Ett I stort sett färdigt blogginlägg var klart. Utläggning planerad idag. Men…det har försvunnit ut i molnen någonstans. Jag har ingen möjlighet att återskapa det utan hoppas det kommer tillbaka när vi har bättre nät igen. Så jag kan publicera det då I ställer. Känner mig ganska förtvivlad och ledsen. Men det är som det är….kan inte göra så mycket åt det.
A largely finished blog post was ready. Exposition planned today. But…it has disappeared into the clouds somewhere. I have no way to recreate it, but hope it will come back when we have better networks again. So I can publish it when you ask. Feeling quite despondent and sad. But it is what it is….can’t do much about it.
Så, nu har jag påbörjat ett nytt som är f o m idag. Och förhoppningsvis kan det publiceras snart. Även om sista dagarna på land, avsegling och första till sjöss saknas.
So, now I have started a new one which is f o m today. And hopefully it can be published soon. Although the last days on land, setting sail and first at sea are missing.
Mycket kort sammanfattning av det försvunna inlägget kommer i alla fall här.
Very short summary of the missing post will be here anyway.
Vi har sjösatt, i lördags, efter mycket jobb med Vilja på land i 1 vecka. Det blev sedan två nätter i hamn med lite krångel med både immigration och företaget som fixat de certifikat vi behöver. Galapagos har extremt stränga regler med absolut allt.
We launched, last Saturday, after a lot of work with Vilja on land for 1 week. It was then two nights in port with a bit of hassle with both immigration and the company that fixed the certificates we need. Galapagos has extremely strict rules with absolutely everything.
Marie in tio of the mast
On the way in to the sea
08.15, måndag, lämnar vi kajen för en ca 10 dagar lång segling mot Galapagos. Första dygnet har vi fantastisk segling. Sedan blir det stiltje. Dag 2 med stiltje stoppar vi motorn och badar på 3000 meters djup i det fantastiskt blå havet. Stilla havet. Det är en fantastiskt härlig stund och vi njuter för fullt. Det enda är väl att vi saknar vind att segla i.
At 08.15, Monday, we leave the quay for an approx. 10-day sailing towards the Galapagos. The first day we have fantastic sailing. Then there is silence. Day 2 with stiltje, we stop the engine and swim at a depth of 3000 meters in the fantastic blue sea. The Pacific Ocean. It’s a fantastically wonderful moment and we’re enjoying it to the fullest. The only thing is that we lack wind to sail in.
We are leaving Vista mar and Panama
Calm sea and blue sky
Taking a swim
A beautiful sunset
Vi har varit ute i fem dagar nu och allt är bra. Vi går mycket för motor tyvärr. Stiljebältet ligger helt stilla så det finns ingen möjlighet att vänta ut det. Men nu seglar vi i alla fall. Kursen är inte rakt mot Galapagos utan så nära det går pga vindriktningen. Allt är jättebra ombord. Tyvärr ingen fisk ännu även om vi haft en del riktigt stora fiskar på linan. Det har rasslar ordentligt innan fiskarna simmat iväg med våra fiskedrag. Fast 50 kilo Blue Marlin har vi ingen chans att dra upp ändå
We have been out for five days now and all is well. Unfortunately, we go a lot for motor. The style belt is completely stationary so there is no possibility of waiting it out. But now we’re sailing anyway. The course is not straight towards the Galapagos but as close as possible due to the wind direction. Everything is great on board. Unfortunately no fish yet, although we had some really big fish on the line. It has rattled properly before the fishermen swam away with our fishing lures. Although 50 kilos of Blue Marlin, we have no chance of pulling up anyway
Vilja on Pacific Ocean
Fortsättningen av seglingen kommer i nästa inlägg och förhoppningsvis hittar det nästan färdiga inlägget tillbaka hit till telefonen ombord på Vilja så det kan läggas ut snart det också.
The continuation of the sailing will come in the next post and hopefully the almost finished post will find its way back here to the phone on board Vilja so it can be posted soon as well.
Just nu är det lite smolk i paradiset. I två hela dagar har vi hållit på att försöka sanera från bugs i maten och i akterkojen. Vi har tömt hela akterkojen på i princip allt. Och det är mycket där…totalt proppfullt. Mat överallt i varenda litet skrymsle. Vilket också är bra gömställen för de här pyttesmå rackarna. De gömmer sig i skarvar, veck och mellan påsar som ligger ihop. De finns inne i påsar med linser, havregryn och pasta mm. De första vi hittade var inne i påsar ned gröna linser så där är sannolikt boven. Att vi fick med oss dem från affären. Vi känner oss helt maktlösa nu. Flera sprayflaskor med giftigt insektsmedel har använts och vi tvättar all mat i sina förpackningar i saltvatten. Allt vi hittar som det kryper om slänger vi självklart och ännu mycket mera mat. Stora fiskar runt båten är lyckliga för all mat vi slänger ut och när jag precis gick i för att bada kom fiskarna fram då de trodde de skulle få mera mat. Nu vacuumförpackar vi allt som inte redan är vacuumförpackat. Tyvärr räcker inte vår plast så vi planerar att åka in till Panama City snart igen. Vi måste få bukt med detta. Tur att vi har en ”fumigation” av hela båten framför oss. Såg med skräck fram emot den tidigare men nu är det med glädje.
Right now it’s a little smolk in paradise. For two whole days we have been trying to clean up bugs in the food and in the aft berth. We have emptied the entire aft berth of basically everything. And there’s a lot there…totally crammed. Food everywhere in every nook and cranny. Which are also good hiding places for these tiny rascals. They hide in seams, folds and between bags that are put together. They,som, 4 are found in bags with lentils, oatmeal and pasta etc. The first ones we found were inside bags of green lentils, so that’s probably the culprit. That we brought them with us from the store. We feel completely powerless right nowù. Several spray bottles of toxic insecticide have been used and we wash all food in its packaging in salt water. We naturally throw away everything we find crawling around, and even more food. Big fish around the boat are happy for all the food we throw out and when I just went in to swim the fish came forward thinking they would get more food. Now we vacuum pack everything that is not already vacuum packed. Unfortunately our plastic is not enough so we plan to go into Panama City again soon. We have to get over this. Lucky that we have a ”fumigation” of the whole boat in front of us. Looked forward to it with dread before, but now it’s with joy.
Vacuumsealing all the food
After Washing we put the food to dry up
And we spray with insectkiller
Idag lämnar vi Isla San José, efter flera dagars hårt jobb med insekterna, och åker tillbaka mot Isla Mogo Mogo. Total motvind tyvärr så vi går för motor. Fiskelinan är ute i hopp om en fisk. Det var längesedan vi fångade en fisk nu o det saknas verkligen i kosten. När vi senare kommer lämna mot Galapagos och därefter Marquesas hoppas vi på mycket fisk. Tonfisk och Mahi Mahi står högst på önskelistan.
Today we leave Isla San José, after several days of hard work with the insects, and head back towards Isla Mogo Mogo. Total headwind unfortunately so we go by engine. The fishing line is out hoping for a fish. It’s been a long time since we caught a fish now and it’s really missing in the diet. When we later leave for the Galapagos and then the Marquesas, we hope for a lot of fish. Tuna and Mahi Mahi are at the top of the wish list.
One of the fantastic rock-Islands outside San José
Vi trivs här. Vattnet är kristallklart, vyn mot stranden fantastisk och solnedgångarna slående vackra. Skönt att ha några dagar med sol och bad innan allt jobb som väntar oss. Men allt har sitt slut och vi behöver åka tillbaka till Panama City. Det blir i alla fall två härliga heldagar här på MogoMogo.
We enjoy it here. The water is crystal clear, the view towards the beach fantastic and the sunsets strikingly beautiful. Nice to have a few days of sun and swimming before all the work that awaits us. But everything has an end and we need to go back to Panama City. In any case, it will be two wonderful full days here at MogoMogo.
The view and colours are stunning
Enjoying a glass of white wine in the sea
Another beautiful sunset
Det är söndag och vi seglar tillbaka mot Panama City. Vi har en hel del att ordna och att proviantera som vi tror är lättast där. Det kommer bara bli ca tre dagar för sedan seglar vi vidare västerut mot Costa Rica. Vi lägger oss på City-sidan där vi låg senast vi var här. Det är högvatten och knappt någon vind när vi kommer fram. Redan idag åker vi iväg för att försöka få tag på plast till vacuummaskinen. Taxiresan tar oss till Albrook center. Vi går in i flera affärer utan resultat. Suck, vi behöver verkligen plast för att säkra all mat. Men vi provianterar för Pacific. Det kommer vi göra varje dag nu, köper så mycket vi orkar bära. Torrmat, konserver, städartiklar och vin. Jan ser ut som en packåsna med flera tunga ryggsäckar.
It is Sunday and we are sailing back towards Panama City. We have a lot to arrange and to stock up which we think is easiest there. It will only be about three days before we sail further west towards Costa Rica. We lay down on the City side where we lay the last time we were here. It is high tide and hardly any wind when we arrive. Already today we are leaving to try to get hold of plastic for the vacuum machine. The taxi journey takes us to Albrook centre. We enter several trades with no results. Sigh, we really need plastic to secure all food. But we provision for the Pacific. We will do that every day now, buying as much as we can carry. Dry food, canned food, cleaning supplies and wine. Jan looks like a pack donkey with several heavy backpacks.
When we get closer to Panama City we see all the big container- and cargoships
And a lot of fishingboats
Vilja in front of the skyline
And a closer look of Vilja
One of all anchored boats where we also are anchored
Vi har fullt upp att göra. Vi har fortsatt leta efter plast utan resultat så nu kommer våra vänner ta med sig när de ankommer på måndag 27 januari. Men vi får ändå uträttat mycket. En ny gasolgrill och ny vacuummaskin är inköpta. Provianteringen fortsätter varje dag. Vårt ersättnings vindinstrument som gick på garantin har kommit. Vi sorterar och gör i ordning för att två personer till skall bo i båten. Vacuumförpackar, frostar av frysen och städar ur kylen mm mm
We are busy. We have continued to look for plastic to no avail so now our friends will bring it with them when they arrive on Monday 27th January. But we still get a lot done. A new gas grill and a new vacuum machine have been purchased. Provisioning continues every day. Our replacement wind instrument that was out of warranty has arrived. We sort and arrange for two more people to live in the boat. Vacuum packs, defrosts the freezer and cleans the fridge, etc
Jan has put the new grill on it’s place
And he has bought a new shawingmachine
Dagarna går fort och idag lämnar vi Panama City och går till Isla Otoque. En ö mittemellan här och Vista Mar. På lördag skall vi lyfta Vilja. Hon kommer ligga uppe på land några dagar, upp till en vecka. Botten skall rengöras, genomföringar bytas och en hel del annat. Innan vi lämnar mot Galapagos måste vi ha en massa certifikat och bekräftelser på utfört jobb. Det är en hel uppsjö av regler som gäller, och skrämmer. Detta gör att många seglare väljer bort Galapagos. Dessutom är det dyrt att åka dit. Men det är en ”once in a lifetime-upplevelse” och för mig en dröm sedan jag var 6 år.
The days go by fast and today we leave Panama City and go to Isla Otoque. An island between here and Vista Mar. On Saturday we will lift Vilja. She will lie up on land for a few days, up to a week. The bottom must be cleaned, grommets replaced and a lot of other things. Before we leave for the Galapagos, we have to have a lot of certificates and confirmations of work done. There are a whole host of rules that apply, and it’s scary. This causes many sailors to opt out of the Galapagos. In addition, it is expensive to go there. But it is a ”once in a lifetime experience” and for me a dream since I was 6 years old.
A small fishingboat on our way to Isla Otoque
Tidig morgon nästa dag och vi åker från Isla Otoque och är på väg mot Vista Mar. Där ligger redan båten Porrima med Peter som vi umgåtts mycket med ända sedan Cuba. Skall bli kul att träffas igen. Och på måndag kommer Marie och Niklas. De skall segla med oss till Galapagos och sedan till Marquesas i Franska Polynesien. Upp till tre månader är de med på Vilja. Det blir en utmaning att vara fyra ombord när det redan är trångt för två. Men genom att verkligen hålla ordning på minsta grej och hela tiden sätta tillbaka allt på sin plats löser vi det. Det måste vi. Niklas har varit med oss tidigare, över Atlanten. Marie är en gemensam vän till oss allihopa som även hon är en duktig och van seglare.
Early morning the next day and we leave Isla Otoque and head for Vista Mar. The boat Porrima is already there with Peter, with whom we spent a lot of time since Cuba. It will be fun to meet again. And on Monday, Marie and Niklas will come. They will sail with us to the Galapagos and then to the Marquesas in French Polynesia. They are with Vilja for up to three months. It becomes a challenge to be four on board when it is already cramped for two. But by really keeping the smallest thing in order and constantly putting everything back in its place, we solve it. We must. Niklas has been with us before, across the Atlantic. Marie is a mutual friend to all of us who is also a skilled and experienced sailor.
The autopilote does not work so we had to handstear
Jan dancing with one of the French Girls on Porrima
Efter en rolig kväll igår som började med drink ombord på Vilja och fortsatte med pizza och dans på marinans restaurang sitter vi nu och väntar på upptagning. Det blåste mycket när vi kom hit igår och tyvärr blåser det mycket även idag. Det kommer bli en utmaning att styra in i fåran där vi skall lyftas med stark vind in snett akterifrån. Det vi väntar på nu är att det skall bli högvatten. Först skall Porrima sjösättas och därefter är det vår tur att tas upp på land.
After a fun evening yesterday that started with drinks on board Vilja and continued with pizza and dancing at the marina’s restaurant, we are now sitting and waiting to be picked up. It was very windy when we got here yesterday and unfortunately it is still very windy today. It will be a challenge to steer into the furrow where we will be lifted with strong wind diagonally from the stern. What we are waiting for now is that there will be high tide. First, Porrima is to be launched and then it is our turn to be taken ashore.
Nu är vi på väg mot upptagning, vinden viner och vågorna går ganska höga med vitt skum. I detta skall vi upp på land. Ombord hos oss är två extra personer. Vi närmar oss där vi skall upp. Vinden blåser starkt snett akterifrån vilket gör att vi måste lägga in backen för att bromsar farten vi annars flyger framåt med. En lina kastas mot oss samtidigt som Vilja vrider på grund av vinden och vi närmar oss muren av stenar på vår babord sida. Jan kan inte backa, med risk att få linan som kastades, i propellern. Det blir hektiskt och panikartat. En båt från marinan assisterar och hjälper till att trycka oss från muren. När det bara är ett fåtal meter kvar är linan i vattnet sträckt och Jan kan, som tur är, lägga in full back. Pust! Vi klarade det utan att krascha in i muren. Men det var riktigt nervöst ett litet tag.
Now we are on the way to haul out, the wind is howling and the waves are quite high with white foam. In this we shall go ashore. On board with us are two extra people. We are approaching where we are going up. The wind blows strongly obliquely from the stern, which means that we have to apply the hill to slow down the speed with which we would otherwise fly forward. A line is thrown towards us at the same time as Vilja twists due to the wind and we approach the wall of stones on our port side. Jan cannot reverse, with the risk of getting the rope that was thrown into the propeller. It gets hectic and panicky. A boat from the marina assists and helps push us off the wall. When there are only a few meters left, the line in the water is taut and Jan can, luckily, put in full reverse. Puff! We made it without crashing into the wall. But it was really nervous for a while.
It’s really windy
Jan is a bit nervous
Here we get the last line thrown to us
Äntligen sitter Vilja fast med tre linor som bromsar oss. Med hjälp av dem riktas vi in mot fåran i maskinen vi skall in i. Det är ett svårt och omständigt jobb och totalt tio personal, varav två som dyker i vattnet, jobbar i över två timmar innan vi är på plats och Vilja kan köras upp på land. Ännu några timmar senare är hon färdig uppallad och vi kan klättra upp ombord igen. Nu väntar upp till en vecka med hårt jobb.
Finally, Vilja is stuck with three ropes that slow us down. With the help of them, we are directed towards the groove in the machine we are going into. It is a difficult and cumbersome job and a total of ten personnel, two of whom dive in the water, work for over two hours before we are on site and Vilja can be driven to land. A few hours later, she is fully loaded and we can climb back on board. Now awaits up to a week of hard work.
