Enjoying Las Perlas

Ååååh, vilken härlig och behaglig segling vi har just nu! Vinden är iofs nästan rakt akterifrån och det går endast i ca tre knop. Men Vilja glider framåt, det är inga vågor o hon lutar inte. Efter att nästan bara ha seglat i tuff sjö eller gått för motor sedan vi lämnade Cartagena är detta helt ljuvligt! Dessutom skiner solen och det är behaglig temperatur strax över trettio grader. Inte fyrtiofem, som tidigare, då svetten rann o vi knappt orkade göra något alls.

Oooooh, what a lovely and pleasant sailing we have now! The wind is also almost directly astern and it only goes at about three knots. But Vilja slides forward, there are no waves and she does not lean. After almost only sailing in rough seas or motoring since we left Cartagena, this is absolutely lovely! In addition, the sun is shining and it is a pleasant temperature just above thirty degrees. Not forty-five, as before, when the sweat was pouring and we could hardly do anything at all.

Messenger_creation_007CB957-403C-4EFF-BFEC-FC6DA303746E
Sailing can bereally lovely

Vi har lämnat Panama City efter sex nätter där och är nu på väg mot ögruppen Las Perlas. Det skall bli skönt att komma ut till öar igen efter över tio dagar antingen på väg, i hamn eller genom kanalen. Vi har ju även hunnit med att fira jul och nyår och vår 3-årsdag

We have left Panama City after six nights there and are now heading for the Las Perlas archipelago. It will be nice to get out to the islands again after over ten days either on the road, in port or through the canal. We also had time to celebrate Christmas and New Year and our 3rd anniversary

När vi närmar oss ser vi några delfiner som simmar runt, hoppar och leker inte så långt borta från Vilja. Strax därefter kommer vi in i kokande vatten. Det är både strömt och tidvattnet är på väg upp. I Karibien var det knappt något tidvatten, precis som uppe i Skandinavien,  men här är det 4 – 5 meters skillnad. Något vi behöver tänka på både när vi går strandnära och vid ankring. Strandnära då grund som syns vid lågvatten är totalt ute ur sikt vid högvatten. Och vid ankring då vi vill ha minst 3-4 gånger djupet ute, på vår ankarkätting, så vi får räkna på djupet vid högvatten.

As we approach, we see some dolphins swimming around, jumping and playing not too far from Vilja. Soon after, we enter boiling water. It is both current and the tide is rising. In the Caribbean there was hardly any tide, just like up in Scandinavia,  but here there is a 4 – 5 meter difference. Something we need to think about both when we go close to the beach and at anchor. Close to the beach, the ground that is visible at low tide is totally out of sight at high tide. And when anchoring when we want at least 3-4 times the depth outside, on our anchor chain, so we have to count on the depth at high tide.

Messenger_creation_C50260F1-4D39-41CC-94A5-0B7CD91416A9
A really nice anchorage

Vi ligger i sundet mellan de nordliga öarna Isla Chapera och Isla Mogo Mogo. Här ligger tre andra båtar förutom oss. Sedan vi kom hit har Vilja snurrat runt 180 grader så vi ligger precis tvärtom mot vad vi låg när vi kom hit. Vi har inte sjösatt jollen ännu utan det blir imorgon. Vi var uppe tidigt idag för att komma iväg strax efter gryningen så vi inte riskerade att lägga till i mörker ännu en gång. Nu står maten på spisen. Idag blir det köttbullar med potatis, kantarellsås och Lingonsylt. Otroligt lyxigt i den värld vi lever långt från svenska matvaror. Det känns svalt nu, nästan lite kyligt. Jag har tagit på mig tunna byxor o en långärmad topp. Tittar på termometern ute i sittbrunnen. Den visar 27.8 grader….Allt är relativt.  Vi har levt i en enorm hetta med över 40 grader så detta känns jätteskönt.

We are located in the strait between the northern islands of Isla Chapera and Isla Mogo Mogo. Here are three other boats besides us. Since we got here, Vilja has turned around 180 degrees so we are exactly the opposite of where we were when we got here. We haven’t launched the dinghy yet, but that will be tomorrow. We were up early today to get going just after dawn so we didn’t risk adding in the dark yet again. Now the food is on the stove. Today it will be meatballs with potatoes, chanterelle sauce and lingonberry jam. Incredibly luxurious in the world we live in far from Swedish food products. It feels cool now, almost a little chilly. I have put on thin pants and a long-sleeved top. Looking at the thermometer out in the cockpit. It shows 27.8 degrees….Everything is relative.  We have been living in an enormous heat with over 40 degrees so this feels great.

Messenger_creation_BB20FACA-5744-4CAF-B5CA-65E699D0A477
We enjoy a lovely sunset onboard

Vi sitter framme på däck i eftermiddagen med vin o snacks. Runt oss kluckar havet av ström och tidvatten. Det är ett så rogivande och underbart ljud. Här ligger sex andra segelbåtar. Alla de andra har fören mot vinden medans vi ligger helt tvärt om. Vi funderar på orsaken…fem av de andra är katamaraner och rör sig annorlunda medans den enda andra enskroviga båten ligger lite längre från sundet, det måste vara orsaken. Vilja ligger med fören mot strömmen medan de andra ligger med fören mot vinden. Skönt att det fläktar i sittbrunnen för ovanlighetens skull.

We sit out front on the deck in the afternoon with wine and snacks. Around us, the sea is churning with currents and tides. It is such a soothing and wonderful sound. Six other sailboats are located here. All the others have the bow to the wind, while we are completely opposite. We are thinking about the reason…five of the others are catamarans and move differently while the only other monohull is a little further from the strait, that must be the reason. Vilja lies with the bow against the current while the others lie with the bow against the wind. Nice that there is a fan in the cockpit for the unusual sake.

Messenger_creation_0DB5760F-B45D-49A2-9717-DAFC3C57551A
Wine with snacks is really a pleasant time
Messenger_creation_FC047BA8-E9C5-4CF4-9468-C2B9DAF360A3
We really enjoy this
Messenger_creation_B25BF10A-517C-4108-A97E-C08A909C067A
The sky has amazing colours

Det är helg och under dagen idag har det varit över tio motorbåtar här med festglada och badsugna människor ombord. Det har varit dunkadunka-musik, skratt och rop. Skönt nu när det är tyst igen och det endast är kluckandet som hörs.

It’s the weekend and during the day today there have been over ten motorboats here with party-happy and bath-hungry people on board. There has been thump thump music, laughter and shouts. Great now that it’s quiet again and only the clucking can be heard.

Andra dagen med strålande sol, inte så vanligt här i Panama där det är mycket regn och åska. Men nu mullrar det ordentligt och in över bergen i fastlandet Panama är det kolsvarta moln. Tror de kommer ta sig ut hit till oss under kvällen och natten. Så det är bäst att passa på och njuta fram tills dess

Second day with bright sun, not so common here in Panama where there is a lot of rain and thunder. But now it rumbles properly and over the mountains in mainland Panama are pitch black clouds. Think they will come out here to us during the evening and night. So it’s best to take care and enjoy until then

Messenger_creation_7B704BAA-CF98-41D3-827E-191D3495C08F

The sun was still shining on one side of the boat when the rain came
Messenger_creation_72984763-545D-4775-89F5-593DF202B428
And a lovely rainbow appeared on the other side

Vi har jobbat en hel del med och på båten de senaste dagarna. Städar och röjer, som vanligt. Jag blir tokig på att inte ha ordning i båten med var sak på sin plats. Men mycket har blivit gjort. Jan har börjat byta ut träpluggar i teakdäcket och igår limmade vi fast årklykor o handtag av gummi på jollen som lossnat för längesedan. Överdrag till sittbrunnsdynor o sittkuddar har blivit tvättade, utsidan skrovet tvättat igen från påväxt av alger o långhalsar. Bloggen och foton tar ju sin tid och vi har, tyvärr, upptäckt småkryp i några av våra mjöl- och lins- och bönpåsar. Så nu har vi gått igenom varje påse grundligt, slängt en hel del i havet, tvättat ur skåp o väskor, sprayat mm mm. Så nu är det bara att hålla tummarna att vi blivit av med det. Noga tillsyn framöver och några skåp i andra delar av båten skall gås igenom. Så allt är inte paradis hela tiden utan det är en hel del jobb.

We have worked a lot with and on the boat in recent days. Cleaning and clearing, as usual. I’m going crazy for not having order in the boat with everything in its place. Jan has started to replace the wooden plugs in the teak deck and yesterday we glued rubber grips and handles on the dinghy that came off a long time ago. Covers for cockpit cushions and seat cushions have been washed, the outside has been washed again from algae growth. The blog and photos take time and we have, unfortunately, discovered small bugs in some of our flour, lentil and bean bags. So now we have gone through each bag thoroughly, thrown a lot into the sea, washed out of cupboards and bags, sprayed, etc. So now we just have to keep our fingers crossed that we got rid of it. Careful supervision in the future and some lockers in other parts of the boat must be checked. So everything is not paradise all the time but it is a lot of work.

Messenger_creation_98B4AAA4-BE90-46F6-8420-7C9E8AA5B50D
Here we work on the dinghy.
Messenger_creation_2B60FEE1-DC7D-40F6-9B68-C20321E45820
And now it’s time to work with the toilet
Messenger_creation_A52BCA0D-4ED8-4F62-9EFA-CB160035924A
We look through very single bag with food caeully and also spray it on the outside

Vi ligger kvar här och njuter. Idag är det fyra dagar sedan vi kom hit till Mogo Mogo. Vi tar jollen in till stranden på ön Chapera. Passar på nu när vi har ön helt för oss själva. Det är lite av ett Robinson Cruzoe liv. Vi fortsätter med jollen till ön Mogo Mogo. Vilken vacker plats! Här passar jag på att bada i det smaragdgröna havet. Det är vindstilla och ingen ström i den SV-liga viken. Såååå härligt!

We stay here and enjoy. Today is four days since we arrived here at Mogo Mogo. We take the dinghy into the beach on the island of Chapera. Fits in now that we have the island all to ourselves. It’s a bit of a Robinson Crusoe life. We continue with the dinghy to the island of Mogo Mogo. What a beautiful place! Here I take the opportunity to bathe in. the emerald sea. There is no wind and no current in the SW-facing bay. Sooo lovely!

Messenger_creation_FC07A5DE-CEF5-4068-8AC5-B6B32C8A9CF4
We are taking the dinghy first to Chapera
Messenger_creation_AC3B22AB-47DF-46CF-963F-649858393BD3
Here we walk in the sand
Messenger_creation_8422EBB8-28B7-4749-B683-B33995B68B6C
The weather is fantastic
Messenger_creation_4A51E8FD-69E7-4572-9298-5418F7FD071B
And the water emeraldcoloured and crystal clear
A perfekt life
Messenger_creation_366FDAC2-FD1A-4300-9FCB-76E704F89C88
I bet everyone can guess what Jan is looking at
Messenger_creation_4DBB726B-F152-4883-9FB2-4F8C331AD041
Of course it’s Vilja
Messenger_creation_CA24DE24-8A65-4187-9460-808E196A55BC
Here she is again – our home
Messenger_creation_EB4642AA-2EE7-483A-9DE8-6F27122030C0
Our dinghy on the Island of Mogo Mogo
Messenger_creation_D87E5E7E-811A-4D56-BCC7-D12B5390E229
Here I took a swim in the warm water
Messenger_creation_976C5672-DC13-4C20-8A69-8028E213DC21
A local fishingboat in the bay
Messenger_creation_6178B486-00E2-4E19-A5E5-3DC87CB14742
And another one on land

Det är ganska tidigt på morgonen och vi beger oss iväg mot ön Pedro Gonzales, längre söderut. Plötsligt omringas vi av en flock delfiner varav en mamma med ett barn. Vilken lycka! De simmar med oss och leker runt Vilja. Undrar om de är medvetna om att vi tittar på dem? Delfiner runt båten är bland det mest underbara som finns. Vi släpper allt vi har för händer och njuter av synen. Tur att vi har en autopilot som styr för oss

It is quite early in the morning and we head off towards the island of Pedro Gonzales, further south. Suddenly we are surrounded by a pod of dolphins, one of which is a mother with a child. What happiness! They swim with us and play around Vilja. Wonder if they are aware we are watching them? Dolphins around the boat are among the most wonderful things there is. We drop everything we have in our hands and enjoy the view. Lucky we have an autopilot to steer for us

Messenger_creation_81E51CE1-3E2C-411C-9524-E3041D465A65
A walk on the beach
Las Perlas
Enjoying the view from the beach
Las Perlas
We take the dinghy in to a small fishing village
Las Perlas
A sleep but charming small village with view over the sea
Las Perlas
The houses bear traces of beautiful wear from the forest of the weather over many years

Så lyxigt med en dag total semester. Bara koppla av, bada, lyssna på bok, njuta av utsikten och bada i pool! Vi har kommit till den privata ön San José och i en av vikarna ligger en resort dit vi är välkomna att njuta alla faciliteter. Visst vi betalat 10 dollar var men är välkomna tillbaka. Utsikten är slående vacker och bubbelpoolen sååå lockande härlig. Vi unnar oss inte många saker i vårt ändå priviligierade liv men idag njuter vi av denna lyx. Glittrande hav så långt ögat kan nå, palmer i förgrunden, en infinitipool, vin i glaset två Tukaner och färgglada papegojor som flyger över oss. Kan inte säga annat än att livet är härligt

So luxurious with a day total vacation. Just relax, swim, listen to a book, enjoy the view and swim in the pool! We have arrived at the private island of San José and in one of the bays is a resort where we are welcome to enjoy all the facilities. Of course we paid 10 dollars each but are welcome back. The view is strikingly beautiful and the hot tub so invitingly lovely. We don’t treat ourselves to many things in our still privileged life but today we enjoy this luxury. Sparkling sea as far as the eye can see, palm trees in the foreground, an infinity pool, wine in the glass, two Toucans and colorful parrots flying above us. Can’t say anything other than that life is wonderful

Las Perlas
Las Perlas
Las Perlas
The view from the Hotel is stunning
Las Perlas
Overflow swimmingpool
Las Perlas
Jan enjoyes the view
Las Perlas
And I enjoy the jacuzzi
Las Perlas
With a glas of white wine
Las Perlas
It’s a beautiful place to spend some hours or a day
Las Perlas
They have tame toukans and parrots

Det börjar mörkna och den svenska segelbåten, Kerpa från Stockholm, är på väg in i viken. Vi möttes i Guna Yala och nu möts vi igen. De kommer över till oss på en gin & tonic i solnedgången och vi umgås ett par timmar innan vi båda behöver laga till dagens middag.  Vi träffas även nästa dag och nu åker vi in till resorten och njuter i jacuzzin tillsammans. Imorgon börjar de sin segling mot Marquesas,  en dryg månads segling utan att se varken land o troligen inte någon båt.

It’s getting dark and the Swedish sailboat, Kerpa from Stockholm, is heading into the bay. We met in Guna Yala and now we meet again. They come over to our place for a gin & tonic at sunset and we hang out for a couple of hours before we both have to cook for today’s dinner.  We also meet the next day and now we go to the resort and enjoy the jacuzzi together. Tomorrow they start their sail towards the Marquesas, a good month’s sail without seeing either land or probably no boat.

Messenger_creation_9D329245-8F55-4FA3-82F2-67013756F2AF
Kerpa with Kerstin and Paul are coming to our bay

Själva väljer vi att stanna kvar några dagar. Vi har inte bråttom och det finns flera stränder att utforska. Jag fascineras över färgerna på sanden och krabbornas grävande ner i sanden för att gömma sig. Här är inte lika fantastiskt som i Guna Yala men det har sin charm. Och det är betydligt lugnare. Just nu tror vi att det endast är 4 – 5 segelbåtar totalt i hela Las Perlas. Vattnet är klart och avsvsalkande, lite kallare än i Karibien, stränderna kritvita och nästan helt utan uppblåst skräp och det är härligt att ibland få vara ensamma på en hel ö.

