Sista skälvande minuterna innan avresa! Vi skall ut på en segling där vi inte kommer se land på ca trettio dagar – en hel månad! Det är helt ofattbart och svårt att förstå. Våra pass är stämplade så vi har tekniskt sett redan lämnat Galapagos och Ecuador. Det vi väntar på är en inspektion av ca fyra personer. Lite som när vi kom hit. Fast nu skall de kontrollera att vi inte tar med plantor och djur framför allt.
Last trembling minutes before departure! We are going on a voyage where we will not see land for about thirty days – a whole month! It is completely unimaginable and difficult to understand. Our passports are stamped so we have technically already left the Galapagos and Ecuador. What we are waiting for is an inspection by about four people. A bit like when we got here. But now they must check that we do not bring plants and animals above all.
Nu lättare vi ankar och är på väg! Klockan är 15.00, söndag och vi skall segla utan att se land i ca 30 dagar. Marquesas i Franska Polynesien är nästa land i sikte. Obeskrivbart! Vi hoppas på och behöver vind. Vår diesel räcker endast max 6-7 dagar. Det är totalt vindstilla nu – och enligt prognoser har vi endast stiltje – Stilla Hav runtomkring oss i något dygn.
Now lighter we anchor and are on our way! The time is 15.00, Sunday and we will sail without seeing land for about 30 days. The Marquesas in French Polynesia is the next country in sight. Indescribable! We hope for and need wind. Our diesel only lasts a maximum of 6-7 days. It is completely windless now – and according to forecasts we only have a calm – Pacific Ocean around us for about 24 hours.
Vilken vacker första dag och kväll! Färgspektrat på himmel, hav o moln är otrolig. Från djupblått via klaraste blått till ljusblått. Och därefter mörkblått, grått och svart. Det glittrar i pärlemor, silver, guld och brandgult. Himmelen speglar sig i havet och molnen ger djup och perspektiv med sina fantasifulla formationer. Det är så vackert så man blir tårögd. Dagen börjar lida mot sitt slut. Solen är på väg ner och skymningen tar över. Snart omsluter mörkret Vilja i en trygg och stilla insvepning. Månen, likt en glad mun börjar sakta lysa upp himmelen. Det är en stjärnklar natt med oräkneliga stjärnor som blinkar från oändligheten. Långt långt bakom oss syns de sista skälvande ljusen från Santa Cruz. Ön vi just lämnat. Troligen mer ljus än vanligt då det är karnevalens andra dag och festen och glädjen är i full gång. Samtidigt som vi styr mot sydväst, bort från land och ut i mörkret. Några grader mer söder om ekvatorn där vi hoppas hitta vind.
What a beautiful first day and evening! The color spectrum of sky, sea and clouds is incredible. From deep blue through clearest blue to light blue. And then dark blue, gray and black. It sparkles in mother-of-pearl, silver, gold and fiery yellow. The sky is reflected in the sea and the clouds give depth and perspective with their imaginative formations. It’s so beautiful it brings tears to your eyes. The day is drawing to a close. The sun is going down and dusk is taking over. Soon the darkness envelops Vilja in a safe and quiet embrace. The moon, like a happy mouth, slowly begins to light up the sky. It is a starry night with countless stars twinkling from infinity. Far, far behind us are the last flickering lights of Santa Cruz. The island we just left. Probably more light than usual as it is the second day of the carnival and the party and joy is in full swing. At the same time as we steer towards the southwest, away from land and into the dark. A few degrees more south of the equator where we hope to find wind.
Låter fotona tala för sig själva
Letting the photos speak for themselves
Det är varmt och kvavt här jag sitter på vakt. Motorns brummande är sövande men tänk vad underbart det hade varit att stänga av den och färdas fram med fyllda segel alldeles tyst. Endast med vågornas brus, seglen som fladdrar och knarrande i trätrappan som bryter tystnaden.
It’s hot and stuffy here I’m on duty. The hum of the engine is lulling but think how wonderful it would have been to turn it off and travel with full sails completely silent. Only with the sound of the waves, the sails fluttering and the creaking of the wooden stairs breaking the silence.
Skiften rullar på över natten och nu är det ny dag med strålande solsken. Tre fiskelinor hänger ute med hopp om napp. Fiskelyckan har svikit oss på Stilla Havet. De napp vi fått har varit för stora, troligen Blue Marlin på minst fyrtio kilo, så både linor och drag har följt med till havets djup.
The shifts roll on overnight and now it’s a new day with brilliant sunshine. Three fishing lines hang out with hope for a pacifier. Fishing luck has failed us in the Pacific. The pacifiers we got have been too big, probably Blue Marlin of at least forty kilos, so both lines and lures have followed them to the depths of the sea.
Fåglar flyger runt båten dag som natt. Dagtid är det mest små fåglar, som mer liknar svalor, som flyger strax ovan vattenlinjen i hopp om att hitta småfisk. Medan det på natten är större havsfåglar som ofta väljer att åka med som fripassagerare när de inte svävar runt båten i lanternornas sken.
Birds fly around the boat day and night. During the day it is mostly small birds that look more like swallows that fly just above the water line in the hope of finding small fish. While at night it is larger seabirds that often choose to ride along as free passengers when they are not hovering around the boat in the glow of the lanterns.
Havet ligger helt stilla – som en spegel. Endast små små krusningar syns. Det är vackert och fridfullt. Galapagos ligger bakom oss, helt utanför synhåll. Inte ens moln över öarnas vulkaner syns längre.
Äntligen, efter ett dygn, kan vi sätta segel. Det blåser inte så mycket men det är otroligt skönt att stänga av motorn och färdas framåt endast med vindens kraft. Vi färdas mitt ute på ett ofantligt stort hav. Inte en båt i sikte.
Finally, after a day, we can set sail. It’s not very windy, but it’s incredibly nice to turn off the engine and travel forward with only the force of the wind. We are traveling in the middle of an enormous ocean. Not a boat in sight.
Ena fiskelinan rasslar plötsligt till så vi hör att vi fått napp. Snabbt kommer Niklas på benen och börjar rulla in. Motståndet är inte så stort, så det är en mindre fisk, men vi ser en fisk i slutet av linan. Strax därpå hugger det till även i lina två. Jan och Niklas drar in varsin liten Mahi Mahi. Vilken lycka! Äntligen får vi in två fiskar i båten efter att flera har släppt. Nu blir det färsk grillad fisk till middag!
One of the fishing lines suddenly rattles so we hear that we have had a pacifier. Niklas quickly gets to his feet and starts to roll in. The resistance isn’t that great, so it’s a smaller fish, but we see a fish at the end of the line. Immediately afterwards, it also cuts into line two. Jan and Niklas each pull in a small Mahi Mahi. What happiness! Finally we get two fish into the boat after several have released. Now there will be fresh grilled fish for dinner!
Första dagen på Floreana och vi åker vattentaxi in till den lilla byn. Ön ser helt annorlunda ut än de tidigare vi varit på. Inga kaktusar utan böljande höga gröna kullar. Överallt är det svart lava. Här är vulkanerna inte aktiva längre, som på Isabella, utan kratrarna där grönska växt upp, är bra för fågellivet och deras häckning. Vi möts av agenten som kommer med vår zarpe, papper på att båten får lämna ön/landet. Vi börjar prata med en tourguide som strax skall ut på en utflykt och vi bestämmer oss snabbt för att följa med.
First day on Floreana and we take a water taxi into the small village. The island looks completely different from the previous ones we have been to. No cactuses but rolling high green hills. Everywhere there is black lava. Here the volcanoes are no longer active, as on Isabella, but the craters where greenery has grown up, are good for birdlife and their nesting. We are met by the agent who brings our zarpe, paper that the boat is allowed to leave the island/country. We start talking to a tour guide who is about to go on an excursion and we quickly decide to go along.
We have arrived at Floreana Island
Vi åker tillsammans med familjen från båten Spirit, i en öppen buss. Fönsterplats för alla! Det är en brant backe upp och bussen orkar inte riktigt. Så chauffören stannar motorn ett flertal gånger. Vi kommer i alla fall upp till sist och börjar vår promenad. Först till ett område där Floreanas 19 sköldpaddor håller till. Floreana längtar verkligen efter de sköldpaddor som nu är bebisar på rescue centret på Santa Cruz, som vi besökt tidigare. Beståndet behöver utökas för att arten skall bestå.
We travel together with the family from the boat Spirit, in an open bus. Window seat for everyone! It’s a steep hill up and the bus can’t really handle it. So the driver stops the engine several times. In any case, we finally get up and start our walk. First to an area where Floreana’s 19 turtles reside. Floreana really longs for the turtles who are now babies at the rescue center in Santa Cruz, which we visited before. The stock needs to be expanded for the species to persist.
Our bus with ”windows” for all of us
Me and Niklas on board
A turtle in the wild
Eating leaves
A close up photo of an 14 year old turtle
Promenaden fortsätter genom fascinerande natur med grottor, smala gångar som i Ronja Rövardotter och fantastisk utsikt över grönska och hav. Under århundraden använde pirater Floreana som ett gömställe, och valfångare fyllde på med mat här och de skapade till och med ett eget postkontor. Första familjen som bosatt sig på Galapagos-öarna bosatte sig här på Floreana. De kom från Tyskland på 1930-talet och bodde då i grottorna på ön. Dottern, som är född i grottan lever fortfarande och är en av ca 150 invånare. Idag äger hon både kryssningsfartyg, hotell och en farm. Hennes pappa högg ut ett ansikte i en sten precis vid grottorna. Fascinerande att detta var endast för knappt 100 år sedan.
The walk continues through fascinating nature with caves, narrow passages like in Ronja Rövardotter and fantastic views of greenery and sea. For centuries, pirates used Floreana as a hideout, whalers stocked up on food here, and they even created their own post office. The first family to settle in the Galapagos Islands settled here on Floreana. They came from Germany in the 1930s and then lived in the caves on the island. The daughter, who was born in the cave, is still alive and is one of about 150 inhabitants. Today she owns both cruise ships, hotels and a farm. Her father carved a face in a rock right by the caves. Fascinating that this was only barely 100 years ago.
Walking in the highlands
It’s sooo lush and green
Small paths between the rocks
More path and steps up
The view is stunning
Here we are, all four of us
The patos between the cliffs continues
One of the caves where first pirates took a rest and then the first family lived
The stoneface the german man carved
Soo beautiful view
We were Lucky to see an owl really close
And the local Floreana iguanas is red
När vi kommer tillbaka till parkeringen får vi vänta länge på bilen. När han äntligen kommer åker vi till en farm. Floreana är i stort sett självförsörjande av grönsaker och det är en av två öar som har tillgång till färskt vatten. På denna farm odlas ananas, bananer och cassava bl a. Vi får med oss en halv bananstock och ca 15 kilo cassava innan resan går tillbaka till kustlinjen där vi transporteras till en vacker sandstrand som är inklämd mellan lavaformationerna. Här blir det en stunds snorkling i det kristallklara vattnet innan vi promenerar tillbaka till hamnen. På vägen stannar vi på en bar för vätskepaus och vi skriver kort hem som postas i postlådan. Det skall bli kul att se om korten hittar hem, även om de postas utan frimärke. Vilket inte skall behövas.
When we get back to the parking lot, we have to wait a long time for the car. When he finally arrives, we go to a farm. Floreana is largely self-sufficient in vegetables and it is one of two islands with access to fresh water. On this farm, pineapples, bananas and cassava are grown, among other things. We get half a banana log and about 15 kilos of cassava before the journey goes back to the coastline where we are transported to a beautiful sandy beach that is sandwiched between the lava formations. Here there will be a moment of snorkeling in the crystal clear water before we walk back to the harbor. On the way we stop at a bar for a drink break and we write cards home which are posted in the mailbox. It will be fun to see if the cards find their way home, even if they are posted without a stamp. Which should not be needed.
This is how the pineapples are growing
It takes two years before the get to the full size
Pineapple in front and cassava innan the back
You eat the roots of the cassava and use it almost like potatoes
They also had pigs on the farm
The beautiful beach with white sand among the black lava
Chrustalclear water here too
The local postoffice. The cards are bought from here by sailors and other ships to the country they are going. No stamps needed but we don’t know how long time it will take and if it ever will be delivered
Det är så fascinerande att sitta här i båten och titta på alla sjölejon och sköldpaddor som simmar runt och under Vilja. Sjölejonen som är ganska klumpiga uppe på land, simmar så otroligt graciöst och smidigt genom havet och vågorna. Det syns att de är i sitt rätta element när de plöjer sig genom vattnet svängande med sina bakfötter som troligen är förebilden för de simfötter vi köper och använder när vi snorklar. De simmar fram till Vilja som för att hälsa på oss och fråga vad vi gör här.
It is so fascinating to sit here in the boat and watch all the sea lions and turtles swimming around and under Vilja. The sea lions, who are quite clumsy on land, swim so incredibly gracefully and smoothly through the sea and the waves. They are clearly in their element as they plow through the water swinging their hind feet which are probably the model for the flippers we buy and use when we snorkel. They swim up to Vilja as if to greet us and ask what we are doing here.
They really look like our flippers
Havssköldpaddorna i sin tur simmar runt, dyker ner efter mat och sticker sedan upp sitt gulliga huvud och tittar sig nyfiket omkring. Här på Floreana är det gott om dem och de är stora. Ibland simmar de ihop flera stycken. Fast sköldpaddor är enstöringar och behöver varken en partner eller vänner. De kan vara nere under vattnet i absolut max en timma men oftast är de nere enbart några minuter. De kan leva utan mat och vatten i upp till åtta månader. Därav var det många sjömän som för längesedan tog med sig sköldpaddor på sina långa seglingar, som proviant. Tragiskt. Men vilken ynnest det är att få uppleva mångfalden av detta otroliga och rika djurliv i sin rätta miljö!
The sea turtles in turn swim around, dive down for food and then stick their cute heads up and look around curiously. Here at Floreana there are plenty of them and they are big. Sometimes several of them swim together. Although turtles are loners and need neither a partner nor friends. They can be down under the water for an absolute maximum of an hour, but usually they are down for only a few minutes. They can live without food and water for up to eight months. Hence, there were many sailors who long ago took turtles with them on their long voyages, as provisions. Tragic. But what a blessing it is to experience the diversity of this incredible and rich animal life in its proper environment!
A cute turtle
Även här i vår bubbla av lycka händer saker vi velat slippa. Idag har vår generator lagt av. Den är vi beroende av för att hålla frys, watermaker och Starlink för Wifi igång. Visst, vi har solceller men ovan tre saker drar mycket ström och är en lyx vi helst inte vill vara utan. Vi får hoppas att det finns någon kunnig personal på ön Santa Cruz som kan hjälpa oss när vi kommer dit. Men först har vi en nattsegling till vår sista ö, San Christobal, framförallt oss nu inatt.
Even here in our bubble of happiness, things happen that we wanted to avoid. Today our generator went out. We depend on it to keep the freezer, watermaker and Starlink for Wifi running. Sure, we have solar cells, but the above three things draw a lot of power and are a luxury we would rather not be without. Let’s hope there is some knowledgeable staff on Santa Cruz Island who can help us when we get there. But first we have a night sailing to our last island, San Christobal, especially us tonight.
On our last day in Floreana a ships came with food and drink. Guess they are happy on the Island now
Sunset again
Sunset just after we have left Floreana
Trodde inte det skulle bli något nattpass på Galapagos men nu sitter jag här i mörkret o filosoferar. Ser varken månen eller stjärnor men det är ganska vanligt detta tidiga kvällspass. Vi experimenterar med mycket ny mat nu. Vi fick ca 15 kilo Cassava igår o Marie lagade en gryta på cassava o rester. Idag blev det blomkål teriyaki till middag. Nya smaker o nya upplevelser. Här på Galapagos är det begränsat vad vi kan handla så vi sparar det kött vi har till vår, strax, kommande långsegling.
Didn’t think there would be any night shifts in the Galapagos, but now I’m sitting here in the dark philosophizing. Can’t see the moon or stars, but it’s quite common this early evening session. We are experimenting with a lot of new food now. We got about 15 kilos of cassava yesterday and Marie cooked a pot of cassava and leftovers. Today it was cauliflower teriyaki for dinner. New flavors and new experiences. Here in the Galapagos, what we can buy is limited, so we save the meat we have for our soon-to-come long-distance sailing.
Framme på San Christobal o här ligger måååånga segelbåtar. ”Segelbåtstävlingen” ARC around the world är här och det är många riktigt stora och lyxiga båtar. Vi kom hit tidigt i morse och ligger ganska långt ut från piren. Runt oss simmar, även här, sjölejon och havssköldpaddor. Vi är lika fascinerade och lyckliga hela tiden som vi får uppleva djurlivet. Att ta sig med vattentaxi in och ut från stan här var en skräckblandad upplevelse. Det blåser rätt in i ankringshamnen och Vilja gungar rejält. Samma sak gör taxibåten – men i annan takt. Marie höll på att ramla i vattnet i kläm mellan Vilja och taxibåten, men det gick bra som tur var.
Arrived at San Christobal and there are many sailboats here. The ”sailing boat competition” ARC around the world is here and there are many really big and luxurious boats. We got here early this morning and are quite far out from the pier. Sea lions and sea turtles swim around us, here too. We are just as fascinated and happy all the time as we get to experience the wildlife. Taking the water taxi in and out of town here was an experience mixed ith horror. It’s blowing right into the anchorage and Vilja is rocking hard. The taxi boat does the same – but at a different pace. Marie was about to fall into the water, stuck between Vilja and the taxi boat, but luckily it went well.
Vi stannade bara 1 dag här pga generatorn. Men njöt för fullt av alla sjölejon
We only spent 1 day here because of the generator, but enjoyed the sealions a lot
They love sleeping on benches
And on stairs
And if they don’t find that they sleep on the rocks
A baby getting food from its Mother
When they don’t sleep they play in the water
Hi! Look at me!