Vilja is on her way up
Now she is on a space on land where we can work on her
Arbetet har startat. Vi började tidigt i morse med att skrapa loss havstulpaner och några av de tiotusentals rester av havstulpaner som vi har på båten. Vid inresa till Galapagos måste botten vara helt ren. De kommer ombord långt innan vi kommer fram och då dyker de under båten samt filmar med en undervattenskamera. Allt inne i båten måste också vara skinande rent. I alla fall kök o badrum. Vi måste ha sopsortering med tydliga skyltat mm mm.
The work has started. We started early this morning scraping off barnacles and some of the tens of thousands of barnacle remains that we have on the boat. When entering the Galapagos, the bottom must be completely clean. They come on board long before we arrive and then they dive under the boat and film with an underwater camera. Everything inside the boat must also be sparkling clean. In any case, kitchen and bathroom. We must have garbage sorting with clear signs, etc.
Here am I taking away barnacles
And Jan is polishing the boat
Idag kommer Marie Selfors och Niklas Helgesson till oss. Båda två har stor segelerfarenhet och är dessutom duktiga på båtelektronik och teknik. Det blir ett fantastiskt tillskott och hjälp. Självklart blir det också en utmaning att vara fyra personer som skall få plats på vårat hem, lilla Vilja, som redan är proppfullt med saker. Det är intimt att bo så tätt tillsammans och plats för egentid och eget utrymme blir svårt. Men vi blir fyra som delar på nattpass och arbete. Dessutom kan det bli mycket skratt, spel och härliga samtal.
Marie Selfors and Niklas Helgesson are coming to us today. Both have extensive sailing experience and are also good at boat electronics and technology. It will be a fantastic addition and help. Of course, it will also be a challenge to be four people who will have room in our home, little Vilja, which is already full of things. It is intimate to live so closely together and it becomes difficult to have time and space of your own. But there will be four of us who share the night shift and work. In addition, there can be a lot of laughter, games and lovely conversations.
De är satta i arbete direkt och jobbar på ordentligt i hettan. Skillnaden i temperatur från Sverige och hit är enorm. Skrspa rent, polish, elinstallationen mm pågår för fullt. Vår Autopilot, som har krånglat, är nu förhoppningsvis också i ordning. Tack vare hjälp av Alfred Orrbecks, på Göteborgs BåtElektriska, fantastiska stöd via telefon. Utan den hade seglingen ut på Pacific nästan varit omöjlig att göra. Nu närmar det sig…
They are put to work immediately and work hard in the heat. The difference in temperature from Sweden to here is enormous. Scrub clean, polish, the electrical installation etc. are in full swing. Our Autopilot, which has been in trouble, is now hopefully also in order. Thanks to the help of Alfred Orrbeck, at Göteborgs BåtElektriska, fantastic support by phone. Without it, sailing out on the Pacific would have been almost impossible. Now it’s getting closer…
Ååååh, vilken härlig och behaglig segling vi har just nu! Vinden är iofs nästan rakt akterifrån och det går endast i ca tre knop. Men Vilja glider framåt, det är inga vågor o hon lutar inte. Efter att nästan bara ha seglat i tuff sjö eller gått för motor sedan vi lämnade Cartagena är detta helt ljuvligt! Dessutom skiner solen och det är behaglig temperatur strax över trettio grader. Inte fyrtiofem, som tidigare, då svetten rann o vi knappt orkade göra något alls.
Oooooh, what a lovely and pleasant sailing we have now! The wind is also almost directly astern and it only goes at about three knots. But Vilja slides forward, there are no waves and she does not lean. After almost only sailing in rough seas or motoring since we left Cartagena, this is absolutely lovely! In addition, the sun is shining and it is a pleasant temperature just above thirty degrees. Not forty-five, as before, when the sweat was pouring and we could hardly do anything at all.
Sailing can bereally lovely
Vi har lämnat Panama City efter sex nätter där och är nu på väg mot ögruppen Las Perlas. Det skall bli skönt att komma ut till öar igen efter över tio dagar antingen på väg, i hamn eller genom kanalen. Vi har ju även hunnit med att fira jul och nyår och vår 3-årsdag
We have left Panama City after six nights there and are now heading for the Las Perlas archipelago. It will be nice to get out to the islands again after over ten days either on the road, in port or through the canal. We also had time to celebrate Christmas and New Year and our 3rd anniversary
När vi närmar oss ser vi några delfiner som simmar runt, hoppar och leker inte så långt borta från Vilja. Strax därefter kommer vi in i kokande vatten. Det är både strömt och tidvattnet är på väg upp. I Karibien var det knappt något tidvatten, precis som uppe i Skandinavien, men här är det 4 – 5 meters skillnad. Något vi behöver tänka på både när vi går strandnära och vid ankring. Strandnära då grund som syns vid lågvatten är totalt ute ur sikt vid högvatten. Och vid ankring då vi vill ha minst 3-4 gånger djupet ute, på vår ankarkätting, så vi får räkna på djupet vid högvatten.
As we approach, we see some dolphins swimming around, jumping and playing not too far from Vilja. Soon after, we enter boiling water. It is both current and the tide is rising. In the Caribbean there was hardly any tide, just like up in Scandinavia, but here there is a 4 – 5 meter difference. Something we need to think about both when we go close to the beach and at anchor. Close to the beach, the ground that is visible at low tide is totally out of sight at high tide. And when anchoring when we want at least 3-4 times the depth outside, on our anchor chain, so we have to count on the depth at high tide.
A really nice anchorage
Vi ligger i sundet mellan de nordliga öarna Isla Chapera och Isla Mogo Mogo. Här ligger tre andra båtar förutom oss. Sedan vi kom hit har Vilja snurrat runt 180 grader så vi ligger precis tvärtom mot vad vi låg när vi kom hit. Vi har inte sjösatt jollen ännu utan det blir imorgon. Vi var uppe tidigt idag för att komma iväg strax efter gryningen så vi inte riskerade att lägga till i mörker ännu en gång. Nu står maten på spisen. Idag blir det köttbullar med potatis, kantarellsås och Lingonsylt. Otroligt lyxigt i den värld vi lever långt från svenska matvaror. Det känns svalt nu, nästan lite kyligt. Jag har tagit på mig tunna byxor o en långärmad topp. Tittar på termometern ute i sittbrunnen. Den visar 27.8 grader….Allt är relativt. Vi har levt i en enorm hetta med över 40 grader så detta känns jätteskönt.
We are located in the strait between the northern islands of Isla Chapera and Isla Mogo Mogo. Here are three other boats besides us. Since we got here, Vilja has turned around 180 degrees so we are exactly the opposite of where we were when we got here. We haven’t launched the dinghy yet, but that will be tomorrow. We were up early today to get going just after dawn so we didn’t risk adding in the dark yet again. Now the food is on the stove. Today it will be meatballs with potatoes, chanterelle sauce and lingonberry jam. Incredibly luxurious in the world we live in far from Swedish food products. It feels cool now, almost a little chilly. I have put on thin pants and a long-sleeved top. Looking at the thermometer out in the cockpit. It shows 27.8 degrees….Everything is relative. We have been living in an enormous heat with over 40 degrees so this feels great.
We enjoy a lovely sunset onboard
Vi sitter framme på däck i eftermiddagen med vin o snacks. Runt oss kluckar havet av ström och tidvatten. Det är ett så rogivande och underbart ljud. Här ligger sex andra segelbåtar. Alla de andra har fören mot vinden medans vi ligger helt tvärt om. Vi funderar på orsaken…fem av de andra är katamaraner och rör sig annorlunda medans den enda andra enskroviga båten ligger lite längre från sundet, det måste vara orsaken. Vilja ligger med fören mot strömmen medan de andra ligger med fören mot vinden. Skönt att det fläktar i sittbrunnen för ovanlighetens skull.
We sit out front on the deck in the afternoon with wine and snacks. Around us, the sea is churning with currents and tides. It is such a soothing and wonderful sound. Six other sailboats are located here. All the others have the bow to the wind, while we are completely opposite. We are thinking about the reason…five of the others are catamarans and move differently while the only other monohull is a little further from the strait, that must be the reason. Vilja lies with the bow against the current while the others lie with the bow against the wind. Nice that there is a fan in the cockpit for the unusual sake.
Wine with snacks is really a pleasant time
We really enjoy this
The sky has amazing colours
Det är helg och under dagen idag har det varit över tio motorbåtar här med festglada och badsugna människor ombord. Det har varit dunkadunka-musik, skratt och rop. Skönt nu när det är tyst igen och det endast är kluckandet som hörs.
It’s the weekend and during the day today there have been over ten motorboats here with party-happy and bath-hungry people on board. There has been thump thump music, laughter and shouts. Great now that it’s quiet again and only the clucking can be heard.
Andra dagen med strålande sol, inte så vanligt här i Panama där det är mycket regn och åska. Men nu mullrar det ordentligt och in över bergen i fastlandet Panama är det kolsvarta moln. Tror de kommer ta sig ut hit till oss under kvällen och natten. Så det är bäst att passa på och njuta fram tills dess
Second day with bright sun, not so common here in Panama where there is a lot of rain and thunder. But now it rumbles properly and over the mountains in mainland Panama are pitch black clouds. Think they will come out here to us during the evening and night. So it’s best to take care and enjoy until then
The sun was still shining on one side of the boat when the rain came
And a lovely rainbow appeared on the other side
Vi har jobbat en hel del med och på båten de senaste dagarna. Städar och röjer, som vanligt. Jag blir tokig på att inte ha ordning i båten med var sak på sin plats. Men mycket har blivit gjort. Jan har börjat byta ut träpluggar i teakdäcket och igår limmade vi fast årklykor o handtag av gummi på jollen som lossnat för längesedan. Överdrag till sittbrunnsdynor o sittkuddar har blivit tvättade, utsidan skrovet tvättat igen från påväxt av alger o långhalsar. Bloggen och foton tar ju sin tid och vi har, tyvärr, upptäckt småkryp i några av våra mjöl- och lins- och bönpåsar. Så nu har vi gått igenom varje påse grundligt, slängt en hel del i havet, tvättat ur skåp o väskor, sprayat mm mm. Så nu är det bara att hålla tummarna att vi blivit av med det. Noga tillsyn framöver och några skåp i andra delar av båten skall gås igenom. Så allt är inte paradis hela tiden utan det är en hel del jobb.
We have worked a lot with and on the boat in recent days. Cleaning and clearing, as usual. I’m going crazy for not having order in the boat with everything in its place. Jan has started to replace the wooden plugs in the teak deck and yesterday we glued rubber grips and handles on the dinghy that came off a long time ago. Covers for cockpit cushions and seat cushions have been washed, the outside has been washed again from algae growth. The blog and photos take time and we have, unfortunately, discovered small bugs in some of our flour, lentil and bean bags. So now we have gone through each bag thoroughly, thrown a lot into the sea, washed out of cupboards and bags, sprayed, etc. So now we just have to keep our fingers crossed that we got rid of it. Careful supervision in the future and some lockers in other parts of the boat must be checked. So everything is not paradise all the time but it is a lot of work.
Here we work on the dinghy.
And now it’s time to work with the toilet
We look through very single bag with food caeully and also spray it on the outside
Vi ligger kvar här och njuter. Idag är det fyra dagar sedan vi kom hit till Mogo Mogo. Vi tar jollen in till stranden på ön Chapera. Passar på nu när vi har ön helt för oss själva. Det är lite av ett Robinson Cruzoe liv. Vi fortsätter med jollen till ön Mogo Mogo. Vilken vacker plats! Här passar jag på att bada i det smaragdgröna havet. Det är vindstilla och ingen ström i den SV-liga viken. Såååå härligt!
We stay here and enjoy. Today is four days since we arrived here at Mogo Mogo. We take the dinghy into the beach on the island of Chapera. Fits in now that we have the island all to ourselves. It’s a bit of a Robinson Crusoe life. We continue with the dinghy to the island of Mogo Mogo. What a beautiful place! Here I take the opportunity to bathe in. the emerald sea. There is no wind and no current in the SW-facing bay. Sooo lovely!
We are taking the dinghy first to Chapera
Here we walk in the sand
The weather is fantastic
And the water emeraldcoloured and crystal clear
A perfekt life
I bet everyone can guess what Jan is looking at
Of course it’s Vilja
Here she is again – our home
Our dinghy on the Island of Mogo Mogo
Here I took a swim in the warm water
A local fishingboat in the bay
And another one on land
Det är ganska tidigt på morgonen och vi beger oss iväg mot ön Pedro Gonzales, längre söderut. Plötsligt omringas vi av en flock delfiner varav en mamma med ett barn. Vilken lycka! De simmar med oss och leker runt Vilja. Undrar om de är medvetna om att vi tittar på dem? Delfiner runt båten är bland det mest underbara som finns. Vi släpper allt vi har för händer och njuter av synen. Tur att vi har en autopilot som styr för oss
It is quite early in the morning and we head off towards the island of Pedro Gonzales, further south. Suddenly we are surrounded by a pod of dolphins, one of which is a mother with a child. What happiness! They swim with us and play around Vilja. Wonder if they are aware we are watching them? Dolphins around the boat are among the most wonderful things there is. We drop everything we have in our hands and enjoy the view. Lucky we have an autopilot to steer for us
A walk on the beach
Enjoying the view from the beach
We take the dinghy in to a small fishing village
A sleep but charming small village with view over the sea
The houses bear traces of beautiful wear from the forest of the weather over many years
Så lyxigt med en dag total semester. Bara koppla av, bada, lyssna på bok, njuta av utsikten och bada i pool! Vi har kommit till den privata ön San José och i en av vikarna ligger en resort dit vi är välkomna att njuta alla faciliteter. Visst vi betalat 10 dollar var men är välkomna tillbaka. Utsikten är slående vacker och bubbelpoolen sååå lockande härlig. Vi unnar oss inte många saker i vårt ändå priviligierade liv men idag njuter vi av denna lyx. Glittrande hav så långt ögat kan nå, palmer i förgrunden, en infinitipool, vin i glaset två Tukaner och färgglada papegojor som flyger över oss. Kan inte säga annat än att livet är härligt
So luxurious with a day total vacation. Just relax, swim, listen to a book, enjoy the view and swim in the pool! We have arrived at the private island of San José and in one of the bays is a resort where we are welcome to enjoy all the facilities. Of course we paid 10 dollars each but are welcome back. The view is strikingly beautiful and the hot tub so invitingly lovely. We don’t treat ourselves to many things in our still privileged life but today we enjoy this luxury. Sparkling sea as far as the eye can see, palm trees in the foreground, an infinity pool, wine in the glass, two Toucans and colorful parrots flying above us. Can’t say anything other than that life is wonderful
The view from the Hotel is stunning
Overflow swimmingpool
Jan enjoyes the view
And I enjoy the jacuzzi
With a glas of white wine
It’s a beautiful place to spend some hours or a day
They have tame toukans and parrots
Det börjar mörkna och den svenska segelbåten, Kerpa från Stockholm, är på väg in i viken. Vi möttes i Guna Yala och nu möts vi igen. De kommer över till oss på en gin & tonic i solnedgången och vi umgås ett par timmar innan vi båda behöver laga till dagens middag. Vi träffas även nästa dag och nu åker vi in till resorten och njuter i jacuzzin tillsammans. Imorgon börjar de sin segling mot Marquesas, en dryg månads segling utan att se varken land o troligen inte någon båt.
It’s getting dark and the Swedish sailboat, Kerpa from Stockholm, is heading into the bay. We met in Guna Yala and now we meet again. They come over to our place for a gin & tonic at sunset and we hang out for a couple of hours before we both have to cook for today’s dinner. We also meet the next day and now we go to the resort and enjoy the jacuzzi together. Tomorrow they start their sail towards the Marquesas, a good month’s sail without seeing either land or probably no boat.
Kerpa with Kerstin and Paul are coming to our bay
Själva väljer vi att stanna kvar några dagar. Vi har inte bråttom och det finns flera stränder att utforska. Jag fascineras över färgerna på sanden och krabbornas grävande ner i sanden för att gömma sig. Här är inte lika fantastiskt som i Guna Yala men det har sin charm. Och det är betydligt lugnare. Just nu tror vi att det endast är 4 – 5 segelbåtar totalt i hela Las Perlas. Vattnet är klart och avsvsalkande, lite kallare än i Karibien, stränderna kritvita och nästan helt utan uppblåst skräp och det är härligt att ibland få vara ensamma på en hel ö.
