njuterisittbrunnen – Levermittliv

Living fultime in a boat

För er som undrar. Hur fungerar det egentligen att bo heltid i en liten segelbåt? Visst, i Bohuslän är Vilja, en Malö 43 med sina dryga 13 meter från för till akter, jättestor jämfört med de flesta andra segelbåtar. Men hon är väldigt liten jämfört med ett boende i lägenhet eller hus. Och så fort man kommer ner i Europa eller längre bort så tillhör Vilja de mindre båtarna. Runt 50 fot är vanligt, och ofta då modernare båtar med helt annan planlösning för utrymme. Ännu vanligare är det med katamaraner. Båtar med två stora skrov åtminsone nästan lika stora som Viljas vardera och allt utrymme där emellan. En katamaran är som en lägenhet eller hus med 4 sovrum, 4 badrum, stort kök och vardagsrum i öppen planlösning, enormt akterdäck och även ett stort fördäck. Självklart blir vi lite avundsjuka när vi kommer ombord i dessa båtar. Men…Vilja är ovanligt vacker, gedigen, välbyggd och har fantastiska vackra linjer.

For those of you wondering. How does it really work to live full-time in a small sailboat? Sure, in Bohuslän, Vilja, a Malö 43 with its more than 13 meters from bow to stern, is huge compared to most other sailboats. But she is very small compared to living in an apartment or house. And as soon as you get down to Europe or further afield, Vilja belongs to the smaller boats. Around 50 feet is common, and often more modern boats with a completely different layout for space. It is even more common with catamarans. Boats with two large hulls at least almost as big as Vilja’s each and all the space in between. A catamaran is like an apartment or house with 4 bedrooms, 4 bathrooms, a large kitchen and living room in an open plan, a huge aft deck and also a large foredeck. Of course we get a little jealous when we get on board these boats. But… Vilja is unusually beautiful, solid, well-built and has fantastic beautiful lines.

Planlösningen av Vilja är en förpik med plats för 2 att sova med ett tillhörande litet toalettutrymme med dusch. Sedan kommer salongen med soffgrupp till babord (vänster) som kan göras till en eller två sängar. På styrbords sida (höger) finns en soffa/ säng. När vi kommer ner för trappan in i salongen är det kök på babords sida. Spis med 2 plattor, liten ugn, diskho och två små kylskåp med lucka från toppen. På styrbords sida finns ett navigationsbord och ett till toalettutrymme. Akter om köket, under sittbrunnen finns en liten akterkoj med 2 sovplatser, om man tycker om varandra.

The layout of Vilja is a foredeck with space for 2 to sleep with an associated small toilet area with shower. Then comes the salon with a sofa group to port (left) that can be made into one or two beds. On the starboard side (right) there is a sofa/bed. When we come down the stairs into the salon, there is a kitchen on the port side. Stove with 2 hotplates, small oven, sink and two small refrigerators with a door from the top. On the starboard side there is a navigation table and another toilet area. Aft of the kitchen, under the cockpit there is a small aft berth with 2 sleeping places, if you like each other.

Messenger_creation_373ED37A-511A-4856-8581-C7B6E85BEC31 — The front Cabin

Messenger_creation_06A87988-8840-49D9-82BC-94787AE0A68A — And front bathroom

Messenger_creation_D14C50F2-BFDA-44E7-A4CC-9701A8B01289 — The saloon

Messenger_creation_FC11B74F-43B5-4408-BE5D-C655343DBCCA — Navigationtable

Messenger_creation_694DBAA4-63C4-4223-8975-A63ACA5084E8 — Kitchen

Messenger_creation_A010953A-E418-496E-86A8-67F2A8633EFC — Small aft Cabin

Messenger_creation_3CEF272C-36EC-4B3C-A0B3-467DF90A7E0B — Aft bathroom

Messenger_creation_7A89D9B5-7901-4848-B025-204C9A2A2528 — The cockpit – where we spend almost all time awake

This is what it looks like with 4 people living onboard

Vi har båda två bott i var sin båt i flera år under hela åren innan vi gav oss iväg på denna långsegling. Hur det är att bo i båt helår i Sverige får bli ett annat inlägg.

We have both lived on our own boats for several years, all the years before we set off on this long-distance sailing. What it is like to live on a boat all year round in Sweden will be another post.

