avslappning – Sida 3 – Levermittliv

Panama Canal and Panama City

Vi är på väg nu! En milstolpe o ett overkligt äventyr. Panamakanalen…Vi med lilla Vilja skall gå igenom denna oerhört kända och mäktiga kanal. Mångas dröm att bocka av på sin bucket-list. Framför oss, i första slussarna, kommer det vara ett stort fraktfartyg och vi kommer vara tre segelbåtar förtöjda i varandra bakom det stora fartyget genom de tre slussar vi går igenom idag. Nu närmar vi oss bron, som bara är ca sex år gammal. Under den går just nu ett fraktfartyg som kommer från andra hållet. Detta är en upplevelse få förunnat. Bara ett fåtal segelbåtar per dag o endast i säsong.

We are on our way now! A milestone and an unreal adventure. The Panama Canal…We, with little Vilja, will go through this incredibly famous and powerful canal. It is many people’s dream to check off their bucket list. In front of us, in the first locks, there will be a large cargo ship and we will be three sailboats moored behind the large ship through the three locks we pass through today. Now we are approaching the bridge, which is only about six years old. A cargo ship coming from the other direction is currently passing under it. This is a rare experience. Only a few sailboats per day and only in season.

Nu skall vi ta oss igenom denna mytomspunna kanal. Bygget startades av Frankrike men arbetet togs över av USA och blev klart 1914. 85 år senare, 1999, tar Panama över kanalen och sedan dess har det byggts en till slusstrappa, för betydligt större båtar.

Now we shall make our way through this mythical channel. The construction was started by France but the work was taken over by the USA and was completed in 1914. 85 years later, in 1999, Panama takes over the canal and since then another lock staircase has been built, for much larger boats.

Vi passerar bron nu o våra tre ”linehandlers” vet exakt vad de skall göra. Fendrar fästs, rep läggs fast o de jobbar i ett fantastiskt team. Om inte så länge skall vi fästas fast på styrbords sida av segelbåten, Kivavera. Ytterligare en kommer fästas samman, på Kivaveras babord sida o vi kommer gå gemensamt genom slussarna

We cross the bridge now and our three ”linehandlers” know exactly what to do. Fenders are attached, ropes are attached and they work in a great team. If not too long we shall be attached to the starboard side of the sailboat, Kivavera. Another one will be attached, on Kivavera’s port side and we will go through the locks together

Panama canal — We have now passed the bridge, and a big freight ship goes together with us. Beside it is one of the sailboats we will go through tha Canal together with

Slussningen kommer gå genom tre slussar. Alla ca nio meters höjdskillnad som vi skall upp, totalt ca 26 meter idag. Gatun-slussarna heter de här tre slussarna.

Locking will go through three locks. All about nine meters difference in height that we are going up, a total of about 26 meters today. The Gatun locks are the names of these three locks.

Vid förra sekelskiftet, när de byggdes, var det troligen det största och svåraste ingenjörsprojekt någonsin. Panamakanalen var färdig 1914 och då hade över 27.000 arbetare mist sitt liv. De flesta av Malaria och Gula febern.

At the turn of the last century, when they were built, it was probably the largest and most difficult engineering project ever. The Panama Canal was completed in 1914 and by then over 27,000 workers had lost their lives. Most of Malaria and Yellow fever.

Vi går nu in mot första slussen. I början av varje sluss, nio meter upp, kastas tunna kastlinor ner till oss med en tyngd på som gör det lätt att nå sitt mål, Vilja. Våra linehandlers fäster våra tjocka blå linor i dessa och de dras upp till land. Vi kör framåt tills vi ligger strax akter om det stora fraktfartyget Arsos från Limassol. Vattnet börjar fyllas på, det går ganska fort, och allteftersom vi åker uppåt hämtar linehandlers in på de blå repen. Plötsligt är vi nästan nio meter högre upp! Slussporten, som är dubbel, öppnas och vi förbereder oss för att köra ut i nästa sluss. Arsos har betydligt högre motorkraft och vattnet kokar framför vår för. En annan anledning till att det kokar är att det är mycket vatten som trängs undan av fraktfartget som endast har ca en dm till godo på varje sida om fartyget till slussväggarna samt inte så långt till botten under sig. När Arsos åkt ut o vattnet lugnat sig är det vår tur

We are now entering the first lock. At the beginning of each lock, nine meters up, thin throwing lines are thrown down to us with a weight on them that makes it easy to reach their target, Vilja. Our line handlers attach our thick blue lines to these and they are pulled up to shore. We drive forward until we are just astern of the large freighter Arsos from Limassol. The water starts to fill up, it goes quite fast, and as we go up the line handlers pull in on the blue ropes. Suddenly we are almost nine meters higher! The lock gate, which is double, opens and we prepare to drive out the next lock. Arsos has significantly higher engine power and the water boils in front of us. Another reason for it boiling is that there is a lot of water that is displaced by the cargo ship, which only has about a dm to spare on each side of the ship to the lock walls and not so far to the bottom below. When Arsos has gone out and the water has calmed down, it’s our turn

Slussningen genom alla tre slussar går smidigt, våra linehandlers är erfarna och vet vad de skall göra. Och i mörkret kommer vi fram till Gatúnsjön. En konstgjord och vidsträckt sjö som fyller ut området mitt emellan slussarna vid Karibien, slussarna vid Stilla Havet och kanalen före de sydliga slussarna. Vi kör för motor på väg mot vår mouringboy i mörkret. Lotsen o två linehandlers är uppe på däck. Plötsligt ropar de väldigt stressigt och högljutt ”babord” ”babord”. Jan svänger så fort det går och vi passerar, med några cm på vår styrbords sida, en av de stora mouringboys, som ej var upplyst, som finns i sjön. Den är stor, ca 2 meter i diameter, och gjord av hårt material. Hade vi gått på i vår fart på ca fem knop hade det varit förödande. Vi andas ut, tänker att ”nu hade vi tur” och fortsätter mot den boj vi var på väg mot, fortfarande lite skakade av händelsen.

Locking through all three locks goes smoothly, our line handlers are experienced and know what to do. And in the dark we arrive at Lake Gatún. An artificial and vast lake that fills the area between the Caribbean Locks, the Pacific Locks and the channel before the Southern Locks. We motor towards our mooring buoy in the dark. The pilots and two line handlers are up on deck. Suddenly they shout very stressed and loudly ”port” ”port”. Jan turns as fast as he can and we pass, a few cm on our starboard side, one of the large mooring buoys, which were not lit, that are in the lake. It is large, about 2 meters in diameter, and made of hard material. Had we continued at our speed of about five knots, it would have been devastating. We exhale, think ”now we were lucky” and continue towards the buoy we were headed for, still a little shaken by the incident.

Nu ligger vi i våra sängar o skall sova. Förta etappen är avklarad o allt har gått jättebra. Vi reflekterar över dagens upplevelser och erfarenheter. Och över vilket enormt projekt denna kanal är och var. Tänk att detta påbörjades för nästa 150 år sedan och tänk vilken förändring kanalen gjort för fraktfartygen (och seglare). Resan runt hela Sydamerika var både ofantligt lång, tidskrävande och vid Eldslandet dessutom farofylld.

Now we are in our beds and going to sleep. The first stage has been completed and everything has gone very well. We reflect on today’s experiences and experiences. And over what a huge project this channel is and was. Think that this was started next 150 years ago and think what a change the canal made for the freighters (and sailors). The journey around the whole of South America was both incredibly long, time-consuming and, at the Land of Fire, also fraught with danger.

En resa genom de gigantiska slussarna är en riktig höjdpunkt för världsresenärer och seglare. Det är fantastiskt att se hur allt fungerar. Vi segelbåtar, går för egen motor men fraktfartygen dras fram av små lok, som kallas för mulor. Väldigt tjocka vajrar fästs vid dem och flera specialgjorda lok drar på varje sida av fartyget.

A trip through the giant locks is a real highlight for world travelers and sailors. It’s amazing to see how it all works. We sail boats, go by our own engine but the freighters are pulled along by small locomotives, which are called mules. Very thick wires are attached to them and several specially made locomotives pull on each side of the ship.

Dag två och vi har fått lite sömn. Till frukost serveras äggröra, korv och toast. Detta uppskattas mycket. Vi skall nu ta oss till andra sidan sjön och sedan genom den långa Panamakanalen. Vilja glider långsamt fram genom det gröna vattnet. Inte bara vattnet är grönt utan vägen kantas av vacker grönska, fåglar flyger lågt och molnen hänger tunga över oss. Stundtals lyckas solen skina igenom med några solstrålar. Vi förstår att vi inte är i vilken kanal som helst, utan faktiskt självaste Panamakanalen, när vi möter stora enorma fraktfartyg. Det skall finnas gott om krokodiler här så vi spanar in mot vegetationen som hänger över kanalkanten. Men får inte syn på någon. Insikten slår oss att vi korsar inte bara rätt igenom hela Panama utan också rätt igenom en enorm kontinent. Från norr till söder, Alaska till Eldslandet. Åker man runt kommer man in i kyligt klimat med is vilket väderstreck vi än hade valt. Det känns stort och obegripligt. De flesta tror att kanalen går öst till väst men tittar du på kartan så är det norr till söder. Landet Panama ligger som ett S precis innan Centralamerika möter Sydamerika.

Day two and we’ve gotten some sleep. Scrambled eggs, sausage and toast are served for breakfast. This is greatly appreciated. We will now get to the other side of the lake and then through the long Panama Canal. Vilja slowly slides forward through the green water. Not only is the water green, but the road is lined with beautiful greenery, birds fly low and the clouds hang heavy above us. Occasionally, the sun manages to shine through with a few rays. We understand that we are not in just any canal, but in fact the Panama Canal itself, when we meet big huge cargo ships. There should be plenty of crocodiles here, so we scout towards the vegetation that hangs over the edge of the canal. But can’t see anyone. The realization hits us that we are not only crossing right through the whole of Panama, but also right through a huge continent. From north to south, Alaska to Tierra del Fuego. If you drive around, you enter a cold climate with ice, whichever direction we chose. It feels big and incomprehensible. Most people think the canal runs east to west, but if you look at the map, it’s north to south. The country of Panama lies like an S just before Central America meets South America.

Screenshot_20250106_000646_Google — Map of the canal going between north and south

Vi tuffar fram för motor i många timmar innan vi kommer fram till nästa slussar. Även här tre stycken med ca 9 meters höjdskillnad. Nu skall vi slussas nedåt igen till havsnivån och ut i Stilla Havet. Ofattbart!

We push forward by engine for many hours before we arrive at the next locks. Here, too, three pieces with a height difference of about 9 meters. Now we will be sluiced down again to sea level and out into the Pacific Ocean. Unbelievable!

Denna gång är Vilja ensam och de andra två båtarna i en annan ”bassäng”. Vi kommer fram till första slussen – Pedro Miguel och känner oss nu som erfarna slussare 😄. Kastlinor kastas till oss och våra linor leds av personal iland tills vi fästs längst fram i slussfåran. Vi slussas ner och kommer ut i nästa sluss – Miraflores. Här är det fullt av åskådare. Många turister, både lokala och från all världens hörn, kommer hit för att uppleva och se slussandet. I två stora byggnader är det fullkomligt proppat med åskådare i två plan i båda byggnaderna. Dessutom är det två turistbåtat med personer som upplever slussandet i Panama-kanalen på ”riktigt”. Vår lots tar kontakt med speakern iland och Vilja hälsas välkommen till stort jubel. Tyvärr fångas det inte på film.

This time Vilja is alone and the other two boats are in another ”basin”. We arrive at the first lock – Pedro Miguel and now feel like experienced locksmiths 😄. Throwing lines are thrown to us and our lines are guided ashore by staff until we are secured at the front of the lock channel. We go down the lock and come out at the next lock – Miraflores. Here it is full of spectators. Many tourists, both local and from all over the world, come here to experience and see the lock work. In two large buildings, it is completely packed with spectators on two levels in both buildings. In addition, there are two tourist boats with people who experience the locking of the Panama Canal ”for real”. Our pilot makes contact with the announcer ashore and Vilja is welcomed to great cheers. Unfortunately, it is not caught on film.

Screenshot_20250106_000625_Google — It’s really amazing to see the big ships (borrowed photo)

Screenshot_20250105_235236_Chrome — They are sooo big (borrowed photo)

Nu har vi bara en sluss kvar – Cockoli locks – och adrenalinet stiger. Endast en port och sedan är vi ute i Stilla Havet. Känslan är obeskrivlig. Ingen av oss har någonsin funderat över eller trott att vi skall segla i detta enorma hav. Det är en sådan overklig och fantastisk känsla att det inte går att beskriva med ord. Vi har lämnat Atlanten och Karibien, som ändå känns ganska nära Sverige och är nu på helt andra sidan jorden. Eller….Vi kommer i alla fall snart dit. Mäktigt!

Now we have only one lock left – Cockoli locks – and the adrenaline is rising. Only one port and then we are out in the Pacific Ocean. The feeling is indescribable. None of us have ever thought about or believed that we will sail in this enormous ocean. It is such a surreal and fantastic feeling that it cannot be described in words. We have left the Atlantic and the Caribbean, which still feel quite close to Sweden, and are now on the other side of the world. Or….At least we’ll get there soon. Powerful!

För att komma till natthamn och att släppa av lots och linehandlers kör vi västerut. Ett första steg ut i Stilla havet. Linehandlers lämnar först och strax därefter lotsen. Vi beslutar oss för att gå in i hamn, Playita, för att få en lugn hamn, duscha och fylla vatten. Inne i Playita ligger Kivavera och vi träffas för ett glas vin efter lyckad kanalgenomfart tillsammans.

To get to night port and to drop off pilots and linehandlers, we drive west. A first step into the Pacific Ocean. Linehandlers leave the pilot first and soon after. We decide to go into port, Playita, to have a calm port, shower and fill water. Inside Playita is Kivavera and we meet for a glass of wine after a successful canal crossing together.

Videofilmer från vår kanalgenomfart finns på vår Instagram viljasailing

Videos from our channel crossing can be found on our Instagram viljasailing

Jan har haft väldigt ont i ena örat ett par dagar och igår kväll kunde han knappast äta då det gör så ont att tugga. Jag har sedan några veckor fått flera inflammerade sår på kroppen som blir till bölder som varar sig. Det kommer hela tiden nya o de läker inte. Vi beslutar oss för att åka till sjukhuset och få oss båda två kontrollerade av läkare.

Jan has had a lot of pain in one ear for a couple of days and last night he could hardly eat as it hurts so much to chew. For a few weeks now, I have had several inflamed wounds on my body that turn into boils that last. There are new ones all the time and they don’t heal. We decide to go to the hospital and have both of us checked by doctors.

Vi tar en Uber dit och får förklarat oss, via google translate, vad vi söker för och att vi båda söker läkarvård men för olika anledningar. Jan blir hänvisad in först. Strax därefter får jag komma in. Jan ligger då med sjukhuskläder i en sjukhussäng med galler på sidorna. De tänker först lägga mig i rummet bredvid men bestämmer sig för att flytta in min säng till Jan. Samma procedur för mig. Av med kläderna o på med sjukhuskläder. Vi har svårt för att hålla oss för skratt. Tänk om det varit på samma sätt i Sverige om man söker för ont i örat! De tar det verkligen seriöst. Vi är de enda patienterna och har säkert mött minst tio personal. Sköterskor kommer in till oss ett flertal gånger. De mäter blodtryck, temperatur och sänka minst två gånger var. Läkaren kommer sedan och undersöker oss båda två och konstaterar öroninflammation o inflammerade sår – Asepsia. Vi får recept på penicillin, salvor, droppar o smärtstillande. Därefter får vi klä på oss igen och är klara. Nu är vi lite oroliga för vad det skall kosta? Skall vi bekosta all den personal som finns där? Vi fick lämna en deposition på 500 usd och hoppas att det inte blir mer än det i alla fall. Vi får tillbaka vår deposition och betalar ca 800 kronor var. Plus medicin. Inte så farligt. Nu får vi se om försäkringen tar det eller om vi har en högre självrisk.

