Vår diesel räcker endast max 6-7 dagar. Det är totalt vindstilla nu – och enligt prognoser har vi endast stiltje – Stilla Hav runtomkring oss i något dygn.

Now lighter we anchor and are on our way! The time is 15.00, Sunday and we will sail without seeing land for about 30 days. The Marquesas in French Polynesia is the next country in sight. Indescribable! We hope for and need wind. Our diesel only lasts a maximum of 6-7 days. It is completely windless now – and according to forecasts we only have a calm – Pacific Ocean around us for about 24 hours.

Messenger_creation_136A15BC-DEE7-4383-B812-E31FA1B8461E
Messenger_creation_DC6B0A2D-A28E-4016-A076-6A9202579821
Messenger_creation_8050EB10-D380-453D-983D-C5CD38394D7C

Vilken vacker första dag och kväll! Färgspektrat på himmel, hav o moln är otrolig. Från djupblått via  klaraste blått till ljusblått. Och därefter mörkblått, grått och svart. Det glittrar i pärlemor, silver, guld och brandgult. Himmelen speglar sig i havet och molnen ger djup och  perspektiv med sina fantasifulla formationer. Det är så vackert så man blir tårögd. Dagen börjar lida mot sitt slut. Solen är på väg ner och skymningen tar över. Snart omsluter mörkret Vilja i en trygg och stilla insvepning. Månen, likt en glad mun börjar sakta lysa upp himmelen. Det är en stjärnklar natt med oräkneliga stjärnor som blinkar från oändligheten. Långt långt bakom oss syns de sista skälvande ljusen från Santa Cruz. Ön vi just lämnat. Troligen mer ljus än vanligt då det är karnevalens andra dag och festen och glädjen är i full gång. Samtidigt som vi styr mot sydväst, bort från land och ut i mörkret. Några grader mer söder om ekvatorn där vi hoppas hitta vind.

What a beautiful first day and evening! The color spectrum of sky, sea and clouds is incredible. From deep blue through  clearest blue to light blue. And then dark blue, gray and black. It sparkles in mother-of-pearl, silver, gold and fiery yellow. The sky is reflected in the sea and the clouds give depth and  perspective with their imaginative formations. It’s so beautiful it brings tears to your eyes. The day is drawing to a close. The sun is going down and dusk is taking over. Soon the darkness envelops Vilja in a safe and quiet embrace. The moon, like a happy mouth, slowly begins to light up the sky. It is a starry night with countless stars twinkling from infinity. Far, far behind us are the last flickering lights of Santa Cruz. The island we just left. Probably more light than usual as it is the second day of the carnival and the party and joy is in full swing. At the same time as we steer towards the southwest, away from land and into the dark. A few degrees more south of the equator where we hope to find wind.

Låter fotona tala för sig själva

Letting the photos speak for themselves

Messenger_creation_D0F6DB07-D491-4E7B-8FAC-65E85DD8E835
Messenger_creation_568D9FCE-4BB8-43BA-A703-9DB8D12811F7
Messenger_creation_568D9FCE-4BB8-43BA-A703-9DB8D12811F7
Messenger_creation_B7F63BED-A321-45C6-862B-A0FCBF98FCA0
Messenger_creation_C31FE0BE-A1B1-47E9-A620-A04938ABBECC
Messenger_creation_AC7BD12D-D44F-404A-A266-2B0BF55078E4
Messenger_creation_E878E7D6-65E6-4BB5-8B2B-809DC776FC11
Messenger_creation_174BCDA3-AFD0-46EE-A69C-4EB73A154B19
Messenger_creation_553D24F1-902F-4D25-BFE3-DD95A7FC9BCD
Messenger_creation_FCC3BAC7-8978-4722-9432-9B8C1852843B

Det är varmt och kvavt här jag sitter på vakt. Motorns brummande är sövande men tänk vad underbart det hade varit att stänga av den och färdas fram med fyllda segel alldeles tyst. Endast med vågornas brus, seglen som fladdrar och knarrande i trätrappan som bryter tystnaden.

It’s hot and stuffy here I’m on duty. The hum of the engine is lulling but think how wonderful it would have been to turn it off and travel with full sails completely silent. Only with the sound of the waves, the sails fluttering and the creaking of the wooden stairs breaking the silence.

Skiften rullar på över natten och nu är det ny dag med strålande solsken. Tre fiskelinor hänger ute med hopp om napp. Fiskelyckan har svikit oss på Stilla Havet. De napp vi fått har varit för stora, troligen Blue Marlin på minst fyrtio kilo, så både linor och drag har följt med till havets djup.

The shifts roll on overnight and now it’s a new day with brilliant sunshine. Three fishing lines hang out with hope for a pacifier. Fishing luck has failed us in the Pacific. The pacifiers we got have been too big, probably Blue Marlin of at least forty kilos, so both lines and lures have followed them to the depths of the sea.

Fåglar flyger runt båten dag som natt. Dagtid är det mest små fåglar, som mer liknar svalor, som flyger strax ovan vattenlinjen i hopp om att hitta småfisk. Medan det på natten är större havsfåglar som ofta väljer att åka med som fripassagerare när de inte svävar runt båten i lanternornas sken.

Birds fly around the boat day and night. During the day it is mostly small birds that look more like swallows that fly just above the water line in the hope of finding small fish. While at night it is larger seabirds that often choose to ride along as free passengers when they are not hovering around the boat in the glow of the lanterns.

Havet ligger helt stilla – som en spegel. Endast små små krusningar syns. Det är vackert och fridfullt. Galapagos ligger bakom oss, helt utanför synhåll. Inte ens moln över öarnas vulkaner syns längre.

Messenger_creation_1716FC2E-1E7E-40E1-A77F-9CECDB5DB8AF

Äntligen, efter ett dygn, kan vi sätta segel. Det blåser inte så mycket men det är otroligt skönt att stänga av motorn och färdas framåt endast med vindens kraft. Vi färdas mitt ute på ett ofantligt stort hav. Inte en båt i sikte.

Finally, after a day, we can set sail. It’s not very windy, but it’s incredibly nice to turn off the engine and travel forward with only the force of the wind. We are traveling in the middle of an enormous ocean. Not a boat in sight.

Ena fiskelinan rasslar plötsligt till så vi hör att vi fått napp. Snabbt kommer Niklas på benen och börjar rulla in. Motståndet är inte så stort, så det är en mindre fisk,  men vi ser en fisk i slutet av linan. Strax därpå hugger det till även i lina två. Jan och Niklas drar in varsin liten Mahi Mahi. Vilken lycka! Äntligen får vi in två fiskar i båten efter att flera har släppt.  Nu blir det färsk grillad fisk till middag!

One of the fishing lines suddenly rattles so we hear that we have had a pacifier. Niklas quickly gets to his feet and starts to roll in. The resistance isn’t that great, so it’s a smaller fish,  but we see a fish at the end of the line. Immediately afterwards, it also cuts into line two. Jan and Niklas each pull in a small Mahi Mahi. What happiness! Finally we get two fish into the boat after several have released.  Now there will be fresh grilled fish for dinner!