Den absolut största skillnaden med att bo heltid i båt jämfört med att semestra i en båt, även om det är stora delar av sommaren. Är att detta är vårat hem. Vi har just nu inte tillgång till lägenhet eller ett hus som är vårat främsta hem. Båten är inte bara en sommarbostad. Här har vi i stort sett allt vi äger och har. Både det personliga och det praktiska. Här har vi vår mat, våra kläder, minnessaker och allt nödvändigt till kök och hygien, reparationer, projekt mm mm.

The biggest difference between living full-time on a boat and vacationing on a boat, even if it’s for large parts of the summer. Is that this is our home. We currently do not have access to an apartment or a house that is our primary home.The boat is not just a summer home. Here we have pretty much everything we own and have. Both personal and practical. Here we have our food, our clothes, souvenirs and everything necessary for the kitchen and hygiene, repairs, projects, etc. etc.

Det är dessutom ett väldigt litet hem så saker måste verkligen fungera. Alla saker är väl utvalda och har sin bestämda plats. Där de placeras tillbaka direkt när det har använts. Det är t o m så i detalj så ketchupflaskan, olivoljan o allt annat i de skåp vi har mat i har sin speciella plats. Det underlättar då allt är tätt packat. När vi är ute och seglar eller gör en lång överfart underlättar detta då förhållandena att laga mat kan vara extrema och svåra. Dessutom är det inget som står och slår mot varandra om vi har det tätt packat. Jag månar särskilt om köket, maten och ”linneförrådet” medan Jan har bättre koll på verktyg o reservdelar mm. Kommer man till Vilja kommer man alltså hem till oss så det är inte detsamma som en gemensam två veckors segling. För oss är detta en stor skillnad, speciellt för mig. Men vi är lika glada för besök här som man är till sitt hus eller lägenhet.

It is also a very small home so things really have to work. All things are well chosen and have their designated place. Where they are placed back immediately after use. It is even so detailed that the ketchup bottle, olive oil and everything else in the cupboards where we keep food has its special place. It makes it easier when everything is packed tightly. When we are out sailing or making a long crossing this makes it easier when the conditions for cooking can be extreme and difficult. In addition, nothing is standing and banging against each other if we have it packed tightly. I particularly care about the kitchen, the food and the ”linen store” while Jan has better control over tools and spare parts etc. When you come to Vilja you come to our home so it is not the same as a two-week sailing together. For us this is a big difference, especially for me. But we are just as happy to visit here as you are to your house or apartment.

Eftersom det är vårat hem är det även andra saker som är viktiga jämfört med om det ”enbart” är en segelbåt för semester. Vi har lyxen att ha frys, kyl, watermaker och Wifi ombord. Alla sakerna drar el. Men vi använder hellre extra el ( som vi får av vår generator som går på diesel) för att kunna hålla igång dessa som sätter guldkant på tillvaron. En isbit i drycken betyder otroligt mycket i värmen.

Since it is our home, there are other things that are important compared to if it is ”only” a sailboat for vacation. We have the luxury of having a freezer, refrigerator, watermaker and Wifi on board. All of these things use electricity. But we prefer to use extra electricity (which we get from our diesel generator) to be able to keep these things running that add a golden edge to life. An ice cube in the drink means an incredible amount in the heat.

Att bo på en båt kan låta alldeles underbart när man tänker sol, sommar, hav och semester. Tänk att alltid ha det så! Men det är inte hela sanningen. Speciellt inte höst och vinter i Sverige. Regnet kan ösa ner i flera dagar och allt blir blött eller åtminstone fuktigt även i varmare länder. Det kan blåsa stormbyar även i hamn och vi måste säkra förtöjningar, ankaret, segel och allt annat löst ombord. Men det kan också vara mysigt att sitta inne i båten och höra hur regnet smattrar på rufftaket. I alla fall om vi ligger still och inte behöver vara ute och segla båten.

Living on a boat can sound absolutely wonderful when you think of sun, summer, sea and vacation. Imagine always having it like that! But that’s not the whole truth. Especially not autumn and winter in Sweden. The rain can pour down for several days and everything gets wet or at least damp even in warmer countries. There can be storms even in port and we have to secure moorings, the anchor, sails and everything else loose on board. But it can also be cozy to sit inside the boat and hear the rain patter on the roof of the ruff. At least if we are lying still and don’t have to be out sailing the boat.