Last sunset in San Christobal
Maybe bad weather will come
Två män plus Jan o h Niklas, sliter som djur för att få loss och sedan upp generatorn här på Santa Cruz. Dit vi seglade tillbaka efter bara en dag på San Christobal. Utrymmet är trångt och skruvarna sitter hårt och har rostat. Efter nästan fyra timmars slit lossar den äntligen och med gemensamma krafter hissas den upp ur stuvutrymmet och sedan ner i en taxibåt. Nu får vi hoppas att de kan reparera den så att vi kan segla vidare.
Two men plus Jan and Niklas, toil like animals to get the generator loose and then up here at Santa Cruz. Where we sailed back after just one day at San Christobal. The space is tight and the screws are tight and have rusted. After almost four hours of struggle, it finally loosens and with joint efforts it is hoisted out of the hold and then down into a taxi boat. Now we have to hope that they can repair it so that we can sail on.
One of the men where the generator is
It’s a total mess onboard cause we had to empty a big storageroom
Nästa projekt är att fylla diesel. Vi beställer 80 gallon (ca 151 liter) och de kommer ut med en liten båt och fyller upp vår tank från dunkar. På Galapagos-öarna finns ingen brygga eller hamn att lägga till vid så allt sker från båtar.
The next project is to fill diesel. We order 80 gallons (about 151 liters) and they come out with a small boat and fill up our tank from cans. In the Galapagos Islands there is no jetty or harbor to dock at so everything is done from boats.
The small boat arrives with 360 liters of diesel
Jan filling it in the tanks
Nu börjar vi tröttna på att vänta och på att bara gå runt i en ovisshet. Det går vansinnigt trögt med arbetet på generatorn och de verkar inte ens ha lokaliserat det fel vi ( läs Niklas) tror på. Vi har varit och pushat på dem ett flertal gånger och däremellan har vi provianterat och tvättat kläder. Nu har vi bestämt oss för att de får återinstallera generatorn imorgon och vi har beställt utresa till söndag morgon. Så nu återstår det att se om allt fungerar. Tyvärr har vi inget hopp om att generatorn skall fungera utan vi får troligen klara oss utan.
Now we are getting tired of waiting and just walking around in uncertainty. The work on the generator is going insanely slow and they don’t even seem to have located the fault we (read Niklas) believe. We have been and pushed them several times and in between we have stocked up and washed clothes. Now we have decided that they can reinstall the generator tomorrow and we have ordered departure for Sunday morning. So now it remains to be seen if everything works. Unfortunately, we have no hope that the generator will work, but we will probably have to do without.
Avresa från Galapagos är beställd! Imorgon, söndag 15.00 checkar vi ut och startar vår segling mot Marquesas. Nästan 4000 sjömil skall tillryggaläggas och det kommer ta runt 30 dagar. Allt beror vind och väder. Det skall bli jättespännande att göra vårt livs längsta segling utan att se land!
Departure from Galapagos is booked! Tomorrow, Sunday 15.00 we check out and start our sailing towards the Marquesas. Almost 4000 nautical miles must be covered and it will take around 30 days. Everything depends on wind and weather. It will be very exciting to do the longest sailing of our lives without seeing land!
One evening we had a day out with a lot of friends
We wnt from one restaurant to another
Och ännu mer lycka! Generatorn kommer på plats ….och den fungerar! Jippy! Nu skall vi bara checka ut och har en kontroll av båten sedan är det bara att lämna!
And even more happiness! The generator comes into place ….and it works! Jippy! Now we just have to check out and have an inspection of the boat, then it’s just a matter of leaving!
It’s a heavy job to gen the generator back in its place
Four men working hard
Sista kvällen på Galapagos och första dagen på karnevalsfirandet. Det är mycket folk i stan och glad stämning. Vi äter streetfood och dricker några drinkar innan vi beger oss tillbaka till Vilja. Tyvärr missar vi den stora karnevalen som är på tisdag
The last evening in the Galapagos and the first day of the carnival celebration. There are a lot of people in town and a happy atmosphere. We eat street food and drink a few drinks before heading back to Vilja. Unfortunately we miss the big carnival which is on Tuesday
Eating and drinking beer in one of the partytents
For dinner we were served from this fellow
A pelican looking for fish
The sailcontest ARC around the world is on Santa Cruz now so it’s crowded with boats. All pink spots are sailboats
Wow vad mycket jobb vi gör…Marie och Niklas jobbar verkligen på och jag o Jan fortsätter som tidigare. Vi ligger före schemat med vad som måste bli gjort. Eldragningar, Marie upp i masten, proviantering, fumigation mm är gjord. Det är hela tiden nya arbeten och förberedelser på gång.
Wow, what a lot of work we do…Marie and Niklas are really working on it and I and Jan continue as before. We are ahead of schedule with what needs to be done. Electrical wiring, Marie up the mast, provisioning, fumigation etc. is done. There are always new works and preparations underway.
Work outside the boat
And work inside the boat
Marie are up in the mast to put up a new wind instrument
Taking a rest
Idag, lördag, är det sjösättning. Alltid lite pirrigt i en båtägares liv när båten skall i vattnet igen. Att få i Vilja blir svårare än de tänkt sig. Rampen har lite för lite lutning för fordonet som kör. Vi blir ordentligt tippade akterut och skall backa ut. Men det går inte. Till sist får fordonet köra ända ner nästan under vattnet så att vi kommer ut på tillräckligt djupt vatten och plötsligt är vi loss! Härligt med vatten under oss igen. Vi åker in till kaj för natten och skall checka ut imorgon. Vi väntar också på alla certifikat vi behöver för att komma in till Galapagos
Today, Saturday, is the launch. Always a little nervous in a boat owner’s life when the boat has to go back into the water. Getting Vilja in will be more difficult than they thought. The ramp has a little too little slope for the vehicle driving. We are properly tipped aft and have to back out. But it doesn’t work. Finally, the vehicle has to drive all the way down almost underwater so that we come out in deep enough water and suddenly we are free! Lovely with water under us again. We go into the quay for the night and will check out tomorrow. We are also waiting for all the certificates we need to enter the Galapagos
Today it’s time for Vilja to get into the sea again
Det blir lite antiklimax när våra papper kommer med fel namn på kaptenen och han som skrivit dem är i kyrkan och inte vill ta tag i problemet. Dessutom får vi problem på immigration. Men med otrolig hjälp av Patricia på hamnkontoret löser sig allt. Detta gör iofs att vi inte kommer iväg som planerat utan det blir ett dygn till i hamnen. Men imorgon räknar vi med att åka tidigt. Nu väntar ca tio dygn till sjöss. Stämningen ombord är bra och lugn men lite pirrigt är det att ge sig ut på en långsegling igen.
It becomes a bit of an anticlimax when our papers arrive with the wrong name of the captain and he who wrote them is in church and doesn’t want to deal with the problem. In addition, we have problems with immigration. But with the incredible help of Patricia at the port office, everything works out. This also means that we will not be leaving as planned, but will be in the port for another day. But tomorrow we expect to leave early. Now wait about ten days at sea. The atmosphere on board is good and calm, but it’s a little nerve-wracking to go on a long sail again.
Klockan 08.15, måndag, kastar vi loss! Ut på Stilla Havet, ut på äventyr! Första dygnet blir troligen ganska skumpigt sedan väntar stiltje. Det är ju Stilla Havet och det skall leva upp till sitt namn, har vi hört.
At 8.15 a.m., Monday, we launch! Out on the Pacific Ocean, out on adventure! The first day will probably be quite cloudy, then it will be quiet. It is the Pacific Ocean and it must live up to its name, we have heard.
We have left Panama and Vista Mar
Fruits and onions for a long time
Det är en härlig segling. Vinden in snett akterifrån nu så det är slör som oftast är mycket behaglig. Fiskesnörerna åker snabbt ut och det dröjer inte länge innan det rasslar till ordentligt. Det är en stor en. Linan åker ut längre och längre och längre och det är ingen chans att bromsa. Att rulla in är stört omöjligt. Plötsligt släpper den och tar fiskedraget med sig. När vi rullat in ser vi att metallsnöret längst ner gått av. Den hade varit så stor så vi inte ens klarat av att bärga upp ombord. Det är bara att hoppas på ny fiskelycka och förhoppningsvis en lite mindre nästa gång.
It’s a lovely sail. The wind is slanting in from the stern now so it’s a breeze which is usually very pleasant. The fishing lines go out quickly and it doesn’t take long before it rattles properly. It’s a big one. The line goes out further and further and further and there is no chance to brake. Rolling in is next to impossible. Suddenly it lets go and takes the fishing line with it. When we rolled in, we saw that the metal cord at the bottom had come off. It had been so big that we hadn’t even managed to get it on board. We can only hope for new fishing luck and hopefully a little less next time.
Wind in the sails
We enjoy the sailing
Niklas, who joined us crossing the Atlantic, is now onboard
Vi styr mot SO nu. Först skall vi runda en udde i Panama och vi vill styra undan åtminstone en del av ett stiltjebälte som ligger stilla på samma plats. När vi rundat det kommer vi styra mer rakt mot Galapagos.
We are heading SE now. First, we will round a cape in Panama and we want to steer clear of at least part of a stiltje belt that is stationary in the same place. Once we have rounded it, we will steer more directly towards the Galapagos.
This is how it looks on the plotter. We are meeting four big cargoships
Oj vad det gungar… Första dygnet var perfekt. Vi seglade i snitt nästan 8 knop o kom 175nm från Vista mar. Men nu är vi i stiltje…Inte bara stiltje utan en massa vågor dessutom. Vilja gungar fram och tillbaka helt hysteriskt. Vi har tagit ner alla segel och vi har påbörjat våra nattskift. Det är mörkt, kolsvart ute. Och Vilja guppar fram och tillbaka. Lösa saker i båten skramlar, både inne i skåp och utanför. Hängande väskor slår mot skott (väggar) och att röra sig är nästan omöjligt. Självklart svårt att sova för de som ligger inne i båten. Jan kom precis ut. Förpiken är som en bastu i värmen, utan någon som helst genomströmning av vind. Det är inte kul här ute nu. Varmt o med en Vilja som gungar och gungar. Från sida till sida. Om och om igen. Försökte precis gå in i båten men ramlade omkull pga hur Vilja rör sig. Vi visste att vi skulle/kunde komma in i ett stiltjebälte andra dagen och nu är vi här. Nu får vi se hur vi hanterar det. Starta motor för att komma ur det eller ligga o guppa några dagar. Vi får ta ett beslut imorgon bitti. Om vi inte gör det redan inatt.
Oh how it swings… The first day was perfect. We sailed an average of almost 8 knots and came 175 nm from Vista mar. But now we are in silence… Not just silence but a lot of waves as well. Vilja rocks back and forth completely hysterically. We have taken down all the sails and we have started our night shifts. It’s dark, pitch black outside. And Vilja sways back and forth. Loose things in the boat rattle, both inside cupboards and outside. Hanging bags hit bulkheads (walls) and moving is almost impossible. Obviously difficult to sleep for those inside the boat. Jan just came out. The front girl is like a sauna in the heat, without any flow of wind. It’s not fun out here right now. Warm and with a Will that swings and swings. From page to page. Over and over again. Just tried to get into the boat but fell over because of the way Vilja moves. We knew we would/could get into a lull belt the second day and now here we are. Now we’ll see how we handle it. Start the engine to get out of it or lie down and bob for a few days. We have to make a decision tomorrow morning. If we don’t do it already tonight.
Stiltje kan också vara vackert. Nu rullar inte Vilja längre och då njuter vi av det spegelblanka havet som är så blått så blått. Sedan i morse har vi gått för motor. Strömmen skjuter oss också framåt. Vi bestämmer oss för att stänga av motorn och ligga och driva en stund. Det är underbart att bada i det svalkande klara vattnet på 3000 meters djup. Marie och jag är i länge medan Jan och Niklas gör rent vattenlinjen. Även Marie o jag skrubbar i aktern. Det har inte satt sig något men vi vill förebygga så vi förhoppningsvis inte får problem när vi kommer in i Galapagos vatten. Det känns helt ljuvligt att simma i havet efter en veckas slit uppe på land. Vi fascineras av den otroligt blå färgen på havet.
Efter en timme startar vi motorn igen. Rena och fräscha och fria från gammalt svett.
Stiltje can also be beautiful. Now Vilja doesn’t roll anymore and then we enjoy the mirror-like sea which is so blue so blue. Since this morning we have been driving. The current also pushes us forward. We decide to turn off the engine and lie down and drive for a while. It is wonderful to swim in the cooling clear water at a depth of 3000 meters. Marie and I stay for a long time while Jan and Niklas clean the water line. Marie and I are also scrubbing in the stern. Nothing has happened but we want to prevent it so we hopefully won’t have problems when we enter Galapagos waters. It feels absolutely lovely to swim in the sea after a week of hard work on land. We are fascinated by the incredibly blue color of the sea.
After an hour we start the engine again. Clean and fresh and free from old sweat.
It has to be totally clean when we arrive in Galapagos
And of course swimming
Timmarna går och det är nya nattpass. Vi går tyvärr fortfarande för motor så vi har inte det tysta lugnet när vi är ett med havet och mörkret. Men det är ändå rofyllt. Nattpassen är härliga och vi njuter allihop av lite ensamtid.
The hours pass and there are new night shifts. Unfortunately we still go by motor so we don’t have the quiet peace when we are one with the sea and the darkness. But it’s still peaceful. The night shifts are lovely and we all enjoy some alone time.
Äntligen är seglen uppe igen! Efter nästan tre dygn med stiltje där vi växlat mellan motor, att driva omkring och att försöka segla så har vi full segelsättning. Just nu styr vi lite norr om Galapagos i dryga sex knop. Fortsätter vi såhär så är vi framme på tisdag. Åtta dagar skulle det betyda. Totala sträckan är ca 850nm och idag passerar vi halva sträckan. Självklart firas det med ett glas rom. Stämningen ombord är jättebra.
Finally the sails are up again! After almost three days of stilts where we alternated between the engine, drifting around and trying to sail, we have fully set sail. Right now we are steering a little north of the Galapagos at just over six knots. If we continue like this, we will arrive on Tuesday. Eight days it would mean. The total distance is about 850nm and today we pass half the distance. Of course, it is celebrated with a glass of rum. The atmosphere on board is great.
We are sailing, we are sailing 🎼
Cheers!
Jan upptäcker en flisa i fingret som börjar bli inflammerat. Så det blir en liten ”operation” ute till havs. Och nu är fingret bättre igen
Jan discovers a splinter in his finger that is starting to become inflamed. So it will be a small ”operation” out at sea. And now the finger is better again
An operation of Jans finger
Vi skall ha en kall öl till lunch och de plockas fram ur frysen. Två av dem är kalla och goda men en har frusit till is. Det blir att hitta en möjlighet att komma åt isen. Först konservöppnare, men det räcker inte så då kommer metallsaxen fram. Till sist får jag klämt ut en helt frusen ölisbit. Hur den smakar? Det är definitivt inte gott. Totalt avslaget ölvatten.
We will have a cold beer for lunch and they will be taken out of the freezer. Two of them are cold and good but one has frozen into ice. It will be finding an opportunity to access the ice. First can opener, but that’s not enough so then the metal scissors come out. Finally, I squeeze out a completely frozen piece of beer ice. How does it taste? It’s definitely not good. Total rejected beer water.
Working hard for the beer that in the end was not drinkable
Vi omringas plötsligt av ett stort stim av stora delfiner. De följer troligen ett fiskstim för ovan vattnet flyger även många fåglar som dyker ner för att få tag på mat. Delfinerna kommer upp till ytan och blåser ut luft för att sedan dyka ner igen. Några av delfinerna gör eleganta hopp långt upp i luften. Tyvärr fångar vi inga på bild. De är mer intresserade av fiskarna än av oss och Vilja denna gång. Men vilken lycka som strömmar genom kroppen varje gång vi mötet dem.
We are suddenly surrounded by a large shoal of large dolphins. They are probably following a school of fish because there are also many birds flying above the water that dive down to get food. The dolphins come to the surface and blow air and then dive back down. Some of the dolphins make elegant jumps high into the air. Unfortunately, we don’t capture any in the picture. They are more interested in the fishermen than in us and Vilja this time. But what happiness flows through the body every time we meet them.
Det är så vackert här ute på havet. Djupblå nästan orealistik färg på det oändliga havet. Djupblått och klart. Nyanserna av blått i hav, himmel och moln är fantastiska. Långt långt borta finns land…men det är flera dygns segling bort så vi är verkligen in the middle of nowhere. För om oss på styrbords sida tornar mörka moln upp sig. Skall vi komma in i ett oväder? Det blir vad det blir. Just nu skiner solen.
It is so beautiful out here at sea. Deep blue almost unreal color of the endless sea. Deep blue and clear. The shades of blue in the sea, sky and clouds are amazing. Far, far away there is land…but it is several days’ sailing away so we are really in the middle of nowhere. Because around us on the starboard side, dark clouds are towering. Shall we enter a storm? It will be what it will be. Right now the sun is shining.
Blue, blue and blue
Solnedgångarna här ute är magiska. Färgskiftningar som börjar med silver. Sedan kommer mer och mer gyllene kulörer. Det blir till riktigt guld och därefter brandgult och orange. Molnen får som en eldkant runt sig när solen närmar sig horisonten. Det stora eldklotet som sakta sakta försvinner bakom horisonten. Därefter kommer en ljusshow i gyllene kulörer som övergår i rosa, cerice och till sist olika toner av lila och purpur. Vilken ynnest det är att få uppleva detta.
The sunsets out here are magical. Color changes starting with silver. Then come more and more golden colours. It turns into real gold and then fiery yellow and orange. The clouds get like a rim of fire around them as the sun approaches the horizon. The big ball of fire slowly disappearing behind the horizon. Then comes a light show in golden colors that turn into pink, cerise and finally various tones of purple and purple. What a blessing it is to experience this.