We ourselves choose to stay for a few days. We are not in a hurry and there are several beaches to explore. I am fascinated by the colors of the sand and the crabs burrowing into the sand to hide. Here is not as amazing as in Guna Yala but it has its charm. And it is much quieter. Right now we think there are only 4 – 5 sailboats in total in the whole of Las Perlas. The water is clear and desalicizing, a little colder than in the Caribbean, the beaches are chalk white and almost completely free of bloated rubbish and it is wonderful to sometimes be alone on an entire island.

Messenger_creation_935DB21A-6CEC-4FCA-B00F-05E0D49A3BA0
One of all the beaches
Messenger_creation_D4B13D3F-13FC-4E29-AABC-836AE344FD0C
It’s so calming
Messenger_creation_B63ED39B-EECE-470A-BCA9-3627B8D6BD92

The tiny crabs dig hole and through out the sand. It’s a beautiful pattern
Messenger_creation_FE6718E2-3B01-4CE5-BEB8-271889E4E821
And the pattern with black and light sand is also beautiful
Messenger_creation_942D4B8B-91A1-4B2B-99BF-5C0474B92476
Out there is Vilja and you see one of all special rocks hete in the bay
Messenger_creation_8531B0EE-8156-432C-8F4D-BAA1595484D5
It looks like a man from both sides. One facing left with a strange thing on his head. And one with head and full body facing right

Lazy days in Guna Yala

Vi blir kvar i Linton i 4 nätter. Vädret är inte det bästa utan det är riktigt starka vindar och höga vågor på öppet hav. Vi vill tillbaka till Guna Yala så fort som möjligt men måste vänta ut det värsta. Men efter 4 nätter har vi bestämt oss för att ge oss ut på den minst tio timmar långa sträckan. Det visar sig bli en tuff och väldigt lång resa. Vi går upp tidigt på morgonen och lättar ankar runt 07.00. Vår plan är att gå långt ut till havs för att försöka slippa ha vinden rakt i fören hela tiden. Den planen går väl sådär…vi motorseglar för att över huvud taget kunna ta oss mot vårat mål. Men det blir kryss med ett flertal slag.

We are staying in Linton for 4 nights. The weather is not the best, but there are really strong winds and high waves on the open sea. We want to get back to Guna Yala as soon as possible but have to wait out the worst. But after 4 nights, we have decided to set out on the at least ten hour stretch. It turns out to be a tough and very long journey. We get up early in the morning and drop anchor around 7am. Our plan is to go far out to sea to try not to have the wind directly in the bow all the time. That plan goes like this…we motor sail to be able to get to our goal at all. But it will be a cross with several strokes.

Messenger_creation_363CDE6F-F755-47A1-AF8F-76A7ABB18C0F
Messenger_creation_49178D31-46C4-430F-8D84-B96DB77FE08D
Before leaving Linton we fill upp the boat with diesel
Messenger_creation_F4F4CF16-6AFD-4EA8-B2BD-3036A0DB4847
Sea and sky everywhere. You can not see the big waves on the photo. Tried to capture it but I gave up
Messenger_creation_1E2F8958-14DB-4E0A-BE4E-CBE903BD9E11
Even though we love sailing, today we just want to Reach Guna Yala

För första gången sedan vi lämnade Sverige känner jag av lite sjösjuka.  Vi visste att det skulle vara tuff sjö idag och det kan man lugnt säga att det är. Vågorna går ordentligt höga o Vilja får bekänna färg. Vi har lite segel uppe för att balansera båten men motorn går för fullt. Kryssvinkeln är på över 130 grader så att enbart gå för segel skulle vara i princip omöjligt. Det har blåst i över en vecka och det är öppet hav oändligt långt bort åt Nordost där vinden kommer ifrån.

For the first time since we left Sweden, I feel a little seasick.  We knew it would be a tough lake today and you can safely say that it is. The waves are really high and Vilja gets to show off. We have some sails up to balance the boat but the engine is running full blast. The cruise angle is over 130 degrees, so going under sail alone would be basically impossible. It has been blowing for over a week and there is open sea endlessly away to the Northeast where the wind is coming from.

Detta är en riktigt tuff etapp. Vilja skuppar, hoppar, stampar o slänger sig från sida till sida. På lovartsidan kommer höga väggar av vatten mot oss. Men Vilja hanterar det bra och även om det ibland känns lite läskigt så känner vi oss trygga. Det är fruktansvärt obekvämt och vi får hålla i oss med båda händerna o spjärna emot med fötterna för att inte kastas runt i sittbrunnen.

This is a really tough stage. Vilja scrambles, jumps, stomps and flings herself from side to side. On the windward side high walls of water come towards us. But Vilja handles it well and even if it sometimes feels a little scary, we feel safe. It’s terribly uncomfortable and we have to hold on with both hands and brace ourselves with our feet to avoid being thrown around in the cockpit.

Messenger_creation_7F35BD13-0672-4C8E-B836-71101A71345C
The sun i getting down and the skies and sky get beautiful colours
Messenger_creation_1545B8E2-40D0-4040-AC96-292E8CBF3B7F
Just beautiful colours

Efter ca åtta timmar hård resa har havet nu lugnat sig lite. Vi behöver inte längre klamra oss fast och Vilja plöjer genom vågorna i stället för att kastas fram och tillbaka. Skönt! Vi har fortfarande nästan fem timmar kvar innan vi är i Guna Yala och kan ankra för natten. Det skal bli skönt att komma fram och ha stilla vatten runt omkring oss. Nu hoppas vi att vi kan vara kvar här och njuta av bad, langustrar, jolletuer och avkoppling i dryga två veckor utan att behöva avbryta igen.

After about eight hours of hard travel, the sea has now calmed down a bit. We no longer have to cling and Vilja plows through the waves instead of being tossed back and forth. Great! We still have almost five hours before we are in Guna Yala and can anchor for the night. It will be nice to arrive and have still water all around us. Now we hope that we can stay here and enjoy swimming, crawfish, dinghies and relaxation for a good two weeks without having to interrupt again.

Messenger_creation_A49CC882-F164-42D3-8D58-2BA1A39BDA37
Sailing on one sail when it’s getting dark

Klockan är nästan 21 på kvällen och det är mörkt. Vi vill inte gå in i hamn o speciellt inte naturhamn i mörkret men idag har vi inget alternativ. Det ligger en hel del båtar i Lemmon cay och de ser enormt stora ut. Vi tänker först att vi skall lägga oss utanför alla andra o slippa trixa oss in, men det är ca 40 meter djupt vatten o då kan vi inte ankra. Jan står framme på däck o lyser med en strålkastare, jag står bak och styr o försöker följa med på Navionics efter rev o grunda områden. Vi pratar genom intercom och det är helt fantastiskt att slippa skrika o enbart lita på olika kroppsrörelser. Det är trångt mellan båtarna o det känns läskigt att styra in. Dessutom blåser det fortfarande en hel del. Jag inser strax, när vi passerat innanför ett par båtar att vi är rakt på väg mot ett rev och får  lägga om kursen 90 grader. Vi närmar oss den plats vi låg på förra gången vi var här och bestämmer oss för att lägga i ankaret. När vi släppt ut ca 40 meter kätting inser vi att vi ligger för nära en annan segelbåt. Det är bara att dra upp igen och börja om på nytt. Det är trångt mellan båtarna och vinden tar tag i Vilja men vi får upp ankaret och släpper i på nytt lite längre bort. Denna gång får vi en perfekt plats. Efter 14 timmar till havs i riktigt tuff sjö är det skönt att ligga still och vi går till sängs strax därefter.

It’s almost 9pm and it’s dark. We don’t want to go into a harbor or especially a natural harbor in the dark, but today we have no alternative. There are quite a few boats in Lemmon cay and they look huge. We first think that we should lie outside all the others and avoid tricking our way in, but the water is about 40 meters deep and then we cannot anchor. Jan stands at the front on deck and shines with a searchlight, I stand behind and steer and try to follow the Navionics for reefs and shallow areas. We talk through the intercom and it’s absolutely fantastic not to have to shout and just rely on different body movements. It is crowded between the boats and it feels scary to steer in. In addition, it is still quite windy. I immediately realize, when we have passed inside a couple of boats, that we are heading straight for a reef and have to change course 90 degrees. We approach the spot we were in last time we were here and decide to drop anchor. When we let out about 40 meters of chain, we realize that we are too close to another sailboat. Just pull back up and start over. It is crowded between the boats and the wind takes hold of Vilja, but we get the anchor up and drop in again a little further away. This time we get a perfect seat. After 14 hours at sea in really rough seas, it’s nice to lie still and we go to bed soon after.

Messenger_creation_AD5D3CDE-7BC7-4932-AD94-AD65F45FAFBE
A beautiful full moonlight lightens up in the dark

Dagarna rullar på och vi njuter. Denna skärgård med små små cays är fantastisk! Vi ligger still några dagar, ibland upp till sex dagar, kopplar av, lyssnar på bok, tar jollen in till de små cays som ligger runt oss, badar och njuter av livet. På de flesta cays träffar vi nya o gamla båtvänner. Det blir en o annan sundowner i en sittbrunn, lättsamma samtal, skratt och utbyte av erfarenheter och planer. Många vi möter här planerar att gå igenom kanalen till Pacific. Andra väljer att stanna upp till ett halvår i San Blas. Vi mötte en båt förra året som hade stannat här i sex år! Hade själv gärna stannat här mycket längre tid än den vi har, men kanalen är bokad 28 december så vår tid är begränsad.

The days roll by and we enjoy ourselves. This archipelago of tiny little cays is amazing! We lie still for a few days, sometimes up to six days, relax, listen to a book, take the dinghy into the small cays that lie around us, swim and enjoy life. On most cays we meet new and old boating friends. There will be one or another sundowner in a cockpit, easy conversations, laughter and exchange of experiences and plans. Many we meet here are planning to go through the channel to the Pacific. Others choose to stay up to six months in San Blas. We met a boat last year that had been staying here for six years! I myself would have liked to stay here much longer than we have, but the channel is booked on December 28 so our time is limited.

Messenger_creation_7A6700ED-7F3D-452E-AD4E-54353D722B58
Messenger_creation_1C16B64F-F73F-4E34-B103-209A7D9AA844
The two flags of Guna Yala. An Indigenous province in Panama.
Messenger_creation_894F4ACC-08A3-44C2-A4F0-EE244EF40E36
We take our dinghy in to the small cays
Messenger_creation_A1885685-6512-495D-A106-8173C4DBBF2A
Messenger_creation_9DC8323A-CE49-4D4C-A7D1-C7324F5FDB04
Walk around in the white sand with water around our feet
Messenger_creation_2D537040-B237-413B-B6B7-43BD18A40DDA
The water is soo clear
Messenger_creation_24B45F2F-F308-489B-81D5-485262291BAD
Palmtrees everywhere like in paradise
Messenger_creation_F00AB2DC-E86F-49CD-8041-73E52D1521F0
Small local fishingboats
Messenger_creation_1E9EE8BC-A802-4654-970D-05FFB76C4CE2
A small restaurant by the sea
Messenger_creation_AFDC3C32-F58C-4FCA-AFFE-DDE2E3AC70A2
Here you can sit in the water and drink your beer if you want
Messenger_creation_EA7306BC-392A-4D1B-8A89-CEF78ABBD9DA
Or on land with this view
Messenger_creation_FB142BBB-87F3-4E0D-8924-AD6984582494
Messenger_creation_0E130A85-290F-45E3-97A4-98B13DB3812B
Swimming in the lovely sea is fantastic! Even for a bath coward like me
Messenger_creation_5C5AEA98-22D8-4266-B2BE-416A77735CE9
A lovely little cay
Messenger_creation_2AD54D8F-43E5-434C-97D7-588DFD0C0E19
On the way to another cay
Messenger_creation_C6909BEB-AA71-4CFA-810B-77DBC33EB5C4
Who can get tired of this!
Messenger_creation_91D44F11-4310-4FFC-A4D9-31E6A1B140AE
Lovely sunset

Det är inte bara sol, bad och avkoppling ombord. Vi lever ombord på en båt som används hela tiden och det finns en lång todo-list. Och den tar aldrig slut. När en sak är gjord dyker två nya måsten upp. Att hålla båten ren i vattenlinjen är ett ständigt pågående jobb t ex. Watermakern funkar nu (ta i trä) men radar o autopilot fungerar inte just nu. Ny kalibrering måste göras som Jan behöver sätta sig in i. Nya installationer har gjorts så och innan vi gjort allt tekniskt färdigt fungerar inte autopiloten så det blev handstyrning iförrgår. Vi hoppas få ordning på det innan vi skall ta oss tillbaka till Shelter bay. Första etappen är bort emot 10 timmar o det blir tufft att handstyra. Vi vet iofs en båt som handstyrde i starka vindar i många dygn så självklart går det.

It’s not just sun, swimming and relaxation on board. We live aboard a boat that is used all the time and there is a long todo list. And it never ends. When one thing is done, two new musts appear. Keeping the boat clean in the waterline is a constantly ongoing job, e.g. The watermaker works now (take wood), but the radar and autopilot don’t work right now. New calibration has to be done which Jan needs to familiarize himself with. New installations have been done that way and before we got everything technically ready the autopilot doesn’t work so it was manual control the day before yesterday. We hope to get it sorted before we head back to Shelter bay. The first stage is 10 hours away and it will be tough to steer. We even know a boat that steered by hand in strong winds for many days, so of course it works.

Messenger_creation_401E7C41-6890-4428-A393-EFC806C3CAB7
Messenger_creation_78215230-3189-45F1-926D-D50844F04728
Clearing the waterline is a continous ongoing work
Messenger_creation_F7380830-C8FF-4676-B9C8-35DAFA27284F
Checking waterlevel in one watertank
Messenger_creation_4507B16F-A701-4D22-8925-099F35E6001B
We have to open up the whole sofa in the saloon

Varje dag kommer det båtar upp till oss som säljer allt möjligt. Vi köper ananas och flera langustrar en dag och en åtta-armad bläckfisk en annan dag. Langustrarna blir ju alltid fantastiskt goda men bläckfisken lyckades jag inte med. Trots att den kokades i vatten o ättika en lång stund. Kanske hinner vi med ett nytt försök.

Every day boats come up to us selling all sorts of things. We buy pineapples and several crawfish one day and an eight-armed octopus another day. The crawfish are always fantastically good, but I didn’t succeed with the squid. Even though it was boiled in water and vinegar for a long time. Maybe we’ll have time to try again.

Messenger_creation_CEAD0383-901B-42C5-8FC8-7A01BA190EA2
Messenger_creation_8124BDD3-CADA-4FDB-800A-0EB76B5D9E61
One of the boats that sold us seafood
Messenger_creation_6894E88E-15FD-4280-A22E-0258182F738D
The octopus we bought
Messenger_creation_CF41AE62-E6D3-4FC7-A9F8-F1DDEB9E74E3
And languster
Messenger_creation_02C88AB9-931B-4C92-86E2-C42848526F48

It feels terrible to kill the langusters
Messenger_creation_191F4AD7-00C0-4952-B65F-62827AA59277
Messenger_creation_41F00CF4-38DB-41CF-A24A-48D800BD3FF2
The small traditional sailboats are really nice o see

Ni är säkert några som undrar hur det går med vårat lilla husdjur –  musen som mönstrade på. Troligen i Shelter bay. Vi kan inte fatta vart den tagit vägen. Vi har letat i skrymslen o vrår men hittar ingen mus o inte heller muslortar. Musfälla står laddad men inget besök – trots Snickers som bete. Jan säger att möss älskar Snickers. Har vi tur så har den mönstrat av. Kan bara inte förstå när o hur i så fall. Vi har ju varit ute på havet och inga möss hoppar självmant i havet om vi inte är på väg att sjunka. Här om dagen lyssnade vi på Titanic med Mikael Wiehe o hörde frasen ”Sen lämna’ råttorna skeppet för att söka sig till land” Men vi är inte Titanic o vi flyter. Förhoppningsvis ligger den inte död någonstans…usch vilken lukt det snabbt skulle bli i denna värmen

There are probably some of you who are wondering how our little pet is doing –  the mouse that patterned on. Probably in Shelter bay. We can’t believe where it went. We have searched in nooks and crannies but can’t find any mice or mouse droppings. Mouse trap is loaded but no visitors – despite Snickers as bait. Jan says mice love Snickers. If we’re lucky, it’s patterned off. Just can’t understand when or how in that case. After all, we have been out at sea and no mice jump into the sea on their own unless we are about to sink. The other day we listened to Titanic with Mikael Wiehe and heard the phrase ”Then the rats leave the ship to seek land” But we are not Titanic and we float. Hopefully it’s not lying dead somewhere…ugh what a smell it would quickly become in this heat

Messenger_creation_68E3A13F-75C7-4A1F-BCDC-28BFC7E53D0C
When looking for the mouse we opened up almost everywhere. Under the floor we have stowed a lot of food
Messenger_creation_6CEEE166-CA98-4AB4-A04D-A8467EA793AB
And we emptied the storageroom where we found some mousedroppings

Vi ligger på vår sista ankring i Guna Yala. Western Hollandaes. Vattnet är stilla och det är bara ett fåtal andra båtar här. Bl a bestämde vi träff med svenska Cordelia med Henric och Lena ombord. Vi köper fisk av en Guna Yala Indian och på kvällen tar vi oss in till en av öarna med en kritvit strand. Vi har en grill med oss och eldar med medbragd kol och torkade kokosnötter som vi hittar iland. Det är en magisk kväll med god mat, trevligt umgänge och fantastisk utsikt. Lite mulet är det så det blir ingen solnedgång. Men åh vad vi njuter av livet!