We take an Uber there and have it explained to us, via google translate, what we are looking for and that we are both looking for medical care but for different reasons. Jan is referred in first. Soon after, I get to come in. Jan then lies in hospital clothes in a hospital bed with bars on the sides. They initially intend to put me in the next room but decide to move my bed into Jan’s. Same procedure for me. Take off your clothes and put on hospital clothes. We have a hard time keeping from laughing. Imagine if it was the same way in Sweden if you search for an earache! They really take it seriously. We are the only patients and must have met at least ten staff. Nurses come to us several times. They measure blood pressure, temperature and lower at least twice each. The doctor then comes and examines both of us and states otitis media and inflamed wounds – Asepsis. We receive prescriptions for penicillin, ointments, drops and painkillers. Then we get dressed again and we’re done. Now we are a little worried about what it will cost? Should we pay for all the staff there? We had to leave a deposit of 500 usd and hope it won’t be more than that anyway. We get our deposit back and pay about SEK 800 each. Plus medicine. Not so dangerous. Now we will see if the insurance covers it or if we have a higher deductible.

Nyårsafton! Och vi är i Panama City! Vi räknar med ett massivt fyrverkeri runt 00-slaget. Men först skall vi fira med mat och vin tillsammans med båten Kivavera från Schweiz. Båten vi gick igenom kanalen med. Så som vi lever får vi många nya vänner och det blir många möten och avsked. Men även återseenden

New Year’s Eve! And we are in Panama City! We expect a massive fireworks display around the stroke of 00. But first we will celebrate with food and wine together with the boat Kivavera from Switzerland. The boat we went through the canal with. The way we live, we make many new friends and there are many meetings and farewells. But also reunions

Vi lagar förrätten ombord på Vilja och bidrar med frukt till efterrätten samt vin och bubbel. Det är en underbar kväll och Gabriela på Kivavera har gjort en utsökt huvudrätt. Vi har precis lärt känna varandra och har en jättetrevlig kväll med många samtalsämnen, planer, skratt och anekdoter. Tiden flyger iväg och plötsligt är klockan över 23.00. Vi hör en massa smällare och raketer och bestämmer oss för att promenera bort till Avenida Armador som ligger i närheten. Det är en sex kilometer lång vägsträcka som förbinder ett par små öar med fastlandet och Panama City. Därifrån är det en fantastisk utsikt över Panama City och dess kända skyline. Det är bara några minuters promenad och längs hela Armador är det enormt med folk. Smällare och raketer skjuts överallt och det är helt crazy. För att inte bli träffade tar vi skydd vid sidan av en husbil. Precis framför oss är det ett gäng yngre killar och tjejer som har laddat med otaliga raketer. De smäller lite innan tolvslaget men exakt klockan tolv blir smällandet och skjutande till ett crecendo utan dess like. Himmelen totalt exploderar av vackra raketer. Vi är glada att vi står med lite skydd för det blåser en del och både rök och glöd är runtomkring oss. Vår Proseco-flaska öppnas och vi skålar in 2025 tillsammans med Gabriela och Thomas. Ett år med många bra äventyr! Tänk att vi är på Stilla havet och har både Galapagos och alla ö-nationer framför oss innan vi når andra sidan.

We prepare the starter on board Vilja and contribute fruit to the dessert as well as wine and bubbly. It’s a wonderful evening and Gabriela at Kivavera has made a delicious main course. We have just gotten to know each other and have a very nice evening with many topics of conversation, plans, laughter and anecdotes. Time flies and suddenly it’s past 11 p.m. We hear a lot of firecrackers and rockets and decide to walk to Avenida Armador, which is nearby. It is a six-kilometer stretch of road that connects a couple of small islands to the mainland and Panama City. From there, there is a fantastic view of Panama City and its famous skyline. It’s only a few minutes’ walk and all along Armador there are huge crowds of people. Firecrackers and rockets are fired everywhere and it’s completely crazy. To avoid being hit, we take cover next to a mobile home. Right in front of us is a group of younger guys and girls who have loaded with countless rockets. They bang a little before the stroke of twelve, but exactly at twelve o’clock the banging and firing become a crescendo like no other. The sky totally explodes with beautiful rockets. We are glad that we are standing with some protection because it is quite windy and both smoke and embers are all around us. Our Proseco bottle is opened and we toast 2025 together with Gabriela and Thomas. A year with many good adventures! Imagine that we are in the Pacific Ocean and have both the Galapagos and all the island nations in front of us before we reach the other side.

Måste lägga till att alla som sköt med raketer och smällare städade otdentligtv fter sig. De gjorde oss mäkta imponerade.

Must add that everyone who shot rockets and firecrackers cleaned up after themselves. They really impressed us.

Totally crazy and dangerous

Vi flyttar från marinan till ankringsviken utanför Panama City nästa dag. Här är fullt av båtar men de flesta obebodda. Det är även många vrak som kan vara lite lurigt eftersom det är 4-5 meters tidvatten. Vid lågvatten ser vi dem men vid högvatten ligger de under vattenytan med risk att vi kör på dem. Vi hittar i alla fall en plats och ligger här ett par dagar.

Idag är vår sista heldag i Panama City och vi tar jollen in till dingebryggan och Uber in till stan. Den gamla stadsdelen Casco viejo, är charmerande med sin vackra katolska Cathedral, La Catedral Basílica Santa María la Antigua de Panamá. Det är mängder av serveringar och butiker som säljer allt från krimskrams till vacker keramik, molas ( rikt dekorerat och invecklat handarbete som Guna-kvinnorna bär på sin klädedräkt) och sommarkläder

Men höjdpunkten är när vi går mot fiskmarknaden och dess restauranger, längs med havet. När vi gått under bron som är början av Avenida Armador möts vi av fantastisk utsikt över skyskraporna. Lite längre fram har vi dessutom alla traditionella fiskebåtar som förgrund. En fotografs Mecka. I alla fall för mig. Jag är helt hänförd av utsikten och känner mig uppspelt. Det är fantastiskt och har gjort min dag minnesvärd.

But the highlight is when we walk towards the fish market and its restaurants, along the sea. After passing under the bridge that is the beginning of Avenida Armador, we are greeted by a fantastic view of the skyscrapers. A little further on, we also have all the traditional fishing boats in the foreground. A photographer’s Mecca. At least for me. I am completely enthralled by the view and feel exhilarated. It is amazing and has made my day memorable.

Vi kommer tyvärr för sent för att handla på fiskmarknaden men stannar vid en av restaurangerna där vi äter en tidig middag. Självklart seafood. Därefter handlar vi lite mat på en Supermarket för imorgon skall vi segla ut mot ögruppen Las Perlas

Unfortunately, we arrive too late to shop at the fish market but stop at one of the restaurants where we have an early dinner. Seafood of course. Afterwards we buy some food at a supermarket because tomorrow we will sail out towards the Las Perlas archipelago

Lazy days in Guna Yala

Vi blir kvar i Linton i 4 nätter. Vädret är inte det bästa utan det är riktigt starka vindar och höga vågor på öppet hav. Vi vill tillbaka till Guna Yala så fort som möjligt men måste vänta ut det värsta. Men efter 4 nätter har vi bestämt oss för att ge oss ut på den minst tio timmar långa sträckan. Det visar sig bli en tuff och väldigt lång resa. Vi går upp tidigt på morgonen och lättar ankar runt 07.00. Vår plan är att gå långt ut till havs för att försöka slippa ha vinden rakt i fören hela tiden. Den planen går väl sådär…vi motorseglar för att över huvud taget kunna ta oss mot vårat mål. Men det blir kryss med ett flertal slag.

We are staying in Linton for 4 nights. The weather is not the best, but there are really strong winds and high waves on the open sea. We want to get back to Guna Yala as soon as possible but have to wait out the worst. But after 4 nights, we have decided to set out on the at least ten hour stretch. It turns out to be a tough and very long journey. We get up early in the morning and drop anchor around 7am. Our plan is to go far out to sea to try not to have the wind directly in the bow all the time. That plan goes like this…we motor sail to be able to get to our goal at all. But it will be a cross with several strokes.

Messenger_creation_363CDE6F-F755-47A1-AF8F-76A7ABB18C0F

Messenger_creation_49178D31-46C4-430F-8D84-B96DB77FE08D — Before leaving Linton we fill upp the boat with diesel

Messenger_creation_F4F4CF16-6AFD-4EA8-B2BD-3036A0DB4847 — Sea and sky everywhere. You can not see the big waves on the photo. Tried to capture it but I gave up

Messenger_creation_1E2F8958-14DB-4E0A-BE4E-CBE903BD9E11 — Even though we love sailing, today we just want to Reach Guna Yala

För första gången sedan vi lämnade Sverige känner jag av lite sjösjuka. Vi visste att det skulle vara tuff sjö idag och det kan man lugnt säga att det är. Vågorna går ordentligt höga o Vilja får bekänna färg. Vi har lite segel uppe för att balansera båten men motorn går för fullt. Kryssvinkeln är på över 130 grader så att enbart gå för segel skulle vara i princip omöjligt. Det har blåst i över en vecka och det är öppet hav oändligt långt bort åt Nordost där vinden kommer ifrån.

For the first time since we left Sweden, I feel a little seasick. We knew it would be a tough lake today and you can safely say that it is. The waves are really high and Vilja gets to show off. We have some sails up to balance the boat but the engine is running full blast. The cruise angle is over 130 degrees, so going under sail alone would be basically impossible. It has been blowing for over a week and there is open sea endlessly away to the Northeast where the wind is coming from.

Detta är en riktigt tuff etapp. Vilja skuppar, hoppar, stampar o slänger sig från sida till sida. På lovartsidan kommer höga väggar av vatten mot oss. Men Vilja hanterar det bra och även om det ibland känns lite läskigt så känner vi oss trygga. Det är fruktansvärt obekvämt och vi får hålla i oss med båda händerna o spjärna emot med fötterna för att inte kastas runt i sittbrunnen.

This is a really tough stage. Vilja scrambles, jumps, stomps and flings herself from side to side. On the windward side high walls of water come towards us. But Vilja handles it well and even if it sometimes feels a little scary, we feel safe. It’s terribly uncomfortable and we have to hold on with both hands and brace ourselves with our feet to avoid being thrown around in the cockpit.

Messenger_creation_7F35BD13-0672-4C8E-B836-71101A71345C — The sun i getting down and the skies and sky get beautiful colours

Messenger_creation_1545B8E2-40D0-4040-AC96-292E8CBF3B7F — Just beautiful colours

Efter ca åtta timmar hård resa har havet nu lugnat sig lite. Vi behöver inte längre klamra oss fast och Vilja plöjer genom vågorna i stället för att kastas fram och tillbaka. Skönt! Vi har fortfarande nästan fem timmar kvar innan vi är i Guna Yala och kan ankra för natten. Det skal bli skönt att komma fram och ha stilla vatten runt omkring oss. Nu hoppas vi att vi kan vara kvar här och njuta av bad, langustrar, jolletuer och avkoppling i dryga två veckor utan att behöva avbryta igen.

After about eight hours of hard travel, the sea has now calmed down a bit. We no longer have to cling and Vilja plows through the waves instead of being tossed back and forth. Great! We still have almost five hours before we are in Guna Yala and can anchor for the night. It will be nice to arrive and have still water all around us. Now we hope that we can stay here and enjoy swimming, crawfish, dinghies and relaxation for a good two weeks without having to interrupt again.

Messenger_creation_A49CC882-F164-42D3-8D58-2BA1A39BDA37 — Sailing on one sail when it’s getting dark

Klockan är nästan 21 på kvällen och det är mörkt. Vi vill inte gå in i hamn o speciellt inte naturhamn i mörkret men idag har vi inget alternativ. Det ligger en hel del båtar i Lemmon cay och de ser enormt stora ut. Vi tänker först att vi skall lägga oss utanför alla andra o slippa trixa oss in, men det är ca 40 meter djupt vatten o då kan vi inte ankra. Jan står framme på däck o lyser med en strålkastare, jag står bak och styr o försöker följa med på Navionics efter rev o grunda områden. Vi pratar genom intercom och det är helt fantastiskt att slippa skrika o enbart lita på olika kroppsrörelser. Det är trångt mellan båtarna o det känns läskigt att styra in. Dessutom blåser det fortfarande en hel del. Jag inser strax, när vi passerat innanför ett par båtar att vi är rakt på väg mot ett rev och får lägga om kursen 90 grader. Vi närmar oss den plats vi låg på förra gången vi var här och bestämmer oss för att lägga i ankaret. När vi släppt ut ca 40 meter kätting inser vi att vi ligger för nära en annan segelbåt. Det är bara att dra upp igen och börja om på nytt. Det är trångt mellan båtarna och vinden tar tag i Vilja men vi får upp ankaret och släpper i på nytt lite längre bort. Denna gång får vi en perfekt plats. Efter 14 timmar till havs i riktigt tuff sjö är det skönt att ligga still och vi går till sängs strax därefter.

It’s almost 9pm and it’s dark. We don’t want to go into a harbor or especially a natural harbor in the dark, but today we have no alternative. There are quite a few boats in Lemmon cay and they look huge. We first think that we should lie outside all the others and avoid tricking our way in, but the water is about 40 meters deep and then we cannot anchor. Jan stands at the front on deck and shines with a searchlight, I stand behind and steer and try to follow the Navionics for reefs and shallow areas. We talk through the intercom and it’s absolutely fantastic not to have to shout and just rely on different body movements. It is crowded between the boats and it feels scary to steer in. In addition, it is still quite windy. I immediately realize, when we have passed inside a couple of boats, that we are heading straight for a reef and have to change course 90 degrees. We approach the spot we were in last time we were here and decide to drop anchor. When we let out about 40 meters of chain, we realize that we are too close to another sailboat. Just pull back up and start over. It is crowded between the boats and the wind takes hold of Vilja, but we get the anchor up and drop in again a little further away. This time we get a perfect seat. After 14 hours at sea in really rough seas, it’s nice to lie still and we go to bed soon after.

Messenger_creation_AD5D3CDE-7BC7-4932-AD94-AD65F45FAFBE — A beautiful full moonlight lightens up in the dark

Dagarna rullar på och vi njuter. Denna skärgård med små små cays är fantastisk! Vi ligger still några dagar, ibland upp till sex dagar, kopplar av, lyssnar på bok, tar jollen in till de små cays som ligger runt oss, badar och njuter av livet. På de flesta cays träffar vi nya o gamla båtvänner. Det blir en o annan sundowner i en sittbrunn, lättsamma samtal, skratt och utbyte av erfarenheter och planer. Många vi möter här planerar att gå igenom kanalen till Pacific. Andra väljer att stanna upp till ett halvår i San Blas. Vi mötte en båt förra året som hade stannat här i sex år! Hade själv gärna stannat här mycket längre tid än den vi har, men kanalen är bokad 28 december så vår tid är begränsad.

The days roll by and we enjoy ourselves. This archipelago of tiny little cays is amazing! We lie still for a few days, sometimes up to six days, relax, listen to a book, take the dinghy into the small cays that lie around us, swim and enjoy life. On most cays we meet new and old boating friends. There will be one or another sundowner in a cockpit, easy conversations, laughter and exchange of experiences and plans. Many we meet here are planning to go through the channel to the Pacific. Others choose to stay up to six months in San Blas. We met a boat last year that had been staying here for six years! I myself would have liked to stay here much longer than we have, but the channel is booked on December 28 so our time is limited.

Messenger_creation_7A6700ED-7F3D-452E-AD4E-54353D722B58

Messenger_creation_1C16B64F-F73F-4E34-B103-209A7D9AA844 — The two flags of Guna Yala. An Indigenous province in Panama.

Messenger_creation_894F4ACC-08A3-44C2-A4F0-EE244EF40E36 — We take our dinghy in to the small cays

Messenger_creation_A1885685-6512-495D-A106-8173C4DBBF2A

Messenger_creation_9DC8323A-CE49-4D4C-A7D1-C7324F5FDB04 — Walk around in the white sand with water around our feet

Messenger_creation_2D537040-B237-413B-B6B7-43BD18A40DDA — The water is soo clear

Messenger_creation_24B45F2F-F308-489B-81D5-485262291BAD — Palmtrees everywhere like in paradise

Messenger_creation_F00AB2DC-E86F-49CD-8041-73E52D1521F0 — Small local fishingboats

Messenger_creation_1E9EE8BC-A802-4654-970D-05FFB76C4CE2 — A small restaurant by the sea

Messenger_creation_AFDC3C32-F58C-4FCA-AFFE-DDE2E3AC70A2 — Here you can sit in the water and drink your beer if you want

Messenger_creation_EA7306BC-392A-4D1B-8A89-CEF78ABBD9DA — Or on land with this view

Messenger_creation_FB142BBB-87F3-4E0D-8924-AD6984582494

Messenger_creation_0E130A85-290F-45E3-97A4-98B13DB3812B — Swimming in the lovely sea is fantastic! Even for a bath coward like me

Messenger_creation_5C5AEA98-22D8-4266-B2BE-416A77735CE9 — A lovely little cay

Messenger_creation_2AD54D8F-43E5-434C-97D7-588DFD0C0E19 — On the way to another cay

Messenger_creation_C6909BEB-AA71-4CFA-810B-77DBC33EB5C4 — Who can get tired of this!