When it’s raining we sometimes sit inside the boat

Förvaring av allt vi har är begränsad. Det är i skåp framför allt under och bakom soffor o sängar. Det är oftast så att vi måste flytta på både fem, tio eller ännu flera saker för att komma åt just den sak vi behöver. Vi skall dessutom komma ihåg var vi har lagt just den kryddan, det verktyget eller precis den prytteln vi behöver just här och nu. Sängar måste bäddas upp o madrasser flyttas, saker som står fastsurrade måste knytas loss och flyttas på och kylskåpet måste i stort sett tömmas för att vi skall få tag på t ex ett paket smör. Så tid och tålamod behövs.

Storage for everything we have is limited. It is in cabinets, especially under and behind sofas and beds. It is often the case that we have to move five, ten or even more things to get to the thing we need. We also have to remember where we have put that particular spice, that tool or that particular gadget we need right here and now. Beds have to be made and mattresses moved, things that are tied down have to be untied and moved around and the refrigerator has to be largely emptied so that we can get hold of, for example, a packet of butter. So time and patience are needed.

When looking for something or finding space for more things it can look like this

We also use the small space under the floor to store things

We often find ourselves in ”holes” repairing or looking for something

Däremot är ju ytorna att städa inte så stora. Visst blir det extra smutsigt och även vid städning måste mycket flyttas men golvytan på Vilja är max 8 – 10 kvadratmeter. Här I värmen möglar det fort inne I skåp och på trånga utrymmen så det är ett ständigt tvättande och luftande för att undvika det.

However, the surfaces to clean are not that big. Of course it gets extra dirty and even when cleaning a lot has to be moved, but the floor area at Vilja is a maximum of 8 – 10 square meters. Here in the heat, mold quickly forms in cupboards and in tight spaces, so there is constant washing and airing to avoid it.

Det är också väldigt trångt och intimt. Vi måste flytta oss för varandra när vi skall röra oss inne i båten om vi är där samtidigt. Toaletterna är endast en halvmeter från kök, sovrum o salong. Vi har, förståeligt nog, inte mycket eget utrymme och egentid är lyx. Här är vi oftast endast max någon meter från varandra dygnet runt.

It is also very cramped and intimate. We have to move around each other when we are moving around inside the boat if we are there at the same time. The toilets are only half a meter from the kitchen, bedroom and salon. Understandably, we don’t have much personal space and personal time is a luxury. Here we are usually only a few meters away from each other 24/7.

I varma länder blir det ofta väldigt varmt inne. Ibland över 50 grader. Då är det tungt o varmt att göra det minsta lilla och att sova är ofta svårt. Det är lika varmt inne i båten som havet är varmt på natten kan man säga, alltså drygt 30 grader. Vi har som tur är varsin fläkt som underlättar för att sova

In hot countries it often gets very hot inside. Sometimes over 50 degrees. Then it is heavy and hot to do the slightest thing and sleeping is often difficult. It is as hot inside the boat as the sea is warm at night, you could say, just over 30 degrees. Luckily we each have a fan which makes it easier to sleep.

Att laga mat i båt, även när den ligger stilla, är en utmaning. Arbetsytorna är ovanpå kylskåpet och spisen. Så när något skall plockas upp måste mat, skålar, skärbräda mm som plockats fram, flyttas på. O ibland finns det ingen plats att ställa det på förutom kanske i närmsta säng. Kryddskåpet är djupt o självklart är den kryddan man vill ha längst in, så det är bara att tömma skåpet för att leta. Spisen har i alla fall två plattor så det går att tillaga två saker samtidigt. O det är lyx. Det finns en ugn men oftast används en Omnia i stället. En slags ugn som vi ställer ovanpå en av plattorna i gasspisen. Diskmaskin finns självklart inte o inte heller varmvatten, det måste värmas på spisen i så fall. Oftast har vi begränsat med vatten så vi diskar väldigt sparsamt. Rinnande vatten finns inte i vår värld och skölja disken, som diskats för hand, gör vi med en sprayflaska så att vi inte använder för mycket vatten. Det funkar det med.