We ourselves choose to stay for a few days. We are not in a hurry and there are several beaches to explore. I am fascinated by the colors of the sand and the crabs burrowing into the sand to hide. Here is not as amazing as in Guna Yala but it has its charm. And it is much quieter. Right now we think there are only 4 – 5 sailboats in total in the whole of Las Perlas. The water is clear and desalicizing, a little colder than in the Caribbean, the beaches are chalk white and almost completely free of bloated rubbish and it is wonderful to sometimes be alone on an entire island.
One of all the beaches
It’s so calming
The tiny crabs dig hole and through out the sand. It’s a beautiful pattern
And the pattern with black and light sand is also beautiful
Out there is Vilja and you see one of all special rocks hete in the bay
It looks like a man from both sides. One facing left with a strange thing on his head. And one with head and full body facing right
Vi är på väg nu! En milstolpe o ett overkligt äventyr. Panamakanalen…Vi med lilla Vilja skall gå igenom denna oerhört kända och mäktiga kanal. Mångas dröm att bocka av på sin bucket-list. Framför oss, i första slussarna, kommer det vara ett stort fraktfartyg och vi kommer vara tre segelbåtar förtöjda i varandra bakom det stora fartyget genom de tre slussar vi går igenom idag. Nu närmar vi oss bron, som bara är ca sex år gammal. Under den går just nu ett fraktfartyg som kommer från andra hållet. Detta är en upplevelse få förunnat. Bara ett fåtal segelbåtar per dag o endast i säsong.
We are on our way now! A milestone and an unreal adventure. The Panama Canal…We, with little Vilja, will go through this incredibly famous and powerful canal. It is many people’s dream to check off their bucket list. In front of us, in the first locks, there will be a large cargo ship and we will be three sailboats moored behind the large ship through the three locks we pass through today. Now we are approaching the bridge, which is only about six years old. A cargo ship coming from the other direction is currently passing under it. This is a rare experience. Only a few sailboats per day and only in season.
Nu skall vi ta oss igenom denna mytomspunna kanal. Bygget startades av Frankrike men arbetet togs över av USA och blev klart 1914. 85 år senare, 1999, tar Panama över kanalen och sedan dess har det byggts en till slusstrappa, för betydligt större båtar.
Now we shall make our way through this mythical channel. The construction was started by France but the work was taken over by the USA and was completed in 1914. 85 years later, in 1999, Panama takes over the canal and since then another lock staircase has been built, for much larger boats.
Vi passerar bron nu o våra tre ”linehandlers” vet exakt vad de skall göra. Fendrar fästs, rep läggs fast o de jobbar i ett fantastiskt team. Om inte så länge skall vi fästas fast på styrbords sida av segelbåten, Kivavera. Ytterligare en kommer fästas samman, på Kivaveras babord sida o vi kommer gå gemensamt genom slussarna
We cross the bridge now and our three ”linehandlers” know exactly what to do. Fenders are attached, ropes are attached and they work in a great team. If not too long we shall be attached to the starboard side of the sailboat, Kivavera. Another one will be attached, on Kivavera’s port side and we will go through the locks together
We have now passed the bridge, and a big freight ship goes together with us. Beside it is one of the sailboats we will go through tha Canal together with
Birds on a boye
Everywhere big containerships
Slussningen kommer gå genom tre slussar. Alla ca nio meters höjdskillnad som vi skall upp, totalt ca 26 meter idag. Gatun-slussarna heter de här tre slussarna.
Locking will go through three locks. All about nine meters difference in height that we are going up, a total of about 26 meters today. The Gatun locks are the names of these three locks.
Vid förra sekelskiftet, när de byggdes, var det troligen det största och svåraste ingenjörsprojekt någonsin. Panamakanalen var färdig 1914 och då hade över 27.000 arbetare mist sitt liv. De flesta av Malaria och Gula febern.
At the turn of the last century, when they were built, it was probably the largest and most difficult engineering project ever. The Panama Canal was completed in 1914 and by then over 27,000 workers had lost their lives. Most of Malaria and Yellow fever.
Vi går nu in mot första slussen. I början av varje sluss, nio meter upp, kastas tunna kastlinor ner till oss med en tyngd på som gör det lätt att nå sitt mål, Vilja. Våra linehandlers fäster våra tjocka blå linor i dessa och de dras upp till land. Vi kör framåt tills vi ligger strax akter om det stora fraktfartyget Arsos från Limassol. Vattnet börjar fyllas på, det går ganska fort, och allteftersom vi åker uppåt hämtar linehandlers in på de blå repen. Plötsligt är vi nästan nio meter högre upp! Slussporten, som är dubbel, öppnas och vi förbereder oss för att köra ut i nästa sluss. Arsos har betydligt högre motorkraft och vattnet kokar framför vår för. En annan anledning till att det kokar är att det är mycket vatten som trängs undan av fraktfartget som endast har ca en dm till godo på varje sida om fartyget till slussväggarna samt inte så långt till botten under sig. När Arsos åkt ut o vattnet lugnat sig är det vår tur
We are now entering the first lock. At the beginning of each lock, nine meters up, thin throwing lines are thrown down to us with a weight on them that makes it easy to reach their target, Vilja. Our line handlers attach our thick blue lines to these and they are pulled up to shore. We drive forward until we are just astern of the large freighter Arsos from Limassol. The water starts to fill up, it goes quite fast, and as we go up the line handlers pull in on the blue ropes. Suddenly we are almost nine meters higher! The lock gate, which is double, opens and we prepare to drive out the next lock. Arsos has significantly higher engine power and the water boils in front of us. Another reason for it boiling is that there is a lot of water that is displaced by the cargo ship, which only has about a dm to spare on each side of the ship to the lock walls and not so far to the bottom below. When Arsos has gone out and the water has calmed down, it’s our turn
Three sailboats linked together
Hello!
Reaching the first lock
The staff on land throws the throwingline
The throwing line is attached to our blue big ropes
And the blue rope is now on land
It’s getting dark and we reach the last lock
Arsos in front of us starting her engins
Slussningen genom alla tre slussar går smidigt, våra linehandlers är erfarna och vet vad de skall göra. Och i mörkret kommer vi fram till Gatúnsjön. En konstgjord och vidsträckt sjö som fyller ut området mitt emellan slussarna vid Karibien, slussarna vid Stilla Havet och kanalen före de sydliga slussarna. Vi kör för motor på väg mot vår mouringboy i mörkret. Lotsen o två linehandlers är uppe på däck. Plötsligt ropar de väldigt stressigt och högljutt ”babord” ”babord”. Jan svänger så fort det går och vi passerar, med några cm på vår styrbords sida, en av de stora mouringboys, som ej var upplyst, som finns i sjön. Den är stor, ca 2 meter i diameter, och gjord av hårt material. Hade vi gått på i vår fart på ca fem knop hade det varit förödande. Vi andas ut, tänker att ”nu hade vi tur” och fortsätter mot den boj vi var på väg mot, fortfarande lite skakade av händelsen.
Locking through all three locks goes smoothly, our line handlers are experienced and know what to do. And in the dark we arrive at Lake Gatún. An artificial and vast lake that fills the area between the Caribbean Locks, the Pacific Locks and the channel before the Southern Locks. We motor towards our mooring buoy in the dark. The pilots and two line handlers are up on deck. Suddenly they shout very stressed and loudly ”port” ”port”. Jan turns as fast as he can and we pass, a few cm on our starboard side, one of the large mooring buoys, which were not lit, that are in the lake. It is large, about 2 meters in diameter, and made of hard material. Had we continued at our speed of about five knots, it would have been devastating. We exhale, think ”now we were lucky” and continue towards the buoy we were headed for, still a little shaken by the incident.
Nu ligger vi i våra sängar o skall sova. Förta etappen är avklarad o allt har gått jättebra. Vi reflekterar över dagens upplevelser och erfarenheter. Och över vilket enormt projekt denna kanal är och var. Tänk att detta påbörjades för nästa 150 år sedan och tänk vilken förändring kanalen gjort för fraktfartygen (och seglare). Resan runt hela Sydamerika var både ofantligt lång, tidskrävande och vid Eldslandet dessutom farofylld.
Now we are in our beds and going to sleep. The first stage has been completed and everything has gone very well. We reflect on today’s experiences and experiences. And over what a huge project this channel is and was. Think that this was started next 150 years ago and think what a change the canal made for the freighters (and sailors). The journey around the whole of South America was both incredibly long, time-consuming and, at the Land of Fire, also fraught with danger.
En resa genom de gigantiska slussarna är en riktig höjdpunkt för världsresenärer och seglare. Det är fantastiskt att se hur allt fungerar. Vi segelbåtar, går för egen motor men fraktfartygen dras fram av små lok, som kallas för mulor. Väldigt tjocka vajrar fästs vid dem och flera specialgjorda lok drar på varje sida av fartyget.
A trip through the giant locks is a real highlight for world travelers and sailors. It’s amazing to see how it all works. We sail boats, go by our own engine but the freighters are pulled along by small locomotives, which are called mules. Very thick wires are attached to them and several specially made locomotives pull on each side of the ship.
The Mula that bring the big boats foorward
Dag två och vi har fått lite sömn. Till frukost serveras äggröra, korv och toast. Detta uppskattas mycket. Vi skall nu ta oss till andra sidan sjön och sedan genom den långa Panamakanalen. Vilja glider långsamt fram genom det gröna vattnet. Inte bara vattnet är grönt utan vägen kantas av vacker grönska, fåglar flyger lågt och molnen hänger tunga över oss. Stundtals lyckas solen skina igenom med några solstrålar. Vi förstår att vi inte är i vilken kanal som helst, utan faktiskt självaste Panamakanalen, när vi möter stora enorma fraktfartyg. Det skall finnas gott om krokodiler här så vi spanar in mot vegetationen som hänger över kanalkanten. Men får inte syn på någon. Insikten slår oss att vi korsar inte bara rätt igenom hela Panama utan också rätt igenom en enorm kontinent. Från norr till söder, Alaska till Eldslandet. Åker man runt kommer man in i kyligt klimat med is vilket väderstreck vi än hade valt. Det känns stort och obegripligt. De flesta tror att kanalen går öst till väst men tittar du på kartan så är det norr till söder. Landet Panama ligger som ett S precis innan Centralamerika möter Sydamerika.
Day two and we’ve gotten some sleep. Scrambled eggs, sausage and toast are served for breakfast. This is greatly appreciated. We will now get to the other side of the lake and then through the long Panama Canal. Vilja slowly slides forward through the green water. Not only is the water green, but the road is lined with beautiful greenery, birds fly low and the clouds hang heavy above us. Occasionally, the sun manages to shine through with a few rays. We understand that we are not in just any canal, but in fact the Panama Canal itself, when we meet big huge cargo ships. There should be plenty of crocodiles here, so we scout towards the vegetation that hangs over the edge of the canal. But can’t see anyone. The realization hits us that we are not only crossing right through the whole of Panama, but also right through a huge continent. From north to south, Alaska to Tierra del Fuego. If you drive around, you enter a cold climate with ice, whichever direction we chose. It feels big and incomprehensible. Most people think the canal runs east to west, but if you look at the map, it’s north to south. The country of Panama lies like an S just before Central America meets South America.
We met a cruise ship in the Canal
Map of the canal going between north and south
Going through the canal with green lush nature
Vi tuffar fram för motor i många timmar innan vi kommer fram till nästa slussar. Även här tre stycken med ca 9 meters höjdskillnad. Nu skall vi slussas nedåt igen till havsnivån och ut i Stilla Havet. Ofattbart!
We push forward by engine for many hours before we arrive at the next locks. Here, too, three pieces with a height difference of about 9 meters. Now we will be sluiced down again to sea level and out into the Pacific Ocean. Unbelievable!
Denna gång är Vilja ensam och de andra två båtarna i en annan ”bassäng”. Vi kommer fram till första slussen – Pedro Miguel och känner oss nu som erfarna slussare 😄. Kastlinor kastas till oss och våra linor leds av personal iland tills vi fästs längst fram i slussfåran. Vi slussas ner och kommer ut i nästa sluss – Miraflores. Här är det fullt av åskådare. Många turister, både lokala och från all världens hörn, kommer hit för att uppleva och se slussandet. I två stora byggnader är det fullkomligt proppat med åskådare i två plan i båda byggnaderna. Dessutom är det två turistbåtat med personer som upplever slussandet i Panama-kanalen på ”riktigt”. Vår lots tar kontakt med speakern iland och Vilja hälsas välkommen till stort jubel. Tyvärr fångas det inte på film.
This time Vilja is alone and the other two boats are in another ”basin”. We arrive at the first lock – Pedro Miguel and now feel like experienced locksmiths 😄. Throwing lines are thrown to us and our lines are guided ashore by staff until we are secured at the front of the lock channel. We go down the lock and come out at the next lock – Miraflores. Here it is full of spectators. Many tourists, both local and from all over the world, come here to experience and see the lock work. In two large buildings, it is completely packed with spectators on two levels in both buildings. In addition, there are two tourist boats with people who experience the locking of the Panama Canal ”for real”. Our pilot makes contact with the announcer ashore and Vilja is welcomed to great cheers. Unfortunately, it is not caught on film.
One of the houses with audience
Staff on land
It’s really narrow for the big ships
It’s really amazing to see the big ships (borrowed photo)
They are sooo big (borrowed photo)
Nu har vi bara en sluss kvar – Cockoli locks – och adrenalinet stiger. Endast en port och sedan är vi ute i Stilla Havet. Känslan är obeskrivlig. Ingen av oss har någonsin funderat över eller trott att vi skall segla i detta enorma hav. Det är en sådan overklig och fantastisk känsla att det inte går att beskriva med ord. Vi har lämnat Atlanten och Karibien, som ändå känns ganska nära Sverige och är nu på helt andra sidan jorden. Eller….Vi kommer i alla fall snart dit. Mäktigt!
Now we have only one lock left – Cockoli locks – and the adrenaline is rising. Only one port and then we are out in the Pacific Ocean. The feeling is indescribable. None of us have ever thought about or believed that we will sail in this enormous ocean. It is such a surreal and fantastic feeling that it cannot be described in words. We have left the Atlantic and the Caribbean, which still feel quite close to Sweden, and are now on the other side of the world. Or….At least we’ll get there soon. Powerful!
We are so happy to do this amazing journey
Waiting for the last lock to open
Pacific Ocean here we come
För att komma till natthamn och att släppa av lots och linehandlers kör vi västerut. Ett första steg ut i Stilla havet. Linehandlers lämnar först och strax därefter lotsen. Vi beslutar oss för att gå in i hamn, Playita, för att få en lugn hamn, duscha och fylla vatten. Inne i Playita ligger Kivavera och vi träffas för ett glas vin efter lyckad kanalgenomfart tillsammans.
To get to night port and to drop off pilots and linehandlers, we drive west. A first step into the Pacific Ocean. Linehandlers leave the pilot first and soon after. We decide to go into port, Playita, to have a calm port, shower and fill water. Inside Playita is Kivavera and we meet for a glass of wine after a successful canal crossing together.
Videofilmer från vår kanalgenomfart finns på vår Instagram viljasailing
Videos from our channel crossing can be found on our Instagram viljasailing
Jan har haft väldigt ont i ena örat ett par dagar och igår kväll kunde han knappast äta då det gör så ont att tugga. Jag har sedan några veckor fått flera inflammerade sår på kroppen som blir till bölder som varar sig. Det kommer hela tiden nya o de läker inte. Vi beslutar oss för att åka till sjukhuset och få oss båda två kontrollerade av läkare.
Jan has had a lot of pain in one ear for a couple of days and last night he could hardly eat as it hurts so much to chew. For a few weeks now, I have had several inflamed wounds on my body that turn into boils that last. There are new ones all the time and they don’t heal. We decide to go to the hospital and have both of us checked by doctors.