We are at our last anchorage in Guna Yala. Western Hollandaise. The water is calm and there are only a few other boats here. Among other things, we arranged a meeting with the Swedish Cordelia with Henric and Lena on board. We buy fish from a Guna Yala Indian and in the evening we make our way to one of the islands with a chalk white beach. We have a grill with us and make a fire with brought charcoal and dried coconuts that we find ashore. It is a magical evening with good food, pleasant company and a fantastic view. It’s a bit cloudy so there will be no sunset. But oh how we enjoy life!

Messenger_creation_A1E5EB8C-1DDD-450A-BAB3-A7C441AC4FE1
A ”Hoppilandare ” when we have anchored
Messenger_creation_1CB6973F-E0BB-4391-991E-C03D1B109678
Cheers from 33 degrees lovely water
Messenger_creation_D6A43046-80AC-462F-886F-3AD8F7CF9F32
The bbq in front of the seaview
Messenger_creation_657FF368-0EE3-4F03-B79A-2EA03D7E37ED
It’s a lovely evening
Messenger_creation_7FDD2620-ECC7-4264-83FD-CC03287D5F19
Messenger_creation_354B3800-634F-4E0C-A9E1-C4D5D5F2AA40
And the view is marvellous
Messenger_creation_6CA0F2A6-B3C3-4E88-BA1C-6A10567BC361
More palmtrees, white sand and turquoise water
Messenger_creation_5C26A3A6-772F-41CD-B151-6C3B77349CFA
We want to stay here a loooong time

Idag är sista dagen i paradiset. Imorgon måste vi ta oss mot Shelter bay med stopp en natt i Linton. Det är lite smådisigt men vi tar tillvara på dagen på bästa sätt. Jan är just nu ute och snorklar medan jag sitter framme på däck och njuter. Här framme på däck fläktar det skönt och det är enda stället i båten man kan få lite egentid. Det är en av sakerna jag saknar.Vi har öppnat en flaska kallt vitt vin och det är en lyx att vara i vattnet, insupa atmosfären, reflektera över det liv vi lever och samtidigt dricka lite vin i det kristallklara havet. Till kvällen blir det nykokt krabba. Inte så mycket mat men det känns lyxigt o gott.  Tror vi tar rester av gårdagens moussaka till middag. Krabban blir snarare förrätt.

Today is the last day in paradise. Tomorrow we have to make our way towards Shelter bay with a stop for a night in Linton. It’s a bit hazy but we make the most of the day. Jan is currently out snorkelling while I sit on the front deck enjoying myself. Up here on the deck it’s nice to have a breeze and it’s the only place in the boat where you can have some alone time. It is one of the things I miss. We have opened a bottle of cold white wine and it is a luxury to be in the water, soak up the atmosphere, reflect on the life we live and at the same time drink some wine in the crystal clear sea.

Messenger_creation_6D2BCB88-7C09-4430-9C5F-44617071CABF
The crab we bought was really lively from the beginning but now a bit tired
Messenger_creation_0B8BEF09-5A02-4EDF-93F7-E0F7A174D5A2
Now it’s boiled and ready to eat

Om några dagar väntar ett stort nytt äventyr. Vi skall gå igenom kanalen och komma ut i det enorma Stilla Havet. Visst är det en del segelbåtar som gör den resan, men det är ändå förhållandevis få. Endast några om dagen. Det är ett äventyr som vi knappt kan förstå att vi skall göra.

In a few days, a big new adventure awaits. We will go through the channel and come out into the huge Pacific Ocean. Of course, there are some sailboats that make that trip, but there are still relatively few. Only a few a day. It is an adventure that we can hardly fathom that we are going to do.

Leaving Sweden

Tillbaka i Cartagena och Colombia. Det är underbart att vara här i denna färgstarka, livliga och underbara stad. Mer om det nedan. Nu vill jag först skriva om tiden sedan senaste inlägget.

Back in Cartagena and Colombia. It is wonderful to be here in this colourful, lively and wonderful city. More on that below. Now I first want to write about the time since the last post.

Kailani är uppe på land. Tömd på nästan allt ombord och nedstängd för en längre tid. Jan har byggt en ställning för presenningen och nu är hon täckt och skyddad för både sol, regn och snö. De två lagerutrymmen vi har i Lysekil är fullproppade ända fram till dörrarna. Bilen är också rengjord, avställd och parkerad för en längre tid. Den har varit dyr i sommar. Först årsservice därefter byte av bromsklossar och bromsskivor och då upptäcktes även att de två framdäcken behövde bytas. Usch, Vilka sura pengar att lägga ut. Men, men, bilen är nödvändig att ha både till jobbet och till båten. Så det är bara att bita i det sura äpplet.

Kailani is on the hard. Empty of almost everything on board and shut down for a long time. Jan has built a stand for the tarpaulin and now she is covered and protected from both sun, rain and snow. The two warehouses we have in Lysekil are packed right up to the doors. The car is also cleaned, set aside and parked for a longer period of time. It has been expensive this summer. First annual service then replacement of brake pads and brake discs and then it was also discovered that the two front tires needed to be replaced. Ugh, what sour money to spend. But, but, the car is necessary both for work and for the boat. So it’s just a matter of biting the sour apple.

Leaving Sweden 2024
Kailani leave the ocean and are going on the hard for a long time

Innan vi flög hit till Cartagena var jag två veckor i Thailand.  Helt underbara veckor även om det regnade i stort sett hela tiden. Jag stannade ett dygn i Bangkok och njöt av myllret, maten, marknader och det härliga folkvimlet. Nästa dag bar det av till Koh Lanta där jag känner mig som hemma.

Before we flew here to Cartagena, I spent two weeks in Thailand.  Absolutely wonderful weeks even though it rained pretty much the whole time. I stayed a day in Bangkok and enjoyed the hustle and bustle, the food, the markets and the wonderful crowds. The next day it was off to Koh Lanta where I feel at home.

Leaving Sweden
Luxury flight. It was only half full so I got four seats on my own
Leaving Sweden
Lovely and colorfull Bangkok
Leaving Sweden
After many hours walking a legmassage was lovely

Lanta ❤️ Här har jag bott hela vinterhalvåret i fem år. Tobias gick i skola här från 2 till 6 klass. Vi har lärt känna ön och många av dess invånare. Vi har sett ön förändras och utvecklas. Det mesta på gott men en del på ont. När vi först kom hit fanns knappt några belagda vägar utan endast lervägar av röd lera. Allt stängdes ner på lågsäsongen, både hotell och restauranger, det var endast ett fåtal turister utanför högsäsong, endast ett fåtal hotell, knappt någon trafik mm mm. Nu är det en bred väg som håller på att byggas, mängder med resorter, restauranger och flera husområden där expats köpt hus. Men det är fortfarande autentiska och härliga Lanta. Själen finns kvar. Lika vänliga människor, lika god mat om inte ännu bättre och känslan av Thailand på thailändarnas villkor är stor.

Lanta ❤️ I have lived here all winter for five years. Tobias went to school here from 2nd to 6th grade. We have gotten to know the island and many of its inhabitants. We have seen the island change and develop. Mostly good but some bad. When we first got here there were hardly any paved roads, only dirt roads made of red clay. Everything was closed down in the low season, both hotels and restaurants, there were only a few tourists outside the high season, only a few hotels, hardly any traffic, etc. Now it is a wide road that is being built, lots of resorts, restaurants and several housing estates where expats have bought houses. But it is still authentic and lovely Lanta. The soul remains. Just as friendly people, just as good food if not even better and the feeling of Thailand on the Thais’ terms is great.

Leaving Sweden
Done a lot of shopping at the market
Leaving Sweden
At the market
Leaving Sweden
Happy to be in Thailand
Leaving Sweden
Lovely food; Khao soi, Larb gung and steamed fish in lemon sauce
Leaving Sweden
Beautiful sunset

Jag hade två fantastiska veckor med många möten med vänner, härliga och livfulla kvällar ute, möten med många nya bekanta och jag njöt av god mat. Detta är ett land jag tagit till mitt hjärta med dess härliga och vänliga människor, fantastiskt goda mat och vackra natur. Tiden gick allt för fort och det kändes jobbigt att lämna.

I had two fantastic weeks with many meetings with friends, lovely and lively evenings out, meetings with many new acquaintances and I enjoyed good food. This is a country I have taken to my heart with its lovely and friendly people, amazingly good food and beautiful nature. Time passed all too quickly and it felt hard to leave.

Leaving Sweden
Enjoying life by the pool
Leaving Sweden
Mae and Macke gives us entertainment
Leaving Sweden


Berit and me enjoy the evening
Leaving Sweden

Dinner at Em:s restaurant with Stefan
Leaving Sweden
The famous Khao Soi
Leaving Sweden

And my favourit Larb Gung
Leaving Sweden
Another beautiful sunset

Men, nya äventyr väntar!

Tillbaka i Sverige behövde allt vårt bagage packas, vägas och mätas. Min väska från Thailand kom inte med mitt flyg hem och där i fanns en massa saker vi skulle ha med oss. Vi la tid på att köpa mat och godis som är svårt att få tag på i Karibien och Colombia. Och en massa praktiska saker som är billigare o framförallt lättare att få tag på har inhandlats under sommaren. Allt som allt hade vi sex stora väskor med oss på flyget. Plus fyra handbagage. Kvällen innan vi skulle flyga fick jag telefonsamtal att min väska från Thailand hade kommit. Då hade vi redan packat färdigt o varje väska vägde tjugotre kilo så vi hade inte plats för mer. Så flygbolaget från Thailands-resan skickade väskan till Cartagena. Vid vår incheckning såg vi min väska på bagagebandet alldeles framför våra väskor.

But, new adventures await!

Back in Sweden, all our luggage had to be packed, weighed and measured. My bag from Thailand didn’t come with my flight home and there were a lot of things in there that we were supposed to take with us. We spent time buying food and sweets that are hard to come by in the Caribbean and Colombia. And a lot of practical things that are cheaper and above all easier to get hold of have been purchased during the summer. All in all, we had six large bags with us on the flight. Plus four pieces of hand luggage. The night before we were to fly, I received a phone call that my bag from Thailand had arrived. By then we had already finished packing and each bag weighed twenty-three kilos, so we had no room for more. So the airline from the Thailand trip sent the bag to Cartagena. When we checked in, we saw my bag on the baggage belt right in front of our bags.

Leaving Sweden
My bag from Thailand that did not arrive with me in Sweden. Now they send it to Colombia instead
Leaving Sweden
Vilja waiting for us in Club de Pesca marina

Resan gick smidigt men tullen i Cartagena var väldigt intresserade av våra, nu sju, väskor. Vi slapp igenom till sist och tog en taxi till rummet vi hade hyrt de första tre nätterna.

The trip went smoothly but the customs in Cartagena were very interested in our, now seven, bags. We finally got through and took a taxi to the room we had rented for the first three nights.

Här lever vi mitt i ett kaos av allt vårt bagage som skall sorteras och placeras på rätt ställe, vi tvättar kläder, sorterar i stuvutrymmen, sätter upp segel, pumpar jollen, lagar mat, sorterar ännu mer och ser över vad som behöver köpas in. Allt detta i en otrolig hetta. Som tur är har vi AC inne i båten nu när vi ligger vid kaj. Vet inte hur vi hade stått ut annars. Ute på däck och i sittbrunnen rinner svetten av oss. Det svider i ögonen av svettdropparna som kommer dit och står vi stilla någon minut blir det en blöt pöl på golvet av allt svett. Värmen här är obeskrivlig. Att gå 100 meter är nästan omöjligt utan att förgås av hettan. Och de värmeutslag jag brottades med nästan hela förra säsongen, ombord på Vilja, är tillbaka och kliar.

Here we live in the middle of a chaos of all our luggage that must be sorted and placed in the right place, we wash clothes, sort in stowage spaces, set up sails, pump the dinghy, cook, sort even more and check what needs to be bought in. All this in incredible heat. Luckily we have AC inside the boat now that we are at the dock. Don’t know how we would have coped otherwise. Out on deck and in the cockpit, the sweat pours off us. The eyes sting from the drops of sweat that get there and if we stand still for a minute there is a wet puddle on the floor from all the sweat. The heat here is indescribable. Walking 100 meters is almost impossible without perishing from the heat. And the heat rash I struggled with almost all of last season, aboard Vilja, is back and itchy.

Leaving Sweden
Today is the day we wash clothes
Leaving Sweden
When the tide is high almost all road and parks close to the sea get covered with water
Leaving Sweden
Locals fishing beside Vilja. They got a lot of small fishes
Leaving Sweden
A happy man with a fish
Leaving Sweden
The dog captain in the marina

Att Vilja legat stilla länge syns på skrovet vid vattenbrynet och under vattnet. Vi har en hel musselodling där och längre ner fullt av havstulpaner. Jan har jobbat en del med att skrapa men nu har vi en colombian som har skrapat i ca tre timmar. Han säger att det är stark påväxt och rekommenderar oss att låta skrapa båten var tredje vecka. Vilket nog kan vara klokt. Annars kommer det knappt kunna gå att segla båten. Skall vi dessutom till Galapagos så måste båten vara helt ren undertill.

That Vilja lay still for a long time can be seen on the hull at the water’s edge and under the water. We have a whole mussel farm there and further down full of barnacles. Jan has worked a bit with scratching but now we have a Colombian who has been scratching for about three hours. He says that there is a strong build-up and recommends us to have the boat scraped every three weeks. Which might be wise. Otherwise, it will hardly be possible to sail the boat. If we are also going to the Galapagos, the boat must be completely clean underneath.

Leaving Sweden
A lot of mussles growing on the boat

Ett par kvällar har vi varit inne i den gamla stadsdelen, Getsemani. Här sprudlar det av liv och rörelse. Husen är från kolonialtiden och är låga och färgglada men strax bredvid höjer sig lyxhotelletens skyskrapor. Barerna lockar med billiga drinkar och det är trångt mellan alla törstiga och glada människor. Mellan barerna syns små butiker som säljer färgstarka souvenirer och målningar och på gatorna trängs vagnar med frukt och grönsaker, kycklingspett och annan streetfood. På gator och torg dansas det som om vi vore på karneval varenda dag året runt. Det är flera dansgrupper som löser av varandra med olika danser. Den ena mycket energisk och afrikainspirerad och den andra där mannen visar sin tillbedjan till vackra kvinnor. Vilken glädje alla utstrålar! Vilken färgprakt! Och vilket enastående folkliv! Vi fullkomligt älskar att vara här!