Nattvakt igen…jag älskar dem. Det är så otroligt rofyllt att vara ett med naturen, havet och mörkret. Fast jag är inte helt ensam. På en av våra solcellpaneler har en fågel hittat ett ställe att vila sina trötta vingar. Hon accepterar att jag kommer väldigt nära även om hon då börjar se sig lite vakande runt omkring. Hon sitter i mörkret och spejar framåt ut mot öppet hav. Gissar att hennes mörkerseende är bättre än min. Tänk vad en liten havsfågel kan ge för känslor. Jag känner samhörighet här långt ute på havet. Det är ett annat liv som delar upplevelsen här och nu med mig. En fascinerande känsla. Kommer på mig själv med att jag sitter här och pratar högt med pippifågeln. Skrattar lite åt mig själv och fortsätter prata. Det är sååå befriande.
Nightwatch again…I love them. It is so incredibly peaceful to be one with nature, the sea and the dark. But I’m not completely alone. On one of our solar panels, a bird has found a place to rest its tired wings. She accepts that I get very close, even if she then starts to look a little wary around. She sits in the dark and looks ahead towards the open sea. Guess her night vision is better than mine. Think what emotions a small seabird can give. I feel a sense of belonging here far out at sea. It is another life that shares the experience here and now with me. A fascinating feeling. I find myself sitting here talking loudly to the Pippibird. Laughing a little at myself and continuing to talk. It’s so liberating.
A bird as company
And four birds were flying on our starboard side a whole night
Bakom oss är det ljus från något som måste vara en båt. Tittar på plotter men ingen signal från en annan båt syns. Vi får fortsätta hålla utkik under natten. Stilla havet är stort, otroligt stort, så vi borde inte komma så nära någon annan båt. Så det är nästan lite spännande att vi nu har en i sikte. Gissar att det är ett kryssningsfartyg som lämnat fastlandet Ecuador, med kurs mot Galapagos. Vi seglar längre söderut pga vinden men ett kryssningsfartyg med starka motorer kan gå rakt mot mål
Behind us there is light from something that must be a boat. Looking at plotter but no signal from another boat is visible. We must continue to look out during the night. The Pacific Ocean is big, incredibly big, so we shouldn’t get that close to any other boat. So it’s almost a little exciting that we now have one in sight. Guessing it’s a cruise ship that left mainland Ecuador, bound for the Galapagos. We are sailing further south because of the wind, but a cruise ship with strong engines can go straight for the target
Idag följer vi segelbåten Scout på AIS. En båt vi mötte i Cartagena som även de är på väg mot Galapagos nu. Efter några timmar ser vi Scout tydligt. De kommer närmre och närmre. ”Vilja,Vilja,Vilja” hör vi på vår vhf. Det blir ett härligt samtal på vhf långt ute till havs. Ganska otroligt att vi möts fem dygn ute på havet från Panama. Ännu mer otroligt är det när en fiskebåt plötsligt dyker upp. Den går mitt emellan oss och Scout som t o m måste väja. Hur stor är sannolikheten för det med 400 nm. till närmsta land. Utanför farled.
Today we follow the sailboat Scout on AIS. A boat we met in Cartagena that they too are on their way to the Galapagos now. After a few hours we see Scout clearly. They are getting closer and closer. ”Will, Will, Will” we hear on our VHF. It will be a lovely conversation on vhf far out at sea. Quite incredible that we meet five days out at sea from Panama. Even more incredible is when a fishing boat suddenly appears. It goes between us and Scout, who even has to turn. What is the probability of that with 400 nm. to the nearest country. Outside fairway.
We met sailboat Scout and a fishingboat 5 days out on open sea
Det är en regnig och grå dag. Allt går i olika nyanser av grått runt omkring oss och dynorna vi sitter på är våta. Som tur är så är det endast duggregn så vi kan fortfarande sitta ute i sittbrunnen. Lite skönt är det ändå att det är svalare. Nästa dag fortsätter med grått och regn. Har tappat räkningen på hur många dagar vi varit ute och vilken veckodag det är. Men vi har i alla fall lite vind idag och har kunnat segla hela dagen. Det är så fridfullt att slippa motorns ljud. Speciellt på nattvakterna.
It is a rainy and gray day. Everything goes in different shades of gray around us and the cushions we sit on are wet. Luckily it’s only drizzling so we can still sit outside in the cockpit. It’s still a bit nice that it’s cooler. The next day continues with gray and rain. I’ve lost count of how many days we’ve been out and what day of the week it is. But at least we have some wind today and have been able to sail all day. It is so peaceful to avoid the sound of the engine. Especially on the night shifts.
A totally gray day
But we have wind and can sail
Vi närmar oss ekvatorn sakta men säkert. Nu mitt i natten är vi på grad N 0.47°, alltså mindre än en grad från ekvatorn. Det känns nästan overkligt att vi korsar med egen båt. Och strax efter ekvatorn kommer vi fram till Galapagos. Som det ser ut nu är vi framme om ca två dygn, onsdag morgon.
We are approaching the equator slowly but surely. Now in the middle of the night we are at degree N 0.47°, so less than one degree from the equator. It almost feels surreal that we are crossing with our own boat. And just after the equator we arrive at the Galapagos. As it looks now, we will arrive in about two days, Wednesday morning.
Just nu är det lite smolk i paradiset. I två hela dagar har vi hållit på att försöka sanera från bugs i maten och i akterkojen. Vi har tömt hela akterkojen på i princip allt. Och det är mycket där…totalt proppfullt. Mat överallt i varenda litet skrymsle. Vilket också är bra gömställen för de här pyttesmå rackarna. De gömmer sig i skarvar, veck och mellan påsar som ligger ihop. De finns inne i påsar med linser, havregryn och pasta mm. De första vi hittade var inne i påsar ned gröna linser så där är sannolikt boven. Att vi fick med oss dem från affären. Vi känner oss helt maktlösa nu. Flera sprayflaskor med giftigt insektsmedel har använts och vi tvättar all mat i sina förpackningar i saltvatten. Allt vi hittar som det kryper om slänger vi självklart och ännu mycket mera mat. Stora fiskar runt båten är lyckliga för all mat vi slänger ut och när jag precis gick i för att bada kom fiskarna fram då de trodde de skulle få mera mat. Nu vacuumförpackar vi allt som inte redan är vacuumförpackat. Tyvärr räcker inte vår plast så vi planerar att åka in till Panama City snart igen. Vi måste få bukt med detta. Tur att vi har en ”fumigation” av hela båten framför oss. Såg med skräck fram emot den tidigare men nu är det med glädje.
Right now it’s a little smolk in paradise. For two whole days we have been trying to clean up bugs in the food and in the aft berth. We have emptied the entire aft berth of basically everything. And there’s a lot there…totally crammed. Food everywhere in every nook and cranny. Which are also good hiding places for these tiny rascals. They hide in seams, folds and between bags that are put together. They,som, 4 are found in bags with lentils, oatmeal and pasta etc. The first ones we found were inside bags of green lentils, so that’s probably the culprit. That we brought them with us from the store. We feel completely powerless right nowù. Several spray bottles of toxic insecticide have been used and we wash all food in its packaging in salt water. We naturally throw away everything we find crawling around, and even more food. Big fish around the boat are happy for all the food we throw out and when I just went in to swim the fish came forward thinking they would get more food. Now we vacuum pack everything that is not already vacuum packed. Unfortunately our plastic is not enough so we plan to go into Panama City again soon. We have to get over this. Lucky that we have a ”fumigation” of the whole boat in front of us. Looked forward to it with dread before, but now it’s with joy.
Vacuumsealing all the food
After Washing we put the food to dry up
And we spray with insectkiller
Idag lämnar vi Isla San José, efter flera dagars hårt jobb med insekterna, och åker tillbaka mot Isla Mogo Mogo. Total motvind tyvärr så vi går för motor. Fiskelinan är ute i hopp om en fisk. Det var längesedan vi fångade en fisk nu o det saknas verkligen i kosten. När vi senare kommer lämna mot Galapagos och därefter Marquesas hoppas vi på mycket fisk. Tonfisk och Mahi Mahi står högst på önskelistan.
Today we leave Isla San José, after several days of hard work with the insects, and head back towards Isla Mogo Mogo. Total headwind unfortunately so we go by engine. The fishing line is out hoping for a fish. It’s been a long time since we caught a fish now and it’s really missing in the diet. When we later leave for the Galapagos and then the Marquesas, we hope for a lot of fish. Tuna and Mahi Mahi are at the top of the wish list.
One of the fantastic rock-Islands outside San José
Vi trivs här. Vattnet är kristallklart, vyn mot stranden fantastisk och solnedgångarna slående vackra. Skönt att ha några dagar med sol och bad innan allt jobb som väntar oss. Men allt har sitt slut och vi behöver åka tillbaka till Panama City. Det blir i alla fall två härliga heldagar här på MogoMogo.
We enjoy it here. The water is crystal clear, the view towards the beach fantastic and the sunsets strikingly beautiful. Nice to have a few days of sun and swimming before all the work that awaits us. But everything has an end and we need to go back to Panama City. In any case, it will be two wonderful full days here at MogoMogo.
The view and colours are stunning
Enjoying a glass of white wine in the sea
Another beautiful sunset
Det är söndag och vi seglar tillbaka mot Panama City. Vi har en hel del att ordna och att proviantera som vi tror är lättast där. Det kommer bara bli ca tre dagar för sedan seglar vi vidare västerut mot Costa Rica. Vi lägger oss på City-sidan där vi låg senast vi var här. Det är högvatten och knappt någon vind när vi kommer fram. Redan idag åker vi iväg för att försöka få tag på plast till vacuummaskinen. Taxiresan tar oss till Albrook center. Vi går in i flera affärer utan resultat. Suck, vi behöver verkligen plast för att säkra all mat. Men vi provianterar för Pacific. Det kommer vi göra varje dag nu, köper så mycket vi orkar bära. Torrmat, konserver, städartiklar och vin. Jan ser ut som en packåsna med flera tunga ryggsäckar.
It is Sunday and we are sailing back towards Panama City. We have a lot to arrange and to stock up which we think is easiest there. It will only be about three days before we sail further west towards Costa Rica. We lay down on the City side where we lay the last time we were here. It is high tide and hardly any wind when we arrive. Already today we are leaving to try to get hold of plastic for the vacuum machine. The taxi journey takes us to Albrook centre. We enter several trades with no results. Sigh, we really need plastic to secure all food. But we provision for the Pacific. We will do that every day now, buying as much as we can carry. Dry food, canned food, cleaning supplies and wine. Jan looks like a pack donkey with several heavy backpacks.
When we get closer to Panama City we see all the big container- and cargoships
And a lot of fishingboats
Vilja in front of the skyline
And a closer look of Vilja
One of all anchored boats where we also are anchored
Vi har fullt upp att göra. Vi har fortsatt leta efter plast utan resultat så nu kommer våra vänner ta med sig när de ankommer på måndag 27 januari. Men vi får ändå uträttat mycket. En ny gasolgrill och ny vacuummaskin är inköpta. Provianteringen fortsätter varje dag. Vårt ersättnings vindinstrument som gick på garantin har kommit. Vi sorterar och gör i ordning för att två personer till skall bo i båten. Vacuumförpackar, frostar av frysen och städar ur kylen mm mm
We are busy. We have continued to look for plastic to no avail so now our friends will bring it with them when they arrive on Monday 27th January. But we still get a lot done. A new gas grill and a new vacuum machine have been purchased. Provisioning continues every day. Our replacement wind instrument that was out of warranty has arrived. We sort and arrange for two more people to live in the boat. Vacuum packs, defrosts the freezer and cleans the fridge, etc
Jan has put the new grill on it’s place
And he has bought a new shawingmachine
Dagarna går fort och idag lämnar vi Panama City och går till Isla Otoque. En ö mittemellan här och Vista Mar. På lördag skall vi lyfta Vilja. Hon kommer ligga uppe på land några dagar, upp till en vecka. Botten skall rengöras, genomföringar bytas och en hel del annat. Innan vi lämnar mot Galapagos måste vi ha en massa certifikat och bekräftelser på utfört jobb. Det är en hel uppsjö av regler som gäller, och skrämmer. Detta gör att många seglare väljer bort Galapagos. Dessutom är det dyrt att åka dit. Men det är en ”once in a lifetime-upplevelse” och för mig en dröm sedan jag var 6 år.
The days go by fast and today we leave Panama City and go to Isla Otoque. An island between here and Vista Mar. On Saturday we will lift Vilja. She will lie up on land for a few days, up to a week. The bottom must be cleaned, grommets replaced and a lot of other things. Before we leave for the Galapagos, we have to have a lot of certificates and confirmations of work done. There are a whole host of rules that apply, and it’s scary. This causes many sailors to opt out of the Galapagos. In addition, it is expensive to go there. But it is a ”once in a lifetime experience” and for me a dream since I was 6 years old.
A small fishingboat on our way to Isla Otoque
Tidig morgon nästa dag och vi åker från Isla Otoque och är på väg mot Vista Mar. Där ligger redan båten Porrima med Peter som vi umgåtts mycket med ända sedan Cuba. Skall bli kul att träffas igen. Och på måndag kommer Marie och Niklas. De skall segla med oss till Galapagos och sedan till Marquesas i Franska Polynesien. Upp till tre månader är de med på Vilja. Det blir en utmaning att vara fyra ombord när det redan är trångt för två. Men genom att verkligen hålla ordning på minsta grej och hela tiden sätta tillbaka allt på sin plats löser vi det. Det måste vi. Niklas har varit med oss tidigare, över Atlanten. Marie är en gemensam vän till oss allihopa som även hon är en duktig och van seglare.
Early morning the next day and we leave Isla Otoque and head for Vista Mar. The boat Porrima is already there with Peter, with whom we spent a lot of time since Cuba. It will be fun to meet again. And on Monday, Marie and Niklas will come. They will sail with us to the Galapagos and then to the Marquesas in French Polynesia. They are with Vilja for up to three months. It becomes a challenge to be four on board when it is already cramped for two. But by really keeping the smallest thing in order and constantly putting everything back in its place, we solve it. We must. Niklas has been with us before, across the Atlantic. Marie is a mutual friend to all of us who is also a skilled and experienced sailor.
The autopilote does not work so we had to handstear
Jan dancing with one of the French Girls on Porrima
Efter en rolig kväll igår som började med drink ombord på Vilja och fortsatte med pizza och dans på marinans restaurang sitter vi nu och väntar på upptagning. Det blåste mycket när vi kom hit igår och tyvärr blåser det mycket även idag. Det kommer bli en utmaning att styra in i fåran där vi skall lyftas med stark vind in snett akterifrån. Det vi väntar på nu är att det skall bli högvatten. Först skall Porrima sjösättas och därefter är det vår tur att tas upp på land.
After a fun evening yesterday that started with drinks on board Vilja and continued with pizza and dancing at the marina’s restaurant, we are now sitting and waiting to be picked up. It was very windy when we got here yesterday and unfortunately it is still very windy today. It will be a challenge to steer into the furrow where we will be lifted with strong wind diagonally from the stern. What we are waiting for now is that there will be high tide. First, Porrima is to be launched and then it is our turn to be taken ashore.
Nu är vi på väg mot upptagning, vinden viner och vågorna går ganska höga med vitt skum. I detta skall vi upp på land. Ombord hos oss är två extra personer. Vi närmar oss där vi skall upp. Vinden blåser starkt snett akterifrån vilket gör att vi måste lägga in backen för att bromsar farten vi annars flyger framåt med. En lina kastas mot oss samtidigt som Vilja vrider på grund av vinden och vi närmar oss muren av stenar på vår babord sida. Jan kan inte backa, med risk att få linan som kastades, i propellern. Det blir hektiskt och panikartat. En båt från marinan assisterar och hjälper till att trycka oss från muren. När det bara är ett fåtal meter kvar är linan i vattnet sträckt och Jan kan, som tur är, lägga in full back. Pust! Vi klarade det utan att krascha in i muren. Men det var riktigt nervöst ett litet tag.
Now we are on the way to haul out, the wind is howling and the waves are quite high with white foam. In this we shall go ashore. On board with us are two extra people. We are approaching where we are going up. The wind blows strongly obliquely from the stern, which means that we have to apply the hill to slow down the speed with which we would otherwise fly forward. A line is thrown towards us at the same time as Vilja twists due to the wind and we approach the wall of stones on our port side. Jan cannot reverse, with the risk of getting the rope that was thrown into the propeller. It gets hectic and panicky. A boat from the marina assists and helps push us off the wall. When there are only a few meters left, the line in the water is taut and Jan can, luckily, put in full reverse. Puff! We made it without crashing into the wall. But it was really nervous for a while.
It’s really windy
Jan is a bit nervous
Here we get the last line thrown to us
Äntligen sitter Vilja fast med tre linor som bromsar oss. Med hjälp av dem riktas vi in mot fåran i maskinen vi skall in i. Det är ett svårt och omständigt jobb och totalt tio personal, varav två som dyker i vattnet, jobbar i över två timmar innan vi är på plats och Vilja kan köras upp på land. Ännu några timmar senare är hon färdig uppallad och vi kan klättra upp ombord igen. Nu väntar upp till en vecka med hårt jobb.
Finally, Vilja is stuck with three ropes that slow us down. With the help of them, we are directed towards the groove in the machine we are going into. It is a difficult and cumbersome job and a total of ten personnel, two of whom dive in the water, work for over two hours before we are on site and Vilja can be driven to land. A few hours later, she is fully loaded and we can climb back on board. Now awaits up to a week of hard work.
Vilja is on her way up
Now she is on a space on land where we can work on her
Arbetet har startat. Vi började tidigt i morse med att skrapa loss havstulpaner och några av de tiotusentals rester av havstulpaner som vi har på båten. Vid inresa till Galapagos måste botten vara helt ren. De kommer ombord långt innan vi kommer fram och då dyker de under båten samt filmar med en undervattenskamera. Allt inne i båten måste också vara skinande rent. I alla fall kök o badrum. Vi måste ha sopsortering med tydliga skyltat mm mm.