Vi tar en Uber dit och får förklarat oss, via google translate, vad vi söker för och att vi båda söker läkarvård men för olika anledningar. Jan blir hänvisad in först. Strax därefter får jag komma in. Jan ligger då med sjukhuskläder i en sjukhussäng med galler på sidorna. De tänker först lägga mig i rummet bredvid men bestämmer sig för att flytta in min säng till Jan. Samma procedur för mig. Av med kläderna o på med sjukhuskläder. Vi har svårt för att hålla oss för skratt. Tänk om det varit på samma sätt i Sverige om man söker för ont i örat! De tar det verkligen seriöst. Vi är de enda patienterna och har säkert mött minst tio personal. Sköterskor kommer in till oss ett flertal gånger. De mäter blodtryck, temperatur och sänka minst två gånger var. Läkaren kommer sedan och undersöker oss båda två och konstaterar öroninflammation o inflammerade sår – Asepsia. Vi får recept på penicillin, salvor, droppar o smärtstillande. Därefter får vi klä på oss igen och är klara. Nu är vi lite oroliga för vad det skall kosta? Skall vi bekosta all den personal som finns där? Vi fick lämna en deposition på 500 usd och hoppas att det inte blir mer än det i alla fall. Vi får tillbaka vår deposition och betalar ca 800 kronor var. Plus medicin. Inte så farligt. Nu får vi se om försäkringen tar det eller om vi har en högre självrisk.
We take an Uber there and have it explained to us, via google translate, what we are looking for and that we are both looking for medical care but for different reasons. Jan is referred in first. Soon after, I get to come in. Jan then lies in hospital clothes in a hospital bed with bars on the sides. They initially intend to put me in the next room but decide to move my bed into Jan’s. Same procedure for me. Take off your clothes and put on hospital clothes. We have a hard time keeping from laughing. Imagine if it was the same way in Sweden if you search for an earache! They really take it seriously. We are the only patients and must have met at least ten staff. Nurses come to us several times. They measure blood pressure, temperature and lower at least twice each. The doctor then comes and examines both of us and states otitis media and inflamed wounds – Asepsis. We receive prescriptions for penicillin, ointments, drops and painkillers. Then we get dressed again and we’re done. Now we are a little worried about what it will cost? Should we pay for all the staff there? We had to leave a deposit of 500 usd and hope it won’t be more than that anyway. We get our deposit back and pay about SEK 800 each. Plus medicine. Not so dangerous. Now we will see if the insurance covers it or if we have a higher deductible.
It looks really serious, but for us it was difficult not to laugh loud
Nyårsafton! Och vi är i Panama City! Vi räknar med ett massivt fyrverkeri runt 00-slaget. Men först skall vi fira med mat och vin tillsammans med båten Kivavera från Schweiz. Båten vi gick igenom kanalen med. Så som vi lever får vi många nya vänner och det blir många möten och avsked. Men även återseenden
New Year’s Eve! And we are in Panama City! We expect a massive fireworks display around the stroke of 00. But first we will celebrate with food and wine together with the boat Kivavera from Switzerland. The boat we went through the canal with. The way we live, we make many new friends and there are many meetings and farewells. But also reunions
Vi lagar förrätten ombord på Vilja och bidrar med frukt till efterrätten samt vin och bubbel. Det är en underbar kväll och Gabriela på Kivavera har gjort en utsökt huvudrätt. Vi har precis lärt känna varandra och har en jättetrevlig kväll med många samtalsämnen, planer, skratt och anekdoter. Tiden flyger iväg och plötsligt är klockan över 23.00. Vi hör en massa smällare och raketer och bestämmer oss för att promenera bort till Avenida Armador som ligger i närheten. Det är en sex kilometer lång vägsträcka som förbinder ett par små öar med fastlandet och Panama City. Därifrån är det en fantastisk utsikt över Panama City och dess kända skyline. Det är bara några minuters promenad och längs hela Armador är det enormt med folk. Smällare och raketer skjuts överallt och det är helt crazy. För att inte bli träffade tar vi skydd vid sidan av en husbil. Precis framför oss är det ett gäng yngre killar och tjejer som har laddat med otaliga raketer. De smäller lite innan tolvslaget men exakt klockan tolv blir smällandet och skjutande till ett crecendo utan dess like. Himmelen totalt exploderar av vackra raketer. Vi är glada att vi står med lite skydd för det blåser en del och både rök och glöd är runtomkring oss. Vår Proseco-flaska öppnas och vi skålar in 2025 tillsammans med Gabriela och Thomas. Ett år med många bra äventyr! Tänk att vi är på Stilla havet och har både Galapagos och alla ö-nationer framför oss innan vi når andra sidan.
We prepare the starter on board Vilja and contribute fruit to the dessert as well as wine and bubbly. It’s a wonderful evening and Gabriela at Kivavera has made a delicious main course. We have just gotten to know each other and have a very nice evening with many topics of conversation, plans, laughter and anecdotes. Time flies and suddenly it’s past 11 p.m. We hear a lot of firecrackers and rockets and decide to walk to Avenida Armador, which is nearby. It is a six-kilometer stretch of road that connects a couple of small islands to the mainland and Panama City. From there, there is a fantastic view of Panama City and its famous skyline. It’s only a few minutes’ walk and all along Armador there are huge crowds of people. Firecrackers and rockets are fired everywhere and it’s completely crazy. To avoid being hit, we take cover next to a mobile home. Right in front of us is a group of younger guys and girls who have loaded with countless rockets. They bang a little before the stroke of twelve, but exactly at twelve o’clock the banging and firing become a crescendo like no other. The sky totally explodes with beautiful rockets. We are glad that we are standing with some protection because it is quite windy and both smoke and embers are all around us. Our Proseco bottle is opened and we toast 2025 together with Gabriela and Thomas. A year with many good adventures! Imagine that we are in the Pacific Ocean and have both the Galapagos and all the island nations in front of us before we reach the other side.
Måste lägga till att alla som sköt med raketer och smällare städade otdentligtv fter sig. De gjorde oss mäkta imponerade.
Must add that everyone who shot rockets and firecrackers cleaned up after themselves. They really impressed us.
Fireworks over Panama City
A lot of smoke and glow
Totally crazy and dangerous
View towards the city
Happy New Year!
Here together with Gabriela and Thomas
Vi flyttar från marinan till ankringsviken utanför Panama City nästa dag. Här är fullt av båtar men de flesta obebodda. Det är även många vrak som kan vara lite lurigt eftersom det är 4-5 meters tidvatten. Vid lågvatten ser vi dem men vid högvatten ligger de under vattenytan med risk att vi kör på dem. Vi hittar i alla fall en plats och ligger här ett par dagar.
Idag är vår sista heldag i Panama City och vi tar jollen in till dingebryggan och Uber in till stan. Den gamla stadsdelen Casco viejo, är charmerande med sin vackra katolska Cathedral, La Catedral Basílica Santa María la Antigua de Panamá. Det är mängder av serveringar och butiker som säljer allt från krimskrams till vacker keramik, molas ( rikt dekorerat och invecklat handarbete som Guna-kvinnorna bär på sin klädedräkt) och sommarkläder
The beautiful cathedral.
A really yellow house. Fits with my clothes
Walking by the sea it was a lot of Panamian flags
Pacific is open right outside and fishermen try to catch fishes
The skyline of Panama City
Men höjdpunkten är när vi går mot fiskmarknaden och dess restauranger, längs med havet. När vi gått under bron som är början av Avenida Armador möts vi av fantastisk utsikt över skyskraporna. Lite längre fram har vi dessutom alla traditionella fiskebåtar som förgrund. En fotografs Mecka. I alla fall för mig. Jag är helt hänförd av utsikten och känner mig uppspelt. Det är fantastiskt och har gjort min dag minnesvärd.
But the highlight is when we walk towards the fish market and its restaurants, along the sea. After passing under the bridge that is the beginning of Avenida Armador, we are greeted by a fantastic view of the skyscrapers. A little further on, we also have all the traditional fishing boats in the foreground. A photographer’s Mecca. At least for me. I am completely enthralled by the view and feel exhilarated. It is amazing and has made my day memorable.
Here with palmtrees in the front
It’s so amazing
Vi kommer tyvärr för sent för att handla på fiskmarknaden men stannar vid en av restaurangerna där vi äter en tidig middag. Självklart seafood. Därefter handlar vi lite mat på en Supermarket för imorgon skall vi segla ut mot ögruppen Las Perlas
Unfortunately, we arrive too late to shop at the fish market but stop at one of the restaurants where we have an early dinner. Seafood of course. Afterwards we buy some food at a supermarket because tomorrow we will sail out towards the Las Perlas archipelago
Klockan är ca 07 på morgonen och vi är klara för att lämna vårt paradis, Guna Yala. Jag vill inte alls men vi har en tid att passa. Tänk att få 3 – 4 månader till här! Ankaret dras upp och vi sätter kurs västerut. Vi har verkligen otur med väder o framför allt vind. När vi kom hit senast hade vi stark motvind o nu har vinden vänt totalt så det är ny motvind när vi åker tillbaka igen. Som tur är så är den inte lika stark. Vi hinner inte kryssa då vi skall färdas dryga 100nm så det blir motor o tidvis motorsegling. Vår förhoppning är att komma fram före mörkret.
It is about 07 in the morning and we are ready to leave our paradise, Guna Yala. I don’t want to at all but we have a time to fit. Imagine getting 3 – 4 more months here! The anchor is pulled up and we set course to the west. We are really unlucky with the weather and above all the wind. When we came here last time we had a strong headwind and now the wind has turned completely so it is a new headwind when we go back again. Fortunately, it is not as strong. We don’t have time to cruise as we have to travel just over 100nm so it will be motoring and occasional motor sailing. Our hope is to arrive before dark.
We will really miss this
And this…
Det gör vi tyvärr inte, resan tar ca 12 timmar, så det blir ännu en tilläggning i totalt nattsvart mörker. Här ligger dessutom flera övergivna båtar utan någon som helst belysning så vi får verkligen hålla vakt och lysa med strålkastare. Jag sitter framme på däck och lyser i ca 40 minuter medan Jan styr, innan vi byter plats. På väg in mot Linton bay finns ett futuristiskt hus på en stolpe som vi inte vill krocka med. Det verkar inte vara npgon som bor där så vi vet inte om det är upplyst. Till slut lokaliserar vi det och fortsätter in i viken. Där letar vi efter, o hittar en stor mörklagd båt för ankare. Akter om den ser det bra ut o vi släpper i vårt ankare. 40 meter kätting ut, snubber på plats o vi backar fast oss så vi förhoppningsvis inte draggar under natten. Sååå skönt att ligga på plats!
Unfortunately, we don’t do that, the journey takes about 12 hours, so it will be another addition in total pitch black darkness. There are also several abandoned boats here without any lighting, so we really have to keep watch and shine with searchlights. I sit at the front on the deck and shine for about 40 minutes while Jan steers, before we switch places. On the way into Linton bay, there is a futuristic house on a pole that we don’t want to collide with. It doesn’t appear to be npgon living there so we don’t know if it’s lit. Finally we locate it and continue into the bay. There we look for, and find a large darkened boat at anchor. Astern of it, it looks good and we drop our anchor. 40 meters of chain out, snub in place and we back up so we hopefully don’t drag during the night. So nice to lie in place!
It starts to get dark
Now the sun has set but the moon lightens up a bit
This is the futuristic house we were looking for (borrowed photo)
Ny dag och ny förflyttning. Som tur är bara hälften så långt som igår. Även idag lämnar vi ganska tidigt på morgonen och även idag har vi motvind. Fast det går ändå smidigt och vi tuffar på med motorsegling och närmar oss vårt mål. En bra bit innan Colon och Panamakanalen ser vi stora fraktfartyg som ligger för ankare. Många är enorma. Funderar ibland på hur det är att jobba, bo o leva på fartyg ute till havs. Känns faktiskt lite lockande.
New day and new movement. Luckily it’s only half as far as yesterday. Today too we leave quite early in the morning and today too we have a headwind. Although it still goes smoothly and we push on with motor sailing and get closer to our goal. A good distance before Colon and the Panama Canal we see large freighters at anchor. Many are huge. Sometimes think about what it is like to work, live and live on a ship out at sea. It actually feels a little tempting.
On our plotter we can see all boats with AIS. We are the black boat with a blue circle around
Some of all the boats
Vilket oväder! Vi närmar oss Shelter bay o himmelen har öppnat sig, det är grått o sikten dålig. Havet är stökigt med krabba vågor o vita gäss. Vi är bara några minuter från inloppet till kanalen och skall korsa den innan vi hamnar innanför lä av en lång och hög vågbrytare. Här utanför ligger hundratals båtar för ankare men det är inte många i rörelse. Förhoppningsvis, och vi tror det, så hinner värsta ovädret gå över innan vi ropar upp hamnen på VHF och strax därefter blir mötta på bryggan.
What a storm! We are approaching Shelter bay and the sky has opened, it is gray and visibility is poor. The sea is messy with crab waves and white geese. We are only a few minutes from the entrance to the canal and must cross it before we end up within the lee of a long and high breakwater. Out here, hundreds of boats are at anchor, but not many are moving. Hopefully, and we believe so, the worst of the storm will pass before we call out the port on the VHF and shortly afterwards are met on the pier.
The rain is pouring down and we have no sight
Video of the rain
We are getting closer. Soon we’ll cross the entrance of the canal and go inside the shelter to the marina Shelter bay
We are inside
Time to call the marina on the VHF
Julafton! Det är svårt att känna julkänsla här i värmen och tropikerna och dessutom när vi lever ombord på en båt som ständigt är i rörelse och allt måste sjöstuvas. Inga tomtar eller levande ljus här inte. Saknar det just idag. Vi har en adventsstjärna hängandes i sittbrunnen men den har tyvärr slutat lysa redan innan Lucia. Jag försöker i alla fall uppbringa lite julkänsla med att laga till Jansons Frestelse med ansjovis vi hade med i packningen från Sverige. Det smakar helt ljuvligt! Salt mat är något som alltid smakar gott i värmen.
Christmas Eve! It’s hard to feel the Christmas spirit here in the heat and the tropics and also when we live on board a boat that is constantly in motion and everything has to be stowed away. No Santas or candles here either. Missing it today. We have an advent star hanging in the cockpit, but unfortunately it stopped shining even before Lucia. In any case, I’m trying to get a little Christmas feeling by cooking Janson’s Temptation with the anchovies we had in the package from Sweden. It tastes absolutely delicious! Salty food is something that always tastes good in the heat.
The Swedish speciality ”Jansons temptation”
Idag är det Den stora julfirardagen för hela Amerikanska kontinenten och många europeiska länder. 25 december. Några båtar här på marinan i Shelter bay har dragit igång ett julfirande för alla som önskar vara med. Den fasta grillen på den stora grillplatsen här på marinan tändes redan tidigt på morgonen och många är beredskapsvilliga och hjälper till. Det är kyckling och griskött som grillas, på Panama-vis. Alla båtar tar dessutom med sig en tallrik med mat som ställs fram för alla att smaka på.
Today is the Great Day of Christmas celebration for the entire American continent and many European countries. December 25. A few boats here at the marina in Shelter bay have started a Christmas celebration for anyone who wants to join. The fixed grill at the large grill area here at the marina was already lit early in the morning and many people are prepared to help. Chicken and pork are grilled, Panama-style. All boats also bring a plate of food that is put out for everyone to taste.
The meat in the big grill
Closer up photo when it was just put on the grill
Now it is ready to eat
Vi är totalt nästan nittio personer, stora som små, som samlas under tak vid alla framställda bord o bänkar och all mat som står framdukad. Här finns sååå mycket god mat att välja bland. Vi står i kö och hämtar mat, umgås, skrattar och njuter av kvällen med många härliga samtal. Förra året firade vi jul på ön Roatan i Honduras, året innan på Gran Canaria o i år är det i Panama.
We are a total of almost ninety people, big and small, who gather under the roof at all the prepared tables and benches and all the food that is laid out. There is so much good food to choose from here. We stand in line and pick up food, hang out, laugh and enjoy the evening with many wonderful conversations. Last year we celebrated Christmas on the island of Roatan in Honduras, the year before on Gran Canaria and this year it is in Panama.
