Vi blir kvar i Linton i 4 nätter. Vädret är inte det bästa utan det är riktigt starka vindar och höga vågor på öppet hav. Vi vill tillbaka till Guna Yala så fort som möjligt men måste vänta ut det värsta. Men efter 4 nätter har vi bestämt oss för att ge oss ut på den minst tio timmar långa sträckan. Det visar sig bli en tuff och väldigt lång resa. Vi går upp tidigt på morgonen och lättar ankar runt 07.00. Vår plan är att gå långt ut till havs för att försöka slippa ha vinden rakt i fören hela tiden. Den planen går väl sådär…vi motorseglar för att över huvud taget kunna ta oss mot vårat mål. Men det blir kryss med ett flertal slag.
We are staying in Linton for 4 nights. The weather is not the best, but there are really strong winds and high waves on the open sea. We want to get back to Guna Yala as soon as possible but have to wait out the worst. But after 4 nights, we have decided to set out on the at least ten hour stretch. It turns out to be a tough and very long journey. We get up early in the morning and drop anchor around 7am. Our plan is to go far out to sea to try not to have the wind directly in the bow all the time. That plan goes like this…we motor sail to be able to get to our goal at all. But it will be a cross with several strokes.
För första gången sedan vi lämnade Sverige känner jag av lite sjösjuka. Vi visste att det skulle vara tuff sjö idag och det kan man lugnt säga att det är. Vågorna går ordentligt höga o Vilja får bekänna färg. Vi har lite segel uppe för att balansera båten men motorn går för fullt. Kryssvinkeln är på över 130 grader så att enbart gå för segel skulle vara i princip omöjligt. Det har blåst i över en vecka och det är öppet hav oändligt långt bort åt Nordost där vinden kommer ifrån.
For the first time since we left Sweden, I feel a little seasick. We knew it would be a tough lake today and you can safely say that it is. The waves are really high and Vilja gets to show off. We have some sails up to balance the boat but the engine is running full blast. The cruise angle is over 130 degrees, so going under sail alone would be basically impossible. It has been blowing for over a week and there is open sea endlessly away to the Northeast where the wind is coming from.
Detta är en riktigt tuff etapp. Vilja skuppar, hoppar, stampar o slänger sig från sida till sida. På lovartsidan kommer höga väggar av vatten mot oss. Men Vilja hanterar det bra och även om det ibland känns lite läskigt så känner vi oss trygga. Det är fruktansvärt obekvämt och vi får hålla i oss med båda händerna o spjärna emot med fötterna för att inte kastas runt i sittbrunnen.
This is a really tough stage. Vilja scrambles, jumps, stomps and flings herself from side to side. On the windward side high walls of water come towards us. But Vilja handles it well and even if it sometimes feels a little scary, we feel safe. It’s terribly uncomfortable and we have to hold on with both hands and brace ourselves with our feet to avoid being thrown around in the cockpit.
Efter ca åtta timmar hård resa har havet nu lugnat sig lite. Vi behöver inte längre klamra oss fast och Vilja plöjer genom vågorna i stället för att kastas fram och tillbaka. Skönt! Vi har fortfarande nästan fem timmar kvar innan vi är i Guna Yala och kan ankra för natten. Det skal bli skönt att komma fram och ha stilla vatten runt omkring oss. Nu hoppas vi att vi kan vara kvar här och njuta av bad, langustrar, jolletuer och avkoppling i dryga två veckor utan att behöva avbryta igen.
After about eight hours of hard travel, the sea has now calmed down a bit. We no longer have to cling and Vilja plows through the waves instead of being tossed back and forth. Great! We still have almost five hours before we are in Guna Yala and can anchor for the night. It will be nice to arrive and have still water all around us. Now we hope that we can stay here and enjoy swimming, crawfish, dinghies and relaxation for a good two weeks without having to interrupt again.
Klockan är nästan 21 på kvällen och det är mörkt. Vi vill inte gå in i hamn o speciellt inte naturhamn i mörkret men idag har vi inget alternativ. Det ligger en hel del båtar i Lemmon cay och de ser enormt stora ut. Vi tänker först att vi skall lägga oss utanför alla andra o slippa trixa oss in, men det är ca 40 meter djupt vatten o då kan vi inte ankra. Jan står framme på däck o lyser med en strålkastare, jag står bak och styr o försöker följa med på Navionics efter rev o grunda områden. Vi pratar genom intercom och det är helt fantastiskt att slippa skrika o enbart lita på olika kroppsrörelser. Det är trångt mellan båtarna o det känns läskigt att styra in. Dessutom blåser det fortfarande en hel del. Jag inser strax, när vi passerat innanför ett par båtar att vi är rakt på väg mot ett rev och får lägga om kursen 90 grader. Vi närmar oss den plats vi låg på förra gången vi var här och bestämmer oss för att lägga i ankaret. När vi släppt ut ca 40 meter kätting inser vi att vi ligger för nära en annan segelbåt. Det är bara att dra upp igen och börja om på nytt. Det är trångt mellan båtarna och vinden tar tag i Vilja men vi får upp ankaret och släpper i på nytt lite längre bort. Denna gång får vi en perfekt plats. Efter 14 timmar till havs i riktigt tuff sjö är det skönt att ligga still och vi går till sängs strax därefter.