A couple of evenings we have been in the old part of town, Getsemani. Here it is bursting with life and movement. The houses are from the colonial era and are low and colorful, but right next to them rise the skyscrapers of the luxury hotel. The bars attract with cheap drinks and it is crowded between all the thirsty and happy people. Between the bars you can see small shops selling colorful souvenirs and paintings and the streets are crowded with carts with fruit and vegetables, chicken skewers and other street food. In the streets and squares there is dancing as if we were at a carnival every single day all year round. There are several dance groups that solve each other with different dances. One very energetic and African-inspired and the other where the man shows his adoration for beautiful women. What joy everyone radiates! What a gorgeous color! And what an outstanding folk life! We absolutely love being here!

Leaving Sweden
A man selling souvenirs close to a lovely plaza
Leaving Sweden
Streetart on the pavement
Leaving Sweden
If you want you can get a ride with a horse in Getsemani
Leaving Sweden
More souvenirs
Leaving Sweden
Art on the wall
Leaving Sweden
Crovded with people drinking happy hour mojito or other drinks
Leaving Sweden
It’s a lot of streetfood. Here they sell ckicken- and meatsticks
Leaving Sweden
If you prefer fruits then of course you can get that
Leaving Sweden
You find art everywhere
Leaving Sweden
Colorful ladies
Leaving Sweden
This square is always crowded and there are a lot of entertainment
Leaving Sweden
Time for dance
Leaving Sweden
And more dance
Leaving Sweden
Part of the Orchestra
Leaving Sweden
A ladie segling snacks and cigarettes

Om ett par dagar skall vi resa och utforska inlandet Colombia. Det ser vi verkligen fram emot. Vi hoppas få se bl a Bogotá, Medellin, Amazonas, jungel, höga palmer och färgsprakande folkliv. Vi får ta med varma kläder för Bogotá ligger på över 2600 meters höjd. Vilket äventyr som väntar oss!

In a couple of days we will travel and explore the interior of Colombia. We are really looking forward to that. We hope to see, among other things, Bogotá, Medellin, the Amazon, jungles, tall palm trees and colorful folk life. We must bring warm clothes because Bogotá is at an altitude of over 2,600 meters. What an adventure awaits us!

Belize Cays again

Tillbaka i båten och tillbaka i Placencia. Det var uppiggande och intressant med en kulturell utflykt men samtidigt skönt att vara hemma i segelbåten igen. Nu hoppas vi komma ut i Belize skärgård med alla cays.

Back in the boat and back in Placencia.  It was invigorating and interesting with a cultural excursion, but on the same time, nice to be back home in the sailboat.  Now we hope to get out into the Belize archipelago with all the cays.

One of all cays

En fascinerande upplevelse med att segla i Belize är att man kan vara ute på havet i flera timmar utan att se en enda annan båt. Visst händer det att det är några andra båtar vid en populär cay men oftast är man ensam i paradiset. På en del av dessa cays, framförallt utanför Placencia, kommer det turbåtar ett par timmar på dagen. Men på kvällen har man ön för sig själv igen. Turismen är, som sagt, i sin vagga här med några få undantag.

A fascinating experience with sailing in Belize is that you can be out at sea for hours without seeing a single other boat.  Of course it happens that there are a few other boats at a popular cay, but usually you are alone in paradise.  On some of these cays, especially outside Placencia, there are tour boats for a couple of hours a day.  But in the evening you have the island to yourself again.  Tourism is, as I said, in its infancy here with a few exceptions.

Totally alone on the sea
Looks like open sea but here are coralreefs everywhere

Vi sticker tyvärr ofta för djupt, 2.10, vilket begränsar oss mer än vi önskar. Många cays kommer vi inte fram till över huvud taget även om det ser ut att vara öppet hav och vi måste ofta släppa ankaret långt ut från de vi faktiskt kan komma fram till. Det beror på korallreven som är en egen värld under havsytan. För att navigera oss fram använder vi en bok av Freya Raucher som med sina handritade kartor och utförliga beskrivningar är som en bibel för alla seglare.

Unfortunately, our draft is too deep, 2.10 meters, which limits us more than we wish.  We don’t reach many cays at all, even if it looks like open sea, and we often have to drop the anchor far from the ones we can reach.  It depends on the coral reefs that are one own world under the sea surface.  To navigate our way, we use a book by Freya Raucher, which with its hand-drawn maps and detailed descriptions is like a bible to all sailors.

Vi stannade i Placencia ett par dagar innan vi åkte ut mot nya mål. Båten behövde städas och fixas med och vi hade mycket tvätt som skulle tvättas. Även i detta liv finns det en vardag och praktiska saker som måste ordnas. Det var skönt att inte stressa iväg någonstans dessutom. Men efter två dagar satte vi kursen i rak motvind och motström mot idylliska Moho Cay. En palmklädd ö några timmar från Placencia.

We stayed in Placencia for a couple of days before heading out to new destinations.  The boat needed cleaning and fixing and we had a lot of laundry to wash.  Even in this life there are everyday and practical things that have to be arranged.  It was also nice not to rush off somewhere.  But after two days we set course in straight headwind and headwind towards idyllic Moho Cay.  A palm-covered island a few hours from Placencia.

We do never get tired of this view
A dream to sit here looking out on the sea
Restrooms with a view
Robinson Cruise life
Hundred of palmtrees, with a lot of coconuts
Vilja out in the sea and we took the dinghy in on shore

Än en gång har vi kommit till ett paradis med kristallklart turkost vatten, fantastiska rev och en palmklädd sandö. Tror aldrig vi tröttnar på det. Stillheten, utsikten och känslan av att vara i paradiset. Dagarna gick sin gilla gång och en dag blev plötsligt till tre. Vi njuter i sanning av varenda dag. Tänk att få leva det liv vi verkligen älskar och önskat oss!

Once again, we have arrived at a paradise with crystal clear turquoise water, fantastic reefs and a palm-clad sand island. I don’t think we’ll ever get tired of it. The silence, the view and the feeling of being in paradise. The days went by and one day suddenly turned into three. We truly enjoy every single day. Imagine living the life we really love and wished for!

Another beautiful sunset
Turquoise crystal clear water with palmtrees

På Moho bor det två män som sköter om ön. De städar, krattar och tar in betalning från gästande båtar och dagturister. Och viktigast av allt, de serverade kokosnötrom! Vi beställde var sin och de gick då ut bland palmerna med sina machete och högg ner två kokosnötter. Vi fick dricka ur en del av kokosnötvattnet och sedan fyllde de på med mörk rom. Ända upp till kanten så de snålade inte. Det var jättegott och en kul grej på en paradisisk palmklädd lite cay.

There are two men living on Moho who take care of the island. They clean, rake and collect payment from visiting boats and day tourists. And most importantly, they served coconut rum! We each ordered one and they then went out among the palm trees with their machetes and chopped down two. We got to drink some of the coconut water and then they topped it up with dark rum. Right up to the edge so they didn’t skimp. It was delicious and a fun thing to do on a paradisiacal palm-covered little cay.

It must be a dream to have this as workplace. He has worked here for five years and still loves it
Coconutrum – with plenty of rum
It was delicous
Lovely place to relax and look at the phone

Det blåste en hel del och våra möjligheter att hitta en ny plats där vi får lä bakom en pytteliten ö var begränsad.Vi stannade därför i tre nätter innan vi begav oss tillbaka till Ranguana Cay. Där hade vi ju varit förut och visste ungefär hur bra ankaret grävde sig ner i sanden och att vi kunde komma relativt nära. Väl framme blev vi mötta med glada hälsningar då de kom ihåg oss. Även här stannade vi och badade och kopplade av i tre dagar. Vinden fortsatte tyvärr blåsa vilket gjorde det svårare för oss att ta oss iland med dingen och att snorkla var uteslutet.

It was very windy and our opportunities to find a new place where we could shelter behind a tiny island were limited. We therefore stayed for three nights before heading back to Ranguana Cay.  We had been there before and knew approximately how well the anchor dug into the sand and that we could get relatively close.  Once there, we were greeted with happy greetings as they remembered us.  Here too we stayed and bathed and relaxed for three days.  Unfortunately the wind continued to blow which made it more difficult for us to get ashore with the dinghy and snorkeling was out of the question.

Ranguana is a real Robinson Cruise Island
Shell of a Conch. Widely eaten in the Caribbean
Palmtrees again
And again
Weather is not more difficult than this 😘
Relaxing on the foredeck
Walking on the beach

Då vinden skulle tillta ytterligare beslutade vi oss för att åter gå in till Placencia. Med sorg eftersom vi så gärna hade velat komma till fler cays som ligger längre bort. Men, Placencia är ju en fin liten stad i alla fall. Med många serveringar o barer – även med livemusik.

As the wind was about to pick up, we decided to go into Placencia again. With sadness because we would have loved to come to more cays that are further away. But, Placencia is a nice little town anyway. With many restaurants and bars – also with live music.

The ”Lyrical King” dedicates almost all his songs to someone in the audience
The Lyrical King of Placencia. He is said to have played with both Bob Marley and The Rolling Stones

Här har vi, läs Jan, tagit tag i att försöka reparera både watermaker och plotter som båda har varit ur funktion i över en månad. Vi köpte fem stora tjugolitersdunkar med dricksvatten redan innan vi lämnade Honduras för dricksvatten måste alltid finnas i denna värme. Till allt annat har vi fått snåla, men det går alldeles utmärkt att använda saltvatten till t ex disk och dusch om man måste. Det enda är att allt rostfritt börjat rosta och våra kroppar och håret längtar efter en lång dusch i sötvatten.

Here, read Jan, we have taken to trying to repair both the watermaker and the plotter, which have both been out of order for over a month.  We bought five large twenty liter cans of drinking water even before we left Honduras because drinking water must always be available in this heat.  For everything else, we have been allowed to be stingy, but it is, for example, perfectly possible to use salt water for dishes and showers if you have to.  The only thing is that everything stainless has started to rust and our bodies and hair are longing for a long shower in fresh water.

Plottern visade sig vara strömtillförseln som är dålig. Nu har vi gjort en tillfällig lösning och det fungerar igen. Likaså fungerar watermakern. Där var det en del, ett relä, som hade ärgat. Nu håller vi alla tummar och tår för att de båda fortsätter fungera.

The plotter turned out to be the power supply that is bad. Now we have made a temporary solution and it works again. Likewise, the watermaker works. There was a part, a relay, that had been upset. Now we’re all keeping our fingers and toes crossed that the both continue to work.

Väder och framförallt vind gjorde att vi, till stor besvikelse, tyvär inte kom ut igen. Vi ville inte riskera att dragga eller på annat sätt stöta emot koraller. Inte bara det att båten skulle kunna skadas. Dessutom väntar dryga böter och straff den som stöter emot koraller.

Unfortunately, the weather and above all the wind meant that we didn’t get out again, much to our disappointment. We didn’t want to risk pulling or otherwise bumping into corals. Not only that the boat could be damaged. In addition, hefty fines and penalties await those who collide with corals.

Vårt visum på en månad löpte dessutom ut, alldeles för fort, och vi checkar ut och lämnar Belize efter fyra härliga veckor. Ett land vi tagit till oss med sin vackra natur, vänliga människor och fantastiska mayakultur.

Also, our one month visa expired, way too soon, and we are checking out and leaving Belize after four lovely weeks. A country we embraced with its beautiful nature, friendly people and fantastic Mayan culture.

Vi seglar fram i sakta mak. Endast fyra knop. Vi är på väg tillbaka till Honduras och till ön Utila som vi aldrig kom till när vi var i Honduras sist. Båten gungar lite lätt och sövande genom vågorna. I denna fart är vi framme runt 04.00 imorgon bitti så vi kommer behöva sakta ner farten ytterligare för att slippa komma fram när det fortfarande är mörkt.

Sailing is beautiful

We sail forward at a slow pace. Only four knots. We are on our way back to Honduras and to the island of Utila which we never got to when we were in Honduras last time. The boat sways slightly and sleepily through the waves. At this speed we will arrive around 04.00 tomorrow morning so we will have to slow down further to avoid arriving when it is still dark.

Just det problemet infann sig inte…Natten blev betydligt svårare och jobbigare än vi någonsin kunde ana. Från mörkrets inbrott började vinden snurra från alla håll och kanter. Vindstyrkan varierade lika mycket. Från en minut till en annan kunde vinden vrida 180 grader och hur vi än försökte parera så verkade vinden gå rakt emot oss. Under några timmar styrde vi alla väderstreck och 360 grader runtomkring men vinden, som oftast var svag, var alltid rakt emot oss. Utom ett par minuter då och då. Till sist fick vi starta motorn. Vi kom fram alldeles slutkörda och utmattade nästa morgon. Vi checkade in och sov sedan i nästa tjugo timmar. Nu väntar vi på att upptäcka Utila.

That particular problem did not occur…The night turned out to be significantly more difficult and troublesome than we could have ever imagined. From the onset of darkness, the wind began to spin from all directions and edges. Wind strength varied just as much. From one minute to another, the wind could turn 180 degrees and no matter how we tried to parry, the wind seemed to go straight at us. For a few hours we steered all directions and 360 degrees around but the wind, which was usually weak, was always directly against us. Except for a few minutes now and then. Finally we had to start the engine. We arrived completely exhausted and exhausted the next morning. We checked in and then slept for the next twenty hours. Now we are waiting to discover Utila.

Belize – the dream of paradise

Regnet öste ner och vinden var rätt emot oss när vi lämnade Roatan i Honduras vid lunchtid. Havet var ganska rufft då det blåst ordentligt i några dagar innan och vågorna inte hade hunnit lägga sig.

The rain was pouring down and the wind was right against us as we left Roatan, Honduras at lunchtime. The sea was quite rough as it had been quite windy for a few days before and the waves had not had time to subside.

Resan skulle ta ca femton timmar men på grund av väderförhållanden var vi framme först klocka arton tretti nästa kväll. När vi närmat oss Belize fastland skulle vi leta oss igenom ett pass i världens näst största korallrev, kallat Great Mayan reef. Till hjälp hade vi en bok med handritade kartor där alla pass, olika skärningspunkten och kurser var inritade. Med hjälp av den vågade vi oss igenom och det fungerade perfekt. Vi valde att inte lägga oss vid en liten cay första natten då klockan redan hunnit bli mycket och vi kände oss lite osäkra på alla dessa rev. Så vi tog oss ända in till den charmiga lilla staden Placencia i stället.

The trip was supposed to take about fifteen hours, but due to weather conditions we didn’t arrive until 18:30 the next evening. As we approached mainland Belize, we would search through a pass in the world’s second largest coral reef, called Great Mayan reef. To help us, we had a book with hand-drawn maps where all passes, different intersections and courses were plotted. With the help of it we ventured through and it worked perfectly. We chose not to lie down at a small cay the first night as it was already late and we felt a little unsafe on all these reefs. So we made it all the way to the charming little town of Placencia instead.

Another sunset
Lunch at a small foodstall in Placencia
Handpainted signs

Dagen därpå var det dags för inklarering och att skaffa tillstånd att segla runt i Belize fantastiska övärld. Vi hade turen att både immigration och customs var på plats inne i Placencia så vi slapp ta oss den långa vägen som vi annars hade behövt ta. Personalen var jättetrevlig och vi kom ut med våra tillstånd och stämpel i passen ca trehundrafemtio us dollar fattigare.

The following day it was time for clearance and obtaining permission to sail around Belize’s fantastic island world.  We were lucky that both immigration and customs were in place inside Placencia so we didn’t have to take the long way that we would have otherwise had to take.  The staff was very nice and we came out with our permits and stamps in our passports about three hundred and fifty US dollars poorer.

Placencia är en supercharmig och laidback liten by med skön atmosfär. Här ligger barer, restauranger, små souvenirbutiker och hostels sida vid sida längs med en gågata. Allt inom max tio minuters gångavstånd. Längs med byn är det en lång vit sandstrand kantad av palmer. En semesterort med få turister där det är lätt att trivas och alla är vänliga.

Placencia is a super charming and laid back little village with a nice atmosphere.  Here, bars, restaurants, small souvenir shops and hostels lie side by side along a pedestrian street.  Everything within a maximum ten minute walking distance.  Along the village is a long white sandy beach lined with palm trees.  A resort with few tourists where it is easy to enjoy yourself and everyone is friendly.