The work has started. We started early this morning scraping off barnacles and some of the tens of thousands of barnacle remains that we have on the boat. When entering the Galapagos, the bottom must be completely clean. They come on board long before we arrive and then they dive under the boat and film with an underwater camera. Everything inside the boat must also be sparkling clean. In any case, kitchen and bathroom. We must have garbage sorting with clear signs, etc.
Here am I taking away barnacles
And Jan is polishing the boat
Idag kommer Marie Selfors och Niklas Helgesson till oss. Båda två har stor segelerfarenhet och är dessutom duktiga på båtelektronik och teknik. Det blir ett fantastiskt tillskott och hjälp. Självklart blir det också en utmaning att vara fyra personer som skall få plats på vårat hem, lilla Vilja, som redan är proppfullt med saker. Det är intimt att bo så tätt tillsammans och plats för egentid och eget utrymme blir svårt. Men vi blir fyra som delar på nattpass och arbete. Dessutom kan det bli mycket skratt, spel och härliga samtal.
Marie Selfors and Niklas Helgesson are coming to us today. Both have extensive sailing experience and are also good at boat electronics and technology. It will be a fantastic addition and help. Of course, it will also be a challenge to be four people who will have room in our home, little Vilja, which is already full of things. It is intimate to live so closely together and it becomes difficult to have time and space of your own. But there will be four of us who share the night shift and work. In addition, there can be a lot of laughter, games and lovely conversations.
De är satta i arbete direkt och jobbar på ordentligt i hettan. Skillnaden i temperatur från Sverige och hit är enorm. Skrspa rent, polish, elinstallationen mm pågår för fullt. Vår Autopilot, som har krånglat, är nu förhoppningsvis också i ordning. Tack vare hjälp av Alfred Orrbecks, på Göteborgs BåtElektriska, fantastiska stöd via telefon. Utan den hade seglingen ut på Pacific nästan varit omöjlig att göra. Nu närmar det sig…
They are put to work immediately and work hard in the heat. The difference in temperature from Sweden to here is enormous. Scrub clean, polish, the electrical installation etc. are in full swing. Our Autopilot, which has been in trouble, is now hopefully also in order. Thanks to the help of Alfred Orrbeck, at Göteborgs BåtElektriska, fantastic support by phone. Without it, sailing out on the Pacific would have been almost impossible. Now it’s getting closer…
Ååååh, vilken härlig och behaglig segling vi har just nu! Vinden är iofs nästan rakt akterifrån och det går endast i ca tre knop. Men Vilja glider framåt, det är inga vågor o hon lutar inte. Efter att nästan bara ha seglat i tuff sjö eller gått för motor sedan vi lämnade Cartagena är detta helt ljuvligt! Dessutom skiner solen och det är behaglig temperatur strax över trettio grader. Inte fyrtiofem, som tidigare, då svetten rann o vi knappt orkade göra något alls.
Oooooh, what a lovely and pleasant sailing we have now! The wind is also almost directly astern and it only goes at about three knots. But Vilja slides forward, there are no waves and she does not lean. After almost only sailing in rough seas or motoring since we left Cartagena, this is absolutely lovely! In addition, the sun is shining and it is a pleasant temperature just above thirty degrees. Not forty-five, as before, when the sweat was pouring and we could hardly do anything at all.
Sailing can bereally lovely
Vi har lämnat Panama City efter sex nätter där och är nu på väg mot ögruppen Las Perlas. Det skall bli skönt att komma ut till öar igen efter över tio dagar antingen på väg, i hamn eller genom kanalen. Vi har ju även hunnit med att fira jul och nyår och vår 3-årsdag
We have left Panama City after six nights there and are now heading for the Las Perlas archipelago. It will be nice to get out to the islands again after over ten days either on the road, in port or through the canal. We also had time to celebrate Christmas and New Year and our 3rd anniversary
När vi närmar oss ser vi några delfiner som simmar runt, hoppar och leker inte så långt borta från Vilja. Strax därefter kommer vi in i kokande vatten. Det är både strömt och tidvattnet är på väg upp. I Karibien var det knappt något tidvatten, precis som uppe i Skandinavien, men här är det 4 – 5 meters skillnad. Något vi behöver tänka på både när vi går strandnära och vid ankring. Strandnära då grund som syns vid lågvatten är totalt ute ur sikt vid högvatten. Och vid ankring då vi vill ha minst 3-4 gånger djupet ute, på vår ankarkätting, så vi får räkna på djupet vid högvatten.
As we approach, we see some dolphins swimming around, jumping and playing not too far from Vilja. Soon after, we enter boiling water. It is both current and the tide is rising. In the Caribbean there was hardly any tide, just like up in Scandinavia, but here there is a 4 – 5 meter difference. Something we need to think about both when we go close to the beach and at anchor. Close to the beach, the ground that is visible at low tide is totally out of sight at high tide. And when anchoring when we want at least 3-4 times the depth outside, on our anchor chain, so we have to count on the depth at high tide.
A really nice anchorage
Vi ligger i sundet mellan de nordliga öarna Isla Chapera och Isla Mogo Mogo. Här ligger tre andra båtar förutom oss. Sedan vi kom hit har Vilja snurrat runt 180 grader så vi ligger precis tvärtom mot vad vi låg när vi kom hit. Vi har inte sjösatt jollen ännu utan det blir imorgon. Vi var uppe tidigt idag för att komma iväg strax efter gryningen så vi inte riskerade att lägga till i mörker ännu en gång. Nu står maten på spisen. Idag blir det köttbullar med potatis, kantarellsås och Lingonsylt. Otroligt lyxigt i den värld vi lever långt från svenska matvaror. Det känns svalt nu, nästan lite kyligt. Jag har tagit på mig tunna byxor o en långärmad topp. Tittar på termometern ute i sittbrunnen. Den visar 27.8 grader….Allt är relativt. Vi har levt i en enorm hetta med över 40 grader så detta känns jätteskönt.
We are located in the strait between the northern islands of Isla Chapera and Isla Mogo Mogo. Here are three other boats besides us. Since we got here, Vilja has turned around 180 degrees so we are exactly the opposite of where we were when we got here. We haven’t launched the dinghy yet, but that will be tomorrow. We were up early today to get going just after dawn so we didn’t risk adding in the dark yet again. Now the food is on the stove. Today it will be meatballs with potatoes, chanterelle sauce and lingonberry jam. Incredibly luxurious in the world we live in far from Swedish food products. It feels cool now, almost a little chilly. I have put on thin pants and a long-sleeved top. Looking at the thermometer out in the cockpit. It shows 27.8 degrees….Everything is relative. We have been living in an enormous heat with over 40 degrees so this feels great.
We enjoy a lovely sunset onboard
Vi sitter framme på däck i eftermiddagen med vin o snacks. Runt oss kluckar havet av ström och tidvatten. Det är ett så rogivande och underbart ljud. Här ligger sex andra segelbåtar. Alla de andra har fören mot vinden medans vi ligger helt tvärt om. Vi funderar på orsaken…fem av de andra är katamaraner och rör sig annorlunda medans den enda andra enskroviga båten ligger lite längre från sundet, det måste vara orsaken. Vilja ligger med fören mot strömmen medan de andra ligger med fören mot vinden. Skönt att det fläktar i sittbrunnen för ovanlighetens skull.
We sit out front on the deck in the afternoon with wine and snacks. Around us, the sea is churning with currents and tides. It is such a soothing and wonderful sound. Six other sailboats are located here. All the others have the bow to the wind, while we are completely opposite. We are thinking about the reason…five of the others are catamarans and move differently while the only other monohull is a little further from the strait, that must be the reason. Vilja lies with the bow against the current while the others lie with the bow against the wind. Nice that there is a fan in the cockpit for the unusual sake.
Wine with snacks is really a pleasant time
We really enjoy this
The sky has amazing colours
Det är helg och under dagen idag har det varit över tio motorbåtar här med festglada och badsugna människor ombord. Det har varit dunkadunka-musik, skratt och rop. Skönt nu när det är tyst igen och det endast är kluckandet som hörs.
It’s the weekend and during the day today there have been over ten motorboats here with party-happy and bath-hungry people on board. There has been thump thump music, laughter and shouts. Great now that it’s quiet again and only the clucking can be heard.
Andra dagen med strålande sol, inte så vanligt här i Panama där det är mycket regn och åska. Men nu mullrar det ordentligt och in över bergen i fastlandet Panama är det kolsvarta moln. Tror de kommer ta sig ut hit till oss under kvällen och natten. Så det är bäst att passa på och njuta fram tills dess
Second day with bright sun, not so common here in Panama where there is a lot of rain and thunder. But now it rumbles properly and over the mountains in mainland Panama are pitch black clouds. Think they will come out here to us during the evening and night. So it’s best to take care and enjoy until then
The sun was still shining on one side of the boat when the rain came
And a lovely rainbow appeared on the other side
Vi har jobbat en hel del med och på båten de senaste dagarna. Städar och röjer, som vanligt. Jag blir tokig på att inte ha ordning i båten med var sak på sin plats. Men mycket har blivit gjort. Jan har börjat byta ut träpluggar i teakdäcket och igår limmade vi fast årklykor o handtag av gummi på jollen som lossnat för längesedan. Överdrag till sittbrunnsdynor o sittkuddar har blivit tvättade, utsidan skrovet tvättat igen från påväxt av alger o långhalsar. Bloggen och foton tar ju sin tid och vi har, tyvärr, upptäckt småkryp i några av våra mjöl- och lins- och bönpåsar. Så nu har vi gått igenom varje påse grundligt, slängt en hel del i havet, tvättat ur skåp o väskor, sprayat mm mm. Så nu är det bara att hålla tummarna att vi blivit av med det. Noga tillsyn framöver och några skåp i andra delar av båten skall gås igenom. Så allt är inte paradis hela tiden utan det är en hel del jobb.
We have worked a lot with and on the boat in recent days. Cleaning and clearing, as usual. I’m going crazy for not having order in the boat with everything in its place. Jan has started to replace the wooden plugs in the teak deck and yesterday we glued rubber grips and handles on the dinghy that came off a long time ago. Covers for cockpit cushions and seat cushions have been washed, the outside has been washed again from algae growth. The blog and photos take time and we have, unfortunately, discovered small bugs in some of our flour, lentil and bean bags. So now we have gone through each bag thoroughly, thrown a lot into the sea, washed out of cupboards and bags, sprayed, etc. So now we just have to keep our fingers crossed that we got rid of it. Careful supervision in the future and some lockers in other parts of the boat must be checked. So everything is not paradise all the time but it is a lot of work.
Here we work on the dinghy.
And now it’s time to work with the toilet
We look through very single bag with food caeully and also spray it on the outside
Vi ligger kvar här och njuter. Idag är det fyra dagar sedan vi kom hit till Mogo Mogo. Vi tar jollen in till stranden på ön Chapera. Passar på nu när vi har ön helt för oss själva. Det är lite av ett Robinson Cruzoe liv. Vi fortsätter med jollen till ön Mogo Mogo. Vilken vacker plats! Här passar jag på att bada i det smaragdgröna havet. Det är vindstilla och ingen ström i den SV-liga viken. Såååå härligt!
We stay here and enjoy. Today is four days since we arrived here at Mogo Mogo. We take the dinghy into the beach on the island of Chapera. Fits in now that we have the island all to ourselves. It’s a bit of a Robinson Crusoe life. We continue with the dinghy to the island of Mogo Mogo. What a beautiful place! Here I take the opportunity to bathe in. the emerald sea. There is no wind and no current in the SW-facing bay. Sooo lovely!
We are taking the dinghy first to Chapera
Here we walk in the sand
The weather is fantastic
And the water emeraldcoloured and crystal clear
A perfekt life
I bet everyone can guess what Jan is looking at
Of course it’s Vilja
Here she is again – our home
Our dinghy on the Island of Mogo Mogo
Here I took a swim in the warm water
A local fishingboat in the bay
And another one on land
Det är ganska tidigt på morgonen och vi beger oss iväg mot ön Pedro Gonzales, längre söderut. Plötsligt omringas vi av en flock delfiner varav en mamma med ett barn. Vilken lycka! De simmar med oss och leker runt Vilja. Undrar om de är medvetna om att vi tittar på dem? Delfiner runt båten är bland det mest underbara som finns. Vi släpper allt vi har för händer och njuter av synen. Tur att vi har en autopilot som styr för oss
It is quite early in the morning and we head off towards the island of Pedro Gonzales, further south. Suddenly we are surrounded by a pod of dolphins, one of which is a mother with a child. What happiness! They swim with us and play around Vilja. Wonder if they are aware we are watching them? Dolphins around the boat are among the most wonderful things there is. We drop everything we have in our hands and enjoy the view. Lucky we have an autopilot to steer for us
A walk on the beach
Enjoying the view from the beach
We take the dinghy in to a small fishing village
A sleep but charming small village with view over the sea
The houses bear traces of beautiful wear from the forest of the weather over many years
Så lyxigt med en dag total semester. Bara koppla av, bada, lyssna på bok, njuta av utsikten och bada i pool! Vi har kommit till den privata ön San José och i en av vikarna ligger en resort dit vi är välkomna att njuta alla faciliteter. Visst vi betalat 10 dollar var men är välkomna tillbaka. Utsikten är slående vacker och bubbelpoolen sååå lockande härlig. Vi unnar oss inte många saker i vårt ändå priviligierade liv men idag njuter vi av denna lyx. Glittrande hav så långt ögat kan nå, palmer i förgrunden, en infinitipool, vin i glaset två Tukaner och färgglada papegojor som flyger över oss. Kan inte säga annat än att livet är härligt
So luxurious with a day total vacation. Just relax, swim, listen to a book, enjoy the view and swim in the pool! We have arrived at the private island of San José and in one of the bays is a resort where we are welcome to enjoy all the facilities. Of course we paid 10 dollars each but are welcome back. The view is strikingly beautiful and the hot tub so invitingly lovely. We don’t treat ourselves to many things in our still privileged life but today we enjoy this luxury. Sparkling sea as far as the eye can see, palm trees in the foreground, an infinity pool, wine in the glass, two Toucans and colorful parrots flying above us. Can’t say anything other than that life is wonderful
The view from the Hotel is stunning
Overflow swimmingpool
Jan enjoyes the view
And I enjoy the jacuzzi
With a glas of white wine
It’s a beautiful place to spend some hours or a day
They have tame toukans and parrots
Det börjar mörkna och den svenska segelbåten, Kerpa från Stockholm, är på väg in i viken. Vi möttes i Guna Yala och nu möts vi igen. De kommer över till oss på en gin & tonic i solnedgången och vi umgås ett par timmar innan vi båda behöver laga till dagens middag. Vi träffas även nästa dag och nu åker vi in till resorten och njuter i jacuzzin tillsammans. Imorgon börjar de sin segling mot Marquesas, en dryg månads segling utan att se varken land o troligen inte någon båt.
It’s getting dark and the Swedish sailboat, Kerpa from Stockholm, is heading into the bay. We met in Guna Yala and now we meet again. They come over to our place for a gin & tonic at sunset and we hang out for a couple of hours before we both have to cook for today’s dinner. We also meet the next day and now we go to the resort and enjoy the jacuzzi together. Tomorrow they start their sail towards the Marquesas, a good month’s sail without seeing either land or probably no boat.
Kerpa with Kerstin and Paul are coming to our bay
Själva väljer vi att stanna kvar några dagar. Vi har inte bråttom och det finns flera stränder att utforska. Jag fascineras över färgerna på sanden och krabbornas grävande ner i sanden för att gömma sig. Här är inte lika fantastiskt som i Guna Yala men det har sin charm. Och det är betydligt lugnare. Just nu tror vi att det endast är 4 – 5 segelbåtar totalt i hela Las Perlas. Vattnet är klart och avsvsalkande, lite kallare än i Karibien, stränderna kritvita och nästan helt utan uppblåst skräp och det är härligt att ibland få vara ensamma på en hel ö.
We ourselves choose to stay for a few days. We are not in a hurry and there are several beaches to explore. I am fascinated by the colors of the sand and the crabs burrowing into the sand to hide. Here is not as amazing as in Guna Yala but it has its charm. And it is much quieter. Right now we think there are only 4 – 5 sailboats in total in the whole of Las Perlas. The water is clear and desalicizing, a little colder than in the Caribbean, the beaches are chalk white and almost completely free of bloated rubbish and it is wonderful to sometimes be alone on an entire island.
One of all the beaches
It’s so calming
The tiny crabs dig hole and through out the sand. It’s a beautiful pattern
And the pattern with black and light sand is also beautiful
Out there is Vilja and you see one of all special rocks hete in the bay
It looks like a man from both sides. One facing left with a strange thing on his head. And one with head and full body facing right
Vi är på väg nu! En milstolpe o ett overkligt äventyr. Panamakanalen…Vi med lilla Vilja skall gå igenom denna oerhört kända och mäktiga kanal. Mångas dröm att bocka av på sin bucket-list. Framför oss, i första slussarna, kommer det vara ett stort fraktfartyg och vi kommer vara tre segelbåtar förtöjda i varandra bakom det stora fartyget genom de tre slussar vi går igenom idag. Nu närmar vi oss bron, som bara är ca sex år gammal. Under den går just nu ett fraktfartyg som kommer från andra hållet. Detta är en upplevelse få förunnat. Bara ett fåtal segelbåtar per dag o endast i säsong.
We are on our way now! A milestone and an unreal adventure. The Panama Canal…We, with little Vilja, will go through this incredibly famous and powerful canal. It is many people’s dream to check off their bucket list. In front of us, in the first locks, there will be a large cargo ship and we will be three sailboats moored behind the large ship through the three locks we pass through today. Now we are approaching the bridge, which is only about six years old. A cargo ship coming from the other direction is currently passing under it. This is a rare experience. Only a few sailboats per day and only in season.
Nu skall vi ta oss igenom denna mytomspunna kanal. Bygget startades av Frankrike men arbetet togs över av USA och blev klart 1914. 85 år senare, 1999, tar Panama över kanalen och sedan dess har det byggts en till slusstrappa, för betydligt större båtar.