Messenger_creation_B9EF0EE9-6973-4114-9A6E-7A07DA6CDEEB

On the way to Galapagos

Wow vad mycket jobb vi gör…Marie och Niklas jobbar verkligen på och jag o Jan fortsätter som tidigare. Vi ligger före schemat med vad som måste bli gjort. Eldragningar, Marie upp i masten, proviantering, fumigation mm är gjord. Det är hela tiden nya arbeten och förberedelser på gång.

Wow, what a lot of work we do…Marie and Niklas are really working on it and I and Jan continue as before. We are ahead of schedule with what needs to be done. Electrical wiring, Marie up the mast, provisioning, fumigation etc. is done. There are always new works and preparations underway.

Messenger_creation_96B3CDA0-C306-4526-9C46-D7D0845A1780
Messenger_creation_D5B71149-E835-49EC-834D-9DFF34FF0CDF
Work outside the boat
Messenger_creation_652965F4-7224-4935-8A0D-B1ACF1DF699F
And work inside the boat
Messenger_creation_334EA5E6-6FBF-48F3-9571-992E26307325
Marie are up in the mast to put up a new wind instrument
Messenger_creation_2E19F21A-D47B-41BF-88FF-51BE18ADC2FA
Taking a rest

Idag,  lördag, är det sjösättning. Alltid lite pirrigt i en båtägares liv när båten skall i vattnet igen. Att få i Vilja blir svårare än de tänkt sig. Rampen har lite för lite lutning för fordonet som kör. Vi blir ordentligt tippade akterut och skall backa ut. Men det går inte. Till sist får fordonet köra ända ner nästan under vattnet så att vi kommer ut på tillräckligt djupt vatten och plötsligt är vi loss! Härligt med vatten under oss igen. Vi åker in till kaj för natten och skall checka ut imorgon. Vi väntar också på alla certifikat vi behöver för att komma in till Galapagos

Today,  Saturday, is the launch. Always a little nervous in a boat owner’s life when the boat has to go back into the water. Getting Vilja in will be more difficult than they thought. The ramp has a little too little slope for the vehicle driving. We are properly tipped aft and have to back out. But it doesn’t work. Finally, the vehicle has to drive all the way down almost underwater so that we come out in deep enough water and suddenly we are free! Lovely with water under us again. We go into the quay for the night and will check out tomorrow. We are also waiting for all the certificates we need to enter the Galapagos

Messenger_creation_A84939C9-FAF5-40EC-AED4-451F9BDA8C4D
Messenger_creation_43861EF3-2190-46CA-89E9-362E00DA930A
Today it’s time for Vilja to get into the sea again

Det blir lite antiklimax när våra papper kommer med fel namn på kaptenen och han som skrivit dem är i kyrkan och inte vill ta tag i problemet. Dessutom får vi problem på immigration. Men med otrolig hjälp av Patricia på hamnkontoret löser sig allt. Detta gör iofs att vi inte kommer iväg som planerat utan det blir ett dygn till i hamnen. Men imorgon räknar vi med att åka tidigt. Nu väntar ca tio dygn till sjöss. Stämningen ombord är bra och lugn men lite pirrigt är det att ge sig ut på en långsegling igen.

It becomes a bit of an anticlimax when our papers arrive with the wrong name of the captain and he who wrote them is in church and doesn’t want to deal with the problem. In addition, we have problems with immigration. But with the incredible help of Patricia at the port office, everything works out. This also means that we will not be leaving as planned, but will be in the port for another day. But tomorrow we expect to leave early. Now wait about ten days at sea. The atmosphere on board is good and calm, but it’s a little nerve-wracking to go on a long sail again.

Klockan 08.15, måndag, kastar vi loss! Ut på Stilla Havet, ut på äventyr! Första dygnet blir troligen ganska skumpigt sedan väntar stiltje. Det är ju Stilla Havet och det skall leva upp till sitt namn, har vi hört.

At 8.15 a.m., Monday, we launch! Out on the Pacific Ocean, out on adventure! The first day will probably be quite cloudy, then it will be quiet. It is the Pacific Ocean and it must live up to its name, we have heard.

Messenger_creation_6E341B61-7E48-4B0A-BAC3-07D61E3A1772
We have left Panama and Vista Mar
Messenger_creation_5206BB2F-99C9-4102-9229-B5DB3808A1DC
Messenger_creation_7A9AF16B-B034-4F62-82E9-876F4D4204BF
Fruits and onions for a long time

Det är en härlig segling. Vinden in snett akterifrån nu så det är slör som oftast är mycket behaglig. Fiskesnörerna åker snabbt ut och det dröjer inte länge innan det rasslar till ordentligt. Det är en stor en. Linan åker ut längre och längre och längre och det är ingen chans att bromsa. Att rulla in är stört omöjligt. Plötsligt släpper den och tar fiskedraget med sig. När vi rullat in ser vi att metallsnöret längst ner gått av. Den hade varit så stor så vi inte ens klarat av att bärga upp ombord. Det är bara att hoppas på ny fiskelycka och förhoppningsvis en lite mindre nästa gång.

It’s a lovely sail. The wind is slanting in from the stern now so it’s a breeze which is usually very pleasant. The fishing lines go out quickly and it doesn’t take long before it rattles properly. It’s a big one. The line goes out further and further and further and there is no chance to brake. Rolling in is next to impossible. Suddenly it lets go and takes the fishing line with it. When we rolled in, we saw that the metal cord at the bottom had come off. It had been so big that we hadn’t even managed to get it on board. We can only hope for new fishing luck and hopefully a little less next time.

Messenger_creation_60523F7E-3CC6-4B82-A1E0-595F08CAD6EF
Wind in the sails
Messenger_creation_897AD2E3-C95F-4914-92F0-3A7BC26DF7AD
We enjoy the sailing
Messenger_creation_CDDE18A7-957F-4B53-B076-3708E31B0AEB
Niklas, who joined us crossing the Atlantic, is now onboard

Vi styr mot SO nu. Först skall vi runda en udde i Panama och vi vill styra undan åtminstone en del av ett stiltjebälte som ligger stilla på samma plats. När vi rundat det kommer vi styra mer rakt mot Galapagos.

We are heading SE now. First, we will round a cape in Panama and we want to steer clear of at least part of a stiltje belt that is stationary in the same place. Once we have rounded it, we will steer more directly towards the Galapagos.