Jan in the queue
Some of the lovely food
The meat from the grill
Nice company
Almost all of us in a photo. (I’m not there)
Det är dessutom vår 3-årsdag idag så vi börjar kvällen med bubbel i höga champagneglas. Kul att göra något speciellt av dagen. När vi träffades var det bara 6 månader tills Jan skulle lämna Sverige för sin, sedan väldigt länge, planerade långesegling. Jan visste inte då vart färden skulle komma att gå men planen och förhoppningen var över Atlanten. Jag bestämde mig efter tre månader för att jag skulle följa med. Jag sökte, och fick, sex månaders tjänstledigt och har följt med på heltid från Portugal. Jag var även med mellan La Rochelle i Frankrike till Vigo i Spanien. Efter första säsongen i Karibien sa jag upp mig och lever nu ombord på Vilja.
It’s also our 3rd anniversary today so we start the evening with bubbles in tall champagne glasses. Nice to make something special out of the day. When we met, it was only 6 months until Jan was to leave Sweden for his long-planned long-distance sailing. Jan didn’t know then where the trip would go, but the plan and hope was across the Atlantic. I decided after three months that I would come along. I applied for, and received, six months’ leave and have joined full-time from Portugal. I also joined between La Rochelle in France to Vigo in Spain. After the first season in the Caribbean, I resigned and now live aboard Vilja.
Jan opening our Proseco
Proseco for us on our 3 year aniversary
Cheers
And a photo of me
Vi åker med marinans buss till staden Colon o handlar flera gånger. Efter lång tid i Guna Yala, där det inte fanns affärer, har vi ont om färsk mat kvar. Vi skall dessutom laga många måltider för de fyra personer som kommer ombord till oss för att gå igenom kanalen. Det skall vara lagad mat till alla tre måltider för sex personer varje dag. Har hört att de äter för två så jag gör mat för tio personer.
We take the marina’s bus to the city of Colon and shop several times. After a long time in Guna Yala, where there were no shops, we are running out of fresh food. We will also prepare many meals for the four people who will come on board to us to go through the canal. Food must be prepared for all three meals for six people every day. Heard they eat for two so I cook for ten people.
Jan har möte med en riggare som skall balansera riggen idag, 28 december, och senare idag kommer våra ”linehandlers”. Tre män som skall hjälpa till med linorna då vi skall börja vår resa genom den stora Panama-kanalen. Kan inte fatta att vi skall gå igenom där. Och på andra sidan väntar det enorma och obegripligt stora Stilla havet. Vilket äventyr!
Jan has a meeting with a rigger who will balance the rig today, December 28, and later today our ”linehandlers” will arrive. Three men who will help with the ropes as we begin our journey through the great Panama Canal. Can’t believe we have to go through there. And on the other side awaits the enormous and incomprehensibly vast Pacific Ocean. What an adventure!
A day with rain…like many in Panama
But sometimes it’s really really hot…
Ca 13.00 dyker linehandlers upp med stora orangea fendrar och långa, kraftiga blå linor. De kommer ombord och börjar förbereda Vilja. Strax därefter lämnar vi hamnen och lägger oss på svaj i väntan på lotsen som skall vara med oss. NU börjar ett otroligt och obegripligt äventyr! Vad har vi gett oss in på? Väl på andra sidan är det svårt att vända tillbaka. Framför oss har vi först Stilla Havet o därefter otillförlitliga Indiska Oceanen med målet Sydafrika. Ytterligare senare kommer vi behöva korsa Atlanten två gånger innan vi är tillbaka i Europa och Sverige….
At about 1 p.m., line handlers appear with large orange fenders and long, strong blue ropes. They get on board and start preparing Vilja. Soon after, we leave the harbor and lay down on the sway waiting for the pilot who will be with us. NOW begins an incredible and incomprehensible adventure! What have we gotten ourselves into? Once on the other side, it’s hard to turn back. In front of us we have first the Pacific Ocean and then the unreliable Indian Ocean with the goal of South Africa. Even later, we will have to cross the Atlantic twice before we are back in Europe and Sweden….
The linehandlers have arrived with fenders and lines
Everything is onboard and we can leave the marina
They immediately started to prepare
Jan is talking about the canal crossing with the linehandlers
It looks really good
I’m ready to start
We are on the way to pick up the pilot
And here he comes. He will be with us the whole afternoon and evening through the first three looks up to the lake
Vi blir kvar i Linton i 4 nätter. Vädret är inte det bästa utan det är riktigt starka vindar och höga vågor på öppet hav. Vi vill tillbaka till Guna Yala så fort som möjligt men måste vänta ut det värsta. Men efter 4 nätter har vi bestämt oss för att ge oss ut på den minst tio timmar långa sträckan. Det visar sig bli en tuff och väldigt lång resa. Vi går upp tidigt på morgonen och lättar ankar runt 07.00. Vår plan är att gå långt ut till havs för att försöka slippa ha vinden rakt i fören hela tiden. Den planen går väl sådär…vi motorseglar för att över huvud taget kunna ta oss mot vårat mål. Men det blir kryss med ett flertal slag.
We are staying in Linton for 4 nights. The weather is not the best, but there are really strong winds and high waves on the open sea. We want to get back to Guna Yala as soon as possible but have to wait out the worst. But after 4 nights, we have decided to set out on the at least ten hour stretch. It turns out to be a tough and very long journey. We get up early in the morning and drop anchor around 7am. Our plan is to go far out to sea to try not to have the wind directly in the bow all the time. That plan goes like this…we motor sail to be able to get to our goal at all. But it will be a cross with several strokes.
Before leaving Linton we fill upp the boat with diesel
Sea and sky everywhere. You can not see the big waves on the photo. Tried to capture it but I gave up
Even though we love sailing, today we just want to Reach Guna Yala
För första gången sedan vi lämnade Sverige känner jag av lite sjösjuka. Vi visste att det skulle vara tuff sjö idag och det kan man lugnt säga att det är. Vågorna går ordentligt höga o Vilja får bekänna färg. Vi har lite segel uppe för att balansera båten men motorn går för fullt. Kryssvinkeln är på över 130 grader så att enbart gå för segel skulle vara i princip omöjligt. Det har blåst i över en vecka och det är öppet hav oändligt långt bort åt Nordost där vinden kommer ifrån.
For the first time since we left Sweden, I feel a little seasick. We knew it would be a tough lake today and you can safely say that it is. The waves are really high and Vilja gets to show off. We have some sails up to balance the boat but the engine is running full blast. The cruise angle is over 130 degrees, so going under sail alone would be basically impossible. It has been blowing for over a week and there is open sea endlessly away to the Northeast where the wind is coming from.
Detta är en riktigt tuff etapp. Vilja skuppar, hoppar, stampar o slänger sig från sida till sida. På lovartsidan kommer höga väggar av vatten mot oss. Men Vilja hanterar det bra och även om det ibland känns lite läskigt så känner vi oss trygga. Det är fruktansvärt obekvämt och vi får hålla i oss med båda händerna o spjärna emot med fötterna för att inte kastas runt i sittbrunnen.
This is a really tough stage. Vilja scrambles, jumps, stomps and flings herself from side to side. On the windward side high walls of water come towards us. But Vilja handles it well and even if it sometimes feels a little scary, we feel safe. It’s terribly uncomfortable and we have to hold on with both hands and brace ourselves with our feet to avoid being thrown around in the cockpit.
The sun i getting down and the skies and sky get beautiful colours
Just beautiful colours
Efter ca åtta timmar hård resa har havet nu lugnat sig lite. Vi behöver inte längre klamra oss fast och Vilja plöjer genom vågorna i stället för att kastas fram och tillbaka. Skönt! Vi har fortfarande nästan fem timmar kvar innan vi är i Guna Yala och kan ankra för natten. Det skal bli skönt att komma fram och ha stilla vatten runt omkring oss. Nu hoppas vi att vi kan vara kvar här och njuta av bad, langustrar, jolletuer och avkoppling i dryga två veckor utan att behöva avbryta igen.
After about eight hours of hard travel, the sea has now calmed down a bit. We no longer have to cling and Vilja plows through the waves instead of being tossed back and forth. Great! We still have almost five hours before we are in Guna Yala and can anchor for the night. It will be nice to arrive and have still water all around us. Now we hope that we can stay here and enjoy swimming, crawfish, dinghies and relaxation for a good two weeks without having to interrupt again.
Sailing on one sail when it’s getting dark
Klockan är nästan 21 på kvällen och det är mörkt. Vi vill inte gå in i hamn o speciellt inte naturhamn i mörkret men idag har vi inget alternativ. Det ligger en hel del båtar i Lemmon cay och de ser enormt stora ut. Vi tänker först att vi skall lägga oss utanför alla andra o slippa trixa oss in, men det är ca 40 meter djupt vatten o då kan vi inte ankra. Jan står framme på däck o lyser med en strålkastare, jag står bak och styr o försöker följa med på Navionics efter rev o grunda områden. Vi pratar genom intercom och det är helt fantastiskt att slippa skrika o enbart lita på olika kroppsrörelser. Det är trångt mellan båtarna o det känns läskigt att styra in. Dessutom blåser det fortfarande en hel del. Jag inser strax, när vi passerat innanför ett par båtar att vi är rakt på väg mot ett rev och får lägga om kursen 90 grader. Vi närmar oss den plats vi låg på förra gången vi var här och bestämmer oss för att lägga i ankaret. När vi släppt ut ca 40 meter kätting inser vi att vi ligger för nära en annan segelbåt. Det är bara att dra upp igen och börja om på nytt. Det är trångt mellan båtarna och vinden tar tag i Vilja men vi får upp ankaret och släpper i på nytt lite längre bort. Denna gång får vi en perfekt plats. Efter 14 timmar till havs i riktigt tuff sjö är det skönt att ligga still och vi går till sängs strax därefter.
It’s almost 9pm and it’s dark. We don’t want to go into a harbor or especially a natural harbor in the dark, but today we have no alternative. There are quite a few boats in Lemmon cay and they look huge. We first think that we should lie outside all the others and avoid tricking our way in, but the water is about 40 meters deep and then we cannot anchor. Jan stands at the front on deck and shines with a searchlight, I stand behind and steer and try to follow the Navionics for reefs and shallow areas. We talk through the intercom and it’s absolutely fantastic not to have to shout and just rely on different body movements. It is crowded between the boats and it feels scary to steer in. In addition, it is still quite windy. I immediately realize, when we have passed inside a couple of boats, that we are heading straight for a reef and have to change course 90 degrees. We approach the spot we were in last time we were here and decide to drop anchor. When we let out about 40 meters of chain, we realize that we are too close to another sailboat. Just pull back up and start over. It is crowded between the boats and the wind takes hold of Vilja, but we get the anchor up and drop in again a little further away. This time we get a perfect seat. After 14 hours at sea in really rough seas, it’s nice to lie still and we go to bed soon after.
A beautiful full moonlight lightens up in the dark
Dagarna rullar på och vi njuter. Denna skärgård med små små cays är fantastisk! Vi ligger still några dagar, ibland upp till sex dagar, kopplar av, lyssnar på bok, tar jollen in till de små cays som ligger runt oss, badar och njuter av livet. På de flesta cays träffar vi nya o gamla båtvänner. Det blir en o annan sundowner i en sittbrunn, lättsamma samtal, skratt och utbyte av erfarenheter och planer. Många vi möter här planerar att gå igenom kanalen till Pacific. Andra väljer att stanna upp till ett halvår i San Blas. Vi mötte en båt förra året som hade stannat här i sex år! Hade själv gärna stannat här mycket längre tid än den vi har, men kanalen är bokad 28 december så vår tid är begränsad.
The days roll by and we enjoy ourselves. This archipelago of tiny little cays is amazing! We lie still for a few days, sometimes up to six days, relax, listen to a book, take the dinghy into the small cays that lie around us, swim and enjoy life. On most cays we meet new and old boating friends. There will be one or another sundowner in a cockpit, easy conversations, laughter and exchange of experiences and plans. Many we meet here are planning to go through the channel to the Pacific. Others choose to stay up to six months in San Blas. We met a boat last year that had been staying here for six years! I myself would have liked to stay here much longer than we have, but the channel is booked on December 28 so our time is limited.
The two flags of Guna Yala. An Indigenous province in Panama.
We take our dinghy in to the small cays
Walk around in the white sand with water around our feet
The water is soo clear
Palmtrees everywhere like in paradise
Small local fishingboats
A small restaurant by the sea
Here you can sit in the water and drink your beer if you want
Or on land with this view
Swimming in the lovely sea is fantastic! Even for a bath coward like me
A lovely little cay
On the way to another cay
Who can get tired of this!
Lovely sunset
Det är inte bara sol, bad och avkoppling ombord. Vi lever ombord på en båt som används hela tiden och det finns en lång todo-list. Och den tar aldrig slut. När en sak är gjord dyker två nya måsten upp. Att hålla båten ren i vattenlinjen är ett ständigt pågående jobb t ex. Watermakern funkar nu (ta i trä) men radar o autopilot fungerar inte just nu. Ny kalibrering måste göras som Jan behöver sätta sig in i. Nya installationer har gjorts så och innan vi gjort allt tekniskt färdigt fungerar inte autopiloten så det blev handstyrning iförrgår. Vi hoppas få ordning på det innan vi skall ta oss tillbaka till Shelter bay. Första etappen är bort emot 10 timmar o det blir tufft att handstyra. Vi vet iofs en båt som handstyrde i starka vindar i många dygn så självklart går det.
It’s not just sun, swimming and relaxation on board. We live aboard a boat that is used all the time and there is a long todo list. And it never ends. When one thing is done, two new musts appear. Keeping the boat clean in the waterline is a constantly ongoing job, e.g. The watermaker works now (take wood), but the radar and autopilot don’t work right now. New calibration has to be done which Jan needs to familiarize himself with. New installations have been done that way and before we got everything technically ready the autopilot doesn’t work so it was manual control the day before yesterday. We hope to get it sorted before we head back to Shelter bay. The first stage is 10 hours away and it will be tough to steer. We even know a boat that steered by hand in strong winds for many days, so of course it works.
Clearing the waterline is a continous ongoing work
Checking waterlevel in one watertank
We have to open up the whole sofa in the saloon
Varje dag kommer det båtar upp till oss som säljer allt möjligt. Vi köper ananas och flera langustrar en dag och en åtta-armad bläckfisk en annan dag. Langustrarna blir ju alltid fantastiskt goda men bläckfisken lyckades jag inte med. Trots att den kokades i vatten o ättika en lång stund. Kanske hinner vi med ett nytt försök.
Every day boats come up to us selling all sorts of things. We buy pineapples and several crawfish one day and an eight-armed octopus another day. The crawfish are always fantastically good, but I didn’t succeed with the squid. Even though it was boiled in water and vinegar for a long time. Maybe we’ll have time to try again.
One of the boats that sold us seafood
The octopus we bought
And languster
It feels terrible to kill the langusters
The small traditional sailboats are really nice o see
Ni är säkert några som undrar hur det går med vårat lilla husdjur – musen som mönstrade på. Troligen i Shelter bay. Vi kan inte fatta vart den tagit vägen. Vi har letat i skrymslen o vrår men hittar ingen mus o inte heller muslortar. Musfälla står laddad men inget besök – trots Snickers som bete. Jan säger att möss älskar Snickers. Har vi tur så har den mönstrat av. Kan bara inte förstå när o hur i så fall. Vi har ju varit ute på havet och inga möss hoppar självmant i havet om vi inte är på väg att sjunka. Här om dagen lyssnade vi på Titanic med Mikael Wiehe o hörde frasen ”Sen lämna’ råttorna skeppet för att söka sig till land” Men vi är inte Titanic o vi flyter. Förhoppningsvis ligger den inte död någonstans…usch vilken lukt det snabbt skulle bli i denna värmen
There are probably some of you who are wondering how our little pet is doing – the mouse that patterned on. Probably in Shelter bay. We can’t believe where it went. We have searched in nooks and crannies but can’t find any mice or mouse droppings. Mouse trap is loaded but no visitors – despite Snickers as bait. Jan says mice love Snickers. If we’re lucky, it’s patterned off. Just can’t understand when or how in that case. After all, we have been out at sea and no mice jump into the sea on their own unless we are about to sink. The other day we listened to Titanic with Mikael Wiehe and heard the phrase ”Then the rats leave the ship to seek land” But we are not Titanic and we float. Hopefully it’s not lying dead somewhere…ugh what a smell it would quickly become in this heat
When looking for the mouse we opened up almost everywhere. Under the floor we have stowed a lot of food
And we emptied the storageroom where we found some mousedroppings
Vi ligger på vår sista ankring i Guna Yala. Western Hollandaes. Vattnet är stilla och det är bara ett fåtal andra båtar här. Bl a bestämde vi träff med svenska Cordelia med Henric och Lena ombord. Vi köper fisk av en Guna Yala Indian och på kvällen tar vi oss in till en av öarna med en kritvit strand. Vi har en grill med oss och eldar med medbragd kol och torkade kokosnötter som vi hittar iland. Det är en magisk kväll med god mat, trevligt umgänge och fantastisk utsikt. Lite mulet är det så det blir ingen solnedgång. Men åh vad vi njuter av livet!