Cooking on a boat, even when it is stationary, is a challenge. The work surfaces are on top of the fridge and stove. So when something needs to be picked up, food, bowls, cutting boards, etc. that have been picked up have to be moved. And sometimes there is no place to put it except perhaps in the nearest bed. The spice cabinet is deep and of course the spice you want is at the back, so you just have to empty the cabinet to look. The stove has at least two hotplates so you can cook two things at the same time. And that is a luxury. There is an oven but an Omnia is usually used instead. A kind of oven that we place on top of one of the hotplates in the gas stove. There is of course no dishwasher and neither is hot water, it has to be heated on the stove in that case. Most of the time we have limited water so we wash dishes very sparingly. Running water does not exist in our world and we rinse the dishes, which have been washed by hand, with a spray bottle so that we do not use too much water. That works.

Sometimes we have a bbq on the beach instead of cooking onboard

If we are lucky we can buy cheap langusters

Storage of fruits and vegetables are sometimes in net outside

The Omnia – like an open on top of the stove

It’s lovet sit on foredeck and enjoy a glas of wine with snacks

The kitchen is small so we use all flat area for cooking and baking. Here Jan makes ”Lussekatter ” on the navigationtable

Garbage are cut into small piece and put in bottles

We use a stick to comprimise the garbage to fit in more

Messenger_creation_04DAAC52-69A6-41E8-A076-F7EFA936E87B — The freezer is standing on the floor

När det kommer till hygien så duschar vi i stort sett alltid på akterdäck. Vi har ju fortfarande ont om vatten så vi samlar regnvatten i spänner och häller över i en bevattningsspruta för trädgård. Så till en dusch med hårtvätt används nog max 3 liter vatten. Samma sak med att tvätta kläder och hushållstvätt. Vi tvättar med regnvatten på akterdäck och hänger sedan att luft- och soltorka. Ibland kommer det ösregn så tvätten får en eller två extra sköljningar. Blöt tvätt kan inte tas in i båten för då blir allt fuktigt. Så det får helt enkelt hänga ute tills det blir torrt.

When it comes to hygiene, we almost always shower on the aft deck. We still have a shortage of water, so we collect rainwater in buckets and pour it into a garden sprinkler. So a shower with hair washing probably uses a maximum of 3 liters of water. The same goes for washing clothes and household laundry. We wash with rainwater on the aft deck and then hang it to air and sun dry. Sometimes it rains heavily so the laundry gets one or two extra rinses. Wet laundry cannot be taken into the boat because then everything gets damp. So it simply has to hang outside until it dries.

Vi är självförsörjande vad det gäller att tillverka ström och vatten. Främsta energikälla är 6 stora solcellpaneler men vi har även en dieselgenerator som behövs när det är regningt o molnigt. Förutom detta har vi även en liten vindgenerator som producerar lite el när det blåser. För sötvatten har vi en watermaker. Den förvandlar saltvatten till sötvatten. Eftersom vi inte har mycket vatten är vi väldigt försiktiga med hur vi använder vatten.

We are self-sufficient in terms of producing electricity and water. The main source of energy is 6 large solar panels, but we also have a diesel generator that is needed when it is rainy or cloudy. In addition to this, we also have a small wind generator that produces some electricity when it is windy. For fresh water, we have a watermaker. It turns salt water into fresh water. Since we do not have much water, we are very careful about how we use water.

Messenger_creation_45D1095A-9AEB-4210-B5AB-B1D68BDC24CE — 2 of our solarpanels

Messenger_creation_5D1C0EB0-3D93-4530-B898-620C8076B522 — And the windgenerator

Trots enkelheten och det spartanska jämfört med hus eller lägenhet älskar vi att bo i detta mobila hem. Att bo i båt betyder att vi har lyxen att alltid ha havsutsikt från vår bostad. Oavsett vilket håll vi tittar åt. Havets o himmelens skådespel är alltid närvarande och att ta ett bad i havet gör vi nästan när vi vill. Vi kan ta oss till all världens hörn bara de ligger vid vattnet. Detta nomadliv som vi valt att leva är fantastiskt då vi får uppleva så mycket. Just nu på de stora haven.