It’s almost 9pm and it’s dark. We don’t want to go into a harbor or especially a natural harbor in the dark, but today we have no alternative. There are quite a few boats in Lemmon cay and they look huge. We first think that we should lie outside all the others and avoid tricking our way in, but the water is about 40 meters deep and then we cannot anchor. Jan stands at the front on deck and shines with a searchlight, I stand behind and steer and try to follow the Navionics for reefs and shallow areas. We talk through the intercom and it’s absolutely fantastic not to have to shout and just rely on different body movements. It is crowded between the boats and it feels scary to steer in. In addition, it is still quite windy. I immediately realize, when we have passed inside a couple of boats, that we are heading straight for a reef and have to change course 90 degrees. We approach the spot we were in last time we were here and decide to drop anchor. When we let out about 40 meters of chain, we realize that we are too close to another sailboat. Just pull back up and start over. It is crowded between the boats and the wind takes hold of Vilja, but we get the anchor up and drop in again a little further away. This time we get a perfect seat. After 14 hours at sea in really rough seas, it’s nice to lie still and we go to bed soon after.
Dagarna rullar på och vi njuter. Denna skärgård med små små cays är fantastisk! Vi ligger still några dagar, ibland upp till sex dagar, kopplar av, lyssnar på bok, tar jollen in till de små cays som ligger runt oss, badar och njuter av livet. På de flesta cays träffar vi nya o gamla båtvänner. Det blir en o annan sundowner i en sittbrunn, lättsamma samtal, skratt och utbyte av erfarenheter och planer. Många vi möter här planerar att gå igenom kanalen till Pacific. Andra väljer att stanna upp till ett halvår i San Blas. Vi mötte en båt förra året som hade stannat här i sex år! Hade själv gärna stannat här mycket längre tid än den vi har, men kanalen är bokad 28 december så vår tid är begränsad.
The days roll by and we enjoy ourselves. This archipelago of tiny little cays is amazing! We lie still for a few days, sometimes up to six days, relax, listen to a book, take the dinghy into the small cays that lie around us, swim and enjoy life. On most cays we meet new and old boating friends. There will be one or another sundowner in a cockpit, easy conversations, laughter and exchange of experiences and plans. Many we meet here are planning to go through the channel to the Pacific. Others choose to stay up to six months in San Blas. We met a boat last year that had been staying here for six years! I myself would have liked to stay here much longer than we have, but the channel is booked on December 28 so our time is limited.
Det är inte bara sol, bad och avkoppling ombord. Vi lever ombord på en båt som används hela tiden och det finns en lång todo-list. Och den tar aldrig slut. När en sak är gjord dyker två nya måsten upp. Att hålla båten ren i vattenlinjen är ett ständigt pågående jobb t ex. Watermakern funkar nu (ta i trä) men radar o autopilot fungerar inte just nu. Ny kalibrering måste göras som Jan behöver sätta sig in i. Nya installationer har gjorts så och innan vi gjort allt tekniskt färdigt fungerar inte autopiloten så det blev handstyrning iförrgår. Vi hoppas få ordning på det innan vi skall ta oss tillbaka till Shelter bay. Första etappen är bort emot 10 timmar o det blir tufft att handstyra. Vi vet iofs en båt som handstyrde i starka vindar i många dygn så självklart går det.
It’s not just sun, swimming and relaxation on board. We live aboard a boat that is used all the time and there is a long todo list. And it never ends. When one thing is done, two new musts appear. Keeping the boat clean in the waterline is a constantly ongoing job, e.g. The watermaker works now (take wood), but the radar and autopilot don’t work right now. New calibration has to be done which Jan needs to familiarize himself with. New installations have been done that way and before we got everything technically ready the autopilot doesn’t work so it was manual control the day before yesterday. We hope to get it sorted before we head back to Shelter bay. The first stage is 10 hours away and it will be tough to steer. We even know a boat that steered by hand in strong winds for many days, so of course it works.
Varje dag kommer det båtar upp till oss som säljer allt möjligt. Vi köper ananas och flera langustrar en dag och en åtta-armad bläckfisk en annan dag. Langustrarna blir ju alltid fantastiskt goda men bläckfisken lyckades jag inte med. Trots att den kokades i vatten o ättika en lång stund. Kanske hinner vi med ett nytt försök.
