Vilja glider fram i sakta mak. Vi har äntligen kommit ut ur stiltjebältet och under förmiddagen har vi t o m gennakern uppe. Då ökar farten till över sex knop. Något vi längtat efter i fem dygn. Efter några timmar kommer ett regnoväder ifatt oss akterifrån och vindarna förändras igen. Nu gör vi ca tre till fyra knop. Seglen slår lite fram och tillbaka och Vilja rullar måttligt från sida till sida. Det är sövande och vi ligger allihop och slappar eller sover. Nattskiften med uppbruten sömn börjar också ta ut sin rätt så det är bra att passa på att vila när möjligheten finns.
Vilja glides along at a leisurely pace. We have finally come out of the stillwater belt and in the morning we even have the gennaker up. Then the speed increases to over six knots. Something we have been longing for for five days. After a few hours a rainy weather catches up with us from the stern and the winds change again. Now we are doing about three to four knots. The sails flap back and forth a little and Vilja rolls moderately from side to side. It is sleepy and we all lie down and relax or sleep. The night shifts with broken sleep are also starting to take their toll so it is good to take the opportunity to rest when possible.
Vi har till och från sällskap av en Rödfotat Boobie. Den ser ut som de Blåfotade och har blå näbb men röda fötter. Havet är stort så det är nog skönt att vila sina vingar ombord på Vilja och färdas framåt utan ansträngning. Vi gläds åt sällskapet men det har ett pris. Överallt där den suttit några timmar blir det riktigt skitigt bokstavligt talat. Fågelbajs överallt.
We occasionally have the company of a Red-footed Boobie. It looks like the Blue-footed Boobie and has a blue beak but red feet. The sea is big so it is probably nice to rest its wings aboard Vilja and travel forward without effort. We are happy for the company but it has a price. Everywhere it has sat for a few hours becomes really dirty, literally. Bird poop everywhere.
En vecka sedan vi lämnade Galapagos nu och igår fick vi äntligen ordentlig vind. Idag är det totalgrått och regnet öser ner. Vågorna rullar runt oss som en grå och ganska vild otämjd massa. Långt borta mullrar åskan och sikten är dålig.
A week since we left Galapagos now and yesterday we finally got some proper wind. Today it is completely grey and the rain is pouring down. The waves roll around us like a grey and rather wild untamed mass. Far away the thunder rumbles and the visibility is poor.
Att sitta i sittbrunnen betyder att vi blir våta. Regnet letar sig fram även under sprayhood och bimini. Allt blir blött och endast en person kan sitta i den torraste platsen i sittbrunnen för att hålla vakt. Även där får man sig en dusch då och då. Men vi gör bra fart! Äntligen! Vi toppade med 10.7 i en surfvåg innan vi revade storseglet. Nu ligger vi på mellan 6.5 och 7.5. Otroligt bra. Nu är vi strax på 6 grader syd och både tradevindarna och strömmen är med oss. Det är en sådan befriande och härlig känsla att färdas för segel mot målet. Vilja plöjer sig fram genom havet tryggt och stabilt. Det rullar en del och hon lutar men det är inte så mycket. Det går fortfarande att utföra alla dagliga sysslor. Och att gå på toaletten är inte en akrobatövning – än så länge.
Sitting in the cockpit means we get wet. The rain finds its way even under the sprayhood and bimini. Everything gets wet and only one person can sit in the driest place in the cockpit to keep watch. Even there you get a shower every now and then. But we are making good speed! Finally! We topped out at 10.7 in a surf wave before we tore the mainsail. Now we are between 6.5 and 7.5. Incredibly good. Now we are just under 6 degrees south and both the trade winds and the current are with us. It is such a liberating and wonderful feeling to travel under sail towards the goal. Vilja plows her way through the sea safely and stably. It rolls a bit and she leans but it is not that much. She can still do all her daily chores. And going to the toilet is not an acrobatic exercise – so far.
Dagarna går sin gilla gång här nu. Vi har bra vind och bra fart och styr rakt mot Hiva Oa. Så skönt att ha stiltjebältet bakom oss. Men självklart kan vi komma in i nytt igen. De senaste dagarna har det heller inte regnat så vi kan sitta och ligga i sittbrunnen allihopa. Tiden fördrivs, framförallt, med att läsa eller lyssna på bok, samtal, sitta o filosofera, titta på havet, hushållssysslor mm mm. Det är behagligt och meditativt och man blir sömnig. Vi lägger oss och vilar i omgångar under dagen. Viljas vaggande genom vågorna tillsammans med havsluften och det kluckande ljudet gör att vi blir sömniga.
The days are going their way here now. We have good wind and good speed and are heading straight for Hiva Oa. So nice to have the calm belt behind us. Of course we can get back into the swing of things. It hasn’t rained in the last few days either, so we can all sit and lie in the cockpit. Time is spent, above all, reading or listening to a book, talking, sitting and philosophizing, looking at the sea, household chores, etc. etc. It is pleasant and meditative and you get sleepy. We lie down and rest in turns during the day. Vilja’s rocking through the waves together with the sea air and the gurgling sound makes us sleepy.