Despite the simplicity and spartan nature compared to a house or apartment, we love living in this mobile home. Living on a boat means we have the luxury of always having a sea view from our home. No matter which way we look. The spectacle of the sea and sky is always present and we take a swim in the sea almost whenever we want. We can get to all corners of the world as long as they are by the water. This nomadic life that we have chosen to live is fantastic as we get to experience so much. Right now on the great seas.

I ett senare inlägg kommer jag skriva mer om hur det är att leva ombord i båten när vi är ute på längre seglingar, ibland några dygn men upp till en månad…och…har vi semester hela tiden?

In a later post I will write more about what it’s like to live on board the boat when we are out on longer sailings, sometimes a few days but up to a month…and…are we on vacation the whole time?

Back in Sweden

Åh vad jag njuter här i vackra Bohuslän. Jag sitter i min båt, Kailani, ute bland öarna med den vackra röda graniten som är så speciell för denna delen av kusten. Säsongen här lider mot sitt slut och det är knappast en båt ute. För två till tre veckor sedan var här kaos med alla båtar som letade natthamn ute bland klipporna. Nu är det bara att välja och vraka bland de vackraste och mest skyddade och lätt åtkomliga platserna. Här ute på Skarvesäter har jag legat några dagar. Solen har skinit nästan hela tiden men det har blåst en hel del. Speciellt på natten då det varit mer än 18 meter per sekund som mest. Men jag ligger tryggt här även om det är längst ut i havsbandet. Platsen är väl skyddad med sina många fasta dubbar som Kryssarklubben har fäst i bergen.

Oh how I’m enjoying myself here in beautiful Bohuslän. I am sitting in my boat, Kailani, out among the islands with the beautiful red granite that is so special to this part of the coast. The season here is coming to an end and there is hardly a boat out. Two to three weeks ago it was chaos here with all the boats looking for a night port out among the rocks. Now it’s just a matter of picking and choosing among the most beautiful and most protected and easily accessible places. Out here at Skarvesäter, I have been lying for a few days. The sun has been shining almost all the time, but it has been quite windy. Especially at night when it was more than 18 meters per second at most. But I’m safe here, even if it’s at the far end of the ocean strip. The site is well protected with its many fixed studs that the Cruiser’s Club has attached to the mountains

Båtsommar 2024 — Kailani is getting in to the water

Varje dag åker jag ut med jollen och dörjer makrill. Det blir napp varje dag av detta havets guld. Det är inte mycket som smakar lika gott som nyrökt eller nygrillad helt färsk makrill här ute på klipporna. Vilken lyx att få ha tillgång till detta

Every day I go out with the dinghy and catch mackerel. This gold of the sea is lickt every day. There is not much that tastes as good as freshly smoked or freshly grilled mackerel out here on the rocks. What a luxury to have access to this

Vi har varit i Sverige i snart två månader nu sedan vi lämnade Cartagena och livet ombord på Vilja. Det är mysigt att komma hem till Sverige några månader och träffa vänner och familj, segla i Bohuslän, handla saker till Vilja, ta vaccinationer och göra läkarundersökningar och självklart jobba.

We have been in Sweden for almost two months now since we left Cartagena and life aboard Vilja. It’s nice to come home to Sweden for a few months and see friends and family, sail in Bohuslän, shop for things in Vilja, get vaccinations and do medical examinations and, of course, work.

Jag har bland annat varit i Eskilstuna och hälsat på Tobias och Sandra. Det var såååå underbart att träffa båda två och se var de skall bo nu ett tag framöver.

I have among other things been to Eskilstuna and visited Tobias and Sandra. It was sooooo wonderful to meet both of them and see where they will be living for a while to come.

Jag har jobbat mycket ända sedan vi kom hem till Sverige. Och det har varit jättekul! Älskar min arbetsplats där jag arbetade 17 år innan jag sa upp mig förra året. Så det är perfekt att komma in som timvikarie nu när jag är hemma. Det blev ett stort kramkalas de första dagarna när jag fick återse gamla kollegor och även några boende som jag träffat tidigare. Det gick lätt att komma in i alla arbetsuppgifter och det kändes som om jag aldrig varit utanför Sverige. Förhoppningsvis blir det ett arbetspass till innan jag flyger vidare.