Palmtrees on the beach in Placencia
It’s a long and lovely beach
An Iguana close to us

Dagen därpå kom Jans systerdotter Johanna hit och vi seglade ut mot vår första Cay. På en bar hade vi, kvällen innan, blivit rekommenderade Wippary Cay av en i lokalbefolkningen. Så vi styrde dit mellan alla rev och på rekommenderade kurser. Där la vi i ankaret och tog jollen in mot ön som även skulle ha en liten servering. När vi närmade oss möttes vi av en man som berättade att serveringen var stängd sedan två år. Han sa att vi var välkomna in på ön men han informerade oss samtidigt om att han hade en hund som sprang lös. Vi hade hört hunden ”voffa” men det är ju vanligt med hundar överallt så vi tyckte först att det inte spelade någon roll. Då berättade han att det var en opålitlig Pitbull som kunde vara snäll men helt plötsligt börja bitas. Flera personer hade, enligt mannen, blivit bitna av hunden. Vi lämnade då omgående och seglade tillbaka till Placencia. Nu i efterhand undrar vi om han kanske inte ville att vi och andra seglare skulle komma till ön. Ingen chansar ju på att gå iland där en opålitlig Pitbull går lös.

The following day, Jan’s niece Johanna came here and we sailed out towards our first Cay.  At a bar, the night before, we had been recommended Wippary Cay by one of the locals.  So we steered there between all reefs and on recommended courses.  There we anchored and took the dinghy towards the island, which would also have a small service.  As we approached, we were greeted by a man who told us that the restaurant had been closed for two years.  He said we were welcome on the island but he informed us at the same time that he had a dog that ran loose.  We had heard the dog barking but it’s common with dogs everywhere so we thought at first that it didn’t matter.  Then he told me that it was an unreliable Pitbull that could be kind but suddenly start biting.  According to the man, several people had been bitten by the dog.  We then immediately left and sailed back to Placencia.  Now in retrospect we wonder if maybe he didn’t want us and other sailors to come to the island.  After all, no one stands a chance of going ashore where an unreliable Pitbull runs loose.

Me stearing Vilja using our new Intercom so we can speak and have good contact when arriving and leaving and we are on different parts of the boat. Love it!
Johanna enjoyes life onboard Vilja

Vårt nästa mål var Lime cay. Den ligger längst söderut på korallreven och tillhör Sapodilla Cays. Det var en härlig segling och relativt lätt navigering dit. Till skillnad mot många andra Cays där man får zick-zacka sig fram på ett till synes öppet hav. Men överallt finns koraller under vattenytan vilka vi inte ville stöta på. Det skall dessutom vara höga böter om man stöter på ett korallrev. Vi kom fram på eftermiddagen och nästa dag tog vi jollen in till Lime cay. Där vi badade och promenerade runt lite. En cay är en liten och låg ö av sand byggd på koraller ofta med palmer.  Men några har mangrove och Casuarinaträd i stället eller en blandning.

Our next destination was Lime cay.  It is located in the southernmost part of the coral reef and belongs to the Sapodilla Cays.  It was a lovely sail and relatively easy navigation there.  In contrast to many other Cays where you have to zig-zag your way on a seemingly open sea.  But everywhere there are corals under the water’s surface which we did not want to come across.  There should also be heavy fines if you come across a coral reef.  We arrived in the afternoon and the next day we took the dinghy into Lime cay.  Where we swam and walked around a bit.  A cay is a small and low island of sand upon corals often with palm trees.  But some have mangroves and casuarina trees instead or a mixture.

On Lime cay. There were a daytourboat on the same time as us
An almost undpoiled Island
Serene and with lovely water

Vi fortsatte med jollen till närliggande Hunting Cay och därefter till Nicholas Cay. Alla tre var små paradisöar men vi tyckte bäst om Nicholas cay. Där bodde en familj med två barn. Familjen städade bort ilandspolat skräp och skötte om ön på ett utmärkt sätt. För det ville de ha en liten summa pengar av oss som besökte ön. Helt rimligt då de levde av detta.

We continued by dinghy to nearby Hunting Cay and then to Nicholas Cay. All three were little paradise islands but we liked Nicholas cay the best. A family with two children lived there. The family cleaned up trash washed ashore and took excellent care of the island. For that they wanted a small amount of money from us who visited the island. Totally reasonable as they made a living from this.

Footsteps in the white sand
Jan and me ❤️
Another day in paradise
There were some trees with the signs ”Boat Park”
In the dinghy towards a cay
In paradise
Cheers

Här promenerade vi runt den paradisiska lilla ön och njöt. Några dopp i det kristallklara vattnet blev det självklart på vägen. Det var också ett tiotal väldigt orädda pelikaner som spanade efter och fångade fisk alldeles vid strandkanten.

Here we walked around the paradisiacal little island and enjoyed.  A few dips in the crystal clear water were of course on the way.  There were also about ten very fearless pelicans who scouted for and caught fish right at the edge of the beach.

Say mo more
It’s a paradise
Lot of lovely areas
One of all pelicans
We love it
There were some pelicans and other birds always around us
On the way back to Vilja in the background
Vilja in pristine water outside Lime Cay
Lime cay
Driftwood can make a beautiful picture
Like Robinson Cruice

Tillbaka vid båten, efter några timmar, simmade vi i det helt stilla havet. Johanna och jag badade och flöt runt i en enhörningssimring medan Jan skrapade bort tillväxt på båten långt under vattenlinjen. Ett ständigt pågående jobb då det växer mycket i det ca trettio grader varma vattnet. Perfekt arbetsfördelning. Vi var då så långt söderut man kan komma längs med revet och i Belize. Söder om oss såg vi bergsmassiven i norra Honduras och vi tror att vi skymtade även Guatemala i Sydväst. Närmsta fastland härifrån är Honduras då Belize och Guatemala ligger längre bort.

Back at the boat, after a few hours, we swam in the completely calm sea.  Johanna and me swam and floated around in a unicorn swimming ring while Jan scraped away growth on the boat far below the waterline.  A constantly ongoing job as it grows a lot in the approximately thirty degree warm water.  Perfect division of labor.  We were then as far south as you can get along the reef and in Belize.  To the south of us we saw the mountain massif of northern Honduras and we think we also glimpsed Guatemala in the southwest.  The nearest mainland from here is Honduras, while Belize and Guatemala are further away.

Resan med Vilja fortsatte sedan längs med korallreven norrut i ca fyra timmar. Vi kom då fram till Ranguana Cay, ännu en paradisö med palmer, sand, kristallklart vatten och fantastiska rev runtom att snorkla på. Här såg vi bland annat små hajar och olika arter stingrockor. Dels från jollen och dels vid snorkling. På den lilla ön fanns det tre små stugor att hyra samt en bar och restaurang. Maten fick man beställa i förväg och dag två bjöd Johanna oss på en underbar hummermiddag! Tack Johanna! Vi satt med fötterna barfota i sanden och åt en helt ljuvlig och lyxig middag i en alldes fantastisk och paradisisk miljö. Kvällen gick från vacker solnedgång till mörker med stjärnklar himmel. Och vi kände att livet är underbart att leva.

The journey with Vilja then continued along the coral reef to the north for about four hours.  We then arrived at Ranguana Cay, another paradise island with palm trees, sand, crystal clear water and fantastic reefs around for snorkeling.  Here we saw, among other things, small sharks and various species of stingrays.  Partly from the dinghy and partly when snorkelling.  On the small island there were three small cottages for rent as well as a bar and restaurant.  The food had to be ordered in advance and on day two Johanna treated us to a wonderful lobster dinner!  Thanks Johanna!  We sat with our feet barefoot in the sand and ate an absolutely lovely and luxurious dinner in an absolutely fantastic and paradisiacal environment.  The evening went from a beautiful sunset to darkness with a starry sky.  And we felt that life is wonderful to live.

Rompunch on the foredeck
Johanna outside Ranguana Cay
Living Robinson cruise life
Lobster dinner

Dagarna på Ranguana njöt vi av lugnet, miljön och känslan av att ”bara vara” på en av de mest idylliska platser vi upplevt. Ett minne för livet och en önskan att komma tillbaka infann sig.

During the days at Ranguana, we enjoyed the peace, the environment and the feeling of ”just being” in one of the most idyllic places we have experienced.  A memory for life and a desire to come back presented itself.

Serene and beautiful
Vilja is far out on anchor
Can life be more relaxed?
A cold beer in the sun  can be lovely
Lovely Ranguana
Palmtrees and white sand everywhere
Local beer – Landshark
Relaxing time
At the beach
Ranguana  Cay
A pelicans that is not afraid of humans
Hammock between palmtrees – can it be more lovely
Two really cute dogs

Efter ett par dagar rörde vi oss vidare mot nästa Cay. Vi gjorde ett försök att gå till Laughing bird cay men dit fick inga segelbåtar komma utan endast dagbåtar med guider. Ett sätt att bevara ön och dess koraller gissar vi. Även om ön var ganska full av folk.

After a couple of days we moved on to the next Cay.  We made an attempt to go to Laughing bird cay but no sailboats were allowed there, only day boats with guides.  A way to preserve the island and its corals, we guess.  Although the island was quite full of people.

Den dagen blev det i stället South Long Cocoa Cay. Vi kom än en gång fram på eftermiddagen och planerade ett besök in till ön nästa dag. Vid midnatt väcktes vi av ankaralarmet och insåg att båten låg på endast två och en halv meters djup med aktern in mot land och där troligen ännu grundare. Troligen stötte rodret emot några stenar eller koraller då det rörde sig fast vi låst fast det. Det blev full fart på oss med att starta motorn, ta upp ankaret och i det kolsvarta mörkret sedan lägga i ankaret på nytt. Resten av natten sov Jan i sittbrunnen och våra ankarlarm varnade ett flertal gånger. Vi visste att vinden skulle vrida men det skulle vara svaga vindar. Vilket det inte var och tidig morgon ökade vindstyrkan ännu mer. Det blev full fart på oss ännu en gång. Denna gång fick vi kämpa lite med att få upp ankaret och hålla oss borta ifrån land och rev. Det blev ett litet äventyr men det gick bra och vi styrde i stället in mot Placencia, ännu en gång. Där vi tillbringat några dagar innan fortsatt äventyr som kommer bli med hyrbil i fyra dagar till djupa södern ner mot Gustemala med mycket sevärdheter och sedan längst västerut i Belize även det in mot gränsen till Guatemala. Detta äventyr ser vi fram emot.

That day it became South Long Cocoa Cay instead.  We arrived once again in the afternoon and planned a visit to the island the next day.  At midnight we were woken up by the anchor alarm and realized that the boat was only two and a half meters deep with the stern towards the shore and probably even shallower there.  Probably the rudder hit some rocks or corals as it moved but we locked it.  It was full speed for us to start the engine, take up the anchor and in the pitch black darkness then drop the anchor again.  The rest of the night Jan slept in the cockpit and our anchor alarms warned several times.  We knew the wind would turn but it would be light winds.  Which it wasn’t and early morning the wind strength increased even more.  It was full speed on us once again.  This time we had to struggle a bit with getting the anchor up and staying away from land and reefs.  It turned out to be a bit of an adventure, but it went well and we instead steered towards Placencia, once again.  There we spent a few days before continuing the adventure, which will be with a rental car for four days to the deep south down to Gustemala with lots of sights and then to the far west of Belize, also towards the border with Guatemala.  We look forward to this adventure.

Stopover on Grand Cayman

Önskan att få utforska ännu en ö o ännu ett land gjorde att vi la kursen mot Grand Cayman dag sex på vår segling från Curaçau. Vi har tiden för oss och definitivt ingen brådska så det skulle nästan kännas snopet att inte segla den lilla omvägen. Med den fart vi hade skulle vi komma in strax före midnatt och att angöra en ny och okänd hamn i mörkret är något vi helst undviker. Så vi lät storseglet fortsätta vara revat och drog in rullgenuan för att minska farten betydligt.  Strax efter midnatt styrde vi dessutom ut på en omväg för att anpassa fart o distans så vi skulle komma fram tidigt nästa morgon i stället.

The desire to explore yet another island and yet another country made us set course for Grand Cayman on day six of our sailing from Curaçau.  We have the time to ourselves and definitely no rush, so it would almost feel silly not to sail the small detour.  At the rate we were going we would be in just before midnight and touching a new and unknown port in the dark is something we prefer to avoid.  So we left the mainsail furled and pulled in the furling genoa to reduce the speed considerably.  Shortly after midnight, we also steered out on a detour to adjust speed and distance so we would arrive early the next morning instead.

Sailing

Vilket vi också gjorde. I gryningen ropade vi upp Port authority på VHF:en och fick direktioner om vart vi skulle gå. Vi kom fram och hittade en av de gratis bojar som öarna har lagt ut för att skydda korallrev mm från ankare. Strax bakom oss kom det in tre stora kryssningsfartyg. Under våra dagar på Caymanöarna skulle vi bli vana vid dessa kryssningsfartyg. Många varje dag. En båt från port authority kom bort till oss och några otroligt vänliga anställda lämnade papper till oss att fylla i och körde oss sedan in  till customs och immigration och därefter tillbaka till Vilja igen. Allt gick fort och det var endast glada miner från de vi kom i kontakt med.

Which we did too.  At dawn we called the Port authority on the VHF and received directions about where to go.  We arrived and found one of the free mouringbuoys that the islands have put out to protect coral reefs etc from anchors.  Three large cruise ships came in just behind us.  In a few days in the Cayman Islands we would get used to these cruise ships.  A boat from the port authority came over to us and some incredibly friendly employees gave us papers to fill out and then drove us in to customs and immigration and then back to Vilja again.  Everything went quickly and there were only happy faces from those we came into contact with.

Finally we arrived
Rocks and cruiseships
The dinghydock – all by ourselves

Vi var mycket trötta efter att knappt ha sovit föregående natt så den dagen slappade vi mest i båten.

We were very tired after barely sleeping the previous night so that day we mostly relaxed in the boat. 

Georgetown är en stad som skilde sig mycket från de vi blivit vana vid i Karibien. Husen var milda o snarare grå i färgen, och den streetart vi fascinerades över framförallt i Willhemstad lyste med sin frånvaro. Då det varje dag var många kryssningsfartyg inne så kryllade det av turister, flest amerikanare, överallt. Många åkte på utflykter inåt land, till kritvita stränder eller ut med glasbottomboats. Men det var fortfarande överfullt på restauranger, barer och gator.

Georgetown is a city that was very different from the ones we are used to in the Caribbean.  The houses were mild or rather gray in color and the street art we were fascinated by, especially in Willhemstad, shone with its absence.  As there were many cruise ships in every day, it was teeming with tourists, mostly Americans, everywhere.  Many went on excursions, to chalk-white beaches or out on glass-bottom boats.  But it was still overcrowded in restaurants, bars and streets.

Enjoying our lives onboard Vilja
From Georgetown
Two out of today’s three cruiseships
A lot of big fishes, really big, close to the dinghy dock
Evening on Vilja and and one cruiseship is still there

Personligen föredrar jag platser där det inte finns några turister alls men det var ändå en erfarenhet och upplevelse att få en aning om vad kryssningsturister upplever när de ligger i hamn.

Personally, I prefer places where there are no tourists at all but it was still an experience to get an idea of what cruise tourists experience when they are in port.

Vi promenerade runt en del i Georgetown, men staden var för oss inte en stad vi kommer minnas speciellt. Vi ville däremot göra en utflykt på ön. Så vi tog en lokalbuss norrut till Seven mile beach. En ofantligt lång kritvit strand med turkost kristallklart vatten. Stranden kantades från norr till söder av stora lyxresorter och mindre boutiquehotell. Men stranden är öppen för alla och även många från lokalbefolkningen söker sig hit för bad och rekreation. Vi vandrade längs stranden med sandalerna i handen, badade länge i det ljumma havet och tog var sin kall och superdyr öl. Allt är dyrt här. Ofantligt dyrt. Tur vi har en massa mat i båten för annars hade inte vår budget hållit så länge.

For us, Georgetown was not a city we will remember, but we wanted to make an excursion on the island. So we took a local bus north to seven mile beach. An incredibly long chalk white beach with turquoise crystal clear water. The beach was lined from north to south by large luxury resorts and smaller boutique hotels. But the beach is open to everyone and even many from the local population come here for swimming and recreation. We walked along the beach with sandals in hand, swam for a long time in the warm sea and each had a cold and super expensive beer. Everything is expensive here. Incredibly expensive. Lucky we have a lot of food in the boat because otherwise our budget wouldn’t have lasted this long.