Messenger_creation_5426FC9E-A96F-4A14-91B6-A246AE61B5AF
This is how it looks on the plotter. We are meeting four big cargoships

Oj vad det gungar… Första dygnet var perfekt. Vi seglade i snitt nästan 8 knop o kom 175nm från Vista mar. Men nu är vi i stiltje…Inte bara stiltje utan en massa vågor dessutom. Vilja gungar fram och tillbaka helt hysteriskt.  Vi har tagit ner alla segel och vi har påbörjat våra nattskift. Det är mörkt, kolsvart ute. Och Vilja guppar fram och tillbaka. Lösa saker i båten skramlar, både inne i skåp och utanför. Hängande väskor slår mot skott (väggar) och att röra sig är nästan omöjligt. Självklart svårt att sova för de som ligger inne i båten. Jan kom precis ut. Förpiken är som en bastu i värmen, utan någon som helst genomströmning av vind. Det är inte kul här ute nu. Varmt o med en Vilja som gungar och gungar. Från sida till sida. Om och om igen. Försökte precis gå in i båten men ramlade omkull pga hur Vilja rör sig. Vi visste att vi skulle/kunde komma in i ett stiltjebälte andra dagen och nu är vi här. Nu får vi se hur vi hanterar det. Starta motor för att komma ur det eller ligga o guppa några dagar. Vi får ta ett beslut imorgon bitti. Om vi inte gör det redan inatt.

Oh how it swings… The first day was perfect. We sailed an average of almost 8 knots and came 175 nm from Vista mar. But now we are in silence… Not just silence but a lot of waves as well. Vilja rocks back and forth completely hysterically.  We have taken down all the sails and we have started our night shifts. It’s dark, pitch black outside. And Vilja sways back and forth. Loose things in the boat rattle, both inside cupboards and outside. Hanging bags hit bulkheads (walls) and moving is almost impossible. Obviously difficult to sleep for those inside the boat. Jan just came out. The front girl is like a sauna in the heat, without any flow of wind. It’s not fun out here right now. Warm and with a Will that swings and swings. From page to page. Over and over again. Just tried to get into the boat but fell over because of the way Vilja moves. We knew we would/could get into a lull belt the second day and now here we are. Now we’ll see how we handle it. Start the engine to get out of it or lie down and bob for a few days. We have to make a decision tomorrow morning. If we don’t do it already tonight.

Messenger_creation_08409049-BDED-4F36-827D-E69FC8C936E7
Messenger_creation_160B5EEB-5B05-442A-8638-833D400B0A62

Stiltje kan också vara vackert. Nu rullar inte Vilja längre och då njuter vi av det spegelblanka havet som är så blått så blått. Sedan i morse har vi gått för motor. Strömmen skjuter oss också framåt. Vi bestämmer oss för att stänga av motorn och ligga och driva en stund. Det är underbart att bada i det svalkande klara vattnet på 3000 meters djup. Marie och jag är i länge medan Jan och Niklas gör rent vattenlinjen. Även Marie o jag skrubbar i aktern. Det har inte satt sig något men vi vill förebygga så vi förhoppningsvis inte får problem när vi kommer in i Galapagos vatten. Det känns helt ljuvligt att simma i havet efter en veckas slit uppe på land. Vi fascineras av den otroligt blå färgen på havet.

Efter en timme startar vi motorn igen. Rena och fräscha och fria från gammalt svett.

Stiltje can also be beautiful. Now Vilja doesn’t roll anymore and then we enjoy the mirror-like sea which is so blue so blue. Since this morning we have been driving. The current also pushes us forward. We decide to turn off the engine and lie down and drive for a while. It is wonderful to swim in the cooling clear water at a depth of 3000 meters. Marie and I stay for a long time while Jan and Niklas clean the water line. Marie and I are also scrubbing in the stern. Nothing has happened but we want to prevent it so we hopefully won’t have problems when we enter Galapagos waters. It feels absolutely lovely to swim in the sea after a week of hard work on land. We are fascinated by the incredibly blue color of the sea.

After an hour we start the engine again. Clean and fresh and free from old sweat.

Messenger_creation_49DA9893-20FF-4117-8EA5-CABEA50FD920
Messenger_creation_4DEBEFD3-C7FF-41DB-9D2C-27895B8A7C61
Messenger_creation_4DEBEFD3-C7FF-41DB-9D2C-27895B8A7C61

Need no words
Keeping the hull clean
Messenger_creation_46584C03-A209-493C-84D6-24077415FEA5
It has to be totally clean when we arrive in Galapagos
Messenger_creation_B789584F-3FEF-47F7-97E6-92DFB76A4238
And of course swimming

Timmarna går och det är nya nattpass. Vi går tyvärr fortfarande för motor så vi har inte det tysta lugnet när vi är ett med havet och mörkret. Men det är ändå rofyllt. Nattpassen är härliga och vi njuter allihop av lite ensamtid.

The hours pass and there are new night shifts. Unfortunately we still go by motor so we don’t have the quiet peace when we are one with the sea and the darkness. But it’s still peaceful. The night shifts are lovely and we all enjoy some alone time.

Äntligen är seglen uppe igen! Efter nästan tre dygn med stiltje där vi växlat mellan motor, att driva omkring och att försöka segla så har vi full segelsättning. Just nu styr vi lite norr om Galapagos i dryga sex knop. Fortsätter vi såhär så är vi framme på tisdag. Åtta dagar skulle det betyda. Totala sträckan är ca 850nm och idag passerar vi halva sträckan. Självklart firas det med ett glas rom. Stämningen ombord är jättebra.

Finally the sails are up again! After almost three days of stilts where we alternated between the engine, drifting around and trying to sail, we have fully set sail. Right now we are steering a little north of the Galapagos at just over six knots. If we continue like this, we will arrive on Tuesday. Eight days it would mean. The total distance is about 850nm and today we pass half the distance. Of course, it is celebrated with a glass of rum. The atmosphere on board is great.

Messenger_creation_98D56D99-D948-48AC-8C0F-8D9508945C2A
We are sailing, we are sailing 🎼
Messenger_creation_2768D722-DF12-49EC-8701-3FEF636581D4
Cheers!

Jan upptäcker en flisa i fingret som börjar bli inflammerat. Så det blir en liten ”operation” ute till havs. Och nu är fingret bättre igen

Jan discovers a splinter in his finger that is starting to become inflamed. So it will be a small ”operation” out at sea. And now the finger is better again

Messenger_creation_D63BB7BA-61BA-45FC-BC11-720CCECA8E69
An operation of Jans finger

Vi skall ha en kall öl till lunch och de plockas fram ur frysen. Två av dem är kalla och goda men en har frusit till is. Det blir att hitta en möjlighet att komma åt isen. Först konservöppnare, men det räcker inte så då kommer metallsaxen fram. Till sist får jag klämt ut en helt frusen ölisbit. Hur den smakar? Det är definitivt inte gott. Totalt avslaget ölvatten.

We will have a cold beer for lunch and they will be taken out of the freezer. Two of them are cold and good but one has frozen into ice. It will be finding an opportunity to access the ice. First can opener, but that’s not enough so then the metal scissors come out. Finally, I squeeze out a completely frozen piece of beer ice. How does it taste? It’s definitely not good. Total rejected beer water.