We are at our last anchorage in Guna Yala. Western Hollandaise. The water is calm and there are only a few other boats here. Among other things, we arranged a meeting with the Swedish Cordelia with Henric and Lena on board. We buy fish from a Guna Yala Indian and in the evening we make our way to one of the islands with a chalk white beach. We have a grill with us and make a fire with brought charcoal and dried coconuts that we find ashore. It is a magical evening with good food, pleasant company and a fantastic view. It’s a bit cloudy so there will be no sunset. But oh how we enjoy life!
A ”Hoppilandare ” when we have anchored
Cheers from 33 degrees lovely water
The bbq in front of the seaview
It’s a lovely evening
And the view is marvellous
More palmtrees, white sand and turquoise water
We want to stay here a loooong time
Idag är sista dagen i paradiset. Imorgon måste vi ta oss mot Shelter bay med stopp en natt i Linton. Det är lite smådisigt men vi tar tillvara på dagen på bästa sätt. Jan är just nu ute och snorklar medan jag sitter framme på däck och njuter. Här framme på däck fläktar det skönt och det är enda stället i båten man kan få lite egentid. Det är en av sakerna jag saknar.Vi har öppnat en flaska kallt vitt vin och det är en lyx att vara i vattnet, insupa atmosfären, reflektera över det liv vi lever och samtidigt dricka lite vin i det kristallklara havet. Till kvällen blir det nykokt krabba. Inte så mycket mat men det känns lyxigt o gott. Tror vi tar rester av gårdagens moussaka till middag. Krabban blir snarare förrätt.
Today is the last day in paradise. Tomorrow we have to make our way towards Shelter bay with a stop for a night in Linton. It’s a bit hazy but we make the most of the day. Jan is currently out snorkelling while I sit on the front deck enjoying myself. Up here on the deck it’s nice to have a breeze and it’s the only place in the boat where you can have some alone time. It is one of the things I miss. We have opened a bottle of cold white wine and it is a luxury to be in the water, soak up the atmosphere, reflect on the life we live and at the same time drink some wine in the crystal clear sea.
The crab we bought was really lively from the beginning but now a bit tired
Now it’s boiled and ready to eat
Om några dagar väntar ett stort nytt äventyr. Vi skall gå igenom kanalen och komma ut i det enorma Stilla Havet. Visst är det en del segelbåtar som gör den resan, men det är ändå förhållandevis få. Endast några om dagen. Det är ett äventyr som vi knappt kan förstå att vi skall göra.
In a few days, a big new adventure awaits. We will go through the channel and come out into the huge Pacific Ocean. Of course, there are some sailboats that make that trip, but there are still relatively few. Only a few a day. It is an adventure that we can hardly fathom that we are going to do.
Framme på däck fläktar det skönt, runt oss plaskar en massa fiskar i vattenbrynet. Vi tar jollen in till de vackra små öarna som är så små att vi går runt dem på några minuter med tårna i den vita sanden i vattenbrynet. Det bor inte många människor på de öar vi hittills har besökt. Första ögruppen vi lägger till vid heter Chichime cays med de små öarna Uchtupu Pipigua och Uchutupu Dummat. Låter så exotiskt, och det är det ju också.
At the front of the deck, it’s a nice breeze, around us a lot of fish are splashing in the water’s edge. We take the dinghy in to the beautiful little islands that are so small that we walk around them in a few minutes with our toes in the white sand at the water’s edge. Not many people live on the islands we have visited so far. The first group of islands we add is called Chichime cays with the small islands Uchtupu Pipigua and Uchutupu Dummat. Sounds so exotic, and it is.
The small cays are made of white sand
Covered with palmtrees
Our dinghy that we use everywhere to get around
We don’t get tired of the palmtrees
A bird watching for fishes
It’s sooo beautiful
On this Cay it’s two small houses
Walking around the cay with bare feet in the white sand
Här möter vi Porrima med Peter och besättning. Kul att våra vägar korsas igen och vi bestämmer att vi åker vidare till samma ö även imorgon.
Here we meet Porrima with Peter and crew. Nice that our paths cross again and we decide that we will go on to the same island tomorrow as well.
Vilja lämnar först och kommer fram till ”Swimming-pool” vid ön Banderup i östra Holandes cays efter ca tre timmar. Ännu ett romantiskt paradis. Här är en liten skärgård av pittoreska cays som överallt i Guna Yala. Vi släpper i ankaret och får gott fäste direkt. Efter en hoppilandare åker vi in med jollen till några av de små cays som omringar oss. Det är så fascinerande att det växer så många palmer och även finns små hus på dessa cays som endast är ett par dm högre än havet. Vi förundras över vad som sker om det kommer stormar. För ett år sedan fanns det nästan inga hus, barer o restauranger här utan det var mer autentiskt. Nu har GunaYala-indianerna insett att, framförallt de som är ute på chartrade båtar ett par dagar, önskar denna lyx. Synd tycker vi, skulle varit kul att uppleva detta område för tio år sedan.
Vilja leaves first and arrives at the ”Swimming pool” at the island of Banderup in the eastern Holandes cays after about three hours. Another romantic paradise. Here is a small archipelago of picturesque cays like everywhere in Guna Yala. We drop the anchor and get a good hold straight away. After a hop-on hop-off, we go in with the dinghy to some of the small cays that surround us. It is so fascinating that so many palm trees grow and there are also small houses on these cays which are only a couple of meters higher than the sea. We wonder what happens when there are storms. A year ago there were almost no houses, bars or restaurants here, but it was more authentic. Now the GunaYala Indians have realized that, especially those who are out on chartered boats for a couple of days, desire this luxury. We think it’s a shame, it would have been fun to experience this area ten years ago.
More cays with palmtrees
Never stand under o palmtree with coconuts
A local fishingboat
More palmtrees
Some are hanging out over the sea
Porrima kommer några timmar efter oss och på kvällen blir vi bjudna in på restaurangen. Vi njuter av grillad languster och därefter hamnar vi mitt o ett party med ungdomar från andra båtar. Klockan hinner bli mycket innan vi bryter av och tar oss tillbaka till våra båtar i mörkret.
Porrima arrives a few hours after us and in the evening we are invited to the restaurant. We enjoy grilled lobster and then we end up in the middle of a party with young people from other boats. It will be a long time before we break off and make our way back to our boats in the dark.
Nästa dag och vi vinkar hejdå till Porrima, som skall vidare. Själva stannar vi kvar och njuter av solen, brisen och det trettiogradiga kristallklara vattnet. Det är varmt i luften så det känns underbart att tillbringa mycket tid i havet och svalka ner oss. Runt oss finns fantastiska rev att snorkla vid men Jan har lite problem med öronen och jag känner mig inte bekväm med att snorkla så tyvärr får vi inte upptäcka denna fantastiska undervattensvärld med dess ofantliga rikedom på koraller, sköldpaddor och färgglada fiskar
The next day and we wave goodbye to Porrima, who will move on. We ourselves stay and enjoy the sun, the breeze and the thirty-degree crystal clear water. It’s warm in the air so it feels wonderful to spend a lot of time in the sea and cool off. All around us there are fantastic reefs to snorkel at but Jan has a bit of a problem with his ears and I don’t feel comfortable snorkelling so unfortunately we don’t get to discover this amazing underwater world with its incredible wealth of corals, turtles and colorful fish
Can you ever get tired of palmtrees?
The cays are different but all with white sand and palmtrees
It’s sooo beautiful
White sand and turquoise sea
A homemade sign outside a small restaurant
Table and chairs in the water
We enjoyed red wine and snacks on Vilja
Vi ligger nu vid några riktiga paradisöar, Coco Bandero. Tre små cays täckta av kokospalmer med vita sandstränder runtomkring. Det är ett paradis. Igen. Som taget ur en saga. Sinnebilden av edens lustgård. Vinden blåser lätt och det rasslar i palmkronorna. Bladen skiftar i nyanser av grönt och sedan mot gult och till sist orange. Några står raka o ståtliga medan andra böjer sig mjukt ut över det turkosblå glittrande havet. Det är en fantastisk syn att skåda.
We are now at some real paradise islands, Coco Bandero. Three small cays covered in coconut palms with white sandy beaches all around. It is a paradise. Again. Like out of a fairy tale. The image of the Garden of Eden. The wind blows lightly and the palm crowns rustle. The leaves shift in shades of green and then towards yellow and finally orange. Some stand straight and stately, while others gently bend over the sparkling turquoise sea. It is an amazing sight to behold.
The sea, beach and sky are so lovely
The colours!
Guna Yala indians paddling a small wooden boat
The boats are really photogenic
Palmtrees hanging over the sea with Vilja in between
More photos of fishingboats
Here you can see Vilja between the palmtrees
Vi har precis köpt två stora langustrar av en Guna Yala-indian. De ligger i en spann med saltvatten här i båten nu. Så ikväll blir det lyxmiddag. Ingen av oss är rutinerade med att koka/grilla hummer men idag skall vi prova. De är stora, säkert 1,5 kilo var och kostade ca 100 kronor styck. Ser såååå fram emot middagen. Vi känner oss elaka när vi trycker ner langustrarna i det kokande vattnet. Det är ju grymt men förhoppningsvis går det fort innan de slutar lida. Vi gratinerad dem sedan med vitlök, smör och parmesan. Ååååå sååååå gott! En flaska kallt vitt vin till detta o vi känner oss som i himmelriket.
We have just bought two large crawfish from a Guna Yala Indian. They are in a span of salt water here in the boat now. So tonight will be a luxury dinner. None of us are experienced with cooking/grilling lobster, but today we will try. They are large, probably 1.5 kilos each and cost about SEK 100 each. Sooo looking forward to dinner. We feel mean when we push the crawfish into the boiling water. It’s cruel, but hopefully it will pass quickly before they stop suffering. We then gratinate them with garlic, butter and parmesan. Oooooh sooooo good! A bottle of cold white wine with this and we feel like we’re in heaven.
The GunaYala-indian who sold us langusters
Here they are in a bucket of salt water
The first one goes in to the boiling water
Boiled and ready to be gratinated
A lovely dinner
Idag vaknar vi upp till ösregn, åska och blixtar. Vinden har tagit i så ankarkättingen sträcks. Flera båtar lämnar för nya destinationer men vi väljer att stanna kvar. Här vill vi vara flera dagar och nätter. Förhoppningsvis klarnar det upp så vi kan ta jollen in till de tre små cays som omger oss.
Today we wake up to torrential rain, thunder and lightning. The wind has picked up so the anchor chain is stretched. Several boats leave for new destinations but we choose to stay. We want to stay here for several days and nights. Hopefully it clears up so we can take the dinghy into the three small cays that surround us.
Dark sky over the turquoise water
The weather is slowly getting better
We take the dinghy to another cay
Park it on the sand
Some flowers are growing here
Some more palmtrees
Enjoying the view
Tyvärr blir våra planer ändrade. Vår watermaker fungerar fortfarande inte och vi börjar få slut på vatten, trots att vi snålar. Idag tar vi oss därför till en annan cay för att imorgon segla till Linton Bay där en mekaniker kommer möta upp oss. Det är inte bara watermakern som krånglar. Det luktar diesel från generatorn så det kan vara en läcka där, radarn fungerar inte heller och igår upptäckte vi att vi troligen fått en mus ombord. En påse med pangko i ett stuvutrymme var gnagd på och det låg några muslortar där. Den måste ha kommit ombord i Shelter bay för en vecka sedan. Så nu har vi ett husdjur 😒. Hade föredragit en hund iofs.
Unfortunately, our plans have changed. Our watermaker still doesn’t work and we’re running out of water, even though we’re stingy. Today we therefore go to another cay to sail tomorrow to Linton Bay where a mechanic will meet us. It’s not just the watermaker that has problems. It smells like diesel from the generator so there may be a leak there, the radar doesn’t work either and yesterday we discovered that we probably got a mouse on board. A bag of pangco in a stowage compartment was gnawed on and there were some mouse droppings in there. It must have come aboard in Shelter bay a week ago. So now we have a pet 😒. Would have preferred a dog too.
Solen skiner och vågorna går höga när vi idag seglar ca 43 nm tillbaka mot Linton Bay. Bort från Guna Yala o dess paradisöar. Vi måste dit för att förhoppningsvis få lagat watermakern. Ursprungliga problemet med pumpen är löst då vi köpt en ny och monterat den men nu läcker det vid pumpen i stället. Watermakern har varit vårt ständiga problem ända sedan vi lämnade Gran Canaria för snart två år sedan. När ett problem är löst kommer ett nytt.
The sun is shining and the waves are high as we sail about 43 nm back towards Linton Bay today. Away from Guna Yala and its paradise islands. We have to go there to hopefully fix the watermaker. The original problem with the pump is solved as we bought a new one and installed it, but now it leaks at the pump instead. The watermaker has been our constant problem ever since we left Gran Canaria almost two years ago. When one problem is solved, a new one comes.
Under sail back to Linton Bay
The waves are high but it’s difficult to catch on photo
Captain Jan enjoying life
Seglingen till Linton Bay är hoppig och skumpig. Det går 3 – 4 meter höga vågor och vi är glada att vi har sjöstuvat ordentligt. Resan tar ca åtta timmar och vi ankrar i viken utanför marinan. Nu hoppas vi att allt skall lösa sig imorgon. Seglares liv är inte bara sol, bad och njutning. Det är mycket som måste underhållas och mycket som går sönder. Skulle lätt kunna skriva ett helt inlägg om det, eller kanske t o m en hel bok.
The sailing to Linton Bay is bouncy and murky. There are 3 – 4 meter high waves and we are happy that we have properly stowed away. The trip takes about eight hours and we anchor in the bay outside the marina. Now we hope that everything will be resolved tomorrow. Sailors’ lives are not just sun, swimming and enjoyment. There is a lot that needs to be maintained and a lot that breaks. Could easily write a whole post about it, or maybe even a whole book.
Idag jobbas det på frenetiskt. Vilja skall bli klar för avfärd efter 6 månader i hamn. Jan har varit uppe på däck sedan tidigt i morse. Jollen har surrats fast med saker ovanpå, Vilja har tvättats, sista påfyllning av vatten, allt löst skall surras fast eller städas bort i stuvutrymmen, lite sista sömnad mm mm. Inne i båten har jag sjöstuvat o surrat fast lådor o frys. Alla grönsaker vi handlade igår är tvättade i vatten med vinäger för att minska risken för små djur vi inte vill ha ombord, o placerade antingen i nät eller trälådor. Imorgon seglar vi äntligen vidare! Hur mycket vi än älskar Cartagenna o Colombia så har vi längtan till nya resmål och upplevelser. Vi har dryga två dygn till Shelter bay där vi skall checka in i Panama och betala för vår transit genom Panamakanalen. Det är dyrt….jättedyrt. Efter betalning seglar vi lite tillbaka igen mot ögruppen San Blas eller Guna Yala. Där bor GunaYala-indianerna o lever på samma sätt som de gjort i århundraden.
Today, work is going on frantically. Vilja must be ready for departure after 6 months in port. Jan has been up on deck since early this morning. The dinghy has been lashed down with things on top, Vilja has been washed, last filling of water, everything loose must be lashed down or cleaned away in the stowage spaces, some final sewing, etc., etc. Inside the boat, I have sea stowed and lashed down boxes and freezers. All the vegetables we bought yesterday are washed in water with vinegar to reduce the risk of small animals we don’t want on board, and placed either in nets or wooden boxes. Tomorrow we finally sail on! As much as we love Cartagena o Colombia, we long for new destinations and experiences. We have just over two days until Shelter Bay, where we must check into Panama and pay for our transit through the Panama Canal. It’s expensive…very expensive. After payment, we sail a little back again towards the San Blas or Guna Yala archipelago. The GunaYala Indians live there and live in the same way as they have for centuries.