Messenger_creation_91D44F11-4310-4FFC-A4D9-31E6A1B140AE — Lovely sunset

Det är inte bara sol, bad och avkoppling ombord. Vi lever ombord på en båt som används hela tiden och det finns en lång todo-list. Och den tar aldrig slut. När en sak är gjord dyker två nya måsten upp. Att hålla båten ren i vattenlinjen är ett ständigt pågående jobb t ex. Watermakern funkar nu (ta i trä) men radar o autopilot fungerar inte just nu. Ny kalibrering måste göras som Jan behöver sätta sig in i. Nya installationer har gjorts så och innan vi gjort allt tekniskt färdigt fungerar inte autopiloten så det blev handstyrning iförrgår. Vi hoppas få ordning på det innan vi skall ta oss tillbaka till Shelter bay. Första etappen är bort emot 10 timmar o det blir tufft att handstyra. Vi vet iofs en båt som handstyrde i starka vindar i många dygn så självklart går det.

It’s not just sun, swimming and relaxation on board. We live aboard a boat that is used all the time and there is a long todo list. And it never ends. When one thing is done, two new musts appear. Keeping the boat clean in the waterline is a constantly ongoing job, e.g. The watermaker works now (take wood), but the radar and autopilot don’t work right now. New calibration has to be done which Jan needs to familiarize himself with. New installations have been done that way and before we got everything technically ready the autopilot doesn’t work so it was manual control the day before yesterday. We hope to get it sorted before we head back to Shelter bay. The first stage is 10 hours away and it will be tough to steer. We even know a boat that steered by hand in strong winds for many days, so of course it works.

Messenger_creation_401E7C41-6890-4428-A393-EFC806C3CAB7

Messenger_creation_78215230-3189-45F1-926D-D50844F04728 — Clearing the waterline is a continous ongoing work

Messenger_creation_F7380830-C8FF-4676-B9C8-35DAFA27284F — Checking waterlevel in one watertank

Messenger_creation_4507B16F-A701-4D22-8925-099F35E6001B — We have to open up the whole sofa in the saloon

Varje dag kommer det båtar upp till oss som säljer allt möjligt. Vi köper ananas och flera langustrar en dag och en åtta-armad bläckfisk en annan dag. Langustrarna blir ju alltid fantastiskt goda men bläckfisken lyckades jag inte med. Trots att den kokades i vatten o ättika en lång stund. Kanske hinner vi med ett nytt försök.

Every day boats come up to us selling all sorts of things. We buy pineapples and several crawfish one day and an eight-armed octopus another day. The crawfish are always fantastically good, but I didn’t succeed with the squid. Even though it was boiled in water and vinegar for a long time. Maybe we’ll have time to try again.

Messenger_creation_CEAD0383-901B-42C5-8FC8-7A01BA190EA2

Messenger_creation_8124BDD3-CADA-4FDB-800A-0EB76B5D9E61 — One of the boats that sold us seafood

Messenger_creation_6894E88E-15FD-4280-A22E-0258182F738D — The octopus we bought

Messenger_creation_CF41AE62-E6D3-4FC7-A9F8-F1DDEB9E74E3 — And languster

Messenger_creation_02C88AB9-931B-4C92-86E2-C42848526F48 — It feels terrible to kill the langusters

Messenger_creation_191F4AD7-00C0-4952-B65F-62827AA59277

Messenger_creation_41F00CF4-38DB-41CF-A24A-48D800BD3FF2 — The small traditional sailboats are really nice o see

Ni är säkert några som undrar hur det går med vårat lilla husdjur – musen som mönstrade på. Troligen i Shelter bay. Vi kan inte fatta vart den tagit vägen. Vi har letat i skrymslen o vrår men hittar ingen mus o inte heller muslortar. Musfälla står laddad men inget besök – trots Snickers som bete. Jan säger att möss älskar Snickers. Har vi tur så har den mönstrat av. Kan bara inte förstå när o hur i så fall. Vi har ju varit ute på havet och inga möss hoppar självmant i havet om vi inte är på väg att sjunka. Här om dagen lyssnade vi på Titanic med Mikael Wiehe o hörde frasen ”Sen lämna’ råttorna skeppet för att söka sig till land” Men vi är inte Titanic o vi flyter. Förhoppningsvis ligger den inte död någonstans…usch vilken lukt det snabbt skulle bli i denna värmen

There are probably some of you who are wondering how our little pet is doing – the mouse that patterned on. Probably in Shelter bay. We can’t believe where it went. We have searched in nooks and crannies but can’t find any mice or mouse droppings. Mouse trap is loaded but no visitors – despite Snickers as bait. Jan says mice love Snickers. If we’re lucky, it’s patterned off. Just can’t understand when or how in that case. After all, we have been out at sea and no mice jump into the sea on their own unless we are about to sink. The other day we listened to Titanic with Mikael Wiehe and heard the phrase ”Then the rats leave the ship to seek land” But we are not Titanic and we float. Hopefully it’s not lying dead somewhere…ugh what a smell it would quickly become in this heat

Messenger_creation_68E3A13F-75C7-4A1F-BCDC-28BFC7E53D0C — When looking for the mouse we opened up almost everywhere. Under the floor we have stowed a lot of food

Messenger_creation_6CEEE166-CA98-4AB4-A04D-A8467EA793AB — And we emptied the storageroom where we found some mousedroppings

Vi ligger på vår sista ankring i Guna Yala. Western Hollandaes. Vattnet är stilla och det är bara ett fåtal andra båtar här. Bl a bestämde vi träff med svenska Cordelia med Henric och Lena ombord. Vi köper fisk av en Guna Yala Indian och på kvällen tar vi oss in till en av öarna med en kritvit strand. Vi har en grill med oss och eldar med medbragd kol och torkade kokosnötter som vi hittar iland. Det är en magisk kväll med god mat, trevligt umgänge och fantastisk utsikt. Lite mulet är det så det blir ingen solnedgång. Men åh vad vi njuter av livet!

We are at our last anchorage in Guna Yala. Western Hollandaise. The water is calm and there are only a few other boats here. Among other things, we arranged a meeting with the Swedish Cordelia with Henric and Lena on board. We buy fish from a Guna Yala Indian and in the evening we make our way to one of the islands with a chalk white beach. We have a grill with us and make a fire with brought charcoal and dried coconuts that we find ashore. It is a magical evening with good food, pleasant company and a fantastic view. It’s a bit cloudy so there will be no sunset. But oh how we enjoy life!

Messenger_creation_A1E5EB8C-1DDD-450A-BAB3-A7C441AC4FE1 — A ”Hoppilandare ” when we have anchored

Messenger_creation_1CB6973F-E0BB-4391-991E-C03D1B109678 — Cheers from 33 degrees lovely water

Messenger_creation_D6A43046-80AC-462F-886F-3AD8F7CF9F32 — The bbq in front of the seaview

Messenger_creation_657FF368-0EE3-4F03-B79A-2EA03D7E37ED — It’s a lovely evening

Messenger_creation_7FDD2620-ECC7-4264-83FD-CC03287D5F19

Messenger_creation_354B3800-634F-4E0C-A9E1-C4D5D5F2AA40 — And the view is marvellous

Messenger_creation_6CA0F2A6-B3C3-4E88-BA1C-6A10567BC361 — More palmtrees, white sand and turquoise water

Messenger_creation_5C26A3A6-772F-41CD-B151-6C3B77349CFA — We want to stay here a loooong time

Idag är sista dagen i paradiset. Imorgon måste vi ta oss mot Shelter bay med stopp en natt i Linton. Det är lite smådisigt men vi tar tillvara på dagen på bästa sätt. Jan är just nu ute och snorklar medan jag sitter framme på däck och njuter. Här framme på däck fläktar det skönt och det är enda stället i båten man kan få lite egentid. Det är en av sakerna jag saknar.Vi har öppnat en flaska kallt vitt vin och det är en lyx att vara i vattnet, insupa atmosfären, reflektera över det liv vi lever och samtidigt dricka lite vin i det kristallklara havet. Till kvällen blir det nykokt krabba. Inte så mycket mat men det känns lyxigt o gott. Tror vi tar rester av gårdagens moussaka till middag. Krabban blir snarare förrätt.

Today is the last day in paradise. Tomorrow we have to make our way towards Shelter bay with a stop for a night in Linton. It’s a bit hazy but we make the most of the day. Jan is currently out snorkelling while I sit on the front deck enjoying myself. Up here on the deck it’s nice to have a breeze and it’s the only place in the boat where you can have some alone time. It is one of the things I miss. We have opened a bottle of cold white wine and it is a luxury to be in the water, soak up the atmosphere, reflect on the life we live and at the same time drink some wine in the crystal clear sea.

Messenger_creation_6D2BCB88-7C09-4430-9C5F-44617071CABF — The crab we bought was really lively from the beginning but now a bit tired

Messenger_creation_0B8BEF09-5A02-4EDF-93F7-E0F7A174D5A2 — Now it’s boiled and ready to eat

Om några dagar väntar ett stort nytt äventyr. Vi skall gå igenom kanalen och komma ut i det enorma Stilla Havet. Visst är det en del segelbåtar som gör den resan, men det är ändå förhållandevis få. Endast några om dagen. Det är ett äventyr som vi knappt kan förstå att vi skall göra.

In a few days, a big new adventure awaits. We will go through the channel and come out into the huge Pacific Ocean. Of course, there are some sailboats that make that trip, but there are still relatively few. Only a few a day. It is an adventure that we can hardly fathom that we are going to do.

Time to leave for Panama

Idag jobbas det på frenetiskt. Vilja skall bli klar för avfärd efter 6 månader i hamn. Jan har varit uppe på däck sedan tidigt i morse. Jollen har surrats fast med saker ovanpå, Vilja har tvättats, sista påfyllning av vatten, allt löst skall surras fast eller städas bort i stuvutrymmen, lite sista sömnad mm mm. Inne i båten har jag sjöstuvat o surrat fast lådor o frys. Alla grönsaker vi handlade igår är tvättade i vatten med vinäger för att minska risken för små djur vi inte vill ha ombord, o placerade antingen i nät eller trälådor. Imorgon seglar vi äntligen vidare! Hur mycket vi än älskar Cartagenna o Colombia så har vi längtan till nya resmål och upplevelser. Vi har dryga två dygn till Shelter bay där vi skall checka in i Panama och betala för vår transit genom Panamakanalen. Det är dyrt….jättedyrt. Efter betalning seglar vi lite tillbaka igen mot ögruppen San Blas eller Guna Yala. Där bor GunaYala-indianerna o lever på samma sätt som de gjort i århundraden.

Today, work is going on frantically. Vilja must be ready for departure after 6 months in port. Jan has been up on deck since early this morning. The dinghy has been lashed down with things on top, Vilja has been washed, last filling of water, everything loose must be lashed down or cleaned away in the stowage spaces, some final sewing, etc., etc. Inside the boat, I have sea stowed and lashed down boxes and freezers. All the vegetables we bought yesterday are washed in water with vinegar to reduce the risk of small animals we don’t want on board, and placed either in nets or wooden boxes. Tomorrow we finally sail on! As much as we love Cartagena o Colombia, we long for new destinations and experiences. We have just over two days until Shelter Bay, where we must check into Panama and pay for our transit through the Panama Canal. It’s expensive…very expensive. After payment, we sail a little back again towards the San Blas or Guna Yala archipelago. The GunaYala Indians live there and live in the same way as they have for centuries.

Vi har lämnat Cartagena! Nu är vi ute på öppet hav med fören riktad mot Panama. Om ca två dagar lägger vi till i Shelter bay där vi skall klarera in. Solen skiner och vindarna är svaga, tyvärr rakt emot oss så än så länge är det motorgång. Det är underbart att ha kommit iväg, även om vi verkligen har älskat Cartagena och Colombia

We have left Cartagena! Now we are out on the open sea with the bow pointed towards Panama. In about two days we will dock in Shelter bay where we will clear in. The sun is shining and the winds are weak, unfortunately right at us so for now it’s motoring. It’s wonderful to have gotten away, although we have really loved Cartagena and Colombia

Finally we leave Cartagena

Peter from Porrima took a film on us. Soon we’ll meet in Panama again

Messenger_creation_DE72B6B8-21C4-4DB7-A71F-1580A6228817 — On open sea

Mörkret har omslutit Vilja. Jag sitter på första nattpasset på ett halvår. Det känns tryggt och invant. Vilja stävar på i dryga 5 knop rakt in i den svarta natten. Månen har inte kommit upp ännu så det är riktigt kolsvart. Det enda som hörs är bruset från havet när det slår mot Viljas kropp, vinden som rasslar i seglen och något irriterande som slår inne i båten. Tror det är en väska med hygienartiklar inne i badrummet. Jag har precis gått på vakten och skall sitta här i sju timmar nu. Det är många timmar men det är avkopplande. Tänk att för lite drygt tre år sedan hade jag aldrig seglat natt. Nu är det nätterna jag uppskattar mest.

Darkness has enveloped Vilja. I’m on my first night shift in six months. It feels safe and familiar. Vilja steers at a good 5 knots straight into the black night. The moon hasn’t risen yet so it’s really pitch black. The only thing that can be heard is the noise from the sea as it hits Vilj’s body, the wind that rattles the sails and something annoying that hits inside the boat. I think it’s a bag of hygiene items in the bathroom. I just went on duty and will be sitting here for seven hours now. It’s a lot of hours but it’s relaxing. Think that a little over three years ago I had never sailed at night. Now it’s the nights I appreciate the most.

Ett par timmar senare och en stor måne lyser upp himmel och hav. Det kompakta mörkret har övergått i en magisk ljusshow. Det glittrar av guld och silver i havet och molnen blir upplysta av den klotrunda månen. Fantasin flödar över olika formationer. Detta är ett liv vi älskar. Ute på havet med naturen som kraft och som skådespel.

A couple of hours later and a large moon lights up the sky and sea. The compact darkness has turned into a magical light show. The sea sparkles with gold and silver and the clouds are illuminated by the spherical moon. Imagination flows over different formations. This is a life we love. Out at sea with nature as a force and as a spectacle.

Messenger_creation_3F83CA19-FF38-4378-97FC-93E8E28879C8 — Moonlight

Ny dag och vinden har helt avtagit. Seglen är nere igen och vi går för motor. Det blir motor hela vägen till Shelter bay i Panama. Vi korsar inloppet till kanalen o utanför ligger hundratals fraktbåtar. Antingen väntar de på att gå igenom kanalen eller så skall de in till hamnstaden Colon o hämta eller lämna last. Det är mäktigt med alla enorma lastbåtar och vi tänker på alternativet att gå runt hela Sydamerika o Eldslandet som är enda alternativet att frakta allt gods.

New day and the wind has completely died down. The sails are down again and we are motoring. It will be a motor all the way to Shelter bay in Panama. We cross the entrance to the canal and outside are hundreds of cargo boats. Either they wait to go through the channel or they must go into the port city of Colon to pick up or drop off cargo. It is powerful with all the huge cargo boats and we are thinking of the option of going around the whole of South America or Tierra del Fuego, which is the only option to transport all the goods.

Messenger_creation_9C424559-18E7-4BA7-844F-7B9B6ACC27EC — Blue sky and blue sea

Messenger_creation_B0C98676-9A8C-437A-B52E-734F5E119AB3 — The sun starts to go down

Messenger_creation_CCD4BDF8-560F-494D-833F-B56A20CB3875 — Clouds and pink sky

Messenger_creation_99DEF3E9-0668-44B7-AF68-46FBD5F24C53 — We are getting close to the canal and there are big boats everywhere

Nu ligger vi i marinan och imorgon skall vi betala agenten för att gå igenom kanalen om en dryg månad. Det är dyrt….jättedyrt. nästan 42.000 kronor. Men på andra sidan väntar en hel massa nya äventyr. Det var väldigt lätt att checka in i Panama. Vi var iofs tvungna att åka in till Colon för att få ett dokument men sedan gick allt snabbt och det var, för omväxlings skull, gratis. Idag har vi korsat kanalen o inloppet till kanalen tre gånger. Först med Vilja på väg till marinan o sedan med taxi över en bro till och från Colon. Tror jag behöver skriva det många gånger för att förstå att det är sant.