Messenger_creation_4AFE8CFC-F31C-4CC3-AD02-FD892B155EDE
Working hard for the beer that in the end was not drinkable

Vi omringas plötsligt av ett stort stim av stora delfiner. De följer troligen ett fiskstim för ovan vattnet flyger även många fåglar som dyker ner för att få tag på mat. Delfinerna kommer upp till ytan och blåser ut luft för att sedan dyka ner igen. Några av delfinerna gör eleganta hopp långt upp i luften. Tyvärr fångar vi inga på bild. De är mer intresserade av fiskarna än av oss och Vilja denna gång. Men vilken lycka som strömmar genom kroppen varje gång vi mötet dem.

We are suddenly surrounded by a large shoal of large dolphins. They are probably following a school of fish because there are also many birds flying above the water that dive down to get food. The dolphins come to the surface and blow air and then dive back down. Some of the dolphins make elegant jumps high into the air. Unfortunately, we don’t capture any in the picture. They are more interested in the fishermen than in us and Vilja this time. But what happiness flows through the body every time we meet them.

Det är så vackert här ute på havet. Djupblå nästan orealistik färg på det oändliga havet. Djupblått och klart. Nyanserna av blått i hav, himmel och moln är fantastiska. Långt långt borta finns land…men det är flera dygns segling bort så vi är verkligen in the middle of nowhere. För om oss på styrbords sida tornar mörka moln upp sig. Skall vi komma in i ett oväder? Det blir vad det blir. Just nu skiner solen.

It is so beautiful out here at sea. Deep blue almost unreal color of the endless sea. Deep blue and clear. The shades of blue in the sea, sky and clouds are amazing. Far, far away there is land…but it is several days’ sailing away so we are really in the middle of nowhere. Because around us on the starboard side, dark clouds are towering. Shall we enter a storm? It will be what it will be. Right now the sun is shining.

Messenger_creation_972744F6-0D9F-4B9D-9F8D-566BA3DB53D8
Messenger_creation_DF8B20C6-9C39-4254-9AAF-8BEA713C4EF7
Messenger_creation_B1F5F61C-2AFF-4CE2-A98B-967DBFFC04E7
Blue, blue and blue

Solnedgångarna här ute är magiska. Färgskiftningar som börjar med silver. Sedan kommer mer och mer gyllene kulörer. Det blir till riktigt guld och därefter brandgult och orange. Molnen får som en eldkant runt sig när solen närmar sig horisonten. Det stora eldklotet som sakta sakta försvinner bakom horisonten. Därefter kommer en ljusshow i gyllene kulörer som övergår i rosa, cerice och till sist olika toner av lila och purpur. Vilken ynnest det är att få uppleva detta.

The sunsets out here are magical. Color changes starting with silver. Then come more and more golden colours. It turns into real gold and then fiery yellow and orange. The clouds get like a rim of fire around them as the sun approaches the horizon. The big ball of fire slowly disappearing behind the horizon. Then comes a light show in golden colors that turn into pink, cerise and finally various tones of purple and purple. What a blessing it is to experience this.

Messenger_creation_2EE09DA2-08FA-4BD2-9D16-57160B6A4EA7
Messenger_creation_8A2AF82A-3011-49D7-A033-7510B3706B90
Messenger_creation_48462C0F-8D9D-458B-A2BA-50CFC9A5CDC3
Messenger_creation_4C5D264E-9BB8-4448-889E-EA1251BC25DA
Messenger_creation_4B0549FE-A451-4734-B0D2-CB61F63CEEF5
Messenger_creation_C3983EAF-1E4E-4F6D-9901-EEAA900E59E6

Nattvakt igen…jag älskar dem. Det är så otroligt rofyllt att vara ett med naturen, havet och mörkret. Fast jag är inte helt ensam. På en av våra solcellpaneler har en fågel hittat ett ställe att vila sina trötta vingar. Hon accepterar att jag kommer väldigt nära även om hon då börjar se sig lite vakande runt omkring. Hon sitter i mörkret och spejar framåt ut mot öppet hav. Gissar att hennes mörkerseende är bättre än min. Tänk vad en liten havsfågel kan ge för känslor. Jag känner samhörighet här långt ute på havet. Det är ett annat liv som delar upplevelsen här och nu med mig. En fascinerande känsla. Kommer på mig själv med att jag sitter här och pratar högt med pippifågeln. Skrattar lite åt mig själv och fortsätter prata. Det är sååå befriande.

Nightwatch again…I love them. It is so incredibly peaceful to be one with nature, the sea and the dark. But I’m not completely alone. On one of our solar panels, a bird has found a place to rest its tired wings. She accepts that I get very close, even if she then starts to look a little wary around. She sits in the dark and looks ahead towards the open sea. Guess her night vision is better than mine. Think what emotions a small seabird can give. I feel a sense of belonging here far out at sea. It is another life that shares the experience here and now with me. A fascinating feeling. I find myself sitting here talking loudly to the Pippibird. Laughing a little at myself and continuing to talk. It’s so liberating.

Messenger_creation_C72F940B-42C2-4215-B32F-5FBB80575A87
A bird as company
Messenger_creation_5EF0B2EA-809A-4CDB-8503-C1A49A79892C
And four birds were flying on our starboard side a whole night

Bakom oss är det ljus från något som måste vara en båt. Tittar på plotter men ingen signal från en annan båt syns. Vi får fortsätta hålla utkik under natten. Stilla havet är stort, otroligt stort, så vi borde inte komma så nära någon annan båt. Så det är nästan lite spännande att vi nu har en i sikte. Gissar att det är ett kryssningsfartyg som lämnat fastlandet Ecuador, med kurs mot Galapagos.  Vi seglar längre söderut pga vinden men ett kryssningsfartyg med starka motorer kan gå rakt mot mål

Behind us there is light from something that must be a boat. Looking at plotter but no signal from another boat is visible. We must continue to look out during the night. The Pacific Ocean is big, incredibly big, so we shouldn’t get that close to any other boat. So it’s almost a little exciting that we now have one in sight. Guessing it’s a cruise ship that left mainland Ecuador, bound for the Galapagos.  We are sailing further south because of the wind, but a cruise ship with strong engines can go straight for the target

Idag följer vi segelbåten Scout på AIS. En båt vi mötte i Cartagena som även de är på väg mot Galapagos nu. Efter några timmar ser vi Scout tydligt. De kommer närmre och närmre. ”Vilja,Vilja,Vilja” hör vi på vår vhf. Det blir ett härligt samtal på vhf långt ute till havs. Ganska otroligt att vi möts fem dygn ute på havet från Panama. Ännu mer otroligt är det när en fiskebåt plötsligt dyker upp. Den går mitt emellan oss och Scout som t o m måste väja. Hur stor är sannolikheten för det med 400 nm. till närmsta land. Utanför farled.