On the way into town with the dinghy
Lovely crystalclear water
The most expensive beer so far – around 7 euro and that was not in a bar
Seven mile beach

Efter denna utflykt kände vi att vi ville vidare. Honduras var och är målet och där hoppas vi att vi kommer stanna betydligt längre.

Vi checkar ut från Caymanöarna på lördagen och dagen efter planerade vi att sticka iväg ganska tidigt

After this excursion we felt that we wanted to move on.  Honduras was and is the goal and we hope that we will stay much longer there.

We check out of the Cayman Islands on Saturday and the next day we planned to leave quite early

Cayman sunset
Sunset again
Lovely colours

Vi seglar ut mot öppet hav än en gång. Seglingen är mycket bekväm med slör snett in i aktern. Vi håller en hög fart, uppemot åtta knop, och det känns härligt. Vi säger båda två att det nästan är synd att seglingen bara blir drygt två dygn denna gång. Älskar friheten! Älskar det meditativa! Älskar känslan att vara på väg till något nytt och spännande!

We sail out to the open sea once more.  Sailing is very comfortable with the sail slanting in the stern.  We maintain a high speed, up to eight knots, and it feels great.  We both say that it’s almost a shame that the sailing will only be a little over two days this time.  Love the freedom!  Love the meditative!  Love the feeling of being on the way to something new and exciting!

Leaving the Cayman’s

Det dröjer inte lång stund innan vi får napp på vårt fiskesnöre. En liten kamp blev det men fisken, en gulfenad tonfisk, är inte så jättestor så den ger snart upp och följer med skvalpandes på vattenytan. Det kommer bli minst två fantastiskt goda middagar. Troligen grillad tonfisk med en massa vitlök och kanske koriander.

It doesn’t take long before we get a hold of our fishing line.  There was a small fight, but the fish, a yellowfin tuna, is not very big, so it soon gives up and follows along, splashing on the surface of the water.  There will be at least two fantastically good dinners.  Probably grilled tuna with a lot of garlic and maybe cilantro.⁸

The tuna has stopped fight against us
Lovely yellowfined tuna

Denna första kväll på andra etappen seglar vi in i solnedgången som är rakt framför fören av vår båt. Lika magiskt som alltid med dessa solnedgångar och färgspelet på himmelen.

Vi seglar sedan in i mörkret. Det näst intill kompakta mörkret. Ännu fyra timmar efter solnedgången har månen inte dykt upp på himmelen. Det är så mörkt att det knappt går att se handen framför sig. En trollbindande känsla och känslan av att vara ett med havet och mörkret infinner sig. Det är fullt av stjärnor som formar sig till alla stjärntecken. Tänk att man förr navigerar efter stjärnorna ute på de stora haven. En kunskap inte många besitter idag.

This first evening of the second leg we sail into the sunset which is directly in front of the bow of our boat.  As magical as always with these sunsets and the play of colors in the sky.

We  thereafter sail into the dark.  The near-compact darkness.  Four hours after sunset, the moon has not appeared in the sky.  It is so dark that you can barely see your hand in front of you.  A mesmerizing feeling and the feeling of being one with the sea and the darkness sets in.  It is full of stars that form into all the signs of the zodiac.  Imagine that you used to navigate by the stars out on the great oceans.  A knowledge not many possess today. 

Sailing into the sunset

Andra seglingsdagen flöt på i en fortsatt behaglig segling. Molnigare o mer varierad vindstyrka. Timmarna passerade och strax blev det kväll igen. Strax före midnatt började det regna lite smått men väldigt snabbt blev det störtregn och vinden gick plötsligt upp mot arton sekundmeter. En squall hade kommit över oss. Snabbt in med det mesta av rullfocken och vi fick handstyra båten. Autopiloten orkade inte med vindbyarna så den släppte styrningen av den kurs vi programmerat in. Allt gick över på ett par minuter och sedan var det lugn och ro igen. Vinden återgick till ca fem till sju sekundmeter och vi surfade fram i den härliga slör vi haft hela tiden. Under natten såg det ut att komma fler squalls men ingen som kom över oss.

The second day of sailing flowed by in a continued pleasant sailing. Cloudier and more varied wind strength. The hours passed and soon it was evening again. Just before midnight it started to rain a little bit but very quickly it turned into a downpour and the wind suddenly rose to eighteen meters per second. A squall had come over us. Quickly in with most of the furling jib and we had to steer the boat by hand. The autopilot couldn’t cope with the gusts so it let go of the course we programmed. Everything was over in a couple of minutes and then it was calm and quiet again. The wind returned to about five to seven meters per second and we surfed forward in the lovely veil we had the whole time. During the night it looked like more squalls were coming but none that came over us.

Sedan någon timma har vi sett land. Guanaja, den nordostligaste av Bay Islands ligger där framför oss. Spännande med ett nytt land att utforska – även om det tyvärr endast kommer bli öarna och inte fastlandet. I nästa inlägg blir det mer om Honduras.

For about an hour we have seen land. Guanaja, the most north-eastern of the Bay Islands lies there in front of us. Exciting with a new country to explore – although unfortunately it will only be the islands and not the mainland. In the next post, there will be more about Honduras.

Land! Guanaja in front of us!
A small Tropical Island outside the bigger one

Relaxing time with snorkel, sun, swimming…and one or two lobster….!

Sedan sist har vi verkligen gått in för att koppla av, njuta och bara vara. Helt underbart! Vi har enbart rört oss korta sträckor med S/Y Vilja och i stället legat stilla så länge vi har känt för det. Vi är i paradiset! Turkosblått vatten i flera nyanser, kritvita sandstränder, vajande palmer, vänliga leenden och den hjälpsamma lokalbefolkningen, kall öl hos Rastaman’s, färgglada hus och båtar med allsköns underfundiga namn, solnedgångar med otroliga färgskiftningar från silver och guld till brandgult, rosa, lila, djupt rött och allt däremellan, snorkling och simning med sköldpaddor och rockor och sist men inte minst hummermiddagar. Allt man bara kan drömma om!

Since last time we have really gone in to relax, enjoy and just be. Absolutely wonderful! We have only moved short distances with S/Y Vilja and instead lay still for as long as we felt like it. We are in paradise! Multi-hued turquoise water, chalky white sandy beaches, swaying palm trees, friendly smiles and helpful locals, cold beer at Rasta Robert’s, colorful houses and boats with all sorts of quirky names, sunsets with incredible color shifts from silver and gold to fiery yellow, pink, purple, deep red and everything in between, snorkeling and swimming with turtles and rays and last but not least lobster dinners. Everything you can only dream of!

The shell is called Lambi here and is very popular to eat
Crystalclear turquise water
White sand, palmtrees and blue water – paradise
Four Colors of the dawn and sunset
Another four deeper beautiful colours

Om vi tar det från början så seglade vi iväg på förmiddagen från Mustique mot Mayreau. Vi hade fiskelinan ute och strax innan Mayreau rasslade det till. Napp! Vi rullade in och rullade in men fisken spjärnade emot. Efter ett tag gick det lättare och vi såg fisken i vattenbrynet den sista biten. En tonfisk, såg det ut som. Och det var det…men gissa om vår förvåning när vi bara fick upp en tredjedels fisk… Under fiskens kamp mot fiskelinen har den blivit anfallen av en betydligt större fisk. En haj kanske? Den var ganska rakt avbiten så det var en stor fisk som ville dela tonfisken med oss. Vår första tonfisk på hela resan, lite snopet var det. Men det blev fyra tjocka skivor som räcker till två middagar för oss på det som var kvar av tonfisken. Lättgrillad med en massa vitlök och smält smör. Mums!

If we take it from the beginning, we sailed away in the morning from Mustique towards Mayreau. We had the fishing line out and just before Mayreau rattled it. Pacifier! We reeled in and reeled in but the fish braced against. After a while it got easier and we saw the fish at the water’s edge the last bit. A tuna, it looked like. And that was it… but guess our surprise when we only caught a third of the fish… During the fish’s struggle against the fishing line, it was attacked by a much larger fish. A shark perhaps? The cut was quite straight so it was a big fish that wanted to share the tuna with us. Our first tuna of the whole trip, it was a bit snotty. But there were four thick slices, enough for two dinners for us, on what was left of the tuna. Lightly grilled with lots of garlic and melted butter. Yum!

One third of a tuna left for us …I’m glad it was the tuna and not one of us that the big fish (shark?) ate

Väl framme vid den lilla ön Mayreau la vi till för ankar på den sydligaste viken, Saline bay. En lugn vik och by med ett flertal, i dagsläget, mest stängda barer och restauranger. Det har ju blivit lågsäsong här och på många platser, utom de mest turistiga, märks det tydligt. Ön är den minsta till ytan i Grenadinerna, bara 2×4 km och har endast ca 270 ⁰invånare. Det finns bara en enda väg på ön. Elektricitet kom hit så sent som 2002. Vi tog en promenad först på den vackra, stora och orörda stranden för att sedan ta oss upp för den otroligt branta och långa vägen i den lilla byn. Från toppen var det fantastisk utsikt mot Tobago Cayes dit vi skulle komma några dagar senare. På tillbakavägen stannade vi till och tog varsin öl hos Rasta Man. Han har haft serveringen i över trettio år och har byggt allt själv. Mest av drivved och spillmaterial Det började med en liten servering som idag ringlar sig runt i flera snirkliga rum, gångar och våningar. Högst upp var det utsikt över havet.

Once at the small island of Mayreau, we anchored in the southernmost bay, Saline bay. A quiet bay and village with several, currently most closed bars and restaurants. It has become low season here and in many places, except the most touristy, it is clearly noticeable. The island is the smallest by surface in the Grenadines, only 2×4 km and has only about 270 inhabitants. There is only one road on the island.We took a walk first on the beautiful and large unspoilt beach and then took us up the incredibly steep and long road in the small village. From the top there was a fantastic view towards the Tobago Cayes where we would arrive a few days later. On the way back we stopped and each had a beer at Rastaman’s He has owned the restaurant for over thirty years and has built everything himself. Mostly from driftwood and waste material. It started with a small bar that today coils around in several winding rooms, corridors and floors. At the top there was a view of the sea.

The beautiful beach in Saline bay, Mayreau
Colorful fishingboats
It’s calm and empty on the beach
Only we and some local people who enjoyed the shade and the children enjoyed the clear and warm water
Rastaman’s bar. On the top of the entrance is a small sailboat
Rastaman himself

Efter ett par dagar i Saline bay tog vi den ca femton minuter långa turen till viken längst i norr på Mayreau, Salt Whistle bay. En liten vik som är ett givet stopp för oräkneliga katamaraner och då framförallt hyrkatamaraner med kapten. Nästan alla registrerade på Martinique och därmed hade fransk flagga. Här var det trångt om utrymmet och båtarna snurrade runt åt olika håll i den nyckfulla vinden. En stor hyrkatamaran med fransk kapten hamnade väldigt nära oss. Kaptenen var inte helt nöjd och förstod även vår oro men det fanns inte så mycket plats för dem att flytta sig till. Som plåster på såret fick vi två flaskor gott franskt vin av kaptenen 🙂

After a couple of days in Salima, we took the approximately fifteen ⁹9minute trip to the bay in the far north of Mayreau, Salt Whistle bay. A small bay that is a given stop for countless catamarans and above all rentalcatamarans with a captain. Almost all registered in Martinique and thus had the French flag. Here the space was tight and the boats spun around in different directions in the capricious wind. A large rental catamaran with a French captain ended up very close to us. The captain was not entirely happy and also understood our concern but there was not much room for them to move to. As a plaster on the wound, we were given two bottles of good French wine by the captain 🙂

Two really good bottles of french wine we got as a ”plaster” from the captain who anchored too close to us
A lot of catamarans this day who enjoyed the colours of dawn…crowded
A palmtree in the middle of a suncoloured cloud

Många väljer att äta bbq lobster inne på en av serveringarna här men vi avstod och åt i stället vår mat ombord på Vilja. De dagar vi låg här njöt vi av en massa bad i ovanligt lugnt vatten och otroliga solnedgångar. Sådan avkoppling!

Many choose to eat bbq lobster inside one of the servings here, but we refrained and instead ate our dinnrs onboard at Vilja. The days we were here we enjoyed a lot of swimming in unusually calm water and incredible sunsets. Such relaxation!

Colorful sarongs for sale hanging between the palmtrees
The only time so far with this calm water since we arrived to carribean
Also the dogs enjoyed a swim
A singel row of palmtrees
It’s not always sun….a quiet heavy downpours suddenly showed up
But…not long time after the sunset started
Beautiful colours with the sun glowing towards the palmtrees a
nd the dark sky behind them
Can’t get enough of sunsets
Two people sitting on sup-boards in the beautiful colours
The sky is burning

Nästa stopp var också väldigt nära, ca en halvtimma. Tobago Cays – en plats alla pratar om och nämner som en av höjdpunkterna i denna del av Karibien. Det är fem obebodda riktigt små öar som omges av ett stort hästskoformat rev från nästan alla håll utom nordost. Vi åkte hit med höga förväntningar och undrade om de skulle infrias. Vilket det gjorde! En boatboy hänvisade oss till en mooringboj där vi skulle ligga i minst två nätter. Rakt väster om oss fanns bara det stora revet som bromsade nordostpassaden från Afrika som fortfarande blåser med 7 – 12 sekundmeter. De sista dagarna har vinden iofs stundtals dragit in från ost och sydost.

The next stop was also very close, about half an hour. Tobago Cays – a place everyone talks about and mentions as one of the highlights of this part of the Caribbean. There are five unhabited really small islands that are surrounded by a large horseshoe shaped reef from almost every direction except the northeast. We went here with high expectations and wondered if they would be met. And they did! A boatboy directed us to a mooring buoy where we would stay for at least two nights. Directly to the west of us there was only the large reef which slowed down the northeast trade wind from Africa which is still blowing at 7 – 12 meters per second. In the last few days, the wind has sometimes moved in from the east and south-east.

Efter ankomst och den sedvanliga hoppilandaren satte vi oss i jollen för att utforska området. Med oss hade vi badkläder och snorkelutrustning. Vi gick iland på en kritvit sandstrand där det var ett avspärrat område för snorkling. Det kan verkligen behövas då många båtar, både jollar och enorma katamaraner, kör väldigt fort mellan de båtar som redan lagt sig på svaj. Farligt eftersom många snorklar runt sin båt och lätt kan bli påkörda. Vi fortsatte jolleturen utan att ha snorklat, ut på det fascinerade turkosblå vattnet och sedan in i ett sund mellan två små öar. Här satte vi på oss snorkelutrustningarna och gav oss ut. Det var första av ett flertal gånger som vi snorklade och simmade tillsammans med sköldpaddor och rockor. Vilken upplevelse! Vi åkte tillbaka till båten lyckliga och glada.

After arrival and the customary hop-on hop-off, we got into the dinghy to explore the area. We had swimwear and snorkel gear with us. We went ashore on a chalky white sandy beach where there was a restricted area for snorkeling. It can really be needed as many boats, both dinghies and huge catamarans, drive very fast between the boats that have already laid down. Dangerous because many people snorkel around their boat and can easily get hit. We continued the dinghy trip without snorkeling, out on the mesmerizing turquoise water and then into a strait between two small islands. Here we put on the snorkel equipment and set out. It was the first of several times that we snorkeled and swam together with turtles and rays. What an experience! We went back to the boat happy and excited.

The dinghy and Jan in the middle of absolutely stunning turquoise water
Looks like a painting
Jan swimming with turtles
It’s amazing to be so close to the turtles. And they don’t care at all that we were there

Efter denna första snorkling var vi ute minst två gånger om dagen och snorklade. Dessa gånger blev det i snorkelområdet ute vid den kritvita stranden. Så urhäftigt att vara bara några centimeter från sköldpaddorna som inte brydde sig ett dugg om oss. De största var nog runt sjuttio centimeter i diameter medan de mindre var runt trettiofem centimeter. De dyker ner till botten där de livnär sig av ett sjögräs som växer där. Efter ett tag simmar de upp för att hämta luft för att sedan dyka ner igen. I detta naturreservat känner de sig trygga och det är regulationer hur vi, besökare, får röra oss.