Now we are in the marina and tomorrow we have to pay the agent to go through the canal in about a month. It’s expensive…very expensive. almost SEK 42,000. But on the other side, a whole lot of new adventures await. Checking into Panama was very easy. Of course, we had to go into Colon to get a document, but then everything went quickly and it was, for a change, free. Today we have crossed the canal and the entrance to the canal three times. First with Vilja on the way to the marina and then by taxi over a bridge to and from Colon. I think I need to write it many times to understand that it is true.

Messenger_creation_6E522DE1-902A-489E-8EDC-7BB6BDC2B001 — In Shelter bay marina

Messenger_creation_9F3D5186-DC6C-4486-8423-74E817049A13 — Here is a nice swimmingpool

Messenger_creation_221F3777-C1A8-438B-9B0F-DD62D5635666 — Jan took a swim one day when it was not raining

Det blir tre dagar i Shelter bay. Dagar då vi fått fixat en del men framförallt har vi träffat Viveka o Erik på Embla. Jättetrevligt att ses igen o prata om våra äventyr och planer. Senast vi sågs var på Cuba. Nu skiljs våra vägar åt betydligt då vi väljer olika väderstreck på andra sidan kanalen. Vi seglar först söderut o sedan västerut medan Embla planerar norrut innan de går västerut.

It will be three days in Shelter bay. Days when we got a lot fixed, but above all we met Viveka and Erik at Embla. Great to see you again and talk about our adventures and plans. The last time we saw each other was in Cuba. Now our paths diverge significantly as we choose different directions on the other side of the channel. We first sail south and then west while Embla plans north before going west.

Messenger_creation_470561C5-A31B-4E97-9EB3-5BDA3773D78C — Here Embla with Viveka and Erik arrives

Nu har vi lämnat hamnen och är på väg mot ögruppen Guna Yala, även kallad San Blas. Det är en grupp med hundratals små öar. Många obebodda men några bebodda av Guna-indianerna. Här lever de primitivt och har fiske och kokosnötplockning som huvudsaklig försörjning.

Now we have left the port and are heading towards the Guna Yala island group, also called San Blas. It is a group of hundreds of small islands. Many uninhabited but some inhabited by the Guna Indians. Here they live primitively and have fishing and coconut picking as their main livelihood.

Vi är i paradiset! Vi ankrar i det kristallklara turkosa vattnet mellan två palmklädda öar med vita sandstränder skyddade av ett rev. Nu ser vi fram emot av att njuta av ett avkopplande liv.

We are in paradise! We anchor in the crystal clear turquoise water between two palm-clad islands with white sand beaches protected by a reef. Now we look forward to enjoying a relaxing life.

Messenger_creation_6425D420-A6B4-4740-8A44-F06B8918E911 — One of the small Islands

Messenger_creation_B6077C59-84CB-4C72-82B0-2458D759B598 — Sunset between the coconut-Islands

Messenger_creation_AF088B6C-6935-485D-AE67-A7C5A6FEEE24 — This is how we will live for many weeks now

Preparations and carnival in Cartagena

Vi är tillbaka i Cartagena sedan ca en vecka. Cartagena – Club de Pesca. Här är så varmt, så ofantligt varmt…Vi har inte haft sröm på bryggan i stort sett från i torsdags. Nu är det måndag eftermiddag. Svettet rinner nerför kroppen o saltet svider i ögonen o på sår på kroppen. Vi byter kläder 3-4 gånger om dagen då de vi har på oss blir genomvåta. Inne i båten är det runt 36 rader varmt och utanför ännu varmare. Ingen vindpust. Vi har fläktar o det hjälper men räcker definitivt inte. Just nu skulle jag önska mig att få uppleva minus 25 grader – åtminstone för en kvart. Vi köper dunkar med dricksvatten o de tar fort slut. Colan likså. Arbetsmoralen är inte stor. Det går helt enkelt inte att göra något. Värmen tar fullständigt kål på oss dagtid. Som tur är så har vi haft el på natten. Vår AC står på 19 grader men det är ändå strax under 30 grader på natten. Havet värmer underifrån och luften ovanifrån.

We have been back in Cartagena for about a week. Cartagena – Club de Pesca. It’s so hot here, so unbelievably hot…We haven’t had any flow on the jetty mostly since Thursday. It is now Monday afternoon. The sweat runs down the body and the salt stings the eyes and wounds on the body. We change clothes 3-4 times a day as the ones we wear get soaked. Inside the boat it is around 36 degrees warm and outside even warmer. No gust of wind. We have fans and that helps but is definitely not enough. Right now I would like to experience minus 25 degrees – at least for a quarter of an hour. We buy cans of drinking water and they quickly run out. Cola as well. The work ethic is not great. There is simply nothing that can be done. The heat takes a toll on us during the day. Luckily, we had electricity at night. Our AC is set to 19 degrees, but it’s still just under 30 degrees at night. The sea warms from below and the air from above.

Messenger_creation_1CD3CF99-F4E2-46DD-9190-AA9AA7404090 — Vilja full of laundry to get dry

Messenger_creation_DFE29AD6-294F-4D60-B4FA-0FE5A4BCB2E2 — This is how they lift up the boats so it does not grow under waterline

Messenger_creation_4DC613C4-C642-46B3-B054-50787C1F31B6 — Our pier in Club de Pesca where we have been since end may during hurricane season

Messenger_creation_5534CB3F-D7F7-40C7-97D2-93C3A87AB91A — One evening we had a get together with other sailors

20241107_150802 — A peaceful scenery in the district Manga where we stay

20241106_162952 — When the tide is high the waters covers the streets

20241104_165019 — And leaves a lot of rubbish on the streets when it’s going down again

Några dagar senare. Från värmen till ösregn o svalka. Nu har vi bara 26,4 grader inne i båten….med airconditioner på 17 grader. Det är svalt o skönt o vi kan jobba lite smått. Elskåpet är fixat efter att det brann där pga bogpropellern i maj o några skåp är sorterade. Vi försöker verkligen utnyttja varje cm i båten till mat o praktiska saker. All durk är öppnad undan för undan så vi kan placera kaffe, havregryn, sylt o mjöl under mm. Allt är dyrt i Pacific så vi provianterar för fullt. Våra gastar första 3 månaderna över Pacific, Marie o Niklas, har köpt biljetter nu. De kommer till Panama 27 januari. Vi har även börjat proviantera för den tid de är med. Först ca 7 dagar till Galapagos. O vi hoppas att myndigheterna släpper in oss där….det är stränga regler. Sedan ca 4-5 veckor ute på öppet hav innan vi kommer fram till Marquesas i Franska Polynesien. Det blir definitivt längsta sträckan till sjöss utan landkontakt. Över 30 dagar. Atlanten tog 19 dagar.

A few days later. From the heat to torrential rain and coolness. Now we only have 26.4 degrees inside the boat….with air conditioner at 17 degrees. It’s cool and nice and we can work a little bit. The electrical cabinet is fixed after there was a fire there due to the bow thruster in May and some cabinets are sorted. We really try to use every cm in the boat for food and practical things. All colanders are opened side by side so we can place coffee, oatmeal, jam or flour under etc. Everything is expensive in the Pacific so we stock up. Our guests for the first 3 months across the Pacific, Marie and Niklas, have bought tickets now. They will arrive in Panama on January 27. We have also started stocking up for the time they are with us. First about 7 days to the Galapagos. And we hope the authorities will let us in there….there are strict rules. Then about 4-5 weeks out on the open sea before we arrive at the Marquesas in French Polynesia. It will definitely be the longest distance at sea without land contact. Over 30 days. The Atlantic took 19 days.

20241112_104132 — We can’t use this toilet anymore because of all drink we have bought

Pacific är såååå stort. Det går inte ens att föreställa sig. Atlanten blir nästan som Medelhavet i jämförelse. Vi är vana vid att se en karta med Atlanten lite till vänster o sedan Amerika o Europa, Asien o Afrika. Vänder vi på jordklotet så är det nästan bara vatten. Pacific – Stilla Havet. O det vattnet skall vi segla över…

Pacific is sooooo big. You can’t even imagine it. The Atlantic becomes almost like Mediterranean in comparison. We are used to seeing a map with the Atlantic a little to the left and then America and Europe, Asia and Africa. If we turn the globe over, there is almost only water. Pacific – Pacific Ocean. O that water we shall sail across…

Screenshot_20241113_095549_Chrome — It’s Impossible to imagine the size of The Pacific

Karneval! Eller egentligen en festival som känns som karneval. Cartagena firar Independence och det gör de stort i dagarna fyra. Idag är första dagen och det går ett karnevalståg på Pencer boulevard som ligger nära gamla stadsdelen. Folk strömmar dit och trängseln är stor. De flesta är beväpnade med ett stort rör där man sprutar ut skum på varandra. Det dansas, skrattas och sprutas skum överallt. Runt fötterna smäller de med smällare och vi har bara fötter i sandaler och flipflops. Lite rädda att få smällare på oss är vi allt. Samtidigt pågår karnevalståget med stora dansande grupper i vackra kläder. Och vackra exotiska kvinnor i fantastiska karnevalskläder. Vi har lyckats få en plats nära domarna så vi får se deras dans ordentligt. Det är fest, det är glädje, det är färgprakt o det är dans! Hela Cartagena sprätter av upprymdhet, bus och rytmik. Vi blir duschade av skum flera gånger om och delar glädjeruset med alla andra.

Carnival! Or actually a festival that feels like a carnival. Cartagena celebrates Independence and they do it big in the four days. Today is the first day and there is a carnival train on Pencer boulevard which is close to the old part of town. People flock there and the congestion is great. Most of them are armed with a large pipe where they spray foam at each other. There is dancing, laughing and spraying foam everywhere. Around the feet, they pop firecrackers and we only have feet in sandals and flip-flops. We’re all a little afraid of getting firecrackers thrown at us. At the same time, the carnival procession is going on with large dancing groups in beautiful clothes. And beautiful exotic women in amazing carnival costumes. We have managed to get a seat close to the judges so we get to see their dance properly. It’s a party, it’s joy, it’s colorful and it’s dancing! All of Cartagena bursts with excitement, mischief and rhythm. We are showered with foam several times and share the rush of joy with everyone else.

Party, party, party!

Everyone is dancing

20241107_165955 — We are close to the judges so we can see all performances

Last stop Amazonas

Nu flyger vi söderut. Längst ner till sydligaste hörnet av Colombia där tre länder möts – Colombia, Brasilien och Peru. Hit går inga vägar då det är regnskogen Amazonas som dominerar, långt, långt runtomkring. Alla transporter sker därför med båt och ett fåtal flygförbindelser. Staden vi flyger till heter Leticia

Now we fly south. Down to the southernmost corner of Colombia where three countries meet – Colombia, Brazil and Peru. There are no roads here as it is the Amazon rainforest that dominates, far, far around. All transport therefore takes place by boat and a few air connections. The city we fly to is called Leticia

Messenger_creation_2A699284-D269-41DD-8B4F-226D2BB8DCFF — Flying over the Andes

Messenger_creation_49EDD565-743F-4AF1-8F6A-FAED73342696 — We have landed in Leticia

Messenger_creation_FE9CE5A4-33B5-48F7-9F7D-118EC698FA67 — It is walking distance between these three countries

Amazonas regnskog är världens största och omfattar 7 miljoner km² i totalt 9 länder. Härifrån kan man ta sig västerut mot Peru och Ecuador och österut genom hela Brasilien ända till Atlanten.

The Amazon rainforest is the world’s largest and covers 7 million km² in a total of 9 countries. From here you can go west towards Peru and Ecuador and east through the whole of Brazil all the way to the Atlantic Ocean.

När vi kommer hit är det slutet av torrsäsongen och vattnet är så lågt som det kan vara. Många små bifloder är torrlagda och båtar och byggnader ligger uppe på de stora sandbankarna. Men det finns fortfarande vatten i de större bifloderna och vi har bestämt oss för en tredagars tur in i Amazonas till en liten by som ligger i Peru.

When we get here it is the end of the dry season and the water is as low as it can be. Many small tributaries have dried up and boats and buildings are perched on the large sandbanks. But there is still water in the larger tributaries and we have decided on a three-day trip into the Amazon to a small village located in Peru.

Messenger_creation_90EE6E5F-153C-4DCE-AF93-EAE1D1F69DF4 — This little river is almost dry now in the end of dry season

Messenger_creation_889225A7-2FFB-4B1A-86DA-0ACB777D4D2B — Houses are on stilts because on rainy season the water gets much much higher

Messenger_creation_B6DFCE83-6440-4BE6-BB55-2225F2A5A9C7 — There are a lot of different kind of fruits

Messenger_creation_766F5AF3-0E51-4216-8CD0-62C86EBB1C21 — It looks so delicious

Messenger_creation_DD581127-8CE4-4B9C-A135-8CDC2D390ADF — And all the lovely colours

Messenger_creation_E9F9100B-86CA-4FFB-8A88-F68AA295D137 — There are many kind of bananas and plantain

Messenger_creation_59703E30-6E38-43B7-8237-BE6771D45BF9 — In the evening there are streetfood everywhere

Nu väntar vi, tillsammans med vår guide Mike, på båten som skall ta oss från Colombia till vårt äventyr. Det är fullt av liv på floden med båtar som transporterar människor och varor. På andra sidan vattnet, bara ett par hundra meter bort ligger Peru. Resan på det bruna vattnet tar oss ca 45 minuter och vi får vandra ganska länge i hettan och fukten innan vi kommer fram till byn och till det hus där vi skall bo. Det känns spännande och vi vet inte riktigt vad vi gett oss in på.

Now we are waiting, together with our guide Mike, for the boat that will take us from Colombia to our adventure. It is full of life on the river with boats transporting people and goods. On the other side of the water, just a few hundred meters away is Peru. The journey on the brown water takes us about 45 minutes and we have to walk for quite some time in the heat and humidity before we arrive at the village and the house where we will live. It feels exciting and we don’t really know what we’ve gotten ourselves into.

Messenger_creation_950FB082-D414-4044-B0CF-29B0F0DBCA8B — We booked our trip via the travelgency George of the jungle

Messenger_creation_DD7DA01F-BEEB-44BE-B551-D0313A3ED886 — On the way to our boat. The river does not have a lot of water now so it’s far down

Messenger_creation_61DA46AA-D848-4C7C-BBD1-C78160C5C7B3 — Taking a Coke while we are waiting

Messenger_creation_F3BB75A3-1572-48CC-B47A-6B39F663668E — It’s a lot of activity by the river

Messenger_creation_4E66FF9A-323F-4B12-BBD3-58B3AEDAEEE4 — A cute girl waiting for the boat to leave

There are plenty of boats

Messenger_creation_5DA56728-ADA2-4844-A057-5BA290894767 — Soon our boat will come. But we enjoy the atmosphere here by the river

Messenger_creation_C2038E51-EAEB-4495-A1D0-D7F2AE944F81 — Now we are on the way

Messenger_creation_86EAC29A-D590-46A8-9A47-54CFB18F0B25 — Our blue boat

Messenger_creation_442E1A77-9A36-4A9A-90F6-0CBDE9A01ECF — Pouring gasoline by hand to the engine

Messenger_creation_51D6C40F-56A6-4877-87CE-FE7A6E8FCFEE — Houses are on sand instead of in the water now in the dry season

Messenger_creation_ED13507E-9423-413A-BCC7-49C524163876 — In rainy season the water gets all the way up and even inside the forest

Messenger_creation_43961DA5-85E7-4FF8-BD55-8FAD9826BD47 — We have reached our village

Messenger_creation_2CFE61E9-9596-47EB-9DD4-4AED13358B16 — Some boats are leaking

Messenger_creation_1CB4DBFD-7679-4775-875B-72E75A440E60 — This is the house where we will stay for 2 nights

Vår första dag består av två vandringar i skogen. En på dagen och en i mörkret på kvällen. Vi klär på oss långbyxor och långärmat plus höga gummistövlar för att skydda oss mot giftiga insekter, myggor och ormar. Dagen innan var det en turist som trampade på en giftig orm. Den bet honom längst upp på stövelskaftet, så han klarade sig som tur var. Det knastrar under fötterna när vi promenerar fram i den nu torra regnskogen. Det är svårt att tänka sig att det kommer vara vatten ända här uppe om ett halvår. Nu är det fruktansvärt hett och svetten rinner av oss. Kläderna är genomvåta och det svider i ögonen av det salta svettet. Mike är fantastiskt duktig på att hitta djur i skogen. Mest insekter. Vi ser stora ludna tarantellor, svarta skorpioner, apor och mängder av olika fåglar. Han är också kunnig vad gäller alla träd och vad de används till. Det är killertree, irontree, rubbertree mm mm. Många av träden är 300 – 400 år gamla och enorma.