Today we follow the sailboat Scout on AIS. A boat we met in Cartagena that they too are on their way to the Galapagos now. After a few hours we see Scout clearly. They are getting closer and closer. ”Will, Will, Will” we hear on our VHF. It will be a lovely conversation on vhf far out at sea. Quite incredible that we meet five days out at sea from Panama. Even more incredible is when a fishing boat suddenly appears. It goes between us and Scout, who even has to turn. What is the probability of that with 400 nm. to the nearest country. Outside fairway.

Messenger_creation_CBC6D8A4-6C45-40F3-8396-6D141C374183
We met sailboat Scout and a fishingboat 5 days out on open sea

Det är en regnig och grå dag. Allt går i olika nyanser av grått runt omkring oss och dynorna vi sitter på är våta. Som tur är så är det endast duggregn så vi kan fortfarande sitta ute i sittbrunnen. Lite skönt är det ändå att det är svalare. Nästa dag fortsätter med grått och regn. Har tappat räkningen på hur många dagar vi varit ute och vilken veckodag det är. Men vi har i alla fall lite vind idag och har kunnat segla hela dagen. Det är så fridfullt att slippa motorns ljud. Speciellt på nattvakterna.

It is a rainy and gray day. Everything goes in different shades of gray around us and the cushions we sit on are wet. Luckily it’s only drizzling so we can still sit outside in the cockpit. It’s still a bit nice that it’s cooler. The next day continues with gray and rain. I’ve lost count of how many days we’ve been out and what day of the week it is. But at least we have some wind today and have been able to sail all day. It is so peaceful to avoid the sound of the engine. Especially on the night shifts.

Messenger_creation_CBC6D8A4-6C45-40F3-8396-6D141C374183
A totally gray day
Messenger_creation_324F92A1-D499-4E6F-A474-ACFCD952BCA2
But we have wind and can sail

Vi närmar oss ekvatorn sakta men säkert. Nu mitt i natten är vi på grad N 0.47°, alltså mindre än en grad från ekvatorn. Det känns nästan overkligt att vi korsar med egen båt. Och strax efter ekvatorn kommer vi fram till Galapagos.  Som det ser ut nu är vi framme om ca två dygn, onsdag morgon.

We are approaching the equator slowly but surely. Now in the middle of the night we are at degree N 0.47°, so less than one degree from the equator. It almost feels surreal that we are crossing with our own boat. And just after the equator we arrive at the Galapagos.  As it looks now, we will arrive in about two days, Wednesday morning.

Messenger_creation_3642DDA6-212E-414E-8784-22A008DA9B3E
Lovely sailing

Grenadinerna och ändrade planer

Vi seglade vidare från Carriacou norrut. Det var en kort sträcka till Union Island som är den sydligaste ön man kan checka in på i landet St Vincent och Grenadinerna. Grenadinerna består av ca 600 öar, alla ganska små, som sträcker sig i ett pärlband mellan Grenada och St Vincent.
Vi ankrade I Chatham bay och Jan begav sig iväg på en promenad för att komma till huvudorten Clifton, för att checka in oss. Det var en vandring på över 6 km enkel väg som startade med en brant backe upp till vägen. Väl uppe lyckades han få skjuts av en bil som stannade. Självklart mot betalning. Incheckningen sedan var inga problem.


Vid solnedgången träffade vi båten Zig Zag med besättning och vi tog en sundowner på en av barerna inne på stranden. Det är alltid lika härligt att sitta vid strandkanten och titta ut över havet och båtarna samtidigt som solen går ner.

Chatham bay på Union Island
Det är vanligt i Karibien med dessa skyltar
Massa segelbåtar ute i viken
Rompunch i solnedgången


Nästa dag gjorde vi ännu en kort segling. Denna gång till paradisön Mayreau. En liten ö med ca 270 invånare som ligger väster om naturreservatet Tobago Keyes.  Mayreau har flera vackra vikar och vi valde att börja med viken där hotellet Mayreau Beach Club ligger. Vi åkte in med jollen och blev välkomnade att bada i deras tre pooler och utnyttja solstol och dusch. Där beställde vi var vår tropisk drink och njöt i flera timmar. Vattnet i poolerna var varmt och utsikten bedårande. Verkligen en lyxig dag att njuta av och minnas framöver. Speciellt en grå o blåsig novemberdag

Passionsfrukt mojito och Hurricane – sååå lyxigt och gott
För att jag är värd det….
Törstiga fåglar dricker vatten ur poolen
Lyx i ”vardagen”
Otrolig utsikt


Vår plan var att stanna ganska länge på Mayreau och Tobago Keyes och sedan segla långsamt norröver så långt vi skulle hinna innan vi behövde vända och segla tillbaka till Grenada. Vi pratade lite om planerna och upp kom förslaget att göra helt tvärtom. Sträcksegla norrut till Dominica och sedan ta oss söderut i maklig takt.

Eftersom vi seglade söderut till Trinidad och Tobago direkt efter Atlant-överfarten ligger vi långt efter alla våra båtvänner från Viking Explorer som seglade norrut. Vi kände nu att vi ville träffa åtminstone några av dem.
Sagt och gjort. Nästa dag satte vi segel och visste att vi skulle ha runt två dygns segling framför oss. Dessutom med ganska kraftig vind snett in i fören. Det kändes lite snopet att lämna Mayreau och paradisöarna utan att egentligen ha sett dem. Men de ligger ju kvar när vi seglar ner igen. På vägen var vi tvungna att gå in till Bequia för att checka ut oss eftersom vi skulle lämna landet. Seglingen var tidvis ganska blåsig med upp mot sjutton meter per sekund men vid det här laget har vi erfarit att vi kan lita på S/Y Vilja och vi kände oss trygga. Vi passerade både Canouan och Mustique på långt håll.

Kapten Jan på sin favoritplats

Ca 15.00 tog vi en boj på Bequia. Under dagen hade vi beslutat oss för att stanna över natten här och fortsätta segla tidigt nästa dag. Efter hoppilandaren tog vi oss in till Immigration och Customs. Vi fick hjälp omgående men fick till vår förvåning betala ganska mycket pengar för arbetet. När de var klara berättade de att vi hade fått betala för övertid. Detta trots att vi läst att de hade öppet när vi var där.

Bequia är en väldigt populär ö både bland seglare och turister som kommer med flyg. Många väljer att stanna här länge. För oss skulle det bara bli denna enda kväll och natt. Denna gång.  Jans födelsedag var det dessutom!

Vi gick en promenad runt i byn och satte oss först på en servering som var full av folk och liv och sedan på en servering längs med strandpromenaden. Efter solnedgången blev det middag i båten. Färsk lättstekt tonfisk med massa smör och vitlök. Sååå gott!