Now we shall make our way through this mythical channel. The construction was started by France but the work was taken over by the USA and was completed in 1914. 85 years later, in 1999, Panama takes over the canal and since then another lock staircase has been built, for much larger boats.
Vi passerar bron nu o våra tre ”linehandlers” vet exakt vad de skall göra. Fendrar fästs, rep läggs fast o de jobbar i ett fantastiskt team. Om inte så länge skall vi fästas fast på styrbords sida av segelbåten, Kivavera. Ytterligare en kommer fästas samman, på Kivaveras babord sida o vi kommer gå gemensamt genom slussarna
We cross the bridge now and our three ”linehandlers” know exactly what to do. Fenders are attached, ropes are attached and they work in a great team. If not too long we shall be attached to the starboard side of the sailboat, Kivavera. Another one will be attached, on Kivavera’s port side and we will go through the locks together
We have now passed the bridge, and a big freight ship goes together with us. Beside it is one of the sailboats we will go through tha Canal together with
Birds on a boye
Everywhere big containerships
Slussningen kommer gå genom tre slussar. Alla ca nio meters höjdskillnad som vi skall upp, totalt ca 26 meter idag. Gatun-slussarna heter de här tre slussarna.
Locking will go through three locks. All about nine meters difference in height that we are going up, a total of about 26 meters today. The Gatun locks are the names of these three locks.
Vid förra sekelskiftet, när de byggdes, var det troligen det största och svåraste ingenjörsprojekt någonsin. Panamakanalen var färdig 1914 och då hade över 27.000 arbetare mist sitt liv. De flesta av Malaria och Gula febern.
At the turn of the last century, when they were built, it was probably the largest and most difficult engineering project ever. The Panama Canal was completed in 1914 and by then over 27,000 workers had lost their lives. Most of Malaria and Yellow fever.
Vi går nu in mot första slussen. I början av varje sluss, nio meter upp, kastas tunna kastlinor ner till oss med en tyngd på som gör det lätt att nå sitt mål, Vilja. Våra linehandlers fäster våra tjocka blå linor i dessa och de dras upp till land. Vi kör framåt tills vi ligger strax akter om det stora fraktfartyget Arsos från Limassol. Vattnet börjar fyllas på, det går ganska fort, och allteftersom vi åker uppåt hämtar linehandlers in på de blå repen. Plötsligt är vi nästan nio meter högre upp! Slussporten, som är dubbel, öppnas och vi förbereder oss för att köra ut i nästa sluss. Arsos har betydligt högre motorkraft och vattnet kokar framför vår för. En annan anledning till att det kokar är att det är mycket vatten som trängs undan av fraktfartget som endast har ca en dm till godo på varje sida om fartyget till slussväggarna samt inte så långt till botten under sig. När Arsos åkt ut o vattnet lugnat sig är det vår tur
We are now entering the first lock. At the beginning of each lock, nine meters up, thin throwing lines are thrown down to us with a weight on them that makes it easy to reach their target, Vilja. Our line handlers attach our thick blue lines to these and they are pulled up to shore. We drive forward until we are just astern of the large freighter Arsos from Limassol. The water starts to fill up, it goes quite fast, and as we go up the line handlers pull in on the blue ropes. Suddenly we are almost nine meters higher! The lock gate, which is double, opens and we prepare to drive out the next lock. Arsos has significantly higher engine power and the water boils in front of us. Another reason for it boiling is that there is a lot of water that is displaced by the cargo ship, which only has about a dm to spare on each side of the ship to the lock walls and not so far to the bottom below. When Arsos has gone out and the water has calmed down, it’s our turn
Three sailboats linked together
Hello!
Reaching the first lock
The staff on land throws the throwingline
The throwing line is attached to our blue big ropes
And the blue rope is now on land
It’s getting dark and we reach the last lock
Arsos in front of us starting her engins
Slussningen genom alla tre slussar går smidigt, våra linehandlers är erfarna och vet vad de skall göra. Och i mörkret kommer vi fram till Gatúnsjön. En konstgjord och vidsträckt sjö som fyller ut området mitt emellan slussarna vid Karibien, slussarna vid Stilla Havet och kanalen före de sydliga slussarna. Vi kör för motor på väg mot vår mouringboy i mörkret. Lotsen o två linehandlers är uppe på däck. Plötsligt ropar de väldigt stressigt och högljutt ”babord” ”babord”. Jan svänger så fort det går och vi passerar, med några cm på vår styrbords sida, en av de stora mouringboys, som ej var upplyst, som finns i sjön. Den är stor, ca 2 meter i diameter, och gjord av hårt material. Hade vi gått på i vår fart på ca fem knop hade det varit förödande. Vi andas ut, tänker att ”nu hade vi tur” och fortsätter mot den boj vi var på väg mot, fortfarande lite skakade av händelsen.
Locking through all three locks goes smoothly, our line handlers are experienced and know what to do. And in the dark we arrive at Lake Gatún. An artificial and vast lake that fills the area between the Caribbean Locks, the Pacific Locks and the channel before the Southern Locks. We motor towards our mooring buoy in the dark. The pilots and two line handlers are up on deck. Suddenly they shout very stressed and loudly ”port” ”port”. Jan turns as fast as he can and we pass, a few cm on our starboard side, one of the large mooring buoys, which were not lit, that are in the lake. It is large, about 2 meters in diameter, and made of hard material. Had we continued at our speed of about five knots, it would have been devastating. We exhale, think ”now we were lucky” and continue towards the buoy we were headed for, still a little shaken by the incident.
Nu ligger vi i våra sängar o skall sova. Förta etappen är avklarad o allt har gått jättebra. Vi reflekterar över dagens upplevelser och erfarenheter. Och över vilket enormt projekt denna kanal är och var. Tänk att detta påbörjades för nästa 150 år sedan och tänk vilken förändring kanalen gjort för fraktfartygen (och seglare). Resan runt hela Sydamerika var både ofantligt lång, tidskrävande och vid Eldslandet dessutom farofylld.
Now we are in our beds and going to sleep. The first stage has been completed and everything has gone very well. We reflect on today’s experiences and experiences. And over what a huge project this channel is and was. Think that this was started next 150 years ago and think what a change the canal made for the freighters (and sailors). The journey around the whole of South America was both incredibly long, time-consuming and, at the Land of Fire, also fraught with danger.
En resa genom de gigantiska slussarna är en riktig höjdpunkt för världsresenärer och seglare. Det är fantastiskt att se hur allt fungerar. Vi segelbåtar, går för egen motor men fraktfartygen dras fram av små lok, som kallas för mulor. Väldigt tjocka vajrar fästs vid dem och flera specialgjorda lok drar på varje sida av fartyget.
A trip through the giant locks is a real highlight for world travelers and sailors. It’s amazing to see how it all works. We sail boats, go by our own engine but the freighters are pulled along by small locomotives, which are called mules. Very thick wires are attached to them and several specially made locomotives pull on each side of the ship.
The Mula that bring the big boats foorward
Dag två och vi har fått lite sömn. Till frukost serveras äggröra, korv och toast. Detta uppskattas mycket. Vi skall nu ta oss till andra sidan sjön och sedan genom den långa Panamakanalen. Vilja glider långsamt fram genom det gröna vattnet. Inte bara vattnet är grönt utan vägen kantas av vacker grönska, fåglar flyger lågt och molnen hänger tunga över oss. Stundtals lyckas solen skina igenom med några solstrålar. Vi förstår att vi inte är i vilken kanal som helst, utan faktiskt självaste Panamakanalen, när vi möter stora enorma fraktfartyg. Det skall finnas gott om krokodiler här så vi spanar in mot vegetationen som hänger över kanalkanten. Men får inte syn på någon. Insikten slår oss att vi korsar inte bara rätt igenom hela Panama utan också rätt igenom en enorm kontinent. Från norr till söder, Alaska till Eldslandet. Åker man runt kommer man in i kyligt klimat med is vilket väderstreck vi än hade valt. Det känns stort och obegripligt. De flesta tror att kanalen går öst till väst men tittar du på kartan så är det norr till söder. Landet Panama ligger som ett S precis innan Centralamerika möter Sydamerika.
Day two and we’ve gotten some sleep. Scrambled eggs, sausage and toast are served for breakfast. This is greatly appreciated. We will now get to the other side of the lake and then through the long Panama Canal. Vilja slowly slides forward through the green water. Not only is the water green, but the road is lined with beautiful greenery, birds fly low and the clouds hang heavy above us. Occasionally, the sun manages to shine through with a few rays. We understand that we are not in just any canal, but in fact the Panama Canal itself, when we meet big huge cargo ships. There should be plenty of crocodiles here, so we scout towards the vegetation that hangs over the edge of the canal. But can’t see anyone. The realization hits us that we are not only crossing right through the whole of Panama, but also right through a huge continent. From north to south, Alaska to Tierra del Fuego. If you drive around, you enter a cold climate with ice, whichever direction we chose. It feels big and incomprehensible. Most people think the canal runs east to west, but if you look at the map, it’s north to south. The country of Panama lies like an S just before Central America meets South America.
We met a cruise ship in the Canal
Map of the canal going between north and south
Going through the canal with green lush nature
Vi tuffar fram för motor i många timmar innan vi kommer fram till nästa slussar. Även här tre stycken med ca 9 meters höjdskillnad. Nu skall vi slussas nedåt igen till havsnivån och ut i Stilla Havet. Ofattbart!
We push forward by engine for many hours before we arrive at the next locks. Here, too, three pieces with a height difference of about 9 meters. Now we will be sluiced down again to sea level and out into the Pacific Ocean. Unbelievable!
Denna gång är Vilja ensam och de andra två båtarna i en annan ”bassäng”. Vi kommer fram till första slussen – Pedro Miguel och känner oss nu som erfarna slussare 😄. Kastlinor kastas till oss och våra linor leds av personal iland tills vi fästs längst fram i slussfåran. Vi slussas ner och kommer ut i nästa sluss – Miraflores. Här är det fullt av åskådare. Många turister, både lokala och från all världens hörn, kommer hit för att uppleva och se slussandet. I två stora byggnader är det fullkomligt proppat med åskådare i två plan i båda byggnaderna. Dessutom är det två turistbåtat med personer som upplever slussandet i Panama-kanalen på ”riktigt”. Vår lots tar kontakt med speakern iland och Vilja hälsas välkommen till stort jubel. Tyvärr fångas det inte på film.
This time Vilja is alone and the other two boats are in another ”basin”. We arrive at the first lock – Pedro Miguel and now feel like experienced locksmiths 😄. Throwing lines are thrown to us and our lines are guided ashore by staff until we are secured at the front of the lock channel. We go down the lock and come out at the next lock – Miraflores. Here it is full of spectators. Many tourists, both local and from all over the world, come here to experience and see the lock work. In two large buildings, it is completely packed with spectators on two levels in both buildings. In addition, there are two tourist boats with people who experience the locking of the Panama Canal ”for real”. Our pilot makes contact with the announcer ashore and Vilja is welcomed to great cheers. Unfortunately, it is not caught on film.
One of the houses with audience
Staff on land
It’s really narrow for the big ships
It’s really amazing to see the big ships (borrowed photo)
They are sooo big (borrowed photo)
Nu har vi bara en sluss kvar – Cockoli locks – och adrenalinet stiger. Endast en port och sedan är vi ute i Stilla Havet. Känslan är obeskrivlig. Ingen av oss har någonsin funderat över eller trott att vi skall segla i detta enorma hav. Det är en sådan overklig och fantastisk känsla att det inte går att beskriva med ord. Vi har lämnat Atlanten och Karibien, som ändå känns ganska nära Sverige och är nu på helt andra sidan jorden. Eller….Vi kommer i alla fall snart dit. Mäktigt!
Now we have only one lock left – Cockoli locks – and the adrenaline is rising. Only one port and then we are out in the Pacific Ocean. The feeling is indescribable. None of us have ever thought about or believed that we will sail in this enormous ocean. It is such a surreal and fantastic feeling that it cannot be described in words. We have left the Atlantic and the Caribbean, which still feel quite close to Sweden, and are now on the other side of the world. Or….At least we’ll get there soon. Powerful!
We are so happy to do this amazing journey
Waiting for the last lock to open
Pacific Ocean here we come
För att komma till natthamn och att släppa av lots och linehandlers kör vi västerut. Ett första steg ut i Stilla havet. Linehandlers lämnar först och strax därefter lotsen. Vi beslutar oss för att gå in i hamn, Playita, för att få en lugn hamn, duscha och fylla vatten. Inne i Playita ligger Kivavera och vi träffas för ett glas vin efter lyckad kanalgenomfart tillsammans.
To get to night port and to drop off pilots and linehandlers, we drive west. A first step into the Pacific Ocean. Linehandlers leave the pilot first and soon after. We decide to go into port, Playita, to have a calm port, shower and fill water. Inside Playita is Kivavera and we meet for a glass of wine after a successful canal crossing together.
Videofilmer från vår kanalgenomfart finns på vår Instagram viljasailing
Videos from our channel crossing can be found on our Instagram viljasailing
Jan har haft väldigt ont i ena örat ett par dagar och igår kväll kunde han knappast äta då det gör så ont att tugga. Jag har sedan några veckor fått flera inflammerade sår på kroppen som blir till bölder som varar sig. Det kommer hela tiden nya o de läker inte. Vi beslutar oss för att åka till sjukhuset och få oss båda två kontrollerade av läkare.
Jan has had a lot of pain in one ear for a couple of days and last night he could hardly eat as it hurts so much to chew. For a few weeks now, I have had several inflamed wounds on my body that turn into boils that last. There are new ones all the time and they don’t heal. We decide to go to the hospital and have both of us checked by doctors.
Vi tar en Uber dit och får förklarat oss, via google translate, vad vi söker för och att vi båda söker läkarvård men för olika anledningar. Jan blir hänvisad in först. Strax därefter får jag komma in. Jan ligger då med sjukhuskläder i en sjukhussäng med galler på sidorna. De tänker först lägga mig i rummet bredvid men bestämmer sig för att flytta in min säng till Jan. Samma procedur för mig. Av med kläderna o på med sjukhuskläder. Vi har svårt för att hålla oss för skratt. Tänk om det varit på samma sätt i Sverige om man söker för ont i örat! De tar det verkligen seriöst. Vi är de enda patienterna och har säkert mött minst tio personal. Sköterskor kommer in till oss ett flertal gånger. De mäter blodtryck, temperatur och sänka minst två gånger var. Läkaren kommer sedan och undersöker oss båda två och konstaterar öroninflammation o inflammerade sår – Asepsia. Vi får recept på penicillin, salvor, droppar o smärtstillande. Därefter får vi klä på oss igen och är klara. Nu är vi lite oroliga för vad det skall kosta? Skall vi bekosta all den personal som finns där? Vi fick lämna en deposition på 500 usd och hoppas att det inte blir mer än det i alla fall. Vi får tillbaka vår deposition och betalar ca 800 kronor var. Plus medicin. Inte så farligt. Nu får vi se om försäkringen tar det eller om vi har en högre självrisk.
We take an Uber there and have it explained to us, via google translate, what we are looking for and that we are both looking for medical care but for different reasons. Jan is referred in first. Soon after, I get to come in. Jan then lies in hospital clothes in a hospital bed with bars on the sides. They initially intend to put me in the next room but decide to move my bed into Jan’s. Same procedure for me. Take off your clothes and put on hospital clothes. We have a hard time keeping from laughing. Imagine if it was the same way in Sweden if you search for an earache! They really take it seriously. We are the only patients and must have met at least ten staff. Nurses come to us several times. They measure blood pressure, temperature and lower at least twice each. The doctor then comes and examines both of us and states otitis media and inflamed wounds – Asepsis. We receive prescriptions for penicillin, ointments, drops and painkillers. Then we get dressed again and we’re done. Now we are a little worried about what it will cost? Should we pay for all the staff there? We had to leave a deposit of 500 usd and hope it won’t be more than that anyway. We get our deposit back and pay about SEK 800 each. Plus medicine. Not so dangerous. Now we will see if the insurance covers it or if we have a higher deductible.
It looks really serious, but for us it was difficult not to laugh loud
Nyårsafton! Och vi är i Panama City! Vi räknar med ett massivt fyrverkeri runt 00-slaget. Men först skall vi fira med mat och vin tillsammans med båten Kivavera från Schweiz. Båten vi gick igenom kanalen med. Så som vi lever får vi många nya vänner och det blir många möten och avsked. Men även återseenden
New Year’s Eve! And we are in Panama City! We expect a massive fireworks display around the stroke of 00. But first we will celebrate with food and wine together with the boat Kivavera from Switzerland. The boat we went through the canal with. The way we live, we make many new friends and there are many meetings and farewells. But also reunions
Vi lagar förrätten ombord på Vilja och bidrar med frukt till efterrätten samt vin och bubbel. Det är en underbar kväll och Gabriela på Kivavera har gjort en utsökt huvudrätt. Vi har precis lärt känna varandra och har en jättetrevlig kväll med många samtalsämnen, planer, skratt och anekdoter. Tiden flyger iväg och plötsligt är klockan över 23.00. Vi hör en massa smällare och raketer och bestämmer oss för att promenera bort till Avenida Armador som ligger i närheten. Det är en sex kilometer lång vägsträcka som förbinder ett par små öar med fastlandet och Panama City. Därifrån är det en fantastisk utsikt över Panama City och dess kända skyline. Det är bara några minuters promenad och längs hela Armador är det enormt med folk. Smällare och raketer skjuts överallt och det är helt crazy. För att inte bli träffade tar vi skydd vid sidan av en husbil. Precis framför oss är det ett gäng yngre killar och tjejer som har laddat med otaliga raketer. De smäller lite innan tolvslaget men exakt klockan tolv blir smällandet och skjutande till ett crecendo utan dess like. Himmelen totalt exploderar av vackra raketer. Vi är glada att vi står med lite skydd för det blåser en del och både rök och glöd är runtomkring oss. Vår Proseco-flaska öppnas och vi skålar in 2025 tillsammans med Gabriela och Thomas. Ett år med många bra äventyr! Tänk att vi är på Stilla havet och har både Galapagos och alla ö-nationer framför oss innan vi når andra sidan.