Our first day consists of two hikes in the forest. One in the day and one in the dark in the evening. We dress in long pants and long sleeves plus tall rubber boots to protect us from poisonous insects, mosquitoes and snakes. The day before, a tourist stepped on a poisonous snake. It bit him at the top of the boot shaft, so luckily he survived. It crunches underfoot as we walk through the now dry rainforest. It is hard to imagine that there will be water all the way up here in six months. Now it’s terribly hot and we’re dripping with sweat. The clothes are soaked through and the eyes sting from the salty sweat. Mike is amazingly good at finding animals in the forest. Mostly insects. We see large furry tarantulas, black scorpions, monkeys and lots of different birds. He is also knowledgeable about all trees and what they are used for. It is killertree, irontree, rubbertree, etc. Many of the trees are 300 – 400 years old and huge.

Messenger_creation_2C90039D-3FD4-42A9-9EFE-1BB8B12F2142

Messenger_creation_19C4F9F2-7091-4CA4-AFF9-747C43A03AE3

Messenger_creation_162E229B-4EE8-4ACF-BA84-5EABC57410F3 — The big and old trees. They are up to 400 years old

Messenger_creation_357A4EC3-B300-49EC-8709-E372C316B8C3 — The Base of the tree is almost like a small house

Messenger_creation_779D6519-94A5-47B8-8057-4A145944A6F5 — Rubber tree

Messenger_creation_DB19C9C3-8915-404D-84BC-901A84A30D58 — It’s a lot of termites

Messenger_creation_0C1783EB-1749-4C85-9E17-4AFB48381CC0 — We saw scorpions. Here is a black one

Messenger_creation_9B75EB53-ED78-4906-863B-9FCEA70680BC — And a lot of big tarantellas

Messenger_creation_2586FD00-220C-4F73-ADB8-9F18140F5306 — Here is Jan investigating the tree

Nästa dag paddlar vi ut med en båt på Amazonas och fiskar. Det är ofantligt hett att sitta i den gassande solen utan skugga eller minsta vindpust. Fiskarna nafsar direkt på vårat bete men det är svårt att få upp någon fisk då de inte biter runt den lilla kroken. Plötsligt nappar det hos mig och jag får en piraya på kroken. Den följer med upp men släpper tyvärr strax innan den kommer till båten. Nu har vi i alla fall sett en piraya. Efter tre timmar har Mike lyckats få upp fyra fiskar och vi åker genomsvettiga men nöjda och glada tillbaka till vår by. Där serveras vi en god lunch.

The next day we paddle out with a boat on the Amazon and fish. It is incredibly hot to sit in the scorching sun without shade or the slightest breeze. The fish nibble directly on our bait, but it’s hard to get any fish up as they don’t bite around the small hook. Suddenly it snaps at me and I get a piranha on the hook. It follows up but unfortunately lets go just before it reaches the boat. At least now we have seen a piranha. After three hours Mike has managed to catch four fish and we go back to our village sweaty but satisfied and happy. There we are served a good lunch.

Messenger_creation_25535F43-1E36-4337-8D17-7DC7421ED09E — Jan paddling the boat upstream

Messenger_creation_196FD542-47E8-4D29-AF5C-DB232527CC10 — It is sooo hot in the sun

Messenger_creation_E288D7E5-E798-4A31-B1C3-D4EA212085FF — Unfortunately no piraya on the boat but we were Lucky that Mike caught 4 small fishes

Messenger_creation_96743CBE-9395-4A1E-A0F1-6428F77698C3 — And the fishes was served for lunch together with other delicious things

Under vårt hus hänger det hängmattor och där tar vi igen oss några timmar innan eftermiddagens och kvällens vandring. Byn är liten och enkel. Här finns ingen el förutom i de enstaka hus som har generator eller solcellpaneler som de använder sparsamt. Inte heller något wifi. Alla jobbar hela dagarna med fiske, jakt, jordbruk eller hushållets göromål. De lever mer eller mindre ur hand i mun

Hammocks hang under our house and there we recover for a few hours before the afternoon and evening hike. The village is small and simple. There is no electricity here except in the few houses that have a generator or solar panels which they use sparingly. No wifi either. Everyone works all day fishing, hunting, farming or household chores. They live more or less from hand to mouth

Messenger_creation_03E4F7BB-28E9-487A-B90C-6B19288DC8C0 — The hammocks in the shade wad lovely to rest in

Messenger_creation_11126EB1-6EB7-4BA3-A24B-D66919099228 — Photo from the small town

Messenger_creation_E1BD5341-E8DA-4CDF-9DF1-EBC8567AFF4A — Prepairing food. That’s a tuff job in the heat

Messenger_creation_3F6A8AAF-3BD3-4D6F-9AC6-B22049000905 — A women is making roof from palmtree leaves

Messenger_creation_03F33BEC-B40B-4572-8D2D-427588D78AAA — In the afternoon they played volleyboll. Old and young together

Messenger_creation_B6F2C899-3EEE-4A31-9347-616214234B56 — The supermoon wad absolutely fantastic

På med stövlarna igen och vi ger oss iväg på en lång och ansträngande vandring. De här stövlarna är fruktansvärt obekväma o jobbiga att gå i. Men de skyddar oss så det är bara att bita ihop. Målet är en sjö mitt inne i djungeln. Vi är trötta när vi kommer fram men det är fantastiskt vackert! En djup sjö omgärdad av grönska, Näckrosor som flyter på vattnet med stora, stora blad, ett otroligt rikt fågelliv och efter ett tag en magisk solnedgång som byts mot en stor Supermåne. Så fort mörkret lägger sig kryper kajanerna fram ur sina gömställen. Var vi än riktar ficklamporna reflekteras deras ögon med ett rött sken. Vi är ute och paddlar och Mike böjer sig ner och hämtar upp en liten kajman som vi får hålla i. Den är helt blick stilla, som paralyserad, när vi håller runt hals och svans med två händer. Denna utflykt är fantastisk och blir Amazonas-äventyrets höjdpunkt.

Put the boots back on and we set off on a long and strenuous hike. These boots are terribly uncomfortable and hard to walk in. But they protect us so we just have to bite the bullet. The goal is a lake in the middle of the jungle. We are tired when we arrive but it is amazingly beautiful! A deep lake surrounded by greenery, water lilies floating on the water with big, big leaves, an incredibly rich birdlife and after a while a magical sunset that changes to a big Supermoon. As soon as darkness falls, the caymans crawl out of their hiding places. Wherever we point the flashlights, their eyes are reflected with a red glow. We’re out paddling and Mike bends down and picks up a small caiman that we get to hold. It’s gaze is completely still, as if paralyzed, when we hold it around its neck and tail with two hands. This excursion is amazing and will be the highlight of your Amazon adventure.

Messenger_creation_98EE165A-792B-4086-A3C8-43F1288F621F — The lake and the environments was so lovely, green and peaceful

Messenger_creation_201F0E02-311A-4FBA-9199-7AF8356A9676 — The beautiful water lillys with the big leaves

Messenger_creation_26E3392B-46E8-47B8-B047-899FD8DABEC1 — The trees were full of different kind of birds

Screenshot_20241021_072527_Google — We saw a lot of Paradisebirds but could not take photos ourselves. So this is a borrowed photo

Messenger_creation_9CB9F528-EB4D-4B96-8664-ABFDB8E26A92 — Jan enjoys being in the middle of the jungle

Messenger_creation_26D4EADA-4F2C-48AE-BD17-1CD534C02D23 — The sunset wad just amazing

Messenger_creation_2A2C5E43-0C78-4E2C-9D37-4C1B51122083 — Me holding a cayman

Tredje dagen stannar jag kvar i hängmattan när Jan och Mike ger sig iväg på en ny vandring. Jag orkar inte gå runt med stora stövlar än en gång. Fötterna är trötta efter vandrandet och även jag. De ser många apor, en sengångare och ännu fler insekter. Jan är nöjd o glad när han kommer tillbaka.

On the third day, I stay in the hammock when Jan and Mike set off on another hike. I can’t bear to walk around in big boots again. My feet are tired after the hike and so am I. They see many monkeys, a sloth and even more insects. Jan is satisfied and happy when he returns.

Efter lunch ger vi oss iväg tillbaka mot Leticia. På vägen ser vi massor med Rosa Delfiner. De simmar inte i flock och leker i vattnet som de Delfiner vi ser i havet. Dessa är blinda då vattnet är så brunt och kommer upp endast korta stunder för att hämta luft. Delfinerna föds grå och blir mer och mer rosa ju äldre de blir. Idag är dessa Delfiner tyvärr utrotningshotade så det är extra roligt att få se dem. Trots flera försök lyckas ingen av oss fånga dem på bild.

After lunch we set off back towards Leticia. On the way we see lots of pink dolphins. They don’t swim in packs and play in the water like the Dolphins we see in the ocean. These are blind as the water is so brown and come up only for short moments to get air. The dolphins are born gray and become more and more pink as they get older. Today these Dolphins are unfortunately endangered so it is extra fun to see them. Despite several attempts, none of us manages to capture them in a picture.

Screenshot_20241026_112552_Google — A borrowed photo of the pink dolphin

Screenshot_20241026_112526_Google — And one more borrowed photo

Vi har en dag kvar i Leticia innan vi flyger tillbaka till Cartagena och vår båt Vilja imorgon. Då passar vi på att göra en utflykt till staden Santa Rosa i Peru. Det är en kort båttur tvärs över floden och sedan en tuctuc-färd på sandbankarna. Det är inga gränskontroller mellan Colombia, Peru och Brasilien här utan det är bara att åka över. Byn är liten och charmig. Vi promenerar runt lite och sätter oss sedan på en restaurang där vi dricker var sin Caiprinha och äter en riktigt god lunch. Sedan åker vi tillbaka till Colombia igen. Där stannar vi till och tittar på en ”fotbollslandskamp” mellan Peru och Colombia på gräset. Det är mycket publik och det ljublas för fullt

We have one day left in Leticia before flying back to Cartagena and our boat Vilja tomorrow. Then we take the opportunity to make an excursion to the city of Santa Rosa in Peru. It’s a short boat ride across the river and then a tuctuc ride on the sandbars. There are no border controls between Colombia, Peru and Brazil here, just go over. The village is small and charming. We walk around a bit and then sit down at a restaurant where we drink a Caiprinha each and eat a really good lunch. Then we go back to Colombia again. There we stop and watch a ”soccer international” between Peru and Colombia on the grass. There is a lot of audience and it is loved to the fullest

Messenger_creation_A1C4EE05-CBA0-4328-A2C4-FB42DF97347E — On the way over the small river to Peru

Messenger_creation_A3879957-409F-475A-BDAC-B45A3A964B36 — Now we are in Peru, but the land on the other side is Colombia

Messenger_creation_22D4548D-78CD-47E8-B2FD-302BA675DF58 — It’s hard for the tuctuc-driver in the sand.

Messenger_creation_AAA02E56-448E-48FF-8AFC-BC2C138ED709 — A small shop in Santa Rosa

Messenger_creation_FFD7A67E-4AB5-4AEB-B82A-D70C27CA8B19 — Another country on our list

Messenger_creation_A8777326-43E7-4477-AD64-DB4E5264EF50 — At least we could hug a fake
lama

Messenger_creation_4629A550-5155-4ED3-9CC6-6D83E09C0AD0 — The sign told is they have Caiprinhas – my favorit drink. We choosed one with lime and one with passionfruit

Messenger_creation_166FB65F-FA30-4E9F-B820-EED3081D3617 — We had a lovely lunch at a nice restaurant

Messenger_creation_42A36A37-0168-4CD9-B990-9CAE4016426A — Football between Peru and Colombia

Messenger_creation_C9B8D927-5921-4238-87C4-D315BB0E8DB1 — A lot of audience enjoyed the saturday event

Tillbaka på vårat rum utnyttjar vi boendets swimmingpool. Det känns jättelyxigt och härligt att få bada igen. Det har vi inte gjort sedan vi seglade på Cubas sydkust i våras.

Back in our room, we use the property’s swimming pool. It feels very luxurious and wonderful to be able to swim again. We haven’t done that since we sailed on the south coast of Cuba last spring.

Messenger_creation_6B0629C6-A154-4C6B-8BAF-BB6B8820CA2B — We had a lovely time in the swimmingpool after our daytrip to Santa Rosa in Peru

Imorgon flyger vi tillbaka till Cartagena. Nu väntar några veckor med proviantering och att iordningställa Vilja så vi kan segla mot San Blas i Panama.

Tomorrow we fly back to Cartagena. Now we wait a few weeks with provisions and preparing Vilja so we can sail towards San Blas in Panama.

Medellin and Guatapé

Medellin – en stad som verkligen kan ge kalla kårar längs med ryggen pga dess nutida blodiga historia! Här var, för inte så längesedan, den illegala kokainindustrins Mecka med våld och gangstervälde. Pablo Escobar styrde och ställde. Det lugnade sig runt år 2000 efter att en kartell sprängdes men återuppväcktes tyvärr igen. Och så sent som 2009 dödades minst nio personer om dagen och året efter, 2010, var Medellin skådeplats för Colombias kanske blodigaste drogkrig någonsin. Så för bara femton år sedan var detta en av världens farligaste städer. Speciellt området som kallas Comuna 13. Idag har det ordnat sig och området är i stället en stor turistmagnet. Hit är vi på väg just nu.

Medellin – a city that can really send chills down your spine due to its current bloody history! Here, not so long ago, was the Mecca of the illegal cocaine industry with violence and gangster rule. Pablo Escobar ruled and set. It calmed down around the year 2000 after a cartel was blown up but unfortunately resurfaced again. And as recently as 2009, at least nine people were killed a day, and the following year, in 2010, Medellin was the scene of perhaps Colombia’s bloodiest drug war ever. So just fifteen years ago, this was one of the world’s most dangerous cities. Especially the area known as Comuna 13. Today things have settled down and the area is instead a big tourist magnet. This is where we are heading right now.

I taxin på väg till Comuna 13 blir vi vittne till en mindre krock mellan två motorcyklar. Den ena föraren börjar sparka och slå på den andra som ligger ner mitt på gatan. Strax efter släpar han iväg honom i kläderna på gatan framför bilarna, som stoppat. Det ser brutalt ut. Som tur är griper en bilförare in och särar på dem. Och vår taxi kör vidare.

In the taxi on the way to Comuna 13, we witness a minor collision between two motorcycles. One driver starts kicking and hitting the other who is lying down in the middle of the street. Soon after, he drags him away in his clothes in the street in front of the cars, which have stopped. It looks brutal. Luckily, a car driver intervenes and separates them. And our taxi drives on.

Vår guide i Comuna 13 är Daniel ca 40 år. Han är född och uppvuxen här. Vi pratar om hans uppväxt och han får tårar i ögonen när han berättar om hur många av hans vänner som har blivit mördade under den blodiga tiden. Han är stark och har upplevt saker ingen borde ha upplevt. Daniel berättar också om de osynliga gränserna mellan de sex olika områdena här i Comuna 13. Trampade man över det minsta lilla blev man skjuten. Och på en liten yta som nu är en fotbollsplan skedde dödande av otaliga människor varje dag. Det är ofattbart och så tragiskt. Detta är en öppen plats dit väldigt många kan se från sina fönster i husen runt omkring. Tänk att se detta mördande dagligen. Vi promenerar bland graffitti, barer och souvenirbutiker. Guiden hälsar på släkt o vänner hela tiden. Graffittin, som ofta föreställer kvinnor, bär alla på en historia och guiden berättar utförligt. Det är mycket symbolik och det är väldigt intressant. Vi tar till oss och känner oss så privilegierade som vuxit upp och levt långt från detta våld och gangstervälde. Vilken fantastisk och givande dag! Vi åker ifrån Comuna 13 med många känslor i kroppen.