I have been working a lot since we came home to Sweden. And it’s been great fun! Love my workplace where I worked for 17 years before resigning last year. So it’s perfect to come in as an hourly substitute now that I’m at home. There was a big hug party the first few days when I got to see old colleagues and also some residents I had met before. It was easy to get into all tasks and it felt as if I had never been outside of Sweden. Hopefully there will be one more shift before I fly on.

Eftersom jag jobbar dygnspass blir det en del lediga dagar däremellan. Alla dessa har använts till att åka ut med båten till Gåsöskärgården som ligger aldeles utanför hemmahamnen i Källviken.

Since I work 24-hour shifts, there will be some days off in between. All of these have been used to go out by boat to Gåsöskärgården, which is completely outside the home port in Källviken.

Det har varit en rad av sociala möten med vänner från fb-gruppen Mingel & Båtliv. Jättekul med alla möten! Vi har njutit med våra vänner och legat på några av mina pärlor i Gåsöskärgården. En underbar väninna, Gigi, som kommer till mig varje år har också hunnit komma hit. Ett dygn hade vi en mycket lyckad och vacker stjärnankring. Om jag inte tar fel så var vi tolv båtar. Blandad storlek och självklart var även två motorbåtar välkomna. Stjärnankringen blev uppmärksammad av en lokal tidning så den fick publicitet och jättemånga likes.

There have been a series of social meetings with friends from the fb group Mingel & Båtliv. Great fun with all the meetings! We have enjoyed with our friends and lay on some of my pearls in the Gåsö archipelago. A wonderful friend, Gigi, who comes to me every year, has also managed to come here. For a day we had a very successful and beautiful star anchoring. If I’m not mistaken, we were twelve boats. Mixed sizes and of course two motorboats were also welcome. The star anchor was noticed by a local newspaper so it got publicity and lots of likes.

Apropå det så har en tidning intervjuat även mig. Norra Halland fick nys om vår långsegling och blev jättenyfikna på mitt liv. Från det att jag sålde mitt hus i Onsala och flyttade in i min lilla segelbåt. Tills att jag träffade Jan och att vi gett oss av på vår långsegling som ser ut att bli en jordenrunt-segling.

Speaking of which, a newspaper has also interviewed me. Norra Halland found out about our long-distance sailing and became extremely curious about my life. From the time I sold my house in Onsala and moved into my little sailboat. Until I met Jan and we set off on our long voyage which looks like it will be a round-the-world voyage.

Tiden börjar gå mot sitt slut här i Sverige för denna visit. Snart flyger vi tillbaka till Colombia och vår båt Vilja. Orkansäsongen närmar sig sitt slut men vi kommer ha några månader i Colombia med bl a backpacking in i Sydamerika. Det skall bli spännande!

Time is running out here in Sweden for this visit. Soon we will fly back to Colombia and our boat Vilja. The hurricane season is coming to an end but we will have a few months in Colombia including backpacking into South America. That will be exciting!

Om ett par dagar börjar vi tömma Kailani, masta av och nästa måndag lyfts hon upp på land. Riktigt kort men ändå härlig intensiv säsong. Nu väntar nya äventyr! Backpacking Sydamerika o sedan Panamas fantastiska övärld i Karibien med San Blas och kanske även Los Boccas. Följ oss för att se vart vi hamnar…blir det genom Panamakanalen eller inte? OM det blir det så blir seglingen riktigt lång framöver med många stora oceaner att korsa. Stilla Havet, Indiska Oceanen och Atlanten två gånger till.

In a couple of days we will start emptying Kailani, mast down and next Monday she will be lifted ashore. Really short but still lovely intense season. New adventures await! Backpacking South America and then Panama’s fantastic island world in the Caribbean with San Blas and maybe even Los Boccas. Follow us to see where we end up…will it be through the Panama Canal or not? IF it happens, the sailing will be really long ahead with many big oceans to cross. The Pacific Ocean, the Indian Ocean and the Atlantic twice more.