Många färgglada hus på Bequia
Trädet är målat för att passa in med butiken
Som sagt…Många färgglada hus….och träd
Dinghy-dock utanför en av alla serveringar
Födelsedagsbarnet njuter av solnedgången

Morgonen därpå laddade vi för en ca ett och ett halvt dygns segling mot Dominica. Vi skulle passera tre stora öar vilka alla skulle komma att påverka vinden för oss. Även denna segling hade vi vindar på över sjutton sekundmeter i byarna. Första ön vi passerade var St Vincent, vi seglade ganska nära land, och i lä bakom ön stannade vinden ibland plötsligt av helt för att lika plötsligt komma tillbaka igen. Den bytte dessutom riktning åtskilliga gånger. Vad vi fascineras av under segling är det otroligt rena och klarblå havet som känns overkligt men är så svårt att fånga på bild.

Härlig segling
Vi försökte få fisk och det nappade två gånger, tyvärr slet fiskarna, som troligen var riktigt stora, med sig dragen
Ett brak hördes och solcellpanelerna i aktern lossade från ett fäste. Vi fick surra fast dem tills vi kom in i en vik

De kommande öarna seglade vi långt väster om men även då stannade vinden av stundtals och vågorna blev mindre. Vi passerade både St Lucia, Martinique och nästan hela Dominica, på vilka vi skymtade de höga bergen från avstånd på Vilja. Mellan dessa öar drog vinden in ordentligt. Vi märkte båda två av att vi tyvärr hade förlorat våra sjöben från Atlant-seglingen. Det var svårt att röra sig i den kraftigt lutande båten och sömnen blev det inte så mycket med. Under nattpassen kom det riktigt kraftiga regnskurar ett par gånger men under sprayhooden kunde vi hålla oss torra. Trots det uppskattar jag nattpassen. Det är skönt och rofyllt att sitta ensam ute i mörkret. Månsken och stjärnhimmel är så vackert att titta på.

Dagen därpå anlände vi till Portsmouth i norra Dominica. En otroligt häftig och vacker ö. Våra upplevelser här kommer i nästa inlägg

Himmel och hav

Nu har vi äntligen fått upp farten ordentligt på båten. Nordostpassaden blåser med 5 -7 sekundmeter så vi surfar åter på vågorna med gennackern uppe dagtid. Det är en väldigt behaglig segling utan att båten kränger och inga obehagliga vågor som gör att båten rullar runt.

Gennakern full av vind

Vi börjar närma oss 400 sjömil kvar till Grenada, åtminstone kommer vi passera det under dagen (torsdag). Vi seglar minst 150 – 165 sjömil om dagen i denna farten. Wow! Härligt! Fortsätter vi i denna farten kan vi nå Grenada på söndag. Vilket vi hoppas men knappt vågar tro.

Igår eftermiddag, onsdag, passerade vi vår sista milstolpe, tre fjärdedelar av resan. Det blev självklart en skål i rom/gammeldansk. Nu är nästa milstolpe att se land. Grenada är en hög ö så vid klart väder dagtid borde vi kunna se land relativt tidigt. Om vi nu inte ser Barbados innan dess. Det beror på hur nära vi passerar.

Skål för tre fjärdedelar

Nu börjar tankarna på att komma fram dyka upp. Vi har levt så mycket i nuet så att målet, Grenada, har legat långt borta i periferin. Samtidigt så är ju själva resan också målet och meningen med seglingen. Vi har fortfarande flera dagar kvar här ute med nyanser av himmel och hav som vår ständiga följeslagare

Efter snart tre veckor till havs förundras vi fortfarande av havets och himmelens alla nyanser och skiftningar.  Havet går från vilt till stiltje, från lysande klarblått till dunkelt gråsvart, från glittrande i mån- och solskenet till djupt och becksvart dygnets mörka timmar

Likaså förändras himmelen från klarblått till mörkgrått, från guldglittrande till kolsvart och från färgsprakande rosalila till otaliga nyanser av grått

Skiftningarna på himmel och hav gör det fascinerade att vila ögonen på. Att vara vaken vid soluppgången och se hur himmelens mörka dunkel övergår i olika skiftningar av gult, orange och guld till att sedan bli blå i olika nyanser                                        Skymningen i sin tur bjuder på en färgsprakande upplevelse av olika brandgula, orangea och röda färger innan den övergår till olika toner av rosa, cerice och lila. För att därefter bli svart. Sedan tänds alla stjärnor. Och månen lyser klar

När man har ynnesten att ha så mycket tid som vi har nu så stannar man upp och njuter av de små sakerna som man ofta inte lägger märke till. Det avskalade i himmel och hav bjuder på ett fantastiskt skådespel med en mångfald variationer. Ingen dag är den andra lik.

Bilderna får tala för sig själva

En vanlig dag på havet

Idag hänger regnet i luften. Det droppar små regndroppar över mig på fördäck och över Vilja. Välbehövda för att spola bort allt saltet. De ljusgrå molnen i olika formationer täcker nästan hela himmelen. Fortfarande syns några små blå fläckar där solen ibland lyckas skina igenom med svaga strålar. Färgskalan idag är snarare gråblå än klarblå. Även havet ser mörkare ut nu då solen inte ger havet den annars så fantastiskt blå kristallklara färgen

Grått hav o grå himmel med glittrande guldfärg
Molnen låg tunga en bit bort

Att sitta på fördäck och följa båtens rörelser med kroppen för att parera rörelserna är meditativt och avslappnande. Det är rogivande att titta på hav o himmel samtidigt som tiden stannar av. Jag blir ett med rörelser, vågor och oändligheten. Världen och det vi ser på nyheter på tv är långt borta. Vi lever i vår egen lilla bubbla och vår egen lilla värld, långt borta från det ”verkliga livet” men otroligt nära oss själva och den verklighet vi lever i. Här och nu. Det är som att komma in i en egen vrå och allt utanför är långt borta…nästan overkligt

Min favoritplats – framme på däck

Efter regn kommer solsken. Nu skiner solen på oss igen och vi tuffar vidare. För, i stort sett, första gången sedan vi lämnade Kap Verde kör vi med järngenuan (motorn). Det är med blandade känslor som vi startat motorn men vi behöver komma framåt. Vi har hamnat långt bak i fältet av Viking-explorer-båtar och vill helst komma fram till Grenada senast den sjätte februari för då är det welcome-party. Och med tanke på att vår watermaker kanske inte fungerar så kan vi inte stanna ute hur länge som helst….även om livet här är underbart avslappnande.

Solen tittar fram och det glittrar i havet

Sitter och funderar över dagens middag. Vi har ingen färdig meny vi försöker hålla utan dagens måltid blir oftast utifrån de grönsaker som behöver användas eller den fisk vi fångat. Vi har inte fått napp på några dagar men har några auberginer som behöver användas och lök har vi gott om. Så…det lutar åt en moussaka idag. Vegetarisk. Hade smakat gott med tzatziki till, men det har vi tyvärr inte ingredienser för. Vi har trots allt varit ute på havet i två veckor så utbudet av färska grönsaker och mejerivaror börjar krympa. Måltiderna är lite av en höjdpunkt på dagen. Ett positivt avbrott som bryter dagarnas tillvaro av ”att bara vara”.