After this first snorkel we were out at least twice a day snorkelling. These times it was in the snorkel area out by the chalk-white beach. So awesome to be inches away from the turtles who didn’t give a damn about us. The largest were probably around seventy centimeters in diameter, while the smaller ones were around thirty-five centimeters. They dive down to the bottom where they feed on a seaweed that grows there. After a while they swim up to get air and then dive back down. In this nature reserve, they feel safe and there are regulations on how we, visitors, are allowed to move.

Blue sky and turquoise sea
A white strip of sand in the turquoise water. Here is the snorkellingarea
I have just started to snorkel. It works good thanks to the snorkellingmask
One of a whole lot of turtles just beside us
We also saw some stingrays
To take a film and photos underwater with our new gopro is exciting
Look at the colours…

Andra kvällen beslöt vi oss äntligen för att äta grillad languster på stranden! Säsongen är till sista april och nu var det bara två dagar kvar. Visst var det dyrt och visst känns det lite som en turistfälla men oj vad vi njöt! Boatboyen ”Free Willy” hämtade oss strax innan solnedgång och vi njöt var vår rompunch i solnedgången. Strax därefter serverades vi var sin stor langusterhalva tillsammans med en uppsjö av tillbehör. Gissa om vi kände oss lyxiga där vi satt med fötterna i kritvit sand, solnedgång och languster! Vi njöt länge och väl innan vi kördes tillbaka till Vilja igen. Det var t o m så mycket mat så det fick bli en doggey-bag med resterna som blev en god lunch nästa dag.

The second night we finally decided to eat grilled lobster on the beach! The season is until the end of April and now there were only two days left. Sure it was expensive and sure it feels a bit like a tourist trap but oh how we enjoyed it! The boatboy ”Free Willy” picked us up just before sunset and we enjoyed our rum punch in the sunset. Soon after, we were each served a half large lobster together with a plethora of side dishes. Guess if we felt luxurious sitting with our feet in chalky white sand, sunset and lobster! We enjoyed ourselves for a long time before we were driven back to Vilja again. There was even so much food that it had to be a doggy bag with the leftovers, which made a good lunch the next day.

Free Willy taket us to the lobster bbq
Waiting for lovely dinner
Sunset at Tobago Cayes with a rompunch
Jan enjoyed the big bbq lobster

På min födelsedag seglade vi lite norrut till ön Canouan. Där var det en stor härlig vik med glest av båtar så att hitta ankringsplats var lätt. Strax efter ankomst kom en lokal fiskare upp mot oss och frågade om vi önskade köpa fisk eller hummer. Vi funderade en kort stund och beslöt oss för en nästan två kilos languster som han erbjöd sig att koka för oss. En stund senare kom han ut med en fortfarande varm languster som vi tänkte gratinera på kvällen som födelsedagsmiddag. Jag har ätit languster en gång i mitt liv tidigare och nu skulle det bli två på två dagar…tala om lyxliv!

On my birthday we sailed a little north to the island of Canouan. There was a large, lovely bay with few sailboats, so finding an anchorage was easy. Shortly after arriving, a local fisherman came up to us and asked if we wanted to buy fish or lobster. We thought for a while and decided on an almost two kilo lobster which he offered to cook for us. A while later he came out with a still-warm lobster, which we intended to bbq in the evening as a birthday dinner. I have eaten lobster once in my life before and now it would be two in two days…talk about luxury living!

Vi åkte in till byn på Canouan. En riktigt sömnig och tillbakadragen by. Det känns som att Canouan, med ett läge mitt emellan de populära öarna Tobago Cayes i söder och Bequia i norr har svårare för att dra till sig turister. Samtidigt blir det väldigt genuint och autentiskt på en ö som denna.

We went into the village of Canouan. A really sleepy and withdrawn village. It feels like Canouan, with a location midway between the popular islands of Tobago Cayes in the south and Bequia in the north, has a harder time attracting tourists. At the same time, it becomes very genuine and authentic on an island like this.

Love the clever names and signs
One of all beautiful flower. But it’s getting pretty dry here now so it’s not as green anymore
Children playing at the pier
A small kid looking at us saying hi
Jan continues the sewing

På eftermiddagen, efter att ha badat i det tjugoåttagradiga turkosblå havet, njöt vi av ett glas rödvin med salta kex och mögelost framme på däck. Några timmar senare gratinerade vi vår languster, som vi delat i två, på grillen på båten. Vi beslöt att fira båda våra födelsedagar då Jan fyllde år sista mars och blev inte så firad då eftersom vi seglade nästa hela dagen

In the afternoon, after swimming in the twenty-eight degree turquoise sea, we enjoyed a glass of red wine with salty crackers and blue cheese on the front deck. A few hours later, we grilled our lobster, which we split in two, on the grill on the boat. We decided to celebrate both of our birthdays as Jan’s birthday at the end of March and was not so celebrated then because we were sailing the next whole day

Not every year i swim in the sea on my birthday. But it’s easy when it’s 28 degrees
The lobster we bought from a lokal fisherman. He boiled it for us and we put on butter and garlic before bbq in the grill onboard
Another beautiful sunset
A 51 meter long andv10 mwter wide sailboat sailing away in the sunset

Efter två nätter här på Canouan kommer vi segla söderut. På söndag måste vi vara tillbaka på Grenada för att jag skall flyga hem och Jan skall fixa en massa med båten samt förbereda den för att lyftas i några månader på Grenada under orkansäsongen. Så nu är det bara att fortsätta njuta den tid som är kvar

After two nights here on Canouan we will sail south. On Sunday we have to be back in Grenada for me to fly home and Jan to fix a lot with the boat and prepare it to be lifted for a few months in Grenada during the hurricane season. So now it’s just a matter of continuing to enjoy the time that’s left.

Nya öar väntar – Martinique, Bequia och Mustique

Efter en fantastisk, vacker och innehållsrik vistelse på Dominica vände vi söderut igen. Från engelskspråkiga Dominica till Franska Martinique. Det var en kort segling till St Pierre där vi checkade in själva på en dator på en servering. Efter att ha lämnat Europa i början av januari kändes det jättekonstigt att vara tillbaka i EU. Här gäller euro, det gick att ringa inrikes på svenska telefonkort och surfen gällde. Mat i affärerna som i Frankrike och med priser som i Europa. Dessutom var franska flaggan hissad på styrbords sida av masten.  När man seglar utanför sitt hemland, Sverige för oss, så måste man hissa upp en gästflagga på styrbords sida av masten för att visa att vi gästar landet. Innan vi checkat in skall dessutom en gul flagga som står för bokstaven Q hissas. Den betyder sedan gammalt att vi inte har pest ombord. Numera betyder den att vi vill cleara in.

After a fantastic, beautiful and meaningful stay in Dominica, we turned south again. From English-speaking Dominica to French Martinique. It was a short sail to St Pierre where we checked in ourselves on a computer at a restaurant. After leaving Europe at the beginning of January, it felt very strange to be back in the EU. Euros apply here, it was possible to call domestically on Swedish phone cards and surfing was valid. Food in shops like in France and with prices like in Europe. In addition, the French flag was hoisted on the starboard side of the mast. When you sail outside your home country, Sweden for us, you must raise a guest flag on the starboard side of the mast to show that we are visiting the country. Before we check in, a yellow flag that stands for the letter Q must also be raised. It has long meant that we do not have plague on board. Nowadays it means that we want to clear.

Jan ordnar inklarering och tullpapper för Martinique på en servering i St Pierre. Jan arranges clearance and customs papers for Martinique at a service in St Pierre

St Pierre, som tidigare var huvudorten på Martinique, ligger NV på ön. Byn blev i princip totalt bortsvept i ett vulkanutbrott 1902. Ca trettiotusen människor dog och endast tre personer överlevde varav en flicka och en intagen på fängelse. Den senare åkte senare runt i världen och berättade om händelsen och levde gott på detta. Vulkanen, Mount Pelee, hade flera små utbrott tiden innan men befolkningen kände sig lugna då de trodde att byn var oförstörbar. Människor från trakten runtomkring åkte t o m dit för att skydda sig.

St Pierre, formerly the capital of Martinique, lies NW of the island. The village was basically completely swept away in a volcanic eruption in 1902. About thirty thousand people died and only three people survived, of which one was a girl and one was taken to prison. The latter later went around the world telling about the incident and made a good living from it. The volcano, Mount Pelee, had several small eruptions some time before but the population felt calm as they believed that the village was indestructible. People from the surrounding area even went there to protect themselves.

St Pierre var en lugn liten by men med en tragisk historia. St Pierre was a quiet little village but with a tragic history
Old photos on a house in St Pierre
Beautiful and colorful Streetart
Några ruiner finns kvar. Some ruins remain

Vi seglade därifrån vidare förbi huvudstaden Fort-de-France till Le Marin. Ett mecka för båtägare som behöver fixa vad som helst med båten och för att proviantera. På vägen dit ramlade vår livflotte ner i vattnet och vi var oroliga att den skulle blåsas upp. Det har, som tur är, inte hänt ännu men den kommer lämnas in på en marina på Grenada för att kontrolleras och packas om.

Vi stannade två nätter i Le Marin och gjorda vår första stora mathandling sedan vi lämnade Gran Canaria för snart 4 månader sedan. En massa vin köptes också. Här i Karibien är vin väldigt dyrt men på Martinique var det Sydeuropa-priser.

From there we sailed on, past the capital Fort-de-France to Le Marin. A mecca for boat owners who need to fix anything with the boat and to stock up. On the way there, our life raft fell into the water and we were worried it would blow up. Fortunately, that hasn’t happened yet but it will be handed in at a marina in Grenada to be checked and repacked.

We stayed two nights in Le Marin and did our first big grocery shopping since we left Gran Canaria almost 4 months ago. A lot of wine was also bought. Here in the Caribbean wine is very expensive but in Martinique it was Southern European prices.

Gissa om det var gott med rödvin, fetaost och oliver! Guess if it was good with red wine, feta cheese and olives!

Efter Le Marin tog vi oss den korta vägen till St Anne. Båda dessa vikar är hysteriskt fulla av segelbåtar. Troligen ett par tusen totalt som alla ligger för ankare eller vid boj. Det gäller att veta var man ligger när man varit iväg med jollen och skall tillbaka hem igen…

After Le Marin we took the short route to St Anne. Both of these bays are hysterically full of sailboats. Probably a couple of thousand in total, all of which are at anchor or at the buoy. It is important to know where you are when you have been away with the dinghy and are going back home again…

Några av alla tusentals båtar på svaj. Some of the thousands of boats on the move
Ett fartyg som fraktar båtar när ägarna inte vill segla själva. A ship that transports boats when the owners do not want to sail themselves

I St Anne träffade vi Helen och Roberth på båten Ayla. De är ute på en jordenrunt-segling tillsammans med sina tre barn som de hemskolar. Så imponerande och beundransvärt! Vi hade en jättetrevlig vinkväll i sittbrunnen på Vilja med mycket prat och skratt.

In St Anne we met Helen and Roberth on the boat Ayla. They are out on a round-the-world cruise together with their three children who they homeschool. So impressive and admirable! We had a very nice wine evening in the cockpit at Vilja with lots of talk and laughter.

Helen och Roberth ombord på Vilja. Helen and Roberth on board Vilja

Nästa eftermiddag seglade vi iväg söderut. Bequia var nästa mål. En behaglig nattsegling med halvvind och slör. Vi provade ett nytt vaktschema som fungerade väldigt bra. Jag satt uppe från 19.00 fram till ca 02.00 och då tog Jan över fram till morgonen. Det fungerade eftersom Jan har lättare för att sova än vad jag har och på detta sättet hann jag somna i alla fall några timmar.

The next afternoon we sailed south. Bequia was the next target. A pleasant night sailing with half wind and veil. We tried a new watch schedule that worked very well. I sat up from 19.00 until about 02.00 and then Jan took over until the morning. It worked because Jan has an easier time falling asleep than I do and this way I managed to fall asleep for at least a few hours.

Skyes and sunsetcolours over Martinique

På Bequia träffade vi fyra skandinaviska män som seglade varsin båt. Dessutom var det en svensk båt med en kapten som har paying crew ombord. Han lever på detta sätt och seglar fram och tillbaka mellan Europa och Karibien varje år. Besättningen som var med nu skulle segla över Atlanten efter stopp på några öar till.

At Bequia we met four Scandinavian men who each sailed a boat. In addition, it was a Swedish boat with a captain who has paying crew on board. He lives this way, sailing back and forth between Europe and the Caribbean every year. The crew that was on board would now sail across the Atlantic after stopping at a few more islands.

Självklart blev det ett besök på Floating bar också. En liten bar mitt ute bland alla segelbåtar ute i viken. En promenad längs med strandpromenaden och på Princess Margareths trail hann vi också med innan seglingen fortsatte mot sydost.

En ”hoppilandare” när vi ankommit Bequia. A ”hoppilander” when we arrived in Bequia

Of course, there was also a visit to the Floating bar. A small bar in the middle of all the sailboats out in the bay. We also had time for a walk along the promenade and on Princess Margaret’s trail before the sailing continued to the southeast.

On The Floating Bar together with danish Henrik
Kristallklart vatten
Dingebryggan på Bequia
Vi hälsas välkomna av färgglada skyltar och blommor på Bequia vid dingebryggan
Palmer, turkosblått hav och segelbåtar – vad mer kan man önska sig
Strandpromenaden ringlar sig längs med vattnet utanför restauranger, barer och små hotell
Princess Margaret trail från en strand till en annan
Utsikten var fantastisk över viken med alla segelbåtar
En kväll blev det hembakad pizza på stenhäll i grillen. Åhhh sååå gott!
Det finns de som har riktigt, riktigt stora båtar. Vår Vilja på 43 fot, som är som ett skepp i Bohuslän, är bland de mindre båtarna här i Karibien

Det var en ca två timmars segling till ön Mustique. En privatägd ö med ca 110 extremt lyxiga hus varav många ägs av celebriteter från hela världen. De har alla namn som Moana, Jacaranda, Alumbrera,  Sleeping Dragon och Serenissima. Över hälften av husen är byggda av svenska Arne  Hasselqvist som kom dit på 1960-talet tillsammans med Prinsessan Margaret. Husen kan hyras veckovis och kostar då mellan 17.000 usd och upp mot 50.000 usd – för en vecka! Alltså bortimot en halv miljon…Då ingår personal och bil men inte mat.

It was about a two-hour sail to the island of Mustique. A privately owned island with about 110 extremely luxurious houses, many of which are owned by celebrities from all over the world. They all have names like Moana, Jacaranda, Alumbrera,  Sleeping Dragon and Serenissima. Over half of the houses were built by Swedish Arne Hasselqvist, who came there in the 1960s together with Princess Margaret. The houses can be rented weekly and cost between 17,000 usd and up to 50,000 usd – for a week! So close to half a million… That includes staff and car but not food.