We prepare the starter on board Vilja and contribute fruit to the dessert as well as wine and bubbly. It’s a wonderful evening and Gabriela at Kivavera has made a delicious main course. We have just gotten to know each other and have a very nice evening with many topics of conversation, plans, laughter and anecdotes. Time flies and suddenly it’s past 11 p.m. We hear a lot of firecrackers and rockets and decide to walk to Avenida Armador, which is nearby. It is a six-kilometer stretch of road that connects a couple of small islands to the mainland and Panama City. From there, there is a fantastic view of Panama City and its famous skyline. It’s only a few minutes’ walk and all along Armador there are huge crowds of people. Firecrackers and rockets are fired everywhere and it’s completely crazy. To avoid being hit, we take cover next to a mobile home. Right in front of us is a group of younger guys and girls who have loaded with countless rockets. They bang a little before the stroke of twelve, but exactly at twelve o’clock the banging and firing become a crescendo like no other. The sky totally explodes with beautiful rockets. We are glad that we are standing with some protection because it is quite windy and both smoke and embers are all around us. Our Proseco bottle is opened and we toast 2025 together with Gabriela and Thomas. A year with many good adventures! Imagine that we are in the Pacific Ocean and have both the Galapagos and all the island nations in front of us before we reach the other side.
Måste lägga till att alla som sköt med raketer och smällare städade otdentligtv fter sig. De gjorde oss mäkta imponerade.
Must add that everyone who shot rockets and firecrackers cleaned up after themselves. They really impressed us.
Fireworks over Panama City
A lot of smoke and glow
Totally crazy and dangerous
View towards the city
Happy New Year!
Here together with Gabriela and Thomas
Vi flyttar från marinan till ankringsviken utanför Panama City nästa dag. Här är fullt av båtar men de flesta obebodda. Det är även många vrak som kan vara lite lurigt eftersom det är 4-5 meters tidvatten. Vid lågvatten ser vi dem men vid högvatten ligger de under vattenytan med risk att vi kör på dem. Vi hittar i alla fall en plats och ligger här ett par dagar.
Idag är vår sista heldag i Panama City och vi tar jollen in till dingebryggan och Uber in till stan. Den gamla stadsdelen Casco viejo, är charmerande med sin vackra katolska Cathedral, La Catedral Basílica Santa María la Antigua de Panamá. Det är mängder av serveringar och butiker som säljer allt från krimskrams till vacker keramik, molas ( rikt dekorerat och invecklat handarbete som Guna-kvinnorna bär på sin klädedräkt) och sommarkläder
The beautiful cathedral.
A really yellow house. Fits with my clothes
Walking by the sea it was a lot of Panamian flags
Pacific is open right outside and fishermen try to catch fishes
The skyline of Panama City
Men höjdpunkten är när vi går mot fiskmarknaden och dess restauranger, längs med havet. När vi gått under bron som är början av Avenida Armador möts vi av fantastisk utsikt över skyskraporna. Lite längre fram har vi dessutom alla traditionella fiskebåtar som förgrund. En fotografs Mecka. I alla fall för mig. Jag är helt hänförd av utsikten och känner mig uppspelt. Det är fantastiskt och har gjort min dag minnesvärd.
But the highlight is when we walk towards the fish market and its restaurants, along the sea. After passing under the bridge that is the beginning of Avenida Armador, we are greeted by a fantastic view of the skyscrapers. A little further on, we also have all the traditional fishing boats in the foreground. A photographer’s Mecca. At least for me. I am completely enthralled by the view and feel exhilarated. It is amazing and has made my day memorable.
Here with palmtrees in the front
It’s so amazing
Vi kommer tyvärr för sent för att handla på fiskmarknaden men stannar vid en av restaurangerna där vi äter en tidig middag. Självklart seafood. Därefter handlar vi lite mat på en Supermarket för imorgon skall vi segla ut mot ögruppen Las Perlas
Unfortunately, we arrive too late to shop at the fish market but stop at one of the restaurants where we have an early dinner. Seafood of course. Afterwards we buy some food at a supermarket because tomorrow we will sail out towards the Las Perlas archipelago
Vi blir kvar i Linton i 4 nätter. Vädret är inte det bästa utan det är riktigt starka vindar och höga vågor på öppet hav. Vi vill tillbaka till Guna Yala så fort som möjligt men måste vänta ut det värsta. Men efter 4 nätter har vi bestämt oss för att ge oss ut på den minst tio timmar långa sträckan. Det visar sig bli en tuff och väldigt lång resa. Vi går upp tidigt på morgonen och lättar ankar runt 07.00. Vår plan är att gå långt ut till havs för att försöka slippa ha vinden rakt i fören hela tiden. Den planen går väl sådär…vi motorseglar för att över huvud taget kunna ta oss mot vårat mål. Men det blir kryss med ett flertal slag.
We are staying in Linton for 4 nights. The weather is not the best, but there are really strong winds and high waves on the open sea. We want to get back to Guna Yala as soon as possible but have to wait out the worst. But after 4 nights, we have decided to set out on the at least ten hour stretch. It turns out to be a tough and very long journey. We get up early in the morning and drop anchor around 7am. Our plan is to go far out to sea to try not to have the wind directly in the bow all the time. That plan goes like this…we motor sail to be able to get to our goal at all. But it will be a cross with several strokes.
Before leaving Linton we fill upp the boat with diesel
Sea and sky everywhere. You can not see the big waves on the photo. Tried to capture it but I gave up
Even though we love sailing, today we just want to Reach Guna Yala
För första gången sedan vi lämnade Sverige känner jag av lite sjösjuka. Vi visste att det skulle vara tuff sjö idag och det kan man lugnt säga att det är. Vågorna går ordentligt höga o Vilja får bekänna färg. Vi har lite segel uppe för att balansera båten men motorn går för fullt. Kryssvinkeln är på över 130 grader så att enbart gå för segel skulle vara i princip omöjligt. Det har blåst i över en vecka och det är öppet hav oändligt långt bort åt Nordost där vinden kommer ifrån.
For the first time since we left Sweden, I feel a little seasick. We knew it would be a tough lake today and you can safely say that it is. The waves are really high and Vilja gets to show off. We have some sails up to balance the boat but the engine is running full blast. The cruise angle is over 130 degrees, so going under sail alone would be basically impossible. It has been blowing for over a week and there is open sea endlessly away to the Northeast where the wind is coming from.
Detta är en riktigt tuff etapp. Vilja skuppar, hoppar, stampar o slänger sig från sida till sida. På lovartsidan kommer höga väggar av vatten mot oss. Men Vilja hanterar det bra och även om det ibland känns lite läskigt så känner vi oss trygga. Det är fruktansvärt obekvämt och vi får hålla i oss med båda händerna o spjärna emot med fötterna för att inte kastas runt i sittbrunnen.
This is a really tough stage. Vilja scrambles, jumps, stomps and flings herself from side to side. On the windward side high walls of water come towards us. But Vilja handles it well and even if it sometimes feels a little scary, we feel safe. It’s terribly uncomfortable and we have to hold on with both hands and brace ourselves with our feet to avoid being thrown around in the cockpit.
The sun i getting down and the skies and sky get beautiful colours
Just beautiful colours
Efter ca åtta timmar hård resa har havet nu lugnat sig lite. Vi behöver inte längre klamra oss fast och Vilja plöjer genom vågorna i stället för att kastas fram och tillbaka. Skönt! Vi har fortfarande nästan fem timmar kvar innan vi är i Guna Yala och kan ankra för natten. Det skal bli skönt att komma fram och ha stilla vatten runt omkring oss. Nu hoppas vi att vi kan vara kvar här och njuta av bad, langustrar, jolletuer och avkoppling i dryga två veckor utan att behöva avbryta igen.
After about eight hours of hard travel, the sea has now calmed down a bit. We no longer have to cling and Vilja plows through the waves instead of being tossed back and forth. Great! We still have almost five hours before we are in Guna Yala and can anchor for the night. It will be nice to arrive and have still water all around us. Now we hope that we can stay here and enjoy swimming, crawfish, dinghies and relaxation for a good two weeks without having to interrupt again.
Sailing on one sail when it’s getting dark
Klockan är nästan 21 på kvällen och det är mörkt. Vi vill inte gå in i hamn o speciellt inte naturhamn i mörkret men idag har vi inget alternativ. Det ligger en hel del båtar i Lemmon cay och de ser enormt stora ut. Vi tänker först att vi skall lägga oss utanför alla andra o slippa trixa oss in, men det är ca 40 meter djupt vatten o då kan vi inte ankra. Jan står framme på däck o lyser med en strålkastare, jag står bak och styr o försöker följa med på Navionics efter rev o grunda områden. Vi pratar genom intercom och det är helt fantastiskt att slippa skrika o enbart lita på olika kroppsrörelser. Det är trångt mellan båtarna o det känns läskigt att styra in. Dessutom blåser det fortfarande en hel del. Jag inser strax, när vi passerat innanför ett par båtar att vi är rakt på väg mot ett rev och får lägga om kursen 90 grader. Vi närmar oss den plats vi låg på förra gången vi var här och bestämmer oss för att lägga i ankaret. När vi släppt ut ca 40 meter kätting inser vi att vi ligger för nära en annan segelbåt. Det är bara att dra upp igen och börja om på nytt. Det är trångt mellan båtarna och vinden tar tag i Vilja men vi får upp ankaret och släpper i på nytt lite längre bort. Denna gång får vi en perfekt plats. Efter 14 timmar till havs i riktigt tuff sjö är det skönt att ligga still och vi går till sängs strax därefter.
It’s almost 9pm and it’s dark. We don’t want to go into a harbor or especially a natural harbor in the dark, but today we have no alternative. There are quite a few boats in Lemmon cay and they look huge. We first think that we should lie outside all the others and avoid tricking our way in, but the water is about 40 meters deep and then we cannot anchor. Jan stands at the front on deck and shines with a searchlight, I stand behind and steer and try to follow the Navionics for reefs and shallow areas. We talk through the intercom and it’s absolutely fantastic not to have to shout and just rely on different body movements. It is crowded between the boats and it feels scary to steer in. In addition, it is still quite windy. I immediately realize, when we have passed inside a couple of boats, that we are heading straight for a reef and have to change course 90 degrees. We approach the spot we were in last time we were here and decide to drop anchor. When we let out about 40 meters of chain, we realize that we are too close to another sailboat. Just pull back up and start over. It is crowded between the boats and the wind takes hold of Vilja, but we get the anchor up and drop in again a little further away. This time we get a perfect seat. After 14 hours at sea in really rough seas, it’s nice to lie still and we go to bed soon after.
A beautiful full moonlight lightens up in the dark
Dagarna rullar på och vi njuter. Denna skärgård med små små cays är fantastisk! Vi ligger still några dagar, ibland upp till sex dagar, kopplar av, lyssnar på bok, tar jollen in till de små cays som ligger runt oss, badar och njuter av livet. På de flesta cays träffar vi nya o gamla båtvänner. Det blir en o annan sundowner i en sittbrunn, lättsamma samtal, skratt och utbyte av erfarenheter och planer. Många vi möter här planerar att gå igenom kanalen till Pacific. Andra väljer att stanna upp till ett halvår i San Blas. Vi mötte en båt förra året som hade stannat här i sex år! Hade själv gärna stannat här mycket längre tid än den vi har, men kanalen är bokad 28 december så vår tid är begränsad.
The days roll by and we enjoy ourselves. This archipelago of tiny little cays is amazing! We lie still for a few days, sometimes up to six days, relax, listen to a book, take the dinghy into the small cays that lie around us, swim and enjoy life. On most cays we meet new and old boating friends. There will be one or another sundowner in a cockpit, easy conversations, laughter and exchange of experiences and plans. Many we meet here are planning to go through the channel to the Pacific. Others choose to stay up to six months in San Blas. We met a boat last year that had been staying here for six years! I myself would have liked to stay here much longer than we have, but the channel is booked on December 28 so our time is limited.
The two flags of Guna Yala. An Indigenous province in Panama.
We take our dinghy in to the small cays
Walk around in the white sand with water around our feet
The water is soo clear
Palmtrees everywhere like in paradise
Small local fishingboats
A small restaurant by the sea
Here you can sit in the water and drink your beer if you want
Or on land with this view
Swimming in the lovely sea is fantastic! Even for a bath coward like me
A lovely little cay
On the way to another cay
Who can get tired of this!
Lovely sunset
Det är inte bara sol, bad och avkoppling ombord. Vi lever ombord på en båt som används hela tiden och det finns en lång todo-list. Och den tar aldrig slut. När en sak är gjord dyker två nya måsten upp. Att hålla båten ren i vattenlinjen är ett ständigt pågående jobb t ex. Watermakern funkar nu (ta i trä) men radar o autopilot fungerar inte just nu. Ny kalibrering måste göras som Jan behöver sätta sig in i. Nya installationer har gjorts så och innan vi gjort allt tekniskt färdigt fungerar inte autopiloten så det blev handstyrning iförrgår. Vi hoppas få ordning på det innan vi skall ta oss tillbaka till Shelter bay. Första etappen är bort emot 10 timmar o det blir tufft att handstyra. Vi vet iofs en båt som handstyrde i starka vindar i många dygn så självklart går det.
It’s not just sun, swimming and relaxation on board. We live aboard a boat that is used all the time and there is a long todo list. And it never ends. When one thing is done, two new musts appear. Keeping the boat clean in the waterline is a constantly ongoing job, e.g. The watermaker works now (take wood), but the radar and autopilot don’t work right now. New calibration has to be done which Jan needs to familiarize himself with. New installations have been done that way and before we got everything technically ready the autopilot doesn’t work so it was manual control the day before yesterday. We hope to get it sorted before we head back to Shelter bay. The first stage is 10 hours away and it will be tough to steer. We even know a boat that steered by hand in strong winds for many days, so of course it works.
Clearing the waterline is a continous ongoing work
Checking waterlevel in one watertank
We have to open up the whole sofa in the saloon
Varje dag kommer det båtar upp till oss som säljer allt möjligt. Vi köper ananas och flera langustrar en dag och en åtta-armad bläckfisk en annan dag. Langustrarna blir ju alltid fantastiskt goda men bläckfisken lyckades jag inte med. Trots att den kokades i vatten o ättika en lång stund. Kanske hinner vi med ett nytt försök.
Every day boats come up to us selling all sorts of things. We buy pineapples and several crawfish one day and an eight-armed octopus another day. The crawfish are always fantastically good, but I didn’t succeed with the squid. Even though it was boiled in water and vinegar for a long time. Maybe we’ll have time to try again.
One of the boats that sold us seafood
The octopus we bought
And languster
It feels terrible to kill the langusters
The small traditional sailboats are really nice o see
Ni är säkert några som undrar hur det går med vårat lilla husdjur – musen som mönstrade på. Troligen i Shelter bay. Vi kan inte fatta vart den tagit vägen. Vi har letat i skrymslen o vrår men hittar ingen mus o inte heller muslortar. Musfälla står laddad men inget besök – trots Snickers som bete. Jan säger att möss älskar Snickers. Har vi tur så har den mönstrat av. Kan bara inte förstå när o hur i så fall. Vi har ju varit ute på havet och inga möss hoppar självmant i havet om vi inte är på väg att sjunka. Här om dagen lyssnade vi på Titanic med Mikael Wiehe o hörde frasen ”Sen lämna’ råttorna skeppet för att söka sig till land” Men vi är inte Titanic o vi flyter. Förhoppningsvis ligger den inte död någonstans…usch vilken lukt det snabbt skulle bli i denna värmen
There are probably some of you who are wondering how our little pet is doing – the mouse that patterned on. Probably in Shelter bay. We can’t believe where it went. We have searched in nooks and crannies but can’t find any mice or mouse droppings. Mouse trap is loaded but no visitors – despite Snickers as bait. Jan says mice love Snickers. If we’re lucky, it’s patterned off. Just can’t understand when or how in that case. After all, we have been out at sea and no mice jump into the sea on their own unless we are about to sink. The other day we listened to Titanic with Mikael Wiehe and heard the phrase ”Then the rats leave the ship to seek land” But we are not Titanic and we float. Hopefully it’s not lying dead somewhere…ugh what a smell it would quickly become in this heat
When looking for the mouse we opened up almost everywhere. Under the floor we have stowed a lot of food
And we emptied the storageroom where we found some mousedroppings
Vi ligger på vår sista ankring i Guna Yala. Western Hollandaes. Vattnet är stilla och det är bara ett fåtal andra båtar här. Bl a bestämde vi träff med svenska Cordelia med Henric och Lena ombord. Vi köper fisk av en Guna Yala Indian och på kvällen tar vi oss in till en av öarna med en kritvit strand. Vi har en grill med oss och eldar med medbragd kol och torkade kokosnötter som vi hittar iland. Det är en magisk kväll med god mat, trevligt umgänge och fantastisk utsikt. Lite mulet är det så det blir ingen solnedgång. Men åh vad vi njuter av livet!
We are at our last anchorage in Guna Yala. Western Hollandaise. The water is calm and there are only a few other boats here. Among other things, we arranged a meeting with the Swedish Cordelia with Henric and Lena on board. We buy fish from a Guna Yala Indian and in the evening we make our way to one of the islands with a chalk white beach. We have a grill with us and make a fire with brought charcoal and dried coconuts that we find ashore. It is a magical evening with good food, pleasant company and a fantastic view. It’s a bit cloudy so there will be no sunset. But oh how we enjoy life!