Our guide in Comuna 13 is Daniel, about 40 years old. He was born and raised here. We talk about his upbringing and he gets tears in his eyes when he tells us how many of his friends have been murdered during that bloody time. He is strong and has experienced things no one should have experienced. Daniel also talks about the invisible borders between the six different areas here in Comuna 13. If you stepped over the smallest thing, you were shot. And in a small area that is now a football field, countless people were killed every day. It is unimaginable and so tragic. This is an open place where many people can see from their windows in the houses around. Imagine seeing this killer daily. We walk among graffiti, bars and souvenir shops. The guide greets family and friends all the time. The graffiti, often depicting women, all carry a story and the guide explains in detail. There is a lot of symbolism and it is very interesting. We embrace and feel so privileged to have grown up and lived far from this violence and gangster rule. What a fantastic and rewarding day! We leave Comuna 13 with many emotions in our bodies.

More grafitti and colours

Dance of Comuna 13

A beautiful view

Vi stannar endast två nätter i Medellin och resan går sedan vidare. Denna gång till en mindre by som heter Guatapé som ligger öster om Medellin.

We stay only two nights in Medellin and then the journey continues. This time to a smaller village called Guatapé which is east of Medellin.

Guatapé, Åh vilken vacker o mysig by! Väldigt populär som utflyktsmål för Colombianska familjer. Här kommer vi trivas!

Guatape, Oh what a beautiful and cozy village! Very popular as an excursion destination for Colombian families. We will enjoy ourselves here!

Vi bor i en fantastisk lägenhet utsmyckad på traditionellt vis. Runt byn Guatapé är det ett sjösystem med ofantligt antal armar och fingrar. Vi tar oss inte ut på sjön utan prioriterar byns stora turistmagnet – stenen som växer sig hög mitt ute i ingenting. Den är ofantlig. Det är en monolit som syns på långt håll. Det går att klättra upp via 659 trappsteg vilket vi väljer att göra.

We live in a fantastic apartment decorated in a traditional way. Around the village of Guatapé, there is a lake system with an immense number of arms and fingers. We don’t go out on the lake, but prioritize the village’s big tourist magnet – the stone that grows tall in the middle of nowhere. It is immense. It is a monolith that can be seen from afar. It is possible to climb up via 659 steps, which we choose to do.

Vi går och går och trapporna tar aldrig slut. Från det att vi går av den lilla bussen är det 298 trappsteg plus långa branta sluttningar mellan flera av trappstegen. Och nu har vi endast kommit till foten av ”stenen”. En svart monolit som står helt ensam här i landskapet. Nu väntar ytterligare 659 trappsteg. Det är tungt, varmt o trångt. Många vill upp till toppen. O vi klarar det!

We walk and walk and the stairs never end. From the time we get off the small bus, there are 298 steps plus long steep slopes between several of the steps. And now we have only come to the foot of the ”stone”. A black monolith that stands completely alone here in the landscape. Now another 659 steps await. It is heavy, hot and crowded. Many want to get to the top. Oh, we can do it!

Utsikten är slående. Vi ser ut över en konstgjord sjö som slingrar sig mellan små kullar. Fingrarna på sjön är näst intill oräkneliga. Det är fantastiskt att ha kommit hit upp och få avnjuta den sagolika utsikten.

The view is striking. We look out over an artificial lake that winds between small hills. The fingers on the lake are almost innumerable. It is fantastic to have come up here and enjoy the fabulous view.

We made it! Now we can enjoy the view

Det är en ljuvlig solig eftermiddag. Vi har tagit ut stolar från rummet och sitter o njuter av rödvin o snacks på trottoaren utanför vårt boende. Colombianerna uppskattar vårt tilltag och hälsar på oss när de passerar. Buenas tardes, hola, buenas…..Vi får öva vår spanska. Tiden går och vi promenerar till centrum. Byn myllrar av folkliv o varenda stol på uteserveringarna är fulla. Detta är en plats dit de lokala älskar att vallfärda under helgerna. Vi köper var vår öl o kycklingspett på torget, sätter oss på en mur o njuter av folkvimlet. Det är underbart att få vara en del av det

It is a lovely sunny afternoon. We have taken chairs out of the room and are sitting and enjoying red wine and snacks on the sidewalk outside our accommodation. The Colombians appreciate our initiative and greet us as they pass. Buenas tardes, hola, buenas…..We get to practice our Spanish. Time passes and we walk to the center. The village teems with people’s life and every chair in the outdoor seating is full. This is a place where the locals love to make a pilgrimage during the weekends. We each buy our beer or chicken skewers in the square, sit on a wall and enjoy the crowd. It’s wonderful to be a part of it

Guatapé är en charmig by med fantastiska gränder. Färgerna är inte lika starka som i Salento men minst lika omfattande. Här har husen dessutom utsmyckningar i otaliga variationer. Det är utsökt och originellt på samma gång. Vi njuter här men imorgon åker vi vidare. Nu är det Amazonas som väntar.

Guatape is a charming village with fantastic alleys. The colors are not as strong as in Salento, but at least as extensive. Here, the houses also have decorations in countless variations. It is delicious and original at the same time. We are enjoying ourselves here, but tomorrow we will move on. Now it is the Amazon that awaits.

We have reached Salento

Sitter nu på vår lilla balkong till vårt väldigt speciella boende här i Salento. Sängen skall föreställa en gammal engelsk bil. Charmigt men ganska opraktiskt. Har rivit sönder klänningen två gånger på vassa kanter redan. Idag mår Jan inte bra utan ligger i sängen. Så jag får utforska staden själv och bara ta det lugnt.

Now sitting on our little balcony of our very special accommodation here in Salento. The bed should represent an old English car. Charming but quite impractical. Tore the dress twice on sharp edges already. Today Jan is not feeling well and is in bed. So I get to explore the city by myself and just take it easy.

Vilken underbar och charmig by! Jag vandrar runt i de smala gränderna. Upp och ner för branta backar. Serveringar och små boutiquer överallt, konstnärer som ställer ut sina verk och många av besökarna har med sig hundar i alla storlekar – från pytteliten knähund till hundar stora som lejon. På var sida av de smala vägarna finns låga hus i allsköns färger. Alla otroligt välskötta o med blomsterlådor under nästan varenda fönster. Det är färger vi aldrig skulle komma på att kombinera hemma i våra skandinaviska hus men oj, vad vackert det är. Vad sägs om rosa, gult o lime? Gult, lila o turkost? Orange, turkost o lime? Fantasin är oändlig o det är sååå vackert. Nedanför vår balkong spraymålar de dörrar idag. Färgen idag är gul eller snarare senapsgul. Vi får se vad det blir imorgon. Samtidigt vandrar trettiotals hästar förbi och en granne några hus bort ”skriksjunger” högt och ljudligt så det ekar mellan hus och bergskullar

What a wonderful and charming village! I wander around the narrow alleys. Up and down steep slopes. Restaurants and small boutiques everywhere, artists exhibiting their works and many of the visitors bring dogs of all sizes – from tiny lapdogs to dogs as big as lions. On each side of the narrow roads there are low houses in all kinds of colors. All incredibly well-kept and with flower boxes under almost every single window. These are colors we would never think of combining at home in ours scandinavian house but oh, how beautiful it is. How about pink, yellow or lime? Yellow, purple or turquoise? Orange, turquoise or lime? The imagination is endless and it is so beautiful. Below our balcony they spray paint doors today. The color today is yellow or rather mustard yellow. We’ll see what happens tomorrow. At the same time, thirty horses walk by and a neighbor a few houses away ”screams” loudly and loudly so that it echoes between houses and hills

Nu lyser en vacker regnbåge över de grönklädda kullarna som är vår utsikt. Vi är mitt i den värsta regnsäsongen men idag skiner solen och temperaturen är som en härlig svensk sommardag. Här är underbart att vara o om bara Jan blir pigg o frisk till imorgon så får även han insupa atmosfären och planen är att åka vi iväg på en utflykt mellan dalar och berg här i området. Kanske inte imorgon men nästa dag.

Now a beautiful rainbow shines over the green-clad hills that are our view. We are in the middle of the worst rainy season but today the sun is shining and the temperature is like a lovely Swedish summer day. It’s wonderful to be here, and if only Jan stays alert and healthy until tomorrow, he too can soak up the atmosphere, and the plan is to go on an excursion between valleys and mountains in this area. Maybe not tomorrow but the next day.

Jan har piggnat till men vi väljer att ta en lugn dag här i byn så Jan får se sig omkring och uppleva den lilla byn med dess färger. Det finns en utsiktsplats med 300 branta trappsteg upp. Vi blir rekommenderade en annan väg som går runt och väljer den. Väl uppe på berget har vi en fantastisk utsikt över byn Salento. Vi promenerar ner igen och njuter av den pittoreska byn. Det är skönt med en avkopplande och lugn dag. Men imorgon skall vi på utflykt

Jan has perked up but we choose to take a quiet day here in the village so Jan gets to look around and experience the small village with its colors. There is a viewpoint with 300 steep steps up. We are recommended another route that goes around and choose it. Once up on the mountain, we have a fantastic view of the village of Salento. We walk down again and enjoy the picturesque village. It’s nice to have a relaxing and quiet day. But tomorrow we are going on an excursion

Traditional music

Vi möter upp nu på morgonen för att bli hämtade av en jeep och en guide. Resan till La Carbonera kommer ta ca tre timmar. La Carbonera, även känd som Vaxpalmernas helgedom, är en dal som, enligt resebyrån, ganska nyligen öppnat upp för turister. Vi är endast tre jeepar på väg dit idag och det känns priviligierat att få uppleva en plats innan turismen når dit fullskaligt.

We meet up this morning to be picked up by a jeep and a guide. The journey to La Carbonera will take about three hours. La Carbonera, also known as the Sanctuary of the Wax Palms, is a valley that, according to the travel agency, has only recently opened up to tourists. We are only three jeeps on our way there today and it feels privileged to be able to experience a place before tourism reaches it in full scale.

Vi står på flaket på jeepen som kämpar sig upp på slingriga, skumpiga och oftast väldigt leriga vägar. Det är en smal väg kantad av gröna kullar, skog, palmer och kossor. På ena sidan vägen stupar det brant rakt ner – långt ner. Utan någon form av staket. Vi hisnar och det kittlar i benen när vi ser ner över stupet. På vägen upp stannar vi på ett flertal ställen för att insupa naturen, vyerna och den bedårande utsikten. Det är en fantastisk resa och framför oss väntar en dal full av Colombias nationalträd – Vaxpalmen, på latin Ceroxylon quindiuense. I Colombia växer det 289 olika palmer varav 47 av dem är endemiska.

We are standing on the back of the jeep which is struggling up winding, squishy and usually very muddy roads. It is a narrow road lined with green hills, forest, palm trees and cows. On one side of the road it drops steeply straight down – way down. Without any kind of fence. We gasp and our legs tingle when we look down over the cliff. On the way up, we stop at several places to soak up the nature, the views and the adorable view. It’s a fantastic journey and ahead of us awaits a valley full of Colombia’s national tree – the Wax Palm, in Latin Ceroxylon quindiuense. In Colombia, 289 different palm trees grow, of which 47 are endemic.

https://flic.kr/p/2qn5jCV

The clouds covers The mountains

Nu har jeepen stannat och vår vandring genom dalen påbörjas. Vi blir nästan helt stumma av hur vackert det är! De höga palmerna växer sig upp mot sjuttio meter höga rakt upp mot den blå himmelen. Vi böjer huvudena bakåt så långt så vi nästan trillar baklänges. Att lägga sig ner på gräset och titta upp är ett bra alternativ. Det är de högsta palmerna i hela världen. Den här Vaxpalmen är en av de endemiska och växer endast inom ett litet område här runt Salento i Colombia och vi får nu se mängder av dem. Några står ensamma och stoltserar medan andra växer i stora klungor. De växer endast på hög höjd och ofta omsluter molnen dem. Bladen är lite silvergrå och stammarna smala med årsringar. Enligt guiden är varje ring sex år och en palm kan bli upp till tvåhundra år gammal.

Now the jeep has stopped and our hike through the valley begins. We are almost speechless by how beautiful it is! The tall palm trees grow up to seventy meters high straight up towards the blue sky. We bend our heads back so far that we almost fall backwards. Lying down on the grass and looking up is a good alternative. They are the tallest palm trees in the entire world. This Wax Palm is one of the endemics and only grows in a small area here around Salento in Colombia and we now get to see lots of them. Some stand alone and boast, while others grow in large clusters. They only grow at high altitudes and often the clouds envelop them. The leaves are a little silver gray and the stems are slender with annual rings. According to the guide, each ring is six years old and a palm tree can live up to two hundred years.

https://flic.kr/p/2qn6p6H

Det är fantastiskt att vandra runt i det mjuka gräset och omringas av dessa ståtliga palmer. Och att se oändliga palmer så långt ögat kan nå. Mäktig känsla.

It’s amazing to walk around in the soft grass and surrounded by these stately palm trees. And seeing endless palm trees as far as the eye can see. Powerful feeling.

Varje träd sägs kunna, efter att det fällts, ge över elva liter vax. Denna vax användes till att göra ljus. Som i sin tur användes för offer till gudar och helgon. Åtminstone gjordes detta långt bak i tiden.

Each tree is said to be able, after felling, to yield over eleven liters of wax. This wax was used to make candles. Which in turn were used for offerings to gods and saints. At least this was done way back in the day.

Vår vandring lider, efter ca 1 timma, mot sitt slut. För att kunna hämtas upp av jeepen, på ett speciellt ställe, tar guiden med oss ”off the beaten track” och vi får hasa oss neråt minst femhundra meter på stupbranta sluttningar. Vi har iofs inte sett en enda annan turist sedan vi började vår vandring. Men troligen har ingen gått/hasat sig denna stupbranta väg tidigare.

After about 1 hour, our hike comes to an end. In order to be picked up by the jeep, in a special place, the guide takes us ”off the beaten track” and we have to rush down at least five hundred meters on precipitous slopes. We haven’t even seen a single other tourist since we started our hike. But probably no one has walked/rushed this precipitous path before.

Vi har tur, hela dagen under vandringen skiner solen och himmeln är klarblå. Nu när vi når vårt mål öppnar sig himmelen och regnet börjar ösa ner. Vi har en tre timmars jeeptur tillbaka till Salento och vårat rum. Det blir en riktigt regnig tur hemåt. Regnet smattrar på taket av jeepen, vägen är som en fors av lervatten och lera och blixt och åska är alldeles ovanför oss. Vi är otroligt glada att vi sitter under tak och inte på en motorcykel eller en ATV ( en fyrhjulig motorcykel) som några andra som vi möter. Väl tillbaka i byn slutar det, som tur är att regna!

We are lucky, all day during the hike the sun shines and the sky is clear blue. Now as we reach our destination the heavens open and the rain begins to pour down. We have a three hour jeep ride back to Salento and our room. It will be a really rainy ride home. The rain patters on the roof of the jeep, the road is like a torrent of muddy water and mud and lightning and thunder are right above us. We are incredibly happy that we are sitting under a roof and not on a motorcycle or an ATV (a four-wheeled motorcycle) like some others we meet. Once back in the village it stops, luckily raining!

Hela dagen har varit en fantastisk upplevelse. Den storslagna naturen, de fantastiska vyerna, vaxpalmerna och avslutningen med störtregnet och åskvädret.

The whole day has been a fantastic experience. The magnificent nature, the fantastic views, the wax palms and the ending with the torrential rain and thunderstorm.

Efter de avkopplande och vackra dagarna i Salento väntar nya äventyr. I morgon tar vi bussen till Colombias näst största stad Medellin. Som har en våldsam historia.

After the relaxing and beautiful days in Salento, new adventures await. Tomorrow we take the bus to Colombia’s second largest city, Medellin. Which has a violent history.

Inland Colombia to Bogotá

Äntigen har vi kommit iväg inåt land för att utforska Colombia och Sydamerika. En dröm ända sedan tonåren.

At last we have gone inland to explore Colombia and South America. A dream since adolescence.

Idag flyger vi söderut och in över den stora kontinenten Sydamerika. Första målet är huvudstaden i Colombia, Bogotá. En stor stad på nästan 2700 meters höjd med nästan lika många invånare som hela Sverige. Den största stad vi besökt hittills sedan vi lämnade Sverige.