Vi har lämnat Cartagena! Nu är vi ute på öppet hav med fören riktad mot Panama. Om ca två dagar lägger vi till i Shelter bay där vi skall klarera in. Solen skiner och vindarna är svaga, tyvärr rakt emot oss så än så länge är det motorgång. Det är underbart att ha kommit iväg, även om vi verkligen har älskat Cartagena och Colombia
We have left Cartagena! Now we are out on the open sea with the bow pointed towards Panama. In about two days we will dock in Shelter bay where we will clear in. The sun is shining and the winds are weak, unfortunately right at us so for now it’s motoring. It’s wonderful to have gotten away, although we have really loved Cartagena and Colombia
Finally we leave Cartagena
Peter from Porrima took a film on us. Soon we’ll meet in Panama again
On open sea
Mörkret har omslutit Vilja. Jag sitter på första nattpasset på ett halvår. Det känns tryggt och invant. Vilja stävar på i dryga 5 knop rakt in i den svarta natten. Månen har inte kommit upp ännu så det är riktigt kolsvart. Det enda som hörs är bruset från havet när det slår mot Viljas kropp, vinden som rasslar i seglen och något irriterande som slår inne i båten. Tror det är en väska med hygienartiklar inne i badrummet. Jag har precis gått på vakten och skall sitta här i sju timmar nu. Det är många timmar men det är avkopplande. Tänk att för lite drygt tre år sedan hade jag aldrig seglat natt. Nu är det nätterna jag uppskattar mest.
Darkness has enveloped Vilja. I’m on my first night shift in six months. It feels safe and familiar. Vilja steers at a good 5 knots straight into the black night. The moon hasn’t risen yet so it’s really pitch black. The only thing that can be heard is the noise from the sea as it hits Vilj’s body, the wind that rattles the sails and something annoying that hits inside the boat. I think it’s a bag of hygiene items in the bathroom. I just went on duty and will be sitting here for seven hours now. It’s a lot of hours but it’s relaxing. Think that a little over three years ago I had never sailed at night. Now it’s the nights I appreciate the most.
Ett par timmar senare och en stor måne lyser upp himmel och hav. Det kompakta mörkret har övergått i en magisk ljusshow. Det glittrar av guld och silver i havet och molnen blir upplysta av den klotrunda månen. Fantasin flödar över olika formationer. Detta är ett liv vi älskar. Ute på havet med naturen som kraft och som skådespel.
A couple of hours later and a large moon lights up the sky and sea. The compact darkness has turned into a magical light show. The sea sparkles with gold and silver and the clouds are illuminated by the spherical moon. Imagination flows over different formations. This is a life we love. Out at sea with nature as a force and as a spectacle.
Moonlight
Ny dag och vinden har helt avtagit. Seglen är nere igen och vi går för motor. Det blir motor hela vägen till Shelter bay i Panama. Vi korsar inloppet till kanalen o utanför ligger hundratals fraktbåtar. Antingen väntar de på att gå igenom kanalen eller så skall de in till hamnstaden Colon o hämta eller lämna last. Det är mäktigt med alla enorma lastbåtar och vi tänker på alternativet att gå runt hela Sydamerika o Eldslandet som är enda alternativet att frakta allt gods.
New day and the wind has completely died down. The sails are down again and we are motoring. It will be a motor all the way to Shelter bay in Panama. We cross the entrance to the canal and outside are hundreds of cargo boats. Either they wait to go through the channel or they must go into the port city of Colon to pick up or drop off cargo. It is powerful with all the huge cargo boats and we are thinking of the option of going around the whole of South America or Tierra del Fuego, which is the only option to transport all the goods.
Blue sky and blue sea
The sun starts to go down
Clouds and pink sky
We are getting close to the canal and there are big boats everywhere
Nu ligger vi i marinan och imorgon skall vi betala agenten för att gå igenom kanalen om en dryg månad. Det är dyrt….jättedyrt. nästan 42.000 kronor. Men på andra sidan väntar en hel massa nya äventyr. Det var väldigt lätt att checka in i Panama. Vi var iofs tvungna att åka in till Colon för att få ett dokument men sedan gick allt snabbt och det var, för omväxlings skull, gratis. Idag har vi korsat kanalen o inloppet till kanalen tre gånger. Först med Vilja på väg till marinan o sedan med taxi över en bro till och från Colon. Tror jag behöver skriva det många gånger för att förstå att det är sant.
Now we are in the marina and tomorrow we have to pay the agent to go through the canal in about a month. It’s expensive…very expensive. almost SEK 42,000. But on the other side, a whole lot of new adventures await. Checking into Panama was very easy. Of course, we had to go into Colon to get a document, but then everything went quickly and it was, for a change, free. Today we have crossed the canal and the entrance to the canal three times. First with Vilja on the way to the marina and then by taxi over a bridge to and from Colon. I think I need to write it many times to understand that it is true.
In Shelter bay marina
Here is a nice swimmingpool
Jan took a swim one day when it was not raining
Det blir tre dagar i Shelter bay. Dagar då vi fått fixat en del men framförallt har vi träffat Viveka o Erik på Embla. Jättetrevligt att ses igen o prata om våra äventyr och planer. Senast vi sågs var på Cuba. Nu skiljs våra vägar åt betydligt då vi väljer olika väderstreck på andra sidan kanalen. Vi seglar först söderut o sedan västerut medan Embla planerar norrut innan de går västerut.
It will be three days in Shelter bay. Days when we got a lot fixed, but above all we met Viveka and Erik at Embla. Great to see you again and talk about our adventures and plans. The last time we saw each other was in Cuba. Now our paths diverge significantly as we choose different directions on the other side of the channel. We first sail south and then west while Embla plans north before going west.
Here Embla with Viveka and Erik arrives
Nu har vi lämnat hamnen och är på väg mot ögruppen Guna Yala, även kallad San Blas. Det är en grupp med hundratals små öar. Många obebodda men några bebodda av Guna-indianerna. Här lever de primitivt och har fiske och kokosnötplockning som huvudsaklig försörjning.
Now we have left the port and are heading towards the Guna Yala island group, also called San Blas. It is a group of hundreds of small islands. Many uninhabited but some inhabited by the Guna Indians. Here they live primitively and have fishing and coconut picking as their main livelihood.
Vi är i paradiset! Vi ankrar i det kristallklara turkosa vattnet mellan två palmklädda öar med vita sandstränder skyddade av ett rev. Nu ser vi fram emot av att njuta av ett avkopplande liv.
We are in paradise! We anchor in the crystal clear turquoise water between two palm-clad islands with white sand beaches protected by a reef. Now we look forward to enjoying a relaxing life.
Vi är tillbaka i Cartagena sedan ca en vecka. Cartagena – Club de Pesca. Här är så varmt, så ofantligt varmt…Vi har inte haft sröm på bryggan i stort sett från i torsdags. Nu är det måndag eftermiddag. Svettet rinner nerför kroppen o saltet svider i ögonen o på sår på kroppen. Vi byter kläder 3-4 gånger om dagen då de vi har på oss blir genomvåta. Inne i båten är det runt 36 rader varmt och utanför ännu varmare. Ingen vindpust. Vi har fläktar o det hjälper men räcker definitivt inte. Just nu skulle jag önska mig att få uppleva minus 25 grader – åtminstone för en kvart. Vi köper dunkar med dricksvatten o de tar fort slut. Colan likså. Arbetsmoralen är inte stor. Det går helt enkelt inte att göra något. Värmen tar fullständigt kål på oss dagtid. Som tur är så har vi haft el på natten. Vår AC står på 19 grader men det är ändå strax under 30 grader på natten. Havet värmer underifrån och luften ovanifrån.
We have been back in Cartagena for about a week. Cartagena – Club de Pesca. It’s so hot here, so unbelievably hot…We haven’t had any flow on the jetty mostly since Thursday. It is now Monday afternoon. The sweat runs down the body and the salt stings the eyes and wounds on the body. We change clothes 3-4 times a day as the ones we wear get soaked. Inside the boat it is around 36 degrees warm and outside even warmer. No gust of wind. We have fans and that helps but is definitely not enough. Right now I would like to experience minus 25 degrees – at least for a quarter of an hour. We buy cans of drinking water and they quickly run out. Cola as well. The work ethic is not great. There is simply nothing that can be done. The heat takes a toll on us during the day. Luckily, we had electricity at night. Our AC is set to 19 degrees, but it’s still just under 30 degrees at night. The sea warms from below and the air from above.
Vilja full of laundry to get dry
This is how they lift up the boats so it does not grow under waterline
Our pier in Club de Pesca where we have been since end may during hurricane season
One evening we had a get together with other sailors
A peaceful scenery in the district Manga where we stay
When the tide is high the waters covers the streets
And leaves a lot of rubbish on the streets when it’s going down again
Några dagar senare. Från värmen till ösregn o svalka. Nu har vi bara 26,4 grader inne i båten….med airconditioner på 17 grader. Det är svalt o skönt o vi kan jobba lite smått. Elskåpet är fixat efter att det brann där pga bogpropellern i maj o några skåp är sorterade. Vi försöker verkligen utnyttja varje cm i båten till mat o praktiska saker. All durk är öppnad undan för undan så vi kan placera kaffe, havregryn, sylt o mjöl under mm. Allt är dyrt i Pacific så vi provianterar för fullt. Våra gastar första 3 månaderna över Pacific, Marie o Niklas, har köpt biljetter nu. De kommer till Panama 27 januari. Vi har även börjat proviantera för den tid de är med. Först ca 7 dagar till Galapagos. O vi hoppas att myndigheterna släpper in oss där….det är stränga regler. Sedan ca 4-5 veckor ute på öppet hav innan vi kommer fram till Marquesas i Franska Polynesien. Det blir definitivt längsta sträckan till sjöss utan landkontakt. Över 30 dagar. Atlanten tog 19 dagar.
A few days later. From the heat to torrential rain and coolness. Now we only have 26.4 degrees inside the boat….with air conditioner at 17 degrees. It’s cool and nice and we can work a little bit. The electrical cabinet is fixed after there was a fire there due to the bow thruster in May and some cabinets are sorted. We really try to use every cm in the boat for food and practical things. All colanders are opened side by side so we can place coffee, oatmeal, jam or flour under etc. Everything is expensive in the Pacific so we stock up. Our guests for the first 3 months across the Pacific, Marie and Niklas, have bought tickets now. They will arrive in Panama on January 27. We have also started stocking up for the time they are with us. First about 7 days to the Galapagos. And we hope the authorities will let us in there….there are strict rules. Then about 4-5 weeks out on the open sea before we arrive at the Marquesas in French Polynesia. It will definitely be the longest distance at sea without land contact. Over 30 days. The Atlantic took 19 days.
We can’t use this toilet anymore because of all drink we have bought
Pacific är såååå stort. Det går inte ens att föreställa sig. Atlanten blir nästan som Medelhavet i jämförelse. Vi är vana vid att se en karta med Atlanten lite till vänster o sedan Amerika o Europa, Asien o Afrika. Vänder vi på jordklotet så är det nästan bara vatten. Pacific – Stilla Havet. O det vattnet skall vi segla över…
Pacific is sooooo big. You can’t even imagine it. The Atlantic becomes almost like Mediterranean in comparison. We are used to seeing a map with the Atlantic a little to the left and then America and Europe, Asia and Africa. If we turn the globe over, there is almost only water. Pacific – Pacific Ocean. O that water we shall sail across…
It’s Impossible to imagine the size of The Pacific
Karneval! Eller egentligen en festival som känns som karneval. Cartagena firar Independence och det gör de stort i dagarna fyra. Idag är första dagen och det går ett karnevalståg på Pencer boulevard som ligger nära gamla stadsdelen. Folk strömmar dit och trängseln är stor. De flesta är beväpnade med ett stort rör där man sprutar ut skum på varandra. Det dansas, skrattas och sprutas skum överallt. Runt fötterna smäller de med smällare och vi har bara fötter i sandaler och flipflops. Lite rädda att få smällare på oss är vi allt. Samtidigt pågår karnevalståget med stora dansande grupper i vackra kläder. Och vackra exotiska kvinnor i fantastiska karnevalskläder. Vi har lyckats få en plats nära domarna så vi får se deras dans ordentligt. Det är fest, det är glädje, det är färgprakt o det är dans! Hela Cartagena sprätter av upprymdhet, bus och rytmik. Vi blir duschade av skum flera gånger om och delar glädjeruset med alla andra.
Carnival! Or actually a festival that feels like a carnival. Cartagena celebrates Independence and they do it big in the four days. Today is the first day and there is a carnival train on Pencer boulevard which is close to the old part of town. People flock there and the congestion is great. Most of them are armed with a large pipe where they spray foam at each other. There is dancing, laughing and spraying foam everywhere. Around the feet, they pop firecrackers and we only have feet in sandals and flip-flops. We’re all a little afraid of getting firecrackers thrown at us. At the same time, the carnival procession is going on with large dancing groups in beautiful clothes. And beautiful exotic women in amazing carnival costumes. We have managed to get a seat close to the judges so we get to see their dance properly. It’s a party, it’s joy, it’s colorful and it’s dancing! All of Cartagena bursts with excitement, mischief and rhythm. We are showered with foam several times and share the rush of joy with everyone else.
Party, party, party!
Everyone is dancing
We are close to the judges so we can see all performances
The judges
More from the carnivaltrain
We enjoyed the carnival at least three hours
And, of course a beautiful girl
a woman dressed up with a really big bum
Nu är det nästa dag av firandet och hundratals, kanske tusentals båtar samlas i långa rader bakom avgränsningar. En stor scen är uppbyggd och riktad ut mot havet. Det är stora filmdukar som på stora konserter. Vi tar vår gummijolle och paddlar ut tillsammans med Peter från båten Porrima. Eftersom vi är en så liten båt bestämmer vi oss för att paddla framför alla andra båtar och lägga oss strax framför scenen. Vi möts av vinkningar, jubel, hejarop och blir sprutade på med skum av alla glada och festsugna människor i båtarna som vi paddlar framför. Vi hittar en ledig liten lucka och lyfter upp avspärrningslinan så vi är på rätt sida. Konserten börjar och festen är igång. På en båt tar ölen slut och de frågar oss om vi kan paddla in till land med dem o köpa mer. Självklart hjälper vi till. Under tiden sitter jag kvar i båten vi hjälper. Artisterna avlöser varandra och efter några timmar kommer en av Colombias största artister upp på scenen. Jublet stiger i ett crecendo och glädjen bland alla vet inga gränser. Det är en jättelyckad eftermiddag och kväll och vi är nöjda när vi paddlar tillbaka.
Now it’s the next day of the celebration and hundreds, maybe thousands of boats are gathering in long lines behind barriers. A large stage is built and directed towards the sea. There are big movie screens like at big concerts. We take our dinghy and paddle out together with Peter from the boat Porrima. Since we are such a small boat, we decide to paddle in front of all the other boats and lay right in front of the stage. We are met by waves, cheers, cheers and are sprayed with foam by all the happy and party-hungry people in the boats that we paddle in front of. We find a free small hatch and lift up the cordon so we are on the right side. The concert begins and the party is on. On one boat the beer runs out and they ask us if we can paddle ashore with them and buy more. Of course we will help. In the meantime, I remain in the boat we are helping. The artists replace each other and after a few hours one of Colombia’s biggest artists comes on stage. The cheers rise in a crescendo and the joy among everyone knows no bounds. It is a very successful afternoon and evening and we are satisfied when we paddle back.
Peter and Jan paddles our boat to the festivities
There are hundreds or thousands of boats full of people partying
Foam is sprayed on everyone
They loved spraying on us
I got fully sprayed
Music on the scene and partying people around
A lot of people
Firework from the scene
Jan and Peter coming back after helping another boat to buy beer and pick up more people
It’s getting late and we start our way back to the boat
Idag är vi ute o seglar! Härligt! Det blåser friskt men segelbåten Porrima från Holland med Peter som kapten hanterar vinden och vågorna utmärkt. Det är en Beneteau 50 cence. Han har köpt nya segel som anlänt och stående riggen är utbytt så idag är det provsegling med finjustering som gäller. Två kunniga personer är ombord och kontrollerar. Allt verkar vara bra. Vi mötte Porrima på Cuba och har umgåtts sedan Jamaica. Det är underbart att vara ute på havet ett par timmar. Det fläktar och rör på sig. Längtar tills vi åker iväg om ca 1 vecka.