A ”Hoppilandare ” when we have anchored
Cheers from 33 degrees lovely water
The bbq in front of the seaview
It’s a lovely evening
And the view is marvellous
More palmtrees, white sand and turquoise water
We want to stay here a loooong time
Idag är sista dagen i paradiset. Imorgon måste vi ta oss mot Shelter bay med stopp en natt i Linton. Det är lite smådisigt men vi tar tillvara på dagen på bästa sätt. Jan är just nu ute och snorklar medan jag sitter framme på däck och njuter. Här framme på däck fläktar det skönt och det är enda stället i båten man kan få lite egentid. Det är en av sakerna jag saknar.Vi har öppnat en flaska kallt vitt vin och det är en lyx att vara i vattnet, insupa atmosfären, reflektera över det liv vi lever och samtidigt dricka lite vin i det kristallklara havet. Till kvällen blir det nykokt krabba. Inte så mycket mat men det känns lyxigt o gott. Tror vi tar rester av gårdagens moussaka till middag. Krabban blir snarare förrätt.
Today is the last day in paradise. Tomorrow we have to make our way towards Shelter bay with a stop for a night in Linton. It’s a bit hazy but we make the most of the day. Jan is currently out snorkelling while I sit on the front deck enjoying myself. Up here on the deck it’s nice to have a breeze and it’s the only place in the boat where you can have some alone time. It is one of the things I miss. We have opened a bottle of cold white wine and it is a luxury to be in the water, soak up the atmosphere, reflect on the life we live and at the same time drink some wine in the crystal clear sea.
The crab we bought was really lively from the beginning but now a bit tired
Now it’s boiled and ready to eat
Om några dagar väntar ett stort nytt äventyr. Vi skall gå igenom kanalen och komma ut i det enorma Stilla Havet. Visst är det en del segelbåtar som gör den resan, men det är ändå förhållandevis få. Endast några om dagen. Det är ett äventyr som vi knappt kan förstå att vi skall göra.
In a few days, a big new adventure awaits. We will go through the channel and come out into the huge Pacific Ocean. Of course, there are some sailboats that make that trip, but there are still relatively few. Only a few a day. It is an adventure that we can hardly fathom that we are going to do.
Idag jobbas det på frenetiskt. Vilja skall bli klar för avfärd efter 6 månader i hamn. Jan har varit uppe på däck sedan tidigt i morse. Jollen har surrats fast med saker ovanpå, Vilja har tvättats, sista påfyllning av vatten, allt löst skall surras fast eller städas bort i stuvutrymmen, lite sista sömnad mm mm. Inne i båten har jag sjöstuvat o surrat fast lådor o frys. Alla grönsaker vi handlade igår är tvättade i vatten med vinäger för att minska risken för små djur vi inte vill ha ombord, o placerade antingen i nät eller trälådor. Imorgon seglar vi äntligen vidare! Hur mycket vi än älskar Cartagenna o Colombia så har vi längtan till nya resmål och upplevelser. Vi har dryga två dygn till Shelter bay där vi skall checka in i Panama och betala för vår transit genom Panamakanalen. Det är dyrt….jättedyrt. Efter betalning seglar vi lite tillbaka igen mot ögruppen San Blas eller Guna Yala. Där bor GunaYala-indianerna o lever på samma sätt som de gjort i århundraden.
Today, work is going on frantically. Vilja must be ready for departure after 6 months in port. Jan has been up on deck since early this morning. The dinghy has been lashed down with things on top, Vilja has been washed, last filling of water, everything loose must be lashed down or cleaned away in the stowage spaces, some final sewing, etc., etc. Inside the boat, I have sea stowed and lashed down boxes and freezers. All the vegetables we bought yesterday are washed in water with vinegar to reduce the risk of small animals we don’t want on board, and placed either in nets or wooden boxes. Tomorrow we finally sail on! As much as we love Cartagena o Colombia, we long for new destinations and experiences. We have just over two days until Shelter Bay, where we must check into Panama and pay for our transit through the Panama Canal. It’s expensive…very expensive. After payment, we sail a little back again towards the San Blas or Guna Yala archipelago. The GunaYala Indians live there and live in the same way as they have for centuries.
Vi har lämnat Cartagena! Nu är vi ute på öppet hav med fören riktad mot Panama. Om ca två dagar lägger vi till i Shelter bay där vi skall klarera in. Solen skiner och vindarna är svaga, tyvärr rakt emot oss så än så länge är det motorgång. Det är underbart att ha kommit iväg, även om vi verkligen har älskat Cartagena och Colombia
We have left Cartagena! Now we are out on the open sea with the bow pointed towards Panama. In about two days we will dock in Shelter bay where we will clear in. The sun is shining and the winds are weak, unfortunately right at us so for now it’s motoring. It’s wonderful to have gotten away, although we have really loved Cartagena and Colombia
Finally we leave Cartagena
Peter from Porrima took a film on us. Soon we’ll meet in Panama again
On open sea
Mörkret har omslutit Vilja. Jag sitter på första nattpasset på ett halvår. Det känns tryggt och invant. Vilja stävar på i dryga 5 knop rakt in i den svarta natten. Månen har inte kommit upp ännu så det är riktigt kolsvart. Det enda som hörs är bruset från havet när det slår mot Viljas kropp, vinden som rasslar i seglen och något irriterande som slår inne i båten. Tror det är en väska med hygienartiklar inne i badrummet. Jag har precis gått på vakten och skall sitta här i sju timmar nu. Det är många timmar men det är avkopplande. Tänk att för lite drygt tre år sedan hade jag aldrig seglat natt. Nu är det nätterna jag uppskattar mest.
Darkness has enveloped Vilja. I’m on my first night shift in six months. It feels safe and familiar. Vilja steers at a good 5 knots straight into the black night. The moon hasn’t risen yet so it’s really pitch black. The only thing that can be heard is the noise from the sea as it hits Vilj’s body, the wind that rattles the sails and something annoying that hits inside the boat. I think it’s a bag of hygiene items in the bathroom. I just went on duty and will be sitting here for seven hours now. It’s a lot of hours but it’s relaxing. Think that a little over three years ago I had never sailed at night. Now it’s the nights I appreciate the most.
Ett par timmar senare och en stor måne lyser upp himmel och hav. Det kompakta mörkret har övergått i en magisk ljusshow. Det glittrar av guld och silver i havet och molnen blir upplysta av den klotrunda månen. Fantasin flödar över olika formationer. Detta är ett liv vi älskar. Ute på havet med naturen som kraft och som skådespel.
A couple of hours later and a large moon lights up the sky and sea. The compact darkness has turned into a magical light show. The sea sparkles with gold and silver and the clouds are illuminated by the spherical moon. Imagination flows over different formations. This is a life we love. Out at sea with nature as a force and as a spectacle.
Moonlight
Ny dag och vinden har helt avtagit. Seglen är nere igen och vi går för motor. Det blir motor hela vägen till Shelter bay i Panama. Vi korsar inloppet till kanalen o utanför ligger hundratals fraktbåtar. Antingen väntar de på att gå igenom kanalen eller så skall de in till hamnstaden Colon o hämta eller lämna last. Det är mäktigt med alla enorma lastbåtar och vi tänker på alternativet att gå runt hela Sydamerika o Eldslandet som är enda alternativet att frakta allt gods.
New day and the wind has completely died down. The sails are down again and we are motoring. It will be a motor all the way to Shelter bay in Panama. We cross the entrance to the canal and outside are hundreds of cargo boats. Either they wait to go through the channel or they must go into the port city of Colon to pick up or drop off cargo. It is powerful with all the huge cargo boats and we are thinking of the option of going around the whole of South America or Tierra del Fuego, which is the only option to transport all the goods.
Blue sky and blue sea
The sun starts to go down
Clouds and pink sky
We are getting close to the canal and there are big boats everywhere
Nu ligger vi i marinan och imorgon skall vi betala agenten för att gå igenom kanalen om en dryg månad. Det är dyrt….jättedyrt. nästan 42.000 kronor. Men på andra sidan väntar en hel massa nya äventyr. Det var väldigt lätt att checka in i Panama. Vi var iofs tvungna att åka in till Colon för att få ett dokument men sedan gick allt snabbt och det var, för omväxlings skull, gratis. Idag har vi korsat kanalen o inloppet till kanalen tre gånger. Först med Vilja på väg till marinan o sedan med taxi över en bro till och från Colon. Tror jag behöver skriva det många gånger för att förstå att det är sant.
Now we are in the marina and tomorrow we have to pay the agent to go through the canal in about a month. It’s expensive…very expensive. almost SEK 42,000. But on the other side, a whole lot of new adventures await. Checking into Panama was very easy. Of course, we had to go into Colon to get a document, but then everything went quickly and it was, for a change, free. Today we have crossed the canal and the entrance to the canal three times. First with Vilja on the way to the marina and then by taxi over a bridge to and from Colon. I think I need to write it many times to understand that it is true.
In Shelter bay marina
Here is a nice swimmingpool
Jan took a swim one day when it was not raining
Det blir tre dagar i Shelter bay. Dagar då vi fått fixat en del men framförallt har vi träffat Viveka o Erik på Embla. Jättetrevligt att ses igen o prata om våra äventyr och planer. Senast vi sågs var på Cuba. Nu skiljs våra vägar åt betydligt då vi väljer olika väderstreck på andra sidan kanalen. Vi seglar först söderut o sedan västerut medan Embla planerar norrut innan de går västerut.
It will be three days in Shelter bay. Days when we got a lot fixed, but above all we met Viveka and Erik at Embla. Great to see you again and talk about our adventures and plans. The last time we saw each other was in Cuba. Now our paths diverge significantly as we choose different directions on the other side of the channel. We first sail south and then west while Embla plans north before going west.
Here Embla with Viveka and Erik arrives
Nu har vi lämnat hamnen och är på väg mot ögruppen Guna Yala, även kallad San Blas. Det är en grupp med hundratals små öar. Många obebodda men några bebodda av Guna-indianerna. Här lever de primitivt och har fiske och kokosnötplockning som huvudsaklig försörjning.
Now we have left the port and are heading towards the Guna Yala island group, also called San Blas. It is a group of hundreds of small islands. Many uninhabited but some inhabited by the Guna Indians. Here they live primitively and have fishing and coconut picking as their main livelihood.
Vi är i paradiset! Vi ankrar i det kristallklara turkosa vattnet mellan två palmklädda öar med vita sandstränder skyddade av ett rev. Nu ser vi fram emot av att njuta av ett avkopplande liv.
We are in paradise! We anchor in the crystal clear turquoise water between two palm-clad islands with white sand beaches protected by a reef. Now we look forward to enjoying a relaxing life.
Vi är tillbaka i Cartagena sedan ca en vecka. Cartagena – Club de Pesca. Här är så varmt, så ofantligt varmt…Vi har inte haft sröm på bryggan i stort sett från i torsdags. Nu är det måndag eftermiddag. Svettet rinner nerför kroppen o saltet svider i ögonen o på sår på kroppen. Vi byter kläder 3-4 gånger om dagen då de vi har på oss blir genomvåta. Inne i båten är det runt 36 rader varmt och utanför ännu varmare. Ingen vindpust. Vi har fläktar o det hjälper men räcker definitivt inte. Just nu skulle jag önska mig att få uppleva minus 25 grader – åtminstone för en kvart. Vi köper dunkar med dricksvatten o de tar fort slut. Colan likså. Arbetsmoralen är inte stor. Det går helt enkelt inte att göra något. Värmen tar fullständigt kål på oss dagtid. Som tur är så har vi haft el på natten. Vår AC står på 19 grader men det är ändå strax under 30 grader på natten. Havet värmer underifrån och luften ovanifrån.
We have been back in Cartagena for about a week. Cartagena – Club de Pesca. It’s so hot here, so unbelievably hot…We haven’t had any flow on the jetty mostly since Thursday. It is now Monday afternoon. The sweat runs down the body and the salt stings the eyes and wounds on the body. We change clothes 3-4 times a day as the ones we wear get soaked. Inside the boat it is around 36 degrees warm and outside even warmer. No gust of wind. We have fans and that helps but is definitely not enough. Right now I would like to experience minus 25 degrees – at least for a quarter of an hour. We buy cans of drinking water and they quickly run out. Cola as well. The work ethic is not great. There is simply nothing that can be done. The heat takes a toll on us during the day. Luckily, we had electricity at night. Our AC is set to 19 degrees, but it’s still just under 30 degrees at night. The sea warms from below and the air from above.
Vilja full of laundry to get dry
This is how they lift up the boats so it does not grow under waterline
Our pier in Club de Pesca where we have been since end may during hurricane season
One evening we had a get together with other sailors
A peaceful scenery in the district Manga where we stay
When the tide is high the waters covers the streets
And leaves a lot of rubbish on the streets when it’s going down again
Några dagar senare. Från värmen till ösregn o svalka. Nu har vi bara 26,4 grader inne i båten….med airconditioner på 17 grader. Det är svalt o skönt o vi kan jobba lite smått. Elskåpet är fixat efter att det brann där pga bogpropellern i maj o några skåp är sorterade. Vi försöker verkligen utnyttja varje cm i båten till mat o praktiska saker. All durk är öppnad undan för undan så vi kan placera kaffe, havregryn, sylt o mjöl under mm. Allt är dyrt i Pacific så vi provianterar för fullt. Våra gastar första 3 månaderna över Pacific, Marie o Niklas, har köpt biljetter nu. De kommer till Panama 27 januari. Vi har även börjat proviantera för den tid de är med. Först ca 7 dagar till Galapagos. O vi hoppas att myndigheterna släpper in oss där….det är stränga regler. Sedan ca 4-5 veckor ute på öppet hav innan vi kommer fram till Marquesas i Franska Polynesien. Det blir definitivt längsta sträckan till sjöss utan landkontakt. Över 30 dagar. Atlanten tog 19 dagar.
A few days later. From the heat to torrential rain and coolness. Now we only have 26.4 degrees inside the boat….with air conditioner at 17 degrees. It’s cool and nice and we can work a little bit. The electrical cabinet is fixed after there was a fire there due to the bow thruster in May and some cabinets are sorted. We really try to use every cm in the boat for food and practical things. All colanders are opened side by side so we can place coffee, oatmeal, jam or flour under etc. Everything is expensive in the Pacific so we stock up. Our guests for the first 3 months across the Pacific, Marie and Niklas, have bought tickets now. They will arrive in Panama on January 27. We have also started stocking up for the time they are with us. First about 7 days to the Galapagos. And we hope the authorities will let us in there….there are strict rules. Then about 4-5 weeks out on the open sea before we arrive at the Marquesas in French Polynesia. It will definitely be the longest distance at sea without land contact. Over 30 days. The Atlantic took 19 days.
We can’t use this toilet anymore because of all drink we have bought
Pacific är såååå stort. Det går inte ens att föreställa sig. Atlanten blir nästan som Medelhavet i jämförelse. Vi är vana vid att se en karta med Atlanten lite till vänster o sedan Amerika o Europa, Asien o Afrika. Vänder vi på jordklotet så är det nästan bara vatten. Pacific – Stilla Havet. O det vattnet skall vi segla över…
Pacific is sooooo big. You can’t even imagine it. The Atlantic becomes almost like Mediterranean in comparison. We are used to seeing a map with the Atlantic a little to the left and then America and Europe, Asia and Africa. If we turn the globe over, there is almost only water. Pacific – Pacific Ocean. O that water we shall sail across…
It’s Impossible to imagine the size of The Pacific
Karneval! Eller egentligen en festival som känns som karneval. Cartagena firar Independence och det gör de stort i dagarna fyra. Idag är första dagen och det går ett karnevalståg på Pencer boulevard som ligger nära gamla stadsdelen. Folk strömmar dit och trängseln är stor. De flesta är beväpnade med ett stort rör där man sprutar ut skum på varandra. Det dansas, skrattas och sprutas skum överallt. Runt fötterna smäller de med smällare och vi har bara fötter i sandaler och flipflops. Lite rädda att få smällare på oss är vi allt. Samtidigt pågår karnevalståget med stora dansande grupper i vackra kläder. Och vackra exotiska kvinnor i fantastiska karnevalskläder. Vi har lyckats få en plats nära domarna så vi får se deras dans ordentligt. Det är fest, det är glädje, det är färgprakt o det är dans! Hela Cartagena sprätter av upprymdhet, bus och rytmik. Vi blir duschade av skum flera gånger om och delar glädjeruset med alla andra.
Carnival! Or actually a festival that feels like a carnival. Cartagena celebrates Independence and they do it big in the four days. Today is the first day and there is a carnival train on Pencer boulevard which is close to the old part of town. People flock there and the congestion is great. Most of them are armed with a large pipe where they spray foam at each other. There is dancing, laughing and spraying foam everywhere. Around the feet, they pop firecrackers and we only have feet in sandals and flip-flops. We’re all a little afraid of getting firecrackers thrown at us. At the same time, the carnival procession is going on with large dancing groups in beautiful clothes. And beautiful exotic women in amazing carnival costumes. We have managed to get a seat close to the judges so we get to see their dance properly. It’s a party, it’s joy, it’s colorful and it’s dancing! All of Cartagena bursts with excitement, mischief and rhythm. We are showered with foam several times and share the rush of joy with everyone else.
Party, party, party!
Everyone is dancing
We are close to the judges so we can see all performances
The judges
More from the carnivaltrain
We enjoyed the carnival at least three hours
And, of course a beautiful girl
a woman dressed up with a really big bum
Nu är det nästa dag av firandet och hundratals, kanske tusentals båtar samlas i långa rader bakom avgränsningar. En stor scen är uppbyggd och riktad ut mot havet. Det är stora filmdukar som på stora konserter. Vi tar vår gummijolle och paddlar ut tillsammans med Peter från båten Porrima. Eftersom vi är en så liten båt bestämmer vi oss för att paddla framför alla andra båtar och lägga oss strax framför scenen. Vi möts av vinkningar, jubel, hejarop och blir sprutade på med skum av alla glada och festsugna människor i båtarna som vi paddlar framför. Vi hittar en ledig liten lucka och lyfter upp avspärrningslinan så vi är på rätt sida. Konserten börjar och festen är igång. På en båt tar ölen slut och de frågar oss om vi kan paddla in till land med dem o köpa mer. Självklart hjälper vi till. Under tiden sitter jag kvar i båten vi hjälper. Artisterna avlöser varandra och efter några timmar kommer en av Colombias största artister upp på scenen. Jublet stiger i ett crecendo och glädjen bland alla vet inga gränser. Det är en jättelyckad eftermiddag och kväll och vi är nöjda när vi paddlar tillbaka.