Det blev moussaka och förberedelserna är i full gång
Färdig moussaka i Omnian
Middag i sittbrunnen

Ännu en dag är snart till ända och vi välkomnar natten mätta och belåtna

Åter till seglingsvardagen

Lika underbart som det var att bada o njuta i stiltjen, lika underbart är det att åter ha vind i seglen. Vi är ute ur stiltjebältet och har satt kurs rakt mot Grenada. Gennaker på dagen och genua o storsegel på natten. Vi seglar fram i nästan sex knop. Om fem till sju dagar är vi framme! Tänk att vi då har korsat Atlanten i en liten….nåja, liten i de här sammanhangen i alla fall, segelbåt.

För segel igen
Skymningen närmar sig

Vardagen börjar infinna sig igen, efter några dagars avbrott med drivande utan mål och bad i Atlanten. Inte för att vi sliter ut oss nu heller i och för sig. Det känns att vi kommit långt söderut på jordklotet. Solen skiner,  havet är varmt och vi går klädda i bikini, badbyxor eller enbart kallingar och solhatt. I värmen blir inte så mycket gjort men vi har ju inte heller så många måsten att ta oss för. Mat lagas, disk diskas, sittbrunnen städas, det sys lite, någon läser en bok, skräp klipps ner till småbitar, segel trimmas, båten poleras, fiskar fångas, någon njuter i solen medan andra njuter i skuggan under biminin. Tiden rullar fram i sakta mak men det är inte långtråkigt. Hela våra kroppar och själar har gått ner i varv och lämnat stress, tider att passa, jobb och måsten bakom oss. Vilket ynnest att få leva så här!

Disk på akterdäck nu när watermakern inte fungerar
Alla skrymslen tvättas av
Båten skall bli blänkande fin när Niklas polerar
Våra sopor efter 2 veckor- väl komprimerade
Akterdäcket sköljs rent med saltvatten
Gennackern skall ner o sedan sätts storsegel och genua upp
Jan fixar med lazy-jacksen
Köttbullar o hemlagad pommes mitt ute på havet
Så fort vi får nät sitter alla med telefonerna

Jag sitter åter på min kvällsvakt och njuter. Nu är vindarna såpass varma så det räcker att ha på sig shorts och linne. När vi lämnade Las Palmas var det underställ, tjocktröja och jacka som behövdes på nätterna. Detta är betydligt behagligare. Speciellt med tanke på att det är slutet av Januari. Strumporna är också undanstoppade liksom skor. Vilken frihet att kunna vara barfota dygnet runt! Om några dagar kan vi stoppa ner våra bara fötter i den varma sanden på Grenada för att sedan slänga oss in i det turkosblå havet.

När vi har så mycket tid så lär man sig leva i nuet och njuta av det lilla. En flygfisk som flyger långt o snabbt ovanför vattenytan, glittret i havet från solstrålar eller månsken, gennackern med sina vackra färger, en solmogen banan, värmen av solstrålarna mot huden, en nyfångad Mahi Mahi,  porlandet av havet mot skrovet när vi seglar, några timmars sömn mitt på dagen, en stjärna som blinkar, en enkel men god måltid, synen av hav och himmel i oändlighet mm mm. Listan kan göras lång.

Njuter på däck

Nu är det bara att fortsätta njuta av allt detta fram tills vi anländer Grenada. Dagarna kommer fortsätta rulla på och tiden kommer gå fort. Om några dagar har vi kommit tre fjärdedelar på vår segling. Och då är vi nära. Riktigt nära.

Då var mitt kvällspass över och det är dags för mig att sova. Vi lever efter solens upp- och nedgång här på Vilja. När mörkret faller är det natt och när det ljusnar är det morgon igen. Klockan ställs endast efter vaktschemat på natten. Det blir tidiga kvällar och redan klockan åtta på kvällen har alla gått och lagt sig utom den som sitter på vakt. Ett enkelt liv och ett njutningsfullt liv. Der blir flera sådana dagar framöver.

En aldeles underbar soluppgång på Atlanten

Stilje

Sedan i torsdags har vi legat i stiltjebältet.  Havet är nästan helt stilla och blankt. Det enda som bryter detta är att båten vaggar från sida till sida i de små och långa dyningarna. Vinden har kommit några få gånger då vi förflyttat oss lite men mesta tiden har vi legat o guppat utan segel på det stora blå och oändliga havet – Atlanten. 

Vilja i det oändliga blå

Det är en härlig känsla att båten bara driver runt på havet  och vi får en möjlighet att bara vara. I ett med vädrets makter. Utan krav. Det är otroligt rofyllt och meditativt. Och vilken frihet! Ända sedan jag var tonåring och fantiserat om jordenruntsegling har jag drömt om att  vara i ett stiltjebälte långt ute på havet och bara vara. Nu är den drömmen uppfylld. Och vilken tur vi har att det blev mitt ute på Atlanten och inte i början eller slutet av överseglingen. Känslan är betydligt häftigare långt här ute

Det stora blå havet – aldeles stilla
Seglen är nerdragna och vi driver runt på oändligt hav
Stiltje på Atlanten

Idag, lördag, har vi haft en helt fantastisk och stilla dag som vi väl tagit tillvara på. Runt oss i det kristallklara vattnet har det simmat massor med fiskar, bl a flera Mahi Mahi men även några mindre fiskar. Det kändes som att vara mitt i ett akvarie –  utan glasväggar emellan. Fiskarna har varit nyfikna på oss och totalt orädda. Ibland har fiskar, ganska stora, lite längre bort hoppat högt upp över vattenytan rakt upp i luften.                                              Många fiskar håller till under båten där de kanske söker skydd eller hoppas på lite påväxt på båten som de kan äta av. När jag var i havet och badade var fiskarna närgångna och ”nafsade” mig på magen så det kittlade.

Mahi Mahi i det kristallklara vattnet aldeles intill båten
Sargasso sjögräs i havet

Jaaa, äntligen har vi kunnat bada mitt ute på Atlanten med ca 5000 meters djup! Vilken underbart härlig frihetskänsla! Vattnet är över 28 grader varmt och ofattbart rent. Det går inte att med ord beskriva känslan att simma runt i det kristallklara och salta vattnet. Tillsammans med alla nyfikna fiskar. Att ligga i vattnet och se S/Y Vilja guppa runt och samtidigt vara medveten om hur långt det är till land. Magiskt. Det blev flera dopp som svalkade ner våra solvarma kroppar.

Otroligt skönt att simma i havet
Havet är varmt och salt
En liten prick med femtusen meters djup nedanför
Dusch på akterdäck

Jan har passat på att sup:a i havet runt båten ett par gånger. Men de små dyningarna gjorde det svårt att hålla balansen. Skam den som ger sig. Tålamodet är det inget fel på och visst fungerade det. Även om det blev några avsvalkande dopp i havet.