Färgglatt grönsaksstånd på Mustique
Viloplats i skuggan av ett träd på den lilla stranden
En av flera picknick-bord som husägare kan boka för t ex bbq på stranden. Då dukas de upp med vit duk, kristallglas och vinkylare
Mustique är en lugn och välskött ö med väldigt lite trafik
En fiskebåt bredvid fiskmarknaden
Utanför legendariska Basil’s bar dit vi gick en onsdagskväll då det var live-musik där

Vi tog en taxitur runtom på ön. Det är enda sättet att kunna sig om på ön som ”yathies”. Celebriteter, kungligheter och andra med mycket god ekonomi skall kunna vara privata och röra sig utan att bli störda. Vi passerade bl a hus ägda av Tommy Hillfiger, Bryan Adams och Mick Jagger.  Runt jul, påsk och i augusti kryllar det av celebriteter på ön. Många av dem har picknick bbq på stranden och gör ett eller flera besök på Basil’s bar i hamnen. Den har funnits där i ca femtio år och erbjuder mat, musik och dans. Vi var där tillsammans med Marie och Dietmar på båten Greyhound en kväll och lyssnade på live-musik och dansade. Förutom ” Yachties” var där också vad vi tror var ”rikemansbarn”

We took a taxi ride around the island. It’s the only way to get around on the island as ”yathies”. Celebrities, royalty and others with very good finances should be able to be private and move around without being disturbed. We passed, among other things, houses owned by Tommy Hillfiger, Bryan Adams and Mick Jagger. Around Christmas, Easter and in August, the island is teeming with celebrities. Many of them have a picnic bbq on the beach and make one or more visits to Basil’s bar in the harbour. It has been there for about fifty years and offers food, music and dancing. We were there together with Marie and Dietmar on the Greyhound boat one evening and listened to live music and danced. In addition to ”Yachties” there were also what we believe to be ”rich man’s children”

Detta skall vara Mick Jaggers hus
Kritvit sand och turkosblått hav på Macaroni beach
Ännu ett picknick-bord som förberedde för lunch
Basil’s bar sett från vår båt
På kvällen tänds lampor och palmerna blir färggranna. Snart börjar musiken börjar strömma ut

Vattnet runt Mustique är makalöst rent och klart med en bedårande vacker turkos färg. Runt båten simmade otaliga havssköldpaddor och det var vackra stränder med otroliga rev utanför där vi ägnade flera timmar till att snorkla

En av alla otaliga sköldpaddor som simmade runt båten
Nästan som Tobinson Crusoe på den orörda stranden med vackra rev
Snorkelmasken är på och det är dags att se på alla koraller och färgglada fiskar under vattenytan
Paradiset
Vem drömmer inte om detta

Efter tre nätter på Mustique var det dags för en kort tur söderut igen till nästa ö. Där väntar fantastisk snorkling och bad i, troligen, lika turkosblått vatten.

After three nights in Mustique, it was time for a short trip south again to the next island. There awaits fantastic snorkeling and swimming in, probably, equally turquoise blue water.

Grenadinerna och ändrade planer

Vi seglade vidare från Carriacou norrut. Det var en kort sträcka till Union Island som är den sydligaste ön man kan checka in på i landet St Vincent och Grenadinerna. Grenadinerna består av ca 600 öar, alla ganska små, som sträcker sig i ett pärlband mellan Grenada och St Vincent.
Vi ankrade I Chatham bay och Jan begav sig iväg på en promenad för att komma till huvudorten Clifton, för att checka in oss. Det var en vandring på över 6 km enkel väg som startade med en brant backe upp till vägen. Väl uppe lyckades han få skjuts av en bil som stannade. Självklart mot betalning. Incheckningen sedan var inga problem.


Vid solnedgången träffade vi båten Zig Zag med besättning och vi tog en sundowner på en av barerna inne på stranden. Det är alltid lika härligt att sitta vid strandkanten och titta ut över havet och båtarna samtidigt som solen går ner.

Chatham bay på Union Island
Det är vanligt i Karibien med dessa skyltar
Massa segelbåtar ute i viken
Rompunch i solnedgången


Nästa dag gjorde vi ännu en kort segling. Denna gång till paradisön Mayreau. En liten ö med ca 270 invånare som ligger väster om naturreservatet Tobago Keyes.  Mayreau har flera vackra vikar och vi valde att börja med viken där hotellet Mayreau Beach Club ligger. Vi åkte in med jollen och blev välkomnade att bada i deras tre pooler och utnyttja solstol och dusch. Där beställde vi var vår tropisk drink och njöt i flera timmar. Vattnet i poolerna var varmt och utsikten bedårande. Verkligen en lyxig dag att njuta av och minnas framöver. Speciellt en grå o blåsig novemberdag

Passionsfrukt mojito och Hurricane – sååå lyxigt och gott
För att jag är värd det….
Törstiga fåglar dricker vatten ur poolen
Lyx i ”vardagen”
Otrolig utsikt


Vår plan var att stanna ganska länge på Mayreau och Tobago Keyes och sedan segla långsamt norröver så långt vi skulle hinna innan vi behövde vända och segla tillbaka till Grenada. Vi pratade lite om planerna och upp kom förslaget att göra helt tvärtom. Sträcksegla norrut till Dominica och sedan ta oss söderut i maklig takt.

Eftersom vi seglade söderut till Trinidad och Tobago direkt efter Atlant-överfarten ligger vi långt efter alla våra båtvänner från Viking Explorer som seglade norrut. Vi kände nu att vi ville träffa åtminstone några av dem.
Sagt och gjort. Nästa dag satte vi segel och visste att vi skulle ha runt två dygns segling framför oss. Dessutom med ganska kraftig vind snett in i fören. Det kändes lite snopet att lämna Mayreau och paradisöarna utan att egentligen ha sett dem. Men de ligger ju kvar när vi seglar ner igen. På vägen var vi tvungna att gå in till Bequia för att checka ut oss eftersom vi skulle lämna landet. Seglingen var tidvis ganska blåsig med upp mot sjutton meter per sekund men vid det här laget har vi erfarit att vi kan lita på S/Y Vilja och vi kände oss trygga. Vi passerade både Canouan och Mustique på långt håll.

Kapten Jan på sin favoritplats

Ca 15.00 tog vi en boj på Bequia. Under dagen hade vi beslutat oss för att stanna över natten här och fortsätta segla tidigt nästa dag. Efter hoppilandaren tog vi oss in till Immigration och Customs. Vi fick hjälp omgående men fick till vår förvåning betala ganska mycket pengar för arbetet. När de var klara berättade de att vi hade fått betala för övertid. Detta trots att vi läst att de hade öppet när vi var där.

Bequia är en väldigt populär ö både bland seglare och turister som kommer med flyg. Många väljer att stanna här länge. För oss skulle det bara bli denna enda kväll och natt. Denna gång.  Jans födelsedag var det dessutom!

Vi gick en promenad runt i byn och satte oss först på en servering som var full av folk och liv och sedan på en servering längs med strandpromenaden. Efter solnedgången blev det middag i båten. Färsk lättstekt tonfisk med massa smör och vitlök. Sååå gott!

Många färgglada hus på Bequia
Trädet är målat för att passa in med butiken
Som sagt…Många färgglada hus….och träd
Dinghy-dock utanför en av alla serveringar
Födelsedagsbarnet njuter av solnedgången

Morgonen därpå laddade vi för en ca ett och ett halvt dygns segling mot Dominica. Vi skulle passera tre stora öar vilka alla skulle komma att påverka vinden för oss. Även denna segling hade vi vindar på över sjutton sekundmeter i byarna. Första ön vi passerade var St Vincent, vi seglade ganska nära land, och i lä bakom ön stannade vinden ibland plötsligt av helt för att lika plötsligt komma tillbaka igen. Den bytte dessutom riktning åtskilliga gånger. Vad vi fascineras av under segling är det otroligt rena och klarblå havet som känns overkligt men är så svårt att fånga på bild.

Härlig segling
Vi försökte få fisk och det nappade två gånger, tyvärr slet fiskarna, som troligen var riktigt stora, med sig dragen
Ett brak hördes och solcellpanelerna i aktern lossade från ett fäste. Vi fick surra fast dem tills vi kom in i en vik

De kommande öarna seglade vi långt väster om men även då stannade vinden av stundtals och vågorna blev mindre. Vi passerade både St Lucia, Martinique och nästan hela Dominica, på vilka vi skymtade de höga bergen från avstånd på Vilja. Mellan dessa öar drog vinden in ordentligt. Vi märkte båda två av att vi tyvärr hade förlorat våra sjöben från Atlant-seglingen. Det var svårt att röra sig i den kraftigt lutande båten och sömnen blev det inte så mycket med. Under nattpassen kom det riktigt kraftiga regnskurar ett par gånger men under sprayhooden kunde vi hålla oss torra. Trots det uppskattar jag nattpassen. Det är skönt och rofyllt att sitta ensam ute i mörkret. Månsken och stjärnhimmel är så vackert att titta på.

Dagen därpå anlände vi till Portsmouth i norra Dominica. En otroligt häftig och vacker ö. Våra upplevelser här kommer i nästa inlägg

Grenada med Prickley bay och vidare till Carriacou

Frangipani eller Tempelblomma – en bedårande vacker blomma med god söt lukt som ofta blommar på bara grenar

Vi kom fram till Grenada och Prickley bay på tisdag morgon, precis som planerat. Natten hade gått bra men att komma fram är ju alltid en skön känsla. Strax akter om där vi la till vid en boj, låg båten Moonshadow med kapten Paul från England. Moonshadow var en av oss båtar i Viking Explorer. Det var verkligen kul att träffas igen och prata segling över några öl i sittbrunnen. Atlantöverfart, erfarenheter, upplevelser och vidare planer var också självklara samtalsämnen.

Nu väntade flera dagar med båtfix som ropade efter oss och därför behövde tas tag i omgående. Båten slits ordentligt när den används hela tiden och både hård vind och stark sol går hårt åt båten.

Så här kan det se ut i sittbrunnen när stuvutrymmen töms pga reparationer

Trots värmen, över trettio grader i skuggan dagtid, så har Jan tagit långa promenader. En dag gick han imponerande femtontusen steg i hettan. Reservdelar skulle köpas och en del på watermakern skulle lämnas in för reparation. Watermakern har krånglat i stort sett sedan Las Palmas även om den reparerats och fungerat tillfälligt. Så vattenransonering har varit en del av vår vardag i många månader. Senaste gångerna vi använt den har den låtit mest som en stenkross och vi har fått stänga av den så inte ännu mer skulle gå sönder. När den nu blev reparerad och åter satt på plats i båten var det som ljuv musik i våra öron när stenkross-ljudet hade bytts ut mot ett svagt regelbundet surrande i stället. Nu kan vi äntligen göra eget vatten igen! Förutom watermakern har även ena toaletten reparerats, storseglet lagats och en del andra saker sytts och fixats….jobben tar aldrig slut

Eftersom det är väldigt varmt här i Karibien, dryga 30 grader i skuggan dagtid, så orkar vi, naturligt nog, inte jobba på så hårt. Nattsömnen påverkas självkkart också av värmen. Jag älskar verkligen värme men att sova utan AC är riktigt riktigt varmt. Speciellt i förpiken där luften, i princip, står helt stilla. En räddning,  är att vi nu även har den lilla akterkabinen till förfogande. Där kan vi öppna 2 fönster och få tvärdrag. Underbart! Det ger dessutom flera graders lägre temperatur. ..Underverk för sömnen!

Vår lilla, någorlunda svala, akterkoj med två sovplatser…..och en tvättmaskin som sällan används

Söndag morgon lämnade vi  Grenada och Prickley Bay för fortsatt segling norrut mot Carriacou. Det är en betydligt torrare ö som tillhör Grenada men geografiskt ligger i Grenadinerna i Södra små Antillerna. Här bor endast tio tusen invånare och det sägs att dessa är de vänligaste i hela Karibien.

Den  väl skyddade Tyrrell bay, där många seglare stannar långa tider
Getter syns överallt, både på stränder och på gator

Vi anlände Tyrrell Bay sent söndag kväll i kolsvart mörker och vindar upp mot tolv sekundmeter. Vi vågade oss inte långt in i viken då det låg många båtar för ankar där, utan vi ankrade längst ut med ficklampa som hjälpmedel för att se så vi inte kom för nära någon annan båt.  Seglingen hit gick bra trots kryss i nordostlig vind men den sista biten fick vi ta hjälp av motorn för att inte behöva komma in sent på natten. ”Hoppilandaren”, ett litet glas mörk rom, kändes välförtjänt när Vilja låg tryggt förankrad.

Tyrrell bay i solnedgång
Skymningen faller
Och dagtid…Några av alla segelbåtar syns ute i viken

När vi vaknade nästa morgon beslöt vi oss för att flytta till viken norrut, utanför huvudorten Hillsborough. Det var en kort resa och väl framme var vi endast 2 båtar i viken. Skönt att slippa ha hundra andra båtar runtomkring oss. Det känns mycket ner autentiskt så. Nu väntade lata dagar på Carriacou med utflykter och besök på små serveringar

Vi tog jollen in till land och Hillsborough visade sig vara en jättesöt lugn liten by med många färgglada charmiga hus och ett flertal serveringar längs med vattnet där mat och rompunch serverades. Precis en sådan plats vi uppskattar.

Stranden i Hillsborough hade flera sittplatser i skuggan
Hus i alla färger. Pastell och klara starka färger är båda delarna populärt. Speciellt i färgkombinationer vi är ovana vid
En mysig servering vid strandkanten
Mellan husen ser man glimtar av havet
Lugnt och stilla, helt utan stress, trafik och massa segelbåtar
På gatorna säljs frukt, grönsaker, kläder och allt möjligt krimskrams mm
Solnedgång vid en rompunchservering
Snart går solen ner och denna dagen har nått sitt slut

Tyvärr blev det en del svallvågor nästa dag så det blev svårt att ta sig in till byn med jollen. Därför flyttade vi oss tillbaka till Tyrrell bay igen efter någon natt. Härifrån har vi gjort ett flertal utflykter med buss. Bland annat tillbaka till Hillsborough och till Tibeau gravplats på nordöstra sidan av Carriacou. På denna gravplats försvinner gravarna ner i vågorna ut i havet pga sanderosion. Några gravar är fortfarande kvar och vad vi hört så begravs det fortfarande människor här. Det var både tragiskt och väldigt udda men samtidigt också fridfullt vackert på ett konstigt sätt.

Promenad på Paradise beach
En enkel och mysig servering vid stranden
Vi blir serverade med utsikt ut över havet
Var sin kall Carib smakade gott i värmen
Ägaren på serveringen tillverkade små båtmodeller. Carriacou är känt för sitt båtbyggande av stora segelbåtar i gammal tradition
Båtbyggande i Windward, Carriacou (lånad bild)
Tibeau gravplats, där gravarna sakta försvinner ner i havet pga sanderosion
Det är stillssmt sakralt på ett konstigt vis
Har hört sägas att gravplatsen än idag används för att begrava de döda
Vid gravplatsen sitter en man i ett dött träd och fiskar

Första dagen i Hillsborough träffade vi norska Henning och brittiska Debbie som bor i sina båtar här i Carriacou stora delar av året. De har tipsat oss om olika roliga arrangemang.  Bl a till Paradise Beach Club där vi målade våra båtnamn på träbitar som sedan hängs upp på serveringen. En jättekul grej och ett minne från oss på Vilja till Carriacou. Fredag kväll var vi på Lambi Queen och ett ställe som heter Fig and Bluggoe där det spelades livemusik. En riktigt trevlig kväll med bra musik och nya bekanta.

Arbetet med att måla var i full gång
Så här nöjda var vi när vi var kkara med vår skylt
Jans egna bibliotek…
Några av alla båtskyltar som målats under åren. Det var kul att leta efter båtnamn vi kände
Utsikt
Vi njöt av varsin Pina Colada vid strandkanten
Promenad på den vita sandstranden med det turkosa vattnet
På väg till Fig and Bluggoe

En förmiddag tog vi jollen en kort resa till mangrovesjön som var i ena änden av Tyrrell Bay. Då hamnar man mitt i, vad som sägs vara, ett av få orörda ekozoner i området. Här växer det en massa ostron på rötterna som numera är förbjudna att plocka. Under orkansäsongen får båtar läggas här korta stunder då de är skyddade från orkanvindarna här inne.

Del av mangroveområdet sett från ovan (lånat foto)
Mangroven växer ute i havsvattnet och har ett otroligt rotsystem även ovan vattnet
Jan körde och för att skydda sig mot soken har zinkpasta smorts in i ansiktet
Här syns några av alla ostron som växer på det invecklade  rotsystemet
Båtar får bara ligga i mangroveområdet under en pågående orkan men en del båtar har lämnats där till sitt öde

Vi hade tänkt segla vidare till Petit Martinique, som är landet Grenadas nordligaste ö, men vinden var tyvärr för tillfället både för stark och från fel riktning. Så seglingen fortsatte  måndag morgon den korta sträckan till Union Island i stället. Ett nytt land – St Vincent o Grenadinerna. Vilket blir nästa inlägg