Now it’s the next day of the celebration and hundreds, maybe thousands of boats are gathering in long lines behind barriers. A large stage is built and directed towards the sea. There are big movie screens like at big concerts. We take our dinghy and paddle out together with Peter from the boat Porrima. Since we are such a small boat, we decide to paddle in front of all the other boats and lay right in front of the stage. We are met by waves, cheers, cheers and are sprayed with foam by all the happy and party-hungry people in the boats that we paddle in front of. We find a free small hatch and lift up the cordon so we are on the right side. The concert begins and the party is on. On one boat the beer runs out and they ask us if we can paddle ashore with them and buy more. Of course we will help. In the meantime, I remain in the boat we are helping. The artists replace each other and after a few hours one of Colombia’s biggest artists comes on stage. The cheers rise in a crescendo and the joy among everyone knows no bounds. It is a very successful afternoon and evening and we are satisfied when we paddle back.
Peter and Jan paddles our boat to the festivities
There are hundreds or thousands of boats full of people partying
Foam is sprayed on everyone
They loved spraying on us
I got fully sprayed
Music on the scene and partying people around
A lot of people
Firework from the scene
Jan and Peter coming back after helping another boat to buy beer and pick up more people
It’s getting late and we start our way back to the boat
Idag är vi ute o seglar! Härligt! Det blåser friskt men segelbåten Porrima från Holland med Peter som kapten hanterar vinden och vågorna utmärkt. Det är en Beneteau 50 cence. Han har köpt nya segel som anlänt och stående riggen är utbytt så idag är det provsegling med finjustering som gäller. Två kunniga personer är ombord och kontrollerar. Allt verkar vara bra. Vi mötte Porrima på Cuba och har umgåtts sedan Jamaica. Det är underbart att vara ute på havet ett par timmar. Det fläktar och rör på sig. Längtar tills vi åker iväg om ca 1 vecka.
Today we are out sailing! Lovely! The wind is fresh but the sailboat Porrima from Holland with Peter as captain handles the wind and waves excellently. It’s Beneteau 50 Cence. He has bought new sails that have arrived and the standing rig has been replaced, so today it is test sailing with fine tuning. Two knowledgeable people are on board and checking. Everything seems to be fine. We met Porrima in Cuba and have been hanging out since Jamaica. It is wonderful to be out at sea for a couple of hours. It fans and moves. Can’t wait until we leave in about 1 week.
Sailing with the boat Porrima
We really enjoyed coming out on the sea for some hours
The rope from the main sail came loose but nothing bad happened
The man is filming everything to make sure it’s all alright
Provianteringen är i stort sett klar. Nu är det bara färsk mat till våra första 6 veckor i Panama kvar. Dryck är också inhandlat så nu är durken i främre toaletten full.
Provisioning is largely complete. Now all that’s left is fresh food for our first 6 weeks in Panama. Drinks have also been purchased, so now the sink in the front toilet is full.
Vi jobbar på för fullt med båten. Jan utomhus och jag inomhus. Varenda skåp är genomgånget, mat undanstuvad och i lättåtkomliga väskor, dynfodral tvättade likaså små sittkuddar. Jan tvättar rep, fixar med utombordare som plötsligt slutat fungera, vindturbinen skall på plats och mycket mycket mer
We are working hard on the boat. Jan outdoors and i indoors. Every cupboard is gone through, food stowed away and in easy-to-access bags, duvet covers washed as well as small seat cushions. Jan washes ropes, fixes outboards that suddenly stopped working, the wind turbin must be in place and much, much more
A rigcheck is done and everything looks good
Jan screwes the new wind turbine together
And now it’s put in place
A seagull gives us company
Självklart hinner vi med några kvällar in till gamla stan – Getsemani också. Där njuter vi av atmosfären, folkvimlet, uppträdanden, färgprakten och charmen. En plats vi kommer sakna när vi lämnat Cartagena.
Of course, we manage to spend a few evenings in the old town – Getsemani too. There we enjoy the atmosphere, the crowds, the performances, the splendor of color and the charm. A place we will miss when we leave Cartagena.
In the old town – Getsemani
People are dancing on the streets
Jan walking around
A performance, the man with big stomach is dancing bellydance and pretending to sing famous songs
Nu flyger vi söderut. Längst ner till sydligaste hörnet av Colombia där tre länder möts – Colombia, Brasilien och Peru. Hit går inga vägar då det är regnskogen Amazonas som dominerar, långt, långt runtomkring. Alla transporter sker därför med båt och ett fåtal flygförbindelser. Staden vi flyger till heter Leticia
Now we fly south. Down to the southernmost corner of Colombia where three countries meet – Colombia, Brazil and Peru. There are no roads here as it is the Amazon rainforest that dominates, far, far around. All transport therefore takes place by boat and a few air connections. The city we fly to is called Leticia
Flying over the Andes
We have landed in Leticia
It is walking distance between these three countries
Amazonas regnskog är världens största och omfattar 7 miljoner km² i totalt 9 länder. Härifrån kan man ta sig västerut mot Peru och Ecuador och österut genom hela Brasilien ända till Atlanten.
The Amazon rainforest is the world’s largest and covers 7 million km² in a total of 9 countries. From here you can go west towards Peru and Ecuador and east through the whole of Brazil all the way to the Atlantic Ocean.
När vi kommer hit är det slutet av torrsäsongen och vattnet är så lågt som det kan vara. Många små bifloder är torrlagda och båtar och byggnader ligger uppe på de stora sandbankarna. Men det finns fortfarande vatten i de större bifloderna och vi har bestämt oss för en tredagars tur in i Amazonas till en liten by som ligger i Peru.
When we get here it is the end of the dry season and the water is as low as it can be. Many small tributaries have dried up and boats and buildings are perched on the large sandbanks. But there is still water in the larger tributaries and we have decided on a three-day trip into the Amazon to a small village located in Peru.
This little river is almost dry now in the end of dry season
Houses are on stilts because on rainy season the water gets much much higher
There are a lot of different kind of fruits
It looks so delicious
And all the lovely colours
There are many kind of bananas and plantain
In the evening there are streetfood everywhere
Nu väntar vi, tillsammans med vår guide Mike, på båten som skall ta oss från Colombia till vårt äventyr. Det är fullt av liv på floden med båtar som transporterar människor och varor. På andra sidan vattnet, bara ett par hundra meter bort ligger Peru. Resan på det bruna vattnet tar oss ca 45 minuter och vi får vandra ganska länge i hettan och fukten innan vi kommer fram till byn och till det hus där vi skall bo. Det känns spännande och vi vet inte riktigt vad vi gett oss in på.
Now we are waiting, together with our guide Mike, for the boat that will take us from Colombia to our adventure. It is full of life on the river with boats transporting people and goods. On the other side of the water, just a few hundred meters away is Peru. The journey on the brown water takes us about 45 minutes and we have to walk for quite some time in the heat and humidity before we arrive at the village and the house where we will live. It feels exciting and we don’t really know what we’ve gotten ourselves into.
We booked our trip via the travelgency George of the jungle
On the way to our boat. The river does not have a lot of water now so it’s far down
Taking a Coke while we are waiting
It’s a lot of activity by the river
A cute girl waiting for the boat to leave
There are plenty of boats
Soon our boat will come. But we enjoy the atmosphere here by the river
Now we are on the way
Our blue boat
Pouring gasoline by hand to the engine
Houses are on sand instead of in the water now in the dry season
In rainy season the water gets all the way up and even inside the forest
We have reached our village
Some boats are leaking
This is the house where we will stay for 2 nights
Vår första dag består av två vandringar i skogen. En på dagen och en i mörkret på kvällen. Vi klär på oss långbyxor och långärmat plus höga gummistövlar för att skydda oss mot giftiga insekter, myggor och ormar. Dagen innan var det en turist som trampade på en giftig orm. Den bet honom längst upp på stövelskaftet, så han klarade sig som tur var. Det knastrar under fötterna när vi promenerar fram i den nu torra regnskogen. Det är svårt att tänka sig att det kommer vara vatten ända här uppe om ett halvår. Nu är det fruktansvärt hett och svetten rinner av oss. Kläderna är genomvåta och det svider i ögonen av det salta svettet. Mike är fantastiskt duktig på att hitta djur i skogen. Mest insekter. Vi ser stora ludna tarantellor, svarta skorpioner, apor och mängder av olika fåglar. Han är också kunnig vad gäller alla träd och vad de används till. Det är killertree, irontree, rubbertree mm mm. Många av träden är 300 – 400 år gamla och enorma.
Our first day consists of two hikes in the forest. One in the day and one in the dark in the evening. We dress in long pants and long sleeves plus tall rubber boots to protect us from poisonous insects, mosquitoes and snakes. The day before, a tourist stepped on a poisonous snake. It bit him at the top of the boot shaft, so luckily he survived. It crunches underfoot as we walk through the now dry rainforest. It is hard to imagine that there will be water all the way up here in six months. Now it’s terribly hot and we’re dripping with sweat. The clothes are soaked through and the eyes sting from the salty sweat. Mike is amazingly good at finding animals in the forest. Mostly insects. We see large furry tarantulas, black scorpions, monkeys and lots of different birds. He is also knowledgeable about all trees and what they are used for. It is killertree, irontree, rubbertree, etc. Many of the trees are 300 – 400 years old and huge.
The big and old trees. They are up to 400 years old
The Base of the tree is almost like a small house
Rubber tree
It’s a lot of termites
We saw scorpions. Here is a black one
And a lot of big tarantellas
Here is Jan investigating the tree
Nästa dag paddlar vi ut med en båt på Amazonas och fiskar. Det är ofantligt hett att sitta i den gassande solen utan skugga eller minsta vindpust. Fiskarna nafsar direkt på vårat bete men det är svårt att få upp någon fisk då de inte biter runt den lilla kroken. Plötsligt nappar det hos mig och jag får en piraya på kroken. Den följer med upp men släpper tyvärr strax innan den kommer till båten. Nu har vi i alla fall sett en piraya. Efter tre timmar har Mike lyckats få upp fyra fiskar och vi åker genomsvettiga men nöjda och glada tillbaka till vår by. Där serveras vi en god lunch.
The next day we paddle out with a boat on the Amazon and fish. It is incredibly hot to sit in the scorching sun without shade or the slightest breeze. The fish nibble directly on our bait, but it’s hard to get any fish up as they don’t bite around the small hook. Suddenly it snaps at me and I get a piranha on the hook. It follows up but unfortunately lets go just before it reaches the boat. At least now we have seen a piranha. After three hours Mike has managed to catch four fish and we go back to our village sweaty but satisfied and happy. There we are served a good lunch.
Jan paddling the boat upstream
It is sooo hot in the sun
Unfortunately no piraya on the boat but we were Lucky that Mike caught 4 small fishes
And the fishes was served for lunch together with other delicious things
Under vårt hus hänger det hängmattor och där tar vi igen oss några timmar innan eftermiddagens och kvällens vandring. Byn är liten och enkel. Här finns ingen el förutom i de enstaka hus som har generator eller solcellpaneler som de använder sparsamt. Inte heller något wifi. Alla jobbar hela dagarna med fiske, jakt, jordbruk eller hushållets göromål. De lever mer eller mindre ur hand i mun
Hammocks hang under our house and there we recover for a few hours before the afternoon and evening hike. The village is small and simple. There is no electricity here except in the few houses that have a generator or solar panels which they use sparingly. No wifi either. Everyone works all day fishing, hunting, farming or household chores. They live more or less from hand to mouth
The hammocks in the shade wad lovely to rest in
Photo from the small town
Prepairing food. That’s a tuff job in the heat
A women is making roof from palmtree leaves
In the afternoon they played volleyboll. Old and young together
The supermoon wad absolutely fantastic
På med stövlarna igen och vi ger oss iväg på en lång och ansträngande vandring. De här stövlarna är fruktansvärt obekväma o jobbiga att gå i. Men de skyddar oss så det är bara att bita ihop. Målet är en sjö mitt inne i djungeln. Vi är trötta när vi kommer fram men det är fantastiskt vackert! En djup sjö omgärdad av grönska, Näckrosor som flyter på vattnet med stora, stora blad, ett otroligt rikt fågelliv och efter ett tag en magisk solnedgång som byts mot en stor Supermåne. Så fort mörkret lägger sig kryper kajanerna fram ur sina gömställen. Var vi än riktar ficklamporna reflekteras deras ögon med ett rött sken. Vi är ute och paddlar och Mike böjer sig ner och hämtar upp en liten kajman som vi får hålla i. Den är helt blick stilla, som paralyserad, när vi håller runt hals och svans med två händer. Denna utflykt är fantastisk och blir Amazonas-äventyrets höjdpunkt.
Put the boots back on and we set off on a long and strenuous hike. These boots are terribly uncomfortable and hard to walk in. But they protect us so we just have to bite the bullet. The goal is a lake in the middle of the jungle. We are tired when we arrive but it is amazingly beautiful! A deep lake surrounded by greenery, water lilies floating on the water with big, big leaves, an incredibly rich birdlife and after a while a magical sunset that changes to a big Supermoon. As soon as darkness falls, the caymans crawl out of their hiding places. Wherever we point the flashlights, their eyes are reflected with a red glow. We’re out paddling and Mike bends down and picks up a small caiman that we get to hold. It’s gaze is completely still, as if paralyzed, when we hold it around its neck and tail with two hands. This excursion is amazing and will be the highlight of your Amazon adventure.
The lake and the environments was so lovely, green and peaceful
The beautiful water lillys with the big leaves
The trees were full of different kind of birds
We saw a lot of Paradisebirds but could not take photos ourselves. So this is a borrowed photo
Jan enjoys being in the middle of the jungle
The sunset wad just amazing
Me holding a cayman
Tredje dagen stannar jag kvar i hängmattan när Jan och Mike ger sig iväg på en ny vandring. Jag orkar inte gå runt med stora stövlar än en gång. Fötterna är trötta efter vandrandet och även jag. De ser många apor, en sengångare och ännu fler insekter. Jan är nöjd o glad när han kommer tillbaka.
On the third day, I stay in the hammock when Jan and Mike set off on another hike. I can’t bear to walk around in big boots again. My feet are tired after the hike and so am I. They see many monkeys, a sloth and even more insects. Jan is satisfied and happy when he returns.
Efter lunch ger vi oss iväg tillbaka mot Leticia. På vägen ser vi massor med Rosa Delfiner. De simmar inte i flock och leker i vattnet som de Delfiner vi ser i havet. Dessa är blinda då vattnet är så brunt och kommer upp endast korta stunder för att hämta luft. Delfinerna föds grå och blir mer och mer rosa ju äldre de blir. Idag är dessa Delfiner tyvärr utrotningshotade så det är extra roligt att få se dem. Trots flera försök lyckas ingen av oss fånga dem på bild.
After lunch we set off back towards Leticia. On the way we see lots of pink dolphins. They don’t swim in packs and play in the water like the Dolphins we see in the ocean. These are blind as the water is so brown and come up only for short moments to get air. The dolphins are born gray and become more and more pink as they get older. Today these Dolphins are unfortunately endangered so it is extra fun to see them. Despite several attempts, none of us manages to capture them in a picture.
A borrowed photo of the pink dolphin
And one more borrowed photo
Vi har en dag kvar i Leticia innan vi flyger tillbaka till Cartagena och vår båt Vilja imorgon. Då passar vi på att göra en utflykt till staden Santa Rosa i Peru. Det är en kort båttur tvärs över floden och sedan en tuctuc-färd på sandbankarna. Det är inga gränskontroller mellan Colombia, Peru och Brasilien här utan det är bara att åka över. Byn är liten och charmig. Vi promenerar runt lite och sätter oss sedan på en restaurang där vi dricker var sin Caiprinha och äter en riktigt god lunch. Sedan åker vi tillbaka till Colombia igen. Där stannar vi till och tittar på en ”fotbollslandskamp” mellan Peru och Colombia på gräset. Det är mycket publik och det ljublas för fullt
We have one day left in Leticia before flying back to Cartagena and our boat Vilja tomorrow. Then we take the opportunity to make an excursion to the city of Santa Rosa in Peru. It’s a short boat ride across the river and then a tuctuc ride on the sandbars. There are no border controls between Colombia, Peru and Brazil here, just go over. The village is small and charming. We walk around a bit and then sit down at a restaurant where we drink a Caiprinha each and eat a really good lunch. Then we go back to Colombia again. There we stop and watch a ”soccer international” between Peru and Colombia on the grass. There is a lot of audience and it is loved to the fullest
On the way over the small river to Peru
Now we are in Peru, but the land on the other side is Colombia
It’s hard for the tuctuc-driver in the sand.
A small shop in Santa Rosa
Another country on our list
At least we could hug a fake lama
The sign told is they have Caiprinhas – my favorit drink. We choosed one with lime and one with passionfruit
We had a lovely lunch at a nice restaurant
Football between Peru and Colombia
A lot of audience enjoyed the saturday event
Tillbaka på vårat rum utnyttjar vi boendets swimmingpool. Det känns jättelyxigt och härligt att få bada igen. Det har vi inte gjort sedan vi seglade på Cubas sydkust i våras.
Back in our room, we use the property’s swimming pool. It feels very luxurious and wonderful to be able to swim again. We haven’t done that since we sailed on the south coast of Cuba last spring.
We had a lovely time in the swimmingpool after our daytrip to Santa Rosa in Peru
Imorgon flyger vi tillbaka till Cartagena. Nu väntar några veckor med proviantering och att iordningställa Vilja så vi kan segla mot San Blas i Panama.
Tomorrow we fly back to Cartagena. Now we wait a few weeks with provisions and preparing Vilja so we can sail towards San Blas in Panama.