Today we are out sailing! Lovely! The wind is fresh but the sailboat Porrima from Holland with Peter as captain handles the wind and waves excellently. It’s Beneteau 50 Cence. He has bought new sails that have arrived and the standing rig has been replaced, so today it is test sailing with fine tuning. Two knowledgeable people are on board and checking. Everything seems to be fine. We met Porrima in Cuba and have been hanging out since Jamaica. It is wonderful to be out at sea for a couple of hours. It fans and moves. Can’t wait until we leave in about 1 week.
Sailing with the boat Porrima
We really enjoyed coming out on the sea for some hours
The rope from the main sail came loose but nothing bad happened
The man is filming everything to make sure it’s all alright
Provianteringen är i stort sett klar. Nu är det bara färsk mat till våra första 6 veckor i Panama kvar. Dryck är också inhandlat så nu är durken i främre toaletten full.
Provisioning is largely complete. Now all that’s left is fresh food for our first 6 weeks in Panama. Drinks have also been purchased, so now the sink in the front toilet is full.
Vi jobbar på för fullt med båten. Jan utomhus och jag inomhus. Varenda skåp är genomgånget, mat undanstuvad och i lättåtkomliga väskor, dynfodral tvättade likaså små sittkuddar. Jan tvättar rep, fixar med utombordare som plötsligt slutat fungera, vindturbinen skall på plats och mycket mycket mer
We are working hard on the boat. Jan outdoors and i indoors. Every cupboard is gone through, food stowed away and in easy-to-access bags, duvet covers washed as well as small seat cushions. Jan washes ropes, fixes outboards that suddenly stopped working, the wind turbin must be in place and much, much more
A rigcheck is done and everything looks good
Jan screwes the new wind turbine together
And now it’s put in place
A seagull gives us company
Självklart hinner vi med några kvällar in till gamla stan – Getsemani också. Där njuter vi av atmosfären, folkvimlet, uppträdanden, färgprakten och charmen. En plats vi kommer sakna när vi lämnat Cartagena.
Of course, we manage to spend a few evenings in the old town – Getsemani too. There we enjoy the atmosphere, the crowds, the performances, the splendor of color and the charm. A place we will miss when we leave Cartagena.
In the old town – Getsemani
People are dancing on the streets
Jan walking around
A performance, the man with big stomach is dancing bellydance and pretending to sing famous songs
Nu flyger vi söderut. Längst ner till sydligaste hörnet av Colombia där tre länder möts – Colombia, Brasilien och Peru. Hit går inga vägar då det är regnskogen Amazonas som dominerar, långt, långt runtomkring. Alla transporter sker därför med båt och ett fåtal flygförbindelser. Staden vi flyger till heter Leticia
Now we fly south. Down to the southernmost corner of Colombia where three countries meet – Colombia, Brazil and Peru. There are no roads here as it is the Amazon rainforest that dominates, far, far around. All transport therefore takes place by boat and a few air connections. The city we fly to is called Leticia
Flying over the Andes
We have landed in Leticia
It is walking distance between these three countries
Amazonas regnskog är världens största och omfattar 7 miljoner km² i totalt 9 länder. Härifrån kan man ta sig västerut mot Peru och Ecuador och österut genom hela Brasilien ända till Atlanten.
The Amazon rainforest is the world’s largest and covers 7 million km² in a total of 9 countries. From here you can go west towards Peru and Ecuador and east through the whole of Brazil all the way to the Atlantic Ocean.
När vi kommer hit är det slutet av torrsäsongen och vattnet är så lågt som det kan vara. Många små bifloder är torrlagda och båtar och byggnader ligger uppe på de stora sandbankarna. Men det finns fortfarande vatten i de större bifloderna och vi har bestämt oss för en tredagars tur in i Amazonas till en liten by som ligger i Peru.
When we get here it is the end of the dry season and the water is as low as it can be. Many small tributaries have dried up and boats and buildings are perched on the large sandbanks. But there is still water in the larger tributaries and we have decided on a three-day trip into the Amazon to a small village located in Peru.
This little river is almost dry now in the end of dry season
Houses are on stilts because on rainy season the water gets much much higher
There are a lot of different kind of fruits
It looks so delicious
And all the lovely colours
There are many kind of bananas and plantain
In the evening there are streetfood everywhere
Nu väntar vi, tillsammans med vår guide Mike, på båten som skall ta oss från Colombia till vårt äventyr. Det är fullt av liv på floden med båtar som transporterar människor och varor. På andra sidan vattnet, bara ett par hundra meter bort ligger Peru. Resan på det bruna vattnet tar oss ca 45 minuter och vi får vandra ganska länge i hettan och fukten innan vi kommer fram till byn och till det hus där vi skall bo. Det känns spännande och vi vet inte riktigt vad vi gett oss in på.
Now we are waiting, together with our guide Mike, for the boat that will take us from Colombia to our adventure. It is full of life on the river with boats transporting people and goods. On the other side of the water, just a few hundred meters away is Peru. The journey on the brown water takes us about 45 minutes and we have to walk for quite some time in the heat and humidity before we arrive at the village and the house where we will live. It feels exciting and we don’t really know what we’ve gotten ourselves into.
We booked our trip via the travelgency George of the jungle
On the way to our boat. The river does not have a lot of water now so it’s far down
Taking a Coke while we are waiting
It’s a lot of activity by the river
A cute girl waiting for the boat to leave
There are plenty of boats
Soon our boat will come. But we enjoy the atmosphere here by the river
Now we are on the way
Our blue boat
Pouring gasoline by hand to the engine
Houses are on sand instead of in the water now in the dry season
In rainy season the water gets all the way up and even inside the forest
We have reached our village
Some boats are leaking
This is the house where we will stay for 2 nights
Vår första dag består av två vandringar i skogen. En på dagen och en i mörkret på kvällen. Vi klär på oss långbyxor och långärmat plus höga gummistövlar för att skydda oss mot giftiga insekter, myggor och ormar. Dagen innan var det en turist som trampade på en giftig orm. Den bet honom längst upp på stövelskaftet, så han klarade sig som tur var. Det knastrar under fötterna när vi promenerar fram i den nu torra regnskogen. Det är svårt att tänka sig att det kommer vara vatten ända här uppe om ett halvår. Nu är det fruktansvärt hett och svetten rinner av oss. Kläderna är genomvåta och det svider i ögonen av det salta svettet. Mike är fantastiskt duktig på att hitta djur i skogen. Mest insekter. Vi ser stora ludna tarantellor, svarta skorpioner, apor och mängder av olika fåglar. Han är också kunnig vad gäller alla träd och vad de används till. Det är killertree, irontree, rubbertree mm mm. Många av träden är 300 – 400 år gamla och enorma.
Our first day consists of two hikes in the forest. One in the day and one in the dark in the evening. We dress in long pants and long sleeves plus tall rubber boots to protect us from poisonous insects, mosquitoes and snakes. The day before, a tourist stepped on a poisonous snake. It bit him at the top of the boot shaft, so luckily he survived. It crunches underfoot as we walk through the now dry rainforest. It is hard to imagine that there will be water all the way up here in six months. Now it’s terribly hot and we’re dripping with sweat. The clothes are soaked through and the eyes sting from the salty sweat. Mike is amazingly good at finding animals in the forest. Mostly insects. We see large furry tarantulas, black scorpions, monkeys and lots of different birds. He is also knowledgeable about all trees and what they are used for. It is killertree, irontree, rubbertree, etc. Many of the trees are 300 – 400 years old and huge.
The big and old trees. They are up to 400 years old
The Base of the tree is almost like a small house
Rubber tree
It’s a lot of termites
We saw scorpions. Here is a black one
And a lot of big tarantellas
Here is Jan investigating the tree
Nästa dag paddlar vi ut med en båt på Amazonas och fiskar. Det är ofantligt hett att sitta i den gassande solen utan skugga eller minsta vindpust. Fiskarna nafsar direkt på vårat bete men det är svårt att få upp någon fisk då de inte biter runt den lilla kroken. Plötsligt nappar det hos mig och jag får en piraya på kroken. Den följer med upp men släpper tyvärr strax innan den kommer till båten. Nu har vi i alla fall sett en piraya. Efter tre timmar har Mike lyckats få upp fyra fiskar och vi åker genomsvettiga men nöjda och glada tillbaka till vår by. Där serveras vi en god lunch.
The next day we paddle out with a boat on the Amazon and fish. It is incredibly hot to sit in the scorching sun without shade or the slightest breeze. The fish nibble directly on our bait, but it’s hard to get any fish up as they don’t bite around the small hook. Suddenly it snaps at me and I get a piranha on the hook. It follows up but unfortunately lets go just before it reaches the boat. At least now we have seen a piranha. After three hours Mike has managed to catch four fish and we go back to our village sweaty but satisfied and happy. There we are served a good lunch.
Jan paddling the boat upstream
It is sooo hot in the sun
Unfortunately no piraya on the boat but we were Lucky that Mike caught 4 small fishes
And the fishes was served for lunch together with other delicious things
Under vårt hus hänger det hängmattor och där tar vi igen oss några timmar innan eftermiddagens och kvällens vandring. Byn är liten och enkel. Här finns ingen el förutom i de enstaka hus som har generator eller solcellpaneler som de använder sparsamt. Inte heller något wifi. Alla jobbar hela dagarna med fiske, jakt, jordbruk eller hushållets göromål. De lever mer eller mindre ur hand i mun
Hammocks hang under our house and there we recover for a few hours before the afternoon and evening hike. The village is small and simple. There is no electricity here except in the few houses that have a generator or solar panels which they use sparingly. No wifi either. Everyone works all day fishing, hunting, farming or household chores. They live more or less from hand to mouth
The hammocks in the shade wad lovely to rest in
Photo from the small town
Prepairing food. That’s a tuff job in the heat
A women is making roof from palmtree leaves
In the afternoon they played volleyboll. Old and young together
The supermoon wad absolutely fantastic
På med stövlarna igen och vi ger oss iväg på en lång och ansträngande vandring. De här stövlarna är fruktansvärt obekväma o jobbiga att gå i. Men de skyddar oss så det är bara att bita ihop. Målet är en sjö mitt inne i djungeln. Vi är trötta när vi kommer fram men det är fantastiskt vackert! En djup sjö omgärdad av grönska, Näckrosor som flyter på vattnet med stora, stora blad, ett otroligt rikt fågelliv och efter ett tag en magisk solnedgång som byts mot en stor Supermåne. Så fort mörkret lägger sig kryper kajanerna fram ur sina gömställen. Var vi än riktar ficklamporna reflekteras deras ögon med ett rött sken. Vi är ute och paddlar och Mike böjer sig ner och hämtar upp en liten kajman som vi får hålla i. Den är helt blick stilla, som paralyserad, när vi håller runt hals och svans med två händer. Denna utflykt är fantastisk och blir Amazonas-äventyrets höjdpunkt.
Put the boots back on and we set off on a long and strenuous hike. These boots are terribly uncomfortable and hard to walk in. But they protect us so we just have to bite the bullet. The goal is a lake in the middle of the jungle. We are tired when we arrive but it is amazingly beautiful! A deep lake surrounded by greenery, water lilies floating on the water with big, big leaves, an incredibly rich birdlife and after a while a magical sunset that changes to a big Supermoon. As soon as darkness falls, the caymans crawl out of their hiding places. Wherever we point the flashlights, their eyes are reflected with a red glow. We’re out paddling and Mike bends down and picks up a small caiman that we get to hold. It’s gaze is completely still, as if paralyzed, when we hold it around its neck and tail with two hands. This excursion is amazing and will be the highlight of your Amazon adventure.
The lake and the environments was so lovely, green and peaceful
The beautiful water lillys with the big leaves
The trees were full of different kind of birds
We saw a lot of Paradisebirds but could not take photos ourselves. So this is a borrowed photo
Jan enjoys being in the middle of the jungle
The sunset wad just amazing
Me holding a cayman
Tredje dagen stannar jag kvar i hängmattan när Jan och Mike ger sig iväg på en ny vandring. Jag orkar inte gå runt med stora stövlar än en gång. Fötterna är trötta efter vandrandet och även jag. De ser många apor, en sengångare och ännu fler insekter. Jan är nöjd o glad när han kommer tillbaka.
On the third day, I stay in the hammock when Jan and Mike set off on another hike. I can’t bear to walk around in big boots again. My feet are tired after the hike and so am I. They see many monkeys, a sloth and even more insects. Jan is satisfied and happy when he returns.
Efter lunch ger vi oss iväg tillbaka mot Leticia. På vägen ser vi massor med Rosa Delfiner. De simmar inte i flock och leker i vattnet som de Delfiner vi ser i havet. Dessa är blinda då vattnet är så brunt och kommer upp endast korta stunder för att hämta luft. Delfinerna föds grå och blir mer och mer rosa ju äldre de blir. Idag är dessa Delfiner tyvärr utrotningshotade så det är extra roligt att få se dem. Trots flera försök lyckas ingen av oss fånga dem på bild.
After lunch we set off back towards Leticia. On the way we see lots of pink dolphins. They don’t swim in packs and play in the water like the Dolphins we see in the ocean. These are blind as the water is so brown and come up only for short moments to get air. The dolphins are born gray and become more and more pink as they get older. Today these Dolphins are unfortunately endangered so it is extra fun to see them. Despite several attempts, none of us manages to capture them in a picture.
A borrowed photo of the pink dolphin
And one more borrowed photo
Vi har en dag kvar i Leticia innan vi flyger tillbaka till Cartagena och vår båt Vilja imorgon. Då passar vi på att göra en utflykt till staden Santa Rosa i Peru. Det är en kort båttur tvärs över floden och sedan en tuctuc-färd på sandbankarna. Det är inga gränskontroller mellan Colombia, Peru och Brasilien här utan det är bara att åka över. Byn är liten och charmig. Vi promenerar runt lite och sätter oss sedan på en restaurang där vi dricker var sin Caiprinha och äter en riktigt god lunch. Sedan åker vi tillbaka till Colombia igen. Där stannar vi till och tittar på en ”fotbollslandskamp” mellan Peru och Colombia på gräset. Det är mycket publik och det ljublas för fullt
We have one day left in Leticia before flying back to Cartagena and our boat Vilja tomorrow. Then we take the opportunity to make an excursion to the city of Santa Rosa in Peru. It’s a short boat ride across the river and then a tuctuc ride on the sandbars. There are no border controls between Colombia, Peru and Brazil here, just go over. The village is small and charming. We walk around a bit and then sit down at a restaurant where we drink a Caiprinha each and eat a really good lunch. Then we go back to Colombia again. There we stop and watch a ”soccer international” between Peru and Colombia on the grass. There is a lot of audience and it is loved to the fullest
On the way over the small river to Peru
Now we are in Peru, but the land on the other side is Colombia
It’s hard for the tuctuc-driver in the sand.
A small shop in Santa Rosa
Another country on our list
At least we could hug a fake lama
The sign told is they have Caiprinhas – my favorit drink. We choosed one with lime and one with passionfruit
We had a lovely lunch at a nice restaurant
Football between Peru and Colombia
A lot of audience enjoyed the saturday event
Tillbaka på vårat rum utnyttjar vi boendets swimmingpool. Det känns jättelyxigt och härligt att få bada igen. Det har vi inte gjort sedan vi seglade på Cubas sydkust i våras.
Back in our room, we use the property’s swimming pool. It feels very luxurious and wonderful to be able to swim again. We haven’t done that since we sailed on the south coast of Cuba last spring.
We had a lovely time in the swimmingpool after our daytrip to Santa Rosa in Peru
Imorgon flyger vi tillbaka till Cartagena. Nu väntar några veckor med proviantering och att iordningställa Vilja så vi kan segla mot San Blas i Panama.
Tomorrow we fly back to Cartagena. Now we wait a few weeks with provisions and preparing Vilja so we can sail towards San Blas in Panama.
Levermittliv 