Jan ute på Atlanten
Tid för eftertanke
Jan på sup:en
Vilja på Atlanten

Lite smolk i paradiset har det ändå varit. Igår, fredag, la både generator och watermaker av – igen. Dssutom had3 vi glömt en kran på i badrummet så vi lyckades tömma en av tankarna i båten.Så nu har vi ransonering av vattnet. Vi får två liter var att dricka per dag och saltvatten används till både disk, matlagning, hygien och allt möjligt annat – utom att dricka. Förhoppningsvis får vi igång watermakern igen. Niklas och Victor har jobbat med watermakern stora delar av dagen. Annars har vi i alla fall vatten så vi klarar oss i många dagar framöver. Det är inte bara på tv-programmet ”Över Atlanten ” som detta händer…                                          Men vi är vid gott mod och njuter av tillvaron.

Dricksvattnet hälls upp i var din tvålitersflaska

Efter en härlig dag blev det dags för middag. För första gången på öppet hav hade vi möjlighet att grilla i båten. Och det gjorde vi. Mums vad gott det var med grillad tonfisk med smör- och gräddsås med massa vitlök. Även om det inte var självfångad fisk denna middag så njöt vi av maten i den vackra  skymningen.    

                                                 

Avkoppling efter middagen
Lördagens vackra solnedgång

Innan vi kom in i stiljebältet hann vi med att komma över halva sträckan från Kap Verde till Grenada. Det var i torsdags kväll och vi firade – självklart – med en flaska Cava. Inköpt just för att fira halva sträckan. Känns som en viktig milstolpe på seglingen. När vi passerar tre fjärdedelar vet vi inte. Eftersom vi knappt gör någon fart nu utan bara driver runt så kan det ta några dagar. Förhoppningsvis kommer vinden tillbaka söndag så att vi kan nå Grenada nästa helg eller strax efter.

Halvvägs -skåål!
Den svaga gula linjen är vår kurs under stiltjen – den rosa hur vi borde ha gått

ONu sitter jag på kvällsvakt ensam i sittbrunnen i mörkret. Tycker verkligen om den här tiden då himlen övergår från blå till färgsprakande i röda, brandgula, lila och rosa toner och sedan till sist till kolsvart. Strax därefter börjar den ena stjärnan efter den andra synas och slutligen glittrar himlen av miljontals och åter miljontals stjärnor. När månen kommer upp glittrar även havet i månens sken. Magiskt!                                                Det enda som hörs är porlandet när Vilja rör sig genom vattnet och lite prassel från seglen som slår lite i den svaga vinden. Det är så sagolikt rofyllt och underbart.

Imorgon väntar en ny dag. Undrar vad den kommer med

En stilla helg i Källviken

I början av veckan flög jag upp till Luleå o hälsade på min son, Tobias o hans sambo , Sandra ❤

Helt underbart att få komma upp till dem o krama om dem….ses ju aldeles för sällan pga avståndet o saknar dem hela tiden

Kom tillbaka till Källviken sent onsdag kväll o har jobbat på med att färdigställa båten för upptagning för första vintern på flera år

Har luftat segel, tagit ner segel, rullat ihop segel, tagit bort bommen o packat in segel i bilen för transport till lagret i Lysekil

Förutom segel har jag skrubbat bort alger, havstulpaner o annat från jollen…o tagit ur luften så nu är jollen ihoppackad till en mindre förpackning som skall lyftas upp på däck o förvaras där. 17 kilo orkar jag däremot inte lyfta själv från brygga o upp i fören på båten så jag inväntar hjälp för det 🙂

Båten börjar dessutom tömmas på det mesta o bilen fylls upp…har snart bara några ombyten kläder o kryddor mm till enkel mat. Inga problem att leva enkelt de sista 3 veckorna innan avresa 🙂. Har redan kört oräkneliga lass till lagret

Idag har jag haft en riktigt avslappnande dag…solen har skinit hela dagen, det har knappast blåst något alls o det har varit varmt för att vara mitten av oktober…snart november

Har njutit i sittbrunnen från tidigt I förmiddags tills nyligen när jag gick in i båten

Älskar att bo i båten o ha denna utsikt varje dag
Hösten är här o de flesta båtar är uppe på land…Några kvar på bryggan
Skaftöbron från undersidan…visst händer det att båtar felbedömer sin höjd o ”dunkar i” med masten under högsäsong
Älskar mitt liv….o höstfärgerna är ju helt underbara!

Visst…har jobbat på med att packa undan saker…o har gjort en spotify-lista jag sent kommer glömma….var tvungen att ta hjälp av Flashback för att hitta artister jag aldrig någonsin trodde jag skulle leta upp

Listan är för att försöka skrämma iväg Orcas från båten utanför Portugal. Själv orkar jag högst med ca 3 sekunder av ”musiken” så jag hoppas Orcas reagerar på samma sätt

För er som inte vet så är det många Orcas – späckhuggare som attackerar segelbåtar framför allt utanför Portugal. De biter sönder rodret o gör båten totalt ohanterbar…ingen vet egentligen varför men det forskas på det

Bara ca 3 veckor kvar tills jag flyger ner till Faro o mitt livs äventyr

Längtar….

Bohuslän i oktober 2022

Åhhhh vad jag njuter….kom till båten i Källviken i torsdags efter ett nattpass på jobbet. Funderade på om jag skulle ge mig ut eller inte. Helt vindstilla i hamnen men ca 12 sekundmeter ute i skärgården. Tog en fundering till o kom fram till att ….JA jag ville ut! Även om det bara blev för en natt

Då gick det fort. Släppte elen från land, tog bort sittbrunnstältet, släppte förtöjningarna o sedan var det bara att åka iväg..

Hela resan ut blev ett riktigt kryssande mellan alla bojar för tummertinor…kom knappt under Skaftöbron pga hummertinor

Skaftöbron….på andra sidan har jag min älskade hamn
På väg ut
Det fantastiska köpmanshuset…innan Gullmarn

Var helt ensam ute i skärgården. Inte en båt så långt ögat kunde se. Gick ut Gullmarn o korsade farleden ost till väst

NO om Gåsöskärgården fanns det några hummerfiskare ute…jättenyfiken på om de fått något svart guld i sina tinor…men de var för långt borta

La till på utsidan Usholmen som är helt perfekt I ostliga vindar

Båtfrysta räkor till middag – mums!
Åh vad jag njuter…

Vaknade på fredagen i strålande solsken o helt vindstilla. Kände att jag ville njuta fullt ut av dagen. Planen var att åka in på em då vädret skulle bli riktigt dåligt med både stark vind o kraftigt regn

Avvaktade o bestämde mig sedan för att åka till en annan naturhamn som klarade både östliga o västliga vindar

Ligger på ”Mittön ” på Vasholmarna

Alltid lika tryggt. Går aldrig hit under juni, juli, augusti då det är fullständigt kaos jär med alla båtar som söker dig till dessa fantastiska öar. Jag är så privilegierad att jag kan komma hit när jag är helt ensam utanför säsong

Regn hela dagen idag men njuuuter oerhört!