Every day boats come up to us selling all sorts of things. We buy pineapples and several crawfish one day and an eight-armed octopus another day. The crawfish are always fantastically good, but I didn’t succeed with the squid. Even though it was boiled in water and vinegar for a long time. Maybe we’ll have time to try again.
It feels terrible to kill the langusters
Ni är säkert några som undrar hur det går med vårat lilla husdjur – musen som mönstrade på. Troligen i Shelter bay. Vi kan inte fatta vart den tagit vägen. Vi har letat i skrymslen o vrår men hittar ingen mus o inte heller muslortar. Musfälla står laddad men inget besök – trots Snickers som bete. Jan säger att möss älskar Snickers. Har vi tur så har den mönstrat av. Kan bara inte förstå när o hur i så fall. Vi har ju varit ute på havet och inga möss hoppar självmant i havet om vi inte är på väg att sjunka. Här om dagen lyssnade vi på Titanic med Mikael Wiehe o hörde frasen ”Sen lämna’ råttorna skeppet för att söka sig till land” Men vi är inte Titanic o vi flyter. Förhoppningsvis ligger den inte död någonstans…usch vilken lukt det snabbt skulle bli i denna värmen
There are probably some of you who are wondering how our little pet is doing – the mouse that patterned on. Probably in Shelter bay. We can’t believe where it went. We have searched in nooks and crannies but can’t find any mice or mouse droppings. Mouse trap is loaded but no visitors – despite Snickers as bait. Jan says mice love Snickers. If we’re lucky, it’s patterned off. Just can’t understand when or how in that case. After all, we have been out at sea and no mice jump into the sea on their own unless we are about to sink. The other day we listened to Titanic with Mikael Wiehe and heard the phrase ”Then the rats leave the ship to seek land” But we are not Titanic and we float. Hopefully it’s not lying dead somewhere…ugh what a smell it would quickly become in this heat
Vi ligger på vår sista ankring i Guna Yala. Western Hollandaes. Vattnet är stilla och det är bara ett fåtal andra båtar här. Bl a bestämde vi träff med svenska Cordelia med Henric och Lena ombord. Vi köper fisk av en Guna Yala Indian och på kvällen tar vi oss in till en av öarna med en kritvit strand. Vi har en grill med oss och eldar med medbragd kol och torkade kokosnötter som vi hittar iland. Det är en magisk kväll med god mat, trevligt umgänge och fantastisk utsikt. Lite mulet är det så det blir ingen solnedgång. Men åh vad vi njuter av livet!
We are at our last anchorage in Guna Yala. Western Hollandaise. The water is calm and there are only a few other boats here. Among other things, we arranged a meeting with the Swedish Cordelia with Henric and Lena on board. We buy fish from a Guna Yala Indian and in the evening we make our way to one of the islands with a chalk white beach. We have a grill with us and make a fire with brought charcoal and dried coconuts that we find ashore. It is a magical evening with good food, pleasant company and a fantastic view. It’s a bit cloudy so there will be no sunset. But oh how we enjoy life!
Idag är sista dagen i paradiset. Imorgon måste vi ta oss mot Shelter bay med stopp en natt i Linton. Det är lite smådisigt men vi tar tillvara på dagen på bästa sätt. Jan är just nu ute och snorklar medan jag sitter framme på däck och njuter. Här framme på däck fläktar det skönt och det är enda stället i båten man kan få lite egentid. Det är en av sakerna jag saknar.Vi har öppnat en flaska kallt vitt vin och det är en lyx att vara i vattnet, insupa atmosfären, reflektera över det liv vi lever och samtidigt dricka lite vin i det kristallklara havet. Till kvällen blir det nykokt krabba. Inte så mycket mat men det känns lyxigt o gott. Tror vi tar rester av gårdagens moussaka till middag. Krabban blir snarare förrätt.
Today is the last day in paradise. Tomorrow we have to make our way towards Shelter bay with a stop for a night in Linton. It’s a bit hazy but we make the most of the day. Jan is currently out snorkelling while I sit on the front deck enjoying myself. Up here on the deck it’s nice to have a breeze and it’s the only place in the boat where you can have some alone time. It is one of the things I miss. We have opened a bottle of cold white wine and it is a luxury to be in the water, soak up the atmosphere, reflect on the life we live and at the same time drink some wine in the crystal clear sea.
Om några dagar väntar ett stort nytt äventyr. Vi skall gå igenom kanalen och komma ut i det enorma Stilla Havet. Visst är det en del segelbåtar som gör den resan, men det är ändå förhållandevis få. Endast några om dagen. Det är ett äventyr som vi knappt kan förstå att vi skall göra.
In a few days, a big new adventure awaits. We will go through the channel and come out into the huge Pacific Ocean. Of course, there are some sailboats that make that trip, but there are still relatively few. Only a few a day. It is an adventure that we can hardly fathom that we are going to do.
Levermittliv 