Today we fly south and over the great continent of South America. The first destination is the capital of Colombia, Bogotá. A large city at an altitude of almost 2700 meters with almost as many inhabitants as the whole of Sweden. The biggest city we have visited so far since we left Sweden.

Screenshot_20241007_175819_Google — Southamerica. Vilja is on the blue spot up on the northern coast. And we are just exploring the red area

Vi fick precis besked att flyget är försenat med ca tre timmar. Här sitter vi i den kokheta värmen med våra ryggsäckar och skulle precis ta en taxi. Vi funderar lite o bestämmer oss för att vänta en timme. Tiden går fort och vi åker äntligen iväg mot flygplatsen. En del stressade tankar kommer – Tänk om planet ändå går i tid? Borde vi åkt ut till avsatt tid ändå? Väl framme på flygplatsen, efter att ha blivit lurade av vår taxichaufför som tog dubbelt betalt, inser vi att vi är ute i väldigt god tid.

We just got word that the flight is delayed by about three hours. Here we sit in the boiling heat with our backpacks and were about to take a taxi. We think a bit and decide to wait an hour. Time flies and we finally leave for the airport. Some stressed thoughts come – What if the plane is still on time? Should we have left at the appointed time anyway? Once at the airport, after being cheated by our taxi driver who charged double, we realize that we are out in very good time.

We are flying with Jetsmart from Cartagena to Bogotá

Flygresan går fort och vi får bagaget nästan med detsamma. En taxi tar oss till vårt rum där vi installerar oss. Sedan blir det en promenad i kvarteret. Vi klär på oss alla varma kläder vi har men fryser ändå. Här är isande kallt. Runt åtta grader. Det är tre år sedan vi kände sådan kyla sist så kropparna är inte vana. Även om vi är förberedda så blir det en chock. Våra varma kläder är ju dessutom begränsade då de är långt undanstuvade sedan vi lämnade Europa. Det blir ett mishmash av kläder, lager på lager o med sandaler på fötterna. Haha – hade nog aldrig gått klädd så i Sverige 😆

The flight goes quickly and we get the luggage almost immediately. A taxi takes us to our room where we settle in. Then there will be a walk in the neighborhood. We put on all the warm clothes we have but are still cold. It’s freezing cold here. Around eight degrees. It has been three years since we last felt such cold, so the bodies are not used to it. Even if we are prepared, it will be a shock. Our warm clothes are also limited as they have been put away for a long time since we left Europe. It will be a mishmash of clothes, layer upon layer and with sandals on the feet. Haha – probably would never have gone dressed like that in Sweden 😆

Det vimlar av folk på gatorna. Mest unga nu kvällstid. Det är minst ett universitet i närheten och troligen är dessa kvarter, det historiska Candelaria, populärt speciellt bland den yngre befolkningen.

The streets are teeming with people. Most young now in the evening. There is at least one university nearby and probably this neighborhood, the historic Candelaria, is popular especially among the younger population.

Första hela dagen i Bogota och vi bestämmer oss för att vara kulturella. Första stoppet blir Museo del Oro – guldmuseumet. Jan går in gratis som pensionär. Det ena rummet efter det andra är fullt med fantastiska guldföremål. Här finns över 34.000 vackra guldföremål, flest utställda, på samma plats,i hela världen. Men nu är vi ju också i den del av världen som gick under namnet El Dorado. En mytologiska utopi som är fylld av rikedomar och guld. Myten uppstod av spanjorerna på 1500-talet. Den fick otaliga lycksökare ut på expeditioner då de fantiserade om guld och drömmde om oändlig rikedom. Det är en fantastisk utställning och vi får bl a se en film där vi lär oss hur de utformade föremålen med hjälp av bivax och lera. Så intressant! Förutom alla otroliga guldföremål finns även utställt underbara och lekfulla lergods, brons och andra föremål. De flesta med en funktion som t ex skålar, för offergåvor, sköldar, utsmyckning eller krukor. Vi vandrar länge mellan montrar och rum och njuter av det vi ser.

First full day in Bogota and we decide to be cultural. The first stop will be the Museo del Oro – the gold museum. Jan enters for free as a pensioner. One room after another is full of fantastic gold objects. Here there are over 34,000 beautiful gold objects, the most exhibited, in the same place, in the whole world. But now we are also in the part of the world that went by the name of El Dorado. A mythological utopia that is filled with riches and gold. The myth was originated by the Spanish in the 16th century. It sent countless fortune seekers on expeditions as they fantasized about gold and dreamed of endless wealth. It’s a fantastic exhibition and we get to see a film where we learn how they designed the objects using beeswax and clay. So interesting! In addition to all the incredible gold objects, wonderful and playful earthenware, bronze and other objects are also on display. Most with a function such as bowls, for offerings, shields, decoration or pots. We wander for a long time between stands and rooms and enjoy what we see.

Därefter tar vi oss via gågator till Plaza Bolívar, huvudtorget i Bogotá. Här myllrar det av folk, försäljare, lamor, matvagnar, konstnärer och duvor. Mitt på torget står en staty av Simon Bolívar, den sydamerikanska general som befriade flera länder i Sydamerika från Spanien. Han ses nästan som ett helgon här.

Next, we take pedestrian streets to Plaza Bolívar, the main square of Bogotá. Here it teems with people, vendors, llamas, food carts, artists and pigeons. In the middle of the square stands a statue of Simon Bolívar, the South American general who liberated several countries in South America from Spain. He is almost seen as a saint here.

Nästa stopp blir ett konstcentrum med huvudsakligen konst av den colombianska konstnären Fernando Botero. Namnet är kanske inte så känt för alla men hans konst känner många igen. Lite runda figurer, både människor, djur o frukter. En formidabel utställning med otroliga konstverk. I ett rum finns en tillfällig utställning med osannolika guldföremål. Detta rum var extra starkt bevakat med dörrar som i stora bankvalv.

The next stop will be an art center with mainly art by Colombian artist Fernando Botero. The name may not be so familiar to everyone, but many recognize his art. Slightly round figures, both people, animals and fruits. A formidable exhibition with incredible works of art. In one room there is a temporary exhibition of unlikely gold objects. This room was extra heavily guarded with doors like in large bank vaults.

Mellan dessa stopp har vi vandrat runt i kvarteren, lyssnat på härliga sydamerikanska sånger av liveartister, ätit empenadas, tagit en öl på en parkbänk och insupit känslan av att vara här. Regnet kommer plötsligt och vi söker skydd först under ett träd och sedan under tak. Våra regnkläder ligger kvar på rummet. Försäljare med paraplyer och regncapar gör bra affärer.

Between these stops, we’ve walked around the neighborhoods, listened to lovely South American songs by live artists, ate empenadas, had a beer on a park bench and soaked up the feeling of being here. The rain comes suddenly and we seek shelter first under a tree and then under a roof. Our rain clothes are left in the room. Vendors with umbrellas and raincoats do good business.

lovely atmosphere with music on the street

Snart skall vi äta middag men vi stannar först till på en enkel bar. Musiken strömmar ut ur högtalarna. Vi tar var vår öl och njuter av atmosfären. Mitt emot oss sitter två män som dricker något vi blir nyfikna på. Vi beställer var vår Chelada, det som männen dricker, som ursprungligen kommer från Mexico. Det är en öldrink gjord på öl, färskpressad limejuice och på glaskanten är det en ring av salt och chilli. Jättegott! Tiden går och vi känner oss trötta. På väg tillbaka till rummet köper vi med oss gatumat – kebab och choritzo. Den äter vi sedan på vårat rum.

Soon we will have dinner, but first we stop at a simple bar. The music pours out of the speakers. We each take our beer and enjoy the atmosphere. Opposite us are two men who are drinking something we are curious about. We each order our Chelada, what the men drink, which originally comes from Mexico. It is a beer drink made from beer, freshly squeezed lime juice and on the rim of the glass is a ring of salt and chilli. Yummy! Time passes and we feel tired. On the way back to the room, we buy street food with us – kebabs and choritzo. We then eat it in our room.

Vi sitter nu på rummet i stadsdelen Candelaria här i Bogotá. Det är mörkt ute och vi är trötta efter en hel dags promenerande och utforskande av denna stora stad med över åtta miljoner invånare. Genom fönstren hörs ljudet av musik långt borta. Candelaria är en mylrande stadsdel full av folkliv, försäljare, restauranger, konstnärer och kultur. Tyvärr också en hel del tiggare och även bostadslösa som sover där de hittar tak över huvudet för att inte bli blöta när det regnar. Vilket tragiskt liv de lever. På natten går temperaturen ute ner till mellan fem och tio grader så det gäller att ha värmande kläder. Det enda som saknas här är uteserveringar. Vi har fortfarande inte lyckats hitta någon. Delvis beror det kanske på att det är kallt och att det regnar en hel del….men samma sak gäller ju i Sverige.

We are now sitting in the room in the Candelaria district here in Bogotá. It is dark outside and we are tired after a whole day of walking and exploring this big city with over eight million inhabitants. Through the windows, the sound of music can be heard far away. Candelaria is a bustling neighborhood full of folk life, vendors, restaurants, artists and culture. Unfortunately, also a lot of beggars and also the homeless who sleep where they find a roof over their heads so as not to get wet when it rains. What a tragic life they live. At night, the temperature outside drops to between five and ten degrees, so it is important to have warm clothes. The only thing missing here is outdoor seating. We still haven’t managed to find anyone. Partly it may be due to the fact that it is cold and that it rains a lot….but the same thing applies in Sweden.

Dag två i Bogotá. Idag har vi bestämt oss för att gå upp till kyrkan uppe på berget Montserrate, en del av Anderna. Detta berg är sedan länge ett känt pilgrimsmål. Vi vandrar, ca 600 meter på gator innan vi kommer till kön för linbanan upp. Det är hisnande att åka upp till nästan 3200 meters höjd över havet. Men oj vad vackert det är! Och vilken utsikt! En kvinna ställer sig på muren och det ilar genom hela kroppen att se det. Vi pratar sedan med henne – en kvinna från Bolivia som pratar svenska!

Day two in Bogotá. Today we have decided to go up to the church on top of the mountain Montserrate, part of the Andes. This mountain has long been a famous pilgrimage destination. We walk, about 600 meters on streets before we get to the line for the cable car up. It is breathtaking to ride up to almost 3,200 meters above sea level. But oh how beautiful it is! And what a view! A woman stands on the wall and seeing it rushes through her whole body. We then talk to her – a woman from Bolivia who speaks Swedish!

Bogotá is really big with more than 8 miljon people living here

Måste också påpeka att vi är på hög höjd nu. Och det märks när vi promenerar. Jag vet att jag har dålig kondition…men såhär dålig? Att gå tvåhundra meter, även nedåt, gör att jag fullständigt tappar andan. Jan klarar sig lite bättre men även han märker av höjden. Vi är trots allt på 2700 meters höjd i staden Bogotá.

Also have to point out that we are at high altitude now. And it is noticeable when we walk. I know I’m in bad shape…but this bad? Walking two hundred meters, even downhill, makes me completely out of breath. Jan copes a little better, but he also notices the height. After all, we are at an altitude of 2,700 meters in the city of Bogotá.

Vi lämnar tidigt på morgonen nästa dag för bussresan till Salento. Första sträckan, till Armenia, skall ta allt från åtta timmar och uppåt. Busstationen i Bogotá är enorm men vi får bra hjälp att hitta. Väl på bussen tar det ca 1 1/2 timme att komma ut från staden Bogotá

We leave early in the morning the next day for the bus trip to Salento. The first leg, to Armenia, will take anything from eight hours or more. The bus station in Bogotá is huge but we get good help to find. Once on the bus, it takes about 1 1/2 hours to get out of the city of Bogotá

Towards Salento — A graveyard for motorbike and cars

Resan går sedan genom natur med odlingar, betande kor, kaffeplantage, betesmark. Höga berg o djupa dalar. Vädret växlar mellan strålande sol och fullkomligt skyfall. Det är till stora delar av vägen mycket vägarbete så ibland blir det långa köer men det går ändå smidigt.

The journey then goes through nature with plantations, grazing cows, coffee plantations, pastures. High mountains and deep valleys. The weather alternates between bright sun and really big downpour. There is a lot of road work on large parts of the road, so sometimes there are long queues, but it still runs smoothly.

It’s heavy rain

Vi kör på kraftigt slingrande serpentinvägar som klättrar högre och högre. Vägen är kantad av bambu som reser sig över 40 meter hög. På den branta sidan ner mot dalen klättrar hus byggda på pelare som klamrar sig fast liksom svävandes över floden långt långt där nere. Omgivningen lyser mestadels i gröna skiftande nyanser av bananplantor, bambu, eukalyptus o palmer men bryts av med färgsprakande bougainvilla och blommande träd i gult, orange, rött och lila över den varierande gröna markvegetationen.

We drive on heavily winding serpentine roads that climb higher and higher. The road is lined with bamboo that rises over 40 meters high. On the steep side down towards the valley climb houses built on pillars clinging as if floating above the river far far below. The surroundings mostly shine in green changing shades of banana plants, bamboo, eucalyptus and palm trees but are interrupted by colorful bougainvillea and flowering trees in yellow, orange, red and purple over the varying green ground vegetation.

När vi klättrat långsamt uppåt i ett par timmar kommer vi upp bland molnen. Den vackra utsikten är utbytt mot en gråvit massa som omfamnar oss med sin fuktighet och vattnet rinner ner längs fönsterrutorna.

After climbing slowly upwards for a couple of hours, we come up among the clouds. The beautiful view is replaced by a grey-white mass that embraces us with its humidity and the water runs down the window panes.

Bussresan tar oss, efter nästan nio timmar, till staden Armenia. Där kliver vi snabbt på nästa buss och resan är mindre än en timma till vårt mål Salento. Vi är trötta när vi kommer fram. Checkar in på vårt väldigt enkla rum och går ut på torget o dess sidogator för att äta middag. Äntligen får vi äta fisk! Röding i vitlök smakar underbart och efter en kort promenad i den lilla byn ger Salento redan mersmak. Men vi är utmattade efter tolv timmars resa o går tidigt till sängs.

The bus journey takes us, after almost nine hours, to the city of Armenia. There we quickly get on the next bus and the journey is less than an hour to our destination Salento. We are tired when we arrive. Checks into our very simple room and goes out to the square and its side streets to have dinner. Finally we get to eat fish! Chard in garlic tastes wonderful and after a short walk in the small village Salento already gives more taste. But we are exhausted after twelve hours of travel and go to bed early.

Mer om våra fortsatta äventyr i nästa inlägg

More about our continued adventures in the next post

Leaving Sweden

Tillbaka i Cartagena och Colombia. Det är underbart att vara här i denna färgstarka, livliga och underbara stad. Mer om det nedan. Nu vill jag först skriva om tiden sedan senaste inlägget.

Back in Cartagena and Colombia. It is wonderful to be here in this colourful, lively and wonderful city. More on that below. Now I first want to write about the time since the last post.

Kailani är uppe på land. Tömd på nästan allt ombord och nedstängd för en längre tid. Jan har byggt en ställning för presenningen och nu är hon täckt och skyddad för både sol, regn och snö. De två lagerutrymmen vi har i Lysekil är fullproppade ända fram till dörrarna. Bilen är också rengjord, avställd och parkerad för en längre tid. Den har varit dyr i sommar. Först årsservice därefter byte av bromsklossar och bromsskivor och då upptäcktes även att de två framdäcken behövde bytas. Usch, Vilka sura pengar att lägga ut. Men, men, bilen är nödvändig att ha både till jobbet och till båten. Så det är bara att bita i det sura äpplet.

Kailani is on the hard. Empty of almost everything on board and shut down for a long time. Jan has built a stand for the tarpaulin and now she is covered and protected from both sun, rain and snow. The two warehouses we have in Lysekil are packed right up to the doors. The car is also cleaned, set aside and parked for a longer period of time. It has been expensive this summer. First annual service then replacement of brake pads and brake discs and then it was also discovered that the two front tires needed to be replaced. Ugh, what sour money to spend. But, but, the car is necessary both for work and for the boat. So it’s just a matter of biting the sour apple.

Leaving Sweden 2024 — Kailani leave the ocean and are going on the hard for a long time

Innan vi flög hit till Cartagena var jag två veckor i Thailand. Helt underbara veckor även om det regnade i stort sett hela tiden. Jag stannade ett dygn i Bangkok och njöt av myllret, maten, marknader och det härliga folkvimlet. Nästa dag bar det av till Koh Lanta där jag känner mig som hemma.