Delfiner! En jättemassa o jättestora delfiner simmar fram till Vilja och leker länge runt fören. Tänk vilken glädje de ger. Undrar om de är lika lyckliga som oss när de simmar runt fören och hoppar upp i luften med konstsprång? Som alltid är det i stort sett omöjligt att fånga på bild men vi ler från öra till öra och glädjen tar ett skutt inom oss.
Dolphins! A huge crowd of huge dolphins swim up to Vilja and play around the bow for a long time. Imagine the joy they bring. Wonder if they are as happy as we are when they swim around the bow and jump into the air with artistic leaps? As always, it is almost impossible to capture on a picture but we are smiling from ear to ear and the joy takes a leap inside us.
Jag har, sedan några dagar, haft ett sår under vänster knä som gjort ont, svidit och spänt. Troligen fullt med var. Det är varmt och dunkar och totala ytan är stor. Idag börjar jag bli orolig för en eventuell blodförgiftning så jag har beslutat att börja en penicillinkur. Skönt att vi har medicin ombord i vårt skeppsapotek. När regnet avtar kan vi starta Starlink och jag kan ta kontakt med försäkringsbolagets läkare. Vi har nog tre veckor kvar till land så det är bara att hantera bäst vi kan här ombord.
For a few days now, I have had a wound under my left knee that has been painful, burning and tense. Probably full of pus. It is hot and throbbing and the total surface area is large. Today I am starting to worry about possible blood poisoning so I have decided to start a course of penicillin. It is good that we have medicine on board in our ship’s pharmacy. When the rain subsides, we can start Starlink and I can contact the insurance company’s doctor. We probably have three weeks left until land so we just have to manage as best we can here on board.
Har varit i kontakt med läkare genom försäkringsbolaget nu. Han råder mig att fortsätta den penicillinkur jag påbörjat och att vara vaksam på mitt allmäntillstånd. Om jag blir sämre är det omedelbar inläggning på sjukhus som gäller – hur jag nu gör det med ca 20 dagars segling till närmsta land. Det är bara att hoppas att det blir bättre i stället. Känner mig inte orolig men vill absolut inte få en blodförgiftning.
I have been in contact with a doctor through the insurance company now. He advises me to continue the penicillin course I have started and to be vigilant about my general condition. If I get worse, immediate hospitalization is the rule – how I am now doing it with about 20 days of sailing to the nearest country. I can only hope that it will get better instead. I don’t feel worried but I definitely don’t want to get blood poisoning.
Har fått fantastisk hjälp av vänner o bekanta de senaste dagarna. Flera läkekunniga har hört av sig och nu har jag startat med ny penicillinkur o att göra rent såret på ett djupare plan. Nu är det bara att fortsätta tills vi når land o kan söka professionell hjälp på plats. Stort tack till er som hjälpt mig! Och jättestort tack till Marie, Niklas o Jan som hjälper mig här ombord. Speciellt till Marie som har ”opererat” i mitt sår.
I have received fantastic help from friends and acquaintances in recent days. Several medical experts have contacted me and now I have started a new course of penicillin and to clean the wound on a deeper level. Now all I have to do is continue until we reach land and can seek professional help on site. Many thanks to you who helped me! And a huge thank you to Marie, Niklas and Jan who are helping me here on board. Especially to Marie who has ”operated” on my wound.
Trettonde dagen till havs och dagarna blir till ett. Seglingen är fortsatt väldigt behaglig med slör (vind snett in i aktern). Fast ibland kommer hastiga vindvridningar på över 180 grader. Vilja sköter sig, som vanligt, bra. Farten går upp och ner. Det är omöjligt att säga när vi är framme men vi räknar fortfarande med mellan 15 och 20 dagar till. Atlant-överfarten tog 19 dagar så detta kan bli dubbelt så länge, om vi har otur. Vi vill hinna fram så att Marie och Niklas får uppleva Franska Polynesien för ankare i en eller flera vackra vikar. Innan de flyger tillbaka till våren i Sverige igen en bit in i april.
Thirteenth day at sea and the days are becoming one. The sailing is still very pleasant with a veil (wind slanting into the stern). Although sometimes there are sudden wind shifts of over 180 degrees. Vilja is doing well, as usual. The speed is going up and down. It is impossible to say when we will arrive but we are still counting on between 15 and 20 more days. The Atlantic crossing took 19 days so this could be twice as long, if we are unlucky. We want to make it so that Marie and Niklas can experience French Polynesia at anchor in one or more beautiful bays. Before they fly back to spring in Sweden again sometime in April.
Our view all day long
Fisket går det tyvärr inte så bra med. Farten är oftast för låg o fiskarna nappar bäst runt 6 – 7 knop. De flesta som nappat har troligen varit väldigt stora för de har ryckt av linan. Vi har totalt fått 3 små Mahi Mahis o njuter för fullt när vi äter dem efter en stund på grillen. Hoppas på lite mer fiskelycka innan vi kommer fram till Marquesas
Unfortunately, the fishing is not going so well. The speed is usually too slow and the fish bite best around 6 – 7 knots. Most of the ones that have bitten have probably been very big because they have pulled off the line. We have caught a total of 3 small Mahi Mahis and are enjoying them to the fullest when we eat them after a while on the grill. Hoping for a little more fishing luck before we reach the Marquesas
Imorgon kommer vi nå halvvägs över till Marquesas!
Tomorrow we will be halfway across to the Marquesas!
Levermittliv 