Before we flew here to Cartagena, I spent two weeks in Thailand. Absolutely wonderful weeks even though it rained pretty much the whole time. I stayed a day in Bangkok and enjoyed the hustle and bustle, the food, the markets and the wonderful crowds. The next day it was off to Koh Lanta where I feel at home.

Leaving Sweden — Luxury flight. It was only half full so I got four seats on my own

Lanta ❤️ Här har jag bott hela vinterhalvåret i fem år. Tobias gick i skola här från 2 till 6 klass. Vi har lärt känna ön och många av dess invånare. Vi har sett ön förändras och utvecklas. Det mesta på gott men en del på ont. När vi först kom hit fanns knappt några belagda vägar utan endast lervägar av röd lera. Allt stängdes ner på lågsäsongen, både hotell och restauranger, det var endast ett fåtal turister utanför högsäsong, endast ett fåtal hotell, knappt någon trafik mm mm. Nu är det en bred väg som håller på att byggas, mängder med resorter, restauranger och flera husområden där expats köpt hus. Men det är fortfarande autentiska och härliga Lanta. Själen finns kvar. Lika vänliga människor, lika god mat om inte ännu bättre och känslan av Thailand på thailändarnas villkor är stor.

Lanta ❤️ I have lived here all winter for five years. Tobias went to school here from 2nd to 6th grade. We have gotten to know the island and many of its inhabitants. We have seen the island change and develop. Mostly good but some bad. When we first got here there were hardly any paved roads, only dirt roads made of red clay. Everything was closed down in the low season, both hotels and restaurants, there were only a few tourists outside the high season, only a few hotels, hardly any traffic, etc. Now it is a wide road that is being built, lots of resorts, restaurants and several housing estates where expats have bought houses. But it is still authentic and lovely Lanta. The soul remains. Just as friendly people, just as good food if not even better and the feeling of Thailand on the Thais’ terms is great.

Jag hade två fantastiska veckor med många möten med vänner, härliga och livfulla kvällar ute, möten med många nya bekanta och jag njöt av god mat. Detta är ett land jag tagit till mitt hjärta med dess härliga och vänliga människor, fantastiskt goda mat och vackra natur. Tiden gick allt för fort och det kändes jobbigt att lämna.

I had two fantastic weeks with many meetings with friends, lovely and lively evenings out, meetings with many new acquaintances and I enjoyed good food. This is a country I have taken to my heart with its lovely and friendly people, amazingly good food and beautiful nature. Time passed all too quickly and it felt hard to leave.

Men, nya äventyr väntar!

Tillbaka i Sverige behövde allt vårt bagage packas, vägas och mätas. Min väska från Thailand kom inte med mitt flyg hem och där i fanns en massa saker vi skulle ha med oss. Vi la tid på att köpa mat och godis som är svårt att få tag på i Karibien och Colombia. Och en massa praktiska saker som är billigare o framförallt lättare att få tag på har inhandlats under sommaren. Allt som allt hade vi sex stora väskor med oss på flyget. Plus fyra handbagage. Kvällen innan vi skulle flyga fick jag telefonsamtal att min väska från Thailand hade kommit. Då hade vi redan packat färdigt o varje väska vägde tjugotre kilo så vi hade inte plats för mer. Så flygbolaget från Thailands-resan skickade väskan till Cartagena. Vid vår incheckning såg vi min väska på bagagebandet alldeles framför våra väskor.

But, new adventures await!

Back in Sweden, all our luggage had to be packed, weighed and measured. My bag from Thailand didn’t come with my flight home and there were a lot of things in there that we were supposed to take with us. We spent time buying food and sweets that are hard to come by in the Caribbean and Colombia. And a lot of practical things that are cheaper and above all easier to get hold of have been purchased during the summer. All in all, we had six large bags with us on the flight. Plus four pieces of hand luggage. The night before we were to fly, I received a phone call that my bag from Thailand had arrived. By then we had already finished packing and each bag weighed twenty-three kilos, so we had no room for more. So the airline from the Thailand trip sent the bag to Cartagena. When we checked in, we saw my bag on the baggage belt right in front of our bags.

Resan gick smidigt men tullen i Cartagena var väldigt intresserade av våra, nu sju, väskor. Vi slapp igenom till sist och tog en taxi till rummet vi hade hyrt de första tre nätterna.

The trip went smoothly but the customs in Cartagena were very interested in our, now seven, bags. We finally got through and took a taxi to the room we had rented for the first three nights.

Här lever vi mitt i ett kaos av allt vårt bagage som skall sorteras och placeras på rätt ställe, vi tvättar kläder, sorterar i stuvutrymmen, sätter upp segel, pumpar jollen, lagar mat, sorterar ännu mer och ser över vad som behöver köpas in. Allt detta i en otrolig hetta. Som tur är har vi AC inne i båten nu när vi ligger vid kaj. Vet inte hur vi hade stått ut annars. Ute på däck och i sittbrunnen rinner svetten av oss. Det svider i ögonen av svettdropparna som kommer dit och står vi stilla någon minut blir det en blöt pöl på golvet av allt svett. Värmen här är obeskrivlig. Att gå 100 meter är nästan omöjligt utan att förgås av hettan. Och de värmeutslag jag brottades med nästan hela förra säsongen, ombord på Vilja, är tillbaka och kliar.

Here we live in the middle of a chaos of all our luggage that must be sorted and placed in the right place, we wash clothes, sort in stowage spaces, set up sails, pump the dinghy, cook, sort even more and check what needs to be bought in. All this in incredible heat. Luckily we have AC inside the boat now that we are at the dock. Don’t know how we would have coped otherwise. Out on deck and in the cockpit, the sweat pours off us. The eyes sting from the drops of sweat that get there and if we stand still for a minute there is a wet puddle on the floor from all the sweat. The heat here is indescribable. Walking 100 meters is almost impossible without perishing from the heat. And the heat rash I struggled with almost all of last season, aboard Vilja, is back and itchy.

Att Vilja legat stilla länge syns på skrovet vid vattenbrynet och under vattnet. Vi har en hel musselodling där och längre ner fullt av havstulpaner. Jan har jobbat en del med att skrapa men nu har vi en colombian som har skrapat i ca tre timmar. Han säger att det är stark påväxt och rekommenderar oss att låta skrapa båten var tredje vecka. Vilket nog kan vara klokt. Annars kommer det knappt kunna gå att segla båten. Skall vi dessutom till Galapagos så måste båten vara helt ren undertill.

That Vilja lay still for a long time can be seen on the hull at the water’s edge and under the water. We have a whole mussel farm there and further down full of barnacles. Jan has worked a bit with scratching but now we have a Colombian who has been scratching for about three hours. He says that there is a strong build-up and recommends us to have the boat scraped every three weeks. Which might be wise. Otherwise, it will hardly be possible to sail the boat. If we are also going to the Galapagos, the boat must be completely clean underneath.

Ett par kvällar har vi varit inne i den gamla stadsdelen, Getsemani. Här sprudlar det av liv och rörelse. Husen är från kolonialtiden och är låga och färgglada men strax bredvid höjer sig lyxhotelletens skyskrapor. Barerna lockar med billiga drinkar och det är trångt mellan alla törstiga och glada människor. Mellan barerna syns små butiker som säljer färgstarka souvenirer och målningar och på gatorna trängs vagnar med frukt och grönsaker, kycklingspett och annan streetfood. På gator och torg dansas det som om vi vore på karneval varenda dag året runt. Det är flera dansgrupper som löser av varandra med olika danser. Den ena mycket energisk och afrikainspirerad och den andra där mannen visar sin tillbedjan till vackra kvinnor. Vilken glädje alla utstrålar! Vilken färgprakt! Och vilket enastående folkliv! Vi fullkomligt älskar att vara här!

A couple of evenings we have been in the old part of town, Getsemani. Here it is bursting with life and movement. The houses are from the colonial era and are low and colorful, but right next to them rise the skyscrapers of the luxury hotel. The bars attract with cheap drinks and it is crowded between all the thirsty and happy people. Between the bars you can see small shops selling colorful souvenirs and paintings and the streets are crowded with carts with fruit and vegetables, chicken skewers and other street food. In the streets and squares there is dancing as if we were at a carnival every single day all year round. There are several dance groups that solve each other with different dances. One very energetic and African-inspired and the other where the man shows his adoration for beautiful women. What joy everyone radiates! What a gorgeous color! And what an outstanding folk life! We absolutely love being here!

Om ett par dagar skall vi resa och utforska inlandet Colombia. Det ser vi verkligen fram emot. Vi hoppas få se bl a Bogotá, Medellin, Amazonas, jungel, höga palmer och färgsprakande folkliv. Vi får ta med varma kläder för Bogotá ligger på över 2600 meters höjd. Vilket äventyr som väntar oss!

In a couple of days we will travel and explore the interior of Colombia. We are really looking forward to that. We hope to see, among other things, Bogotá, Medellin, the Amazon, jungles, tall palm trees and colorful folk life. We must bring warm clothes because Bogotá is at an altitude of over 2,600 meters. What an adventure awaits us!

Back in Sweden

Åh vad jag njuter här i vackra Bohuslän. Jag sitter i min båt, Kailani, ute bland öarna med den vackra röda graniten som är så speciell för denna delen av kusten. Säsongen här lider mot sitt slut och det är knappast en båt ute. För två till tre veckor sedan var här kaos med alla båtar som letade natthamn ute bland klipporna. Nu är det bara att välja och vraka bland de vackraste och mest skyddade och lätt åtkomliga platserna. Här ute på Skarvesäter har jag legat några dagar. Solen har skinit nästan hela tiden men det har blåst en hel del. Speciellt på natten då det varit mer än 18 meter per sekund som mest. Men jag ligger tryggt här även om det är längst ut i havsbandet. Platsen är väl skyddad med sina många fasta dubbar som Kryssarklubben har fäst i bergen.

Oh how I’m enjoying myself here in beautiful Bohuslän. I am sitting in my boat, Kailani, out among the islands with the beautiful red granite that is so special to this part of the coast. The season here is coming to an end and there is hardly a boat out. Two to three weeks ago it was chaos here with all the boats looking for a night port out among the rocks. Now it’s just a matter of picking and choosing among the most beautiful and most protected and easily accessible places. Out here at Skarvesäter, I have been lying for a few days. The sun has been shining almost all the time, but it has been quite windy. Especially at night when it was more than 18 meters per second at most. But I’m safe here, even if it’s at the far end of the ocean strip. The site is well protected with its many fixed studs that the Cruiser’s Club has attached to the mountains

Båtsommar 2024 — Kailani is getting in to the water

Varje dag åker jag ut med jollen och dörjer makrill. Det blir napp varje dag av detta havets guld. Det är inte mycket som smakar lika gott som nyrökt eller nygrillad helt färsk makrill här ute på klipporna. Vilken lyx att få ha tillgång till detta

Every day I go out with the dinghy and catch mackerel. This gold of the sea is lickt every day. There is not much that tastes as good as freshly smoked or freshly grilled mackerel out here on the rocks. What a luxury to have access to this

Vi har varit i Sverige i snart två månader nu sedan vi lämnade Cartagena och livet ombord på Vilja. Det är mysigt att komma hem till Sverige några månader och träffa vänner och familj, segla i Bohuslän, handla saker till Vilja, ta vaccinationer och göra läkarundersökningar och självklart jobba.

We have been in Sweden for almost two months now since we left Cartagena and life aboard Vilja. It’s nice to come home to Sweden for a few months and see friends and family, sail in Bohuslän, shop for things in Vilja, get vaccinations and do medical examinations and, of course, work.

Jag har bland annat varit i Eskilstuna och hälsat på Tobias och Sandra. Det var såååå underbart att träffa båda två och se var de skall bo nu ett tag framöver.

I have among other things been to Eskilstuna and visited Tobias and Sandra. It was sooooo wonderful to meet both of them and see where they will be living for a while to come.

Jag har jobbat mycket ända sedan vi kom hem till Sverige. Och det har varit jättekul! Älskar min arbetsplats där jag arbetade 17 år innan jag sa upp mig förra året. Så det är perfekt att komma in som timvikarie nu när jag är hemma. Det blev ett stort kramkalas de första dagarna när jag fick återse gamla kollegor och även några boende som jag träffat tidigare. Det gick lätt att komma in i alla arbetsuppgifter och det kändes som om jag aldrig varit utanför Sverige. Förhoppningsvis blir det ett arbetspass till innan jag flyger vidare.

I have been working a lot since we came home to Sweden. And it’s been great fun! Love my workplace where I worked for 17 years before resigning last year. So it’s perfect to come in as an hourly substitute now that I’m at home. There was a big hug party the first few days when I got to see old colleagues and also some residents I had met before. It was easy to get into all tasks and it felt as if I had never been outside of Sweden. Hopefully there will be one more shift before I fly on.

Eftersom jag jobbar dygnspass blir det en del lediga dagar däremellan. Alla dessa har använts till att åka ut med båten till Gåsöskärgården som ligger aldeles utanför hemmahamnen i Källviken.

Since I work 24-hour shifts, there will be some days off in between. All of these have been used to go out by boat to Gåsöskärgården, which is completely outside the home port in Källviken.

Det har varit en rad av sociala möten med vänner från fb-gruppen Mingel & Båtliv. Jättekul med alla möten! Vi har njutit med våra vänner och legat på några av mina pärlor i Gåsöskärgården. En underbar väninna, Gigi, som kommer till mig varje år har också hunnit komma hit. Ett dygn hade vi en mycket lyckad och vacker stjärnankring. Om jag inte tar fel så var vi tolv båtar. Blandad storlek och självklart var även två motorbåtar välkomna. Stjärnankringen blev uppmärksammad av en lokal tidning så den fick publicitet och jättemånga likes.

There have been a series of social meetings with friends from the fb group Mingel & Båtliv. Great fun with all the meetings! We have enjoyed with our friends and lay on some of my pearls in the Gåsö archipelago. A wonderful friend, Gigi, who comes to me every year, has also managed to come here. For a day we had a very successful and beautiful star anchoring. If I’m not mistaken, we were twelve boats. Mixed sizes and of course two motorboats were also welcome. The star anchor was noticed by a local newspaper so it got publicity and lots of likes.

Apropå det så har en tidning intervjuat även mig. Norra Halland fick nys om vår långsegling och blev jättenyfikna på mitt liv. Från det att jag sålde mitt hus i Onsala och flyttade in i min lilla segelbåt. Tills att jag träffade Jan och att vi gett oss av på vår långsegling som ser ut att bli en jordenrunt-segling.

Speaking of which, a newspaper has also interviewed me. Norra Halland found out about our long-distance sailing and became extremely curious about my life. From the time I sold my house in Onsala and moved into my little sailboat. Until I met Jan and we set off on our long voyage which looks like it will be a round-the-world voyage.

Tiden börjar gå mot sitt slut här i Sverige för denna visit. Snart flyger vi tillbaka till Colombia och vår båt Vilja. Orkansäsongen närmar sig sitt slut men vi kommer ha några månader i Colombia med bl a backpacking in i Sydamerika. Det skall bli spännande!

Time is running out here in Sweden for this visit. Soon we will fly back to Colombia and our boat Vilja. The hurricane season is coming to an end but we will have a few months in Colombia including backpacking into South America. That will be exciting!

Om ett par dagar börjar vi tömma Kailani, masta av och nästa måndag lyfts hon upp på land. Riktigt kort men ändå härlig intensiv säsong. Nu väntar nya äventyr! Backpacking Sydamerika o sedan Panamas fantastiska övärld i Karibien med San Blas och kanske även Los Boccas. Följ oss för att se vart vi hamnar…blir det genom Panamakanalen eller inte? OM det blir det så blir seglingen riktigt lång framöver med många stora oceaner att korsa. Stilla Havet, Indiska Oceanen och Atlanten två gånger till.

In a couple of days we will start emptying Kailani, mast down and next Monday she will be lifted ashore. Really short but still lovely intense season. New adventures await! Backpacking South America and then Panama’s fantastic island world in the Caribbean with San Blas and maybe even Los Boccas. Follow us to see where we end up…will it be through the Panama Canal or not? IF it happens, the sailing will be really long ahead with many big oceans to cross. The Pacific Ocean, the Indian Ocean and the Atlantic twice more.