Thoughts while sailing

Seglingen fortsätter. Det går trögt mot mål. Väldigt trögt. Tur att vädret är bra och att solen skiner. Vi njuter allihop av själva seglingen men anar fortfarande inte när vi kommer fram till vårt mål. Även om Predict vind påstår natt mellan onsdag och torsdag. Vindarna är inte med oss. Det blåser ordentligt, ca 24-26 knop, och vi har en riktigt bra fart. Men den envisas med att vara rakt emot oss så att vi får fortsätta kryssa. Segla norr-söder och tillbaka igen är inga problem. Vi har passerat Mexikanska ön Isla Conzumel flera gånger. Avståndet ökar lite för varje gång. Men Vilja kämpar på och gör seglingen njutbar. Sakta, sakta tar hon oss närmre målet. Hon bjuder upp till dans med fulla segel, dansar sig igenom våg efter våg och leker med det djupblå havet. Runt fören skummar det och ibland dyker hon ner såpass djupt så en våg slår över hela sittbrunnen, som för att bjuda med även oss.

The sailing continues. It is moving slowly towards the goal. Very slowly. Luckily the weather is good and the sun is shining. We all enjoy the sailing itself but still have no idea when we will arrive at our destination. Although Predict wind claims night between Wednesday Thursday. The winds are not with us. The wind is good, about 24-26 knots, and we have a really good speed. But it insists on being right at us so we continue tacking against the wind. Sailing north-south and back again is no problem. We have passed the Mexican island of Isla Conzumel several times. The distance increases a little each time. But Vilja fights on and makes sailing enjoyable. Little by little she brings us closer to the goal. She invites you to dance with full sail, dancing her way through wave after wave and playing with the deep blue sea. There is foam around the bow and sometimes she dives down so deep that a wave hits the entire cockpit, as if to invite us too.

Vi sitter ofta och drömmer oss bort. Tittar ut över hav och horisont med sina nyanser av blått. Skiftningarna som solen ger olika tider på dagen, molnen som speglar sig och månens sken gör det blå både varierande och fantastiskt. Som balsam för själen. Det är otroligt meditativt och vi tröttnar aldrig.

We often sit and dream away. Looking out over the ocean and horizon with its shades of blue. The shifts that the sun gives at different times of the day, the clouds that reflect and the moonlight make the blue both varied and fantastic. Like balm for the soul. It is incredibly meditative and we never get tired.

Tiden flyter ihop till ett och timmarna passerar utan att vi blir uttråkade på resans väg. Tankarna får tänkas klart utan att vi blir avbrutna av måsten, tider att passa eller en telefon som ringer. Det är utvecklande och nyttigt. Ett sätt att komma närmre sig själv och ett sätt att leva här och nu. Det enda vi behöver ta hänsyn till är vinden, mötande båtar och självklart säkerheten. En befriande känsla. Vi har inga tider att passa, det får ta den tid det tar.

Time flows into one and the hours pass without us getting bored on the journey. The thoughts can be thought clearly without being interrupted by musts, times to fit or a phone ringing. It is edifying and useful. A way to get closer to yourself and a way to live here and now. The only thing we need to take into account is the wind, oncoming boats and of course safety. A liberating feeling. We don’t have times to fit, it can take as long as it takes.

Några göromål har vi förstås. Jag lagar mat och Jan o Dag diskar, vi fiskar, läser, trimmar segel och nu när vi kryssar måste vi jobba mer med själva seglingen. Vi hämtar hem väderprognoser från internet, skriver blogg och försöker hålla sittbrunn och inne i båten så rent det går. Det kan vara en utmaning när båten lutar så mycket så vi måste gå på snedden och samtidigt hålla i oss helst med båda händerna. Inte lätt att laga mat under de förhållandena. Att gå på toaletten är också ett litet konststycke. Det är svårt att dra ner byxorna utan att släppa taget om det man håller sig fast vid och ännu svårare att få dem tillbaka på plats igen. Tur att det är varmt så vi inte har mycket kläder på oss.

Of course, we have some things to do. I cook and Jan and Dag do the dishes, we fish, read, trim the sails and now that we are tacking against the wind we have to work more on the sailing itself. We download weather forecasts from the internet, write a blog and try to keep the cockpit and inside the boat as clean as possible. It can be a challenge when the boat tilts so much that we have to walk on the slant and at the same time hold on preferably with both hands. Not easy to cook in those conditions. Going to the toilet is also like an adventure. It’s hard to pull your pants down without letting go of what you’re holding on to and even harder to get them back on. Luckily it’s warm so we don’t have a lot of clothes on.

Cocking is a challwhen the boat is tilting a lot

Sometimes we need to fix things on foredeck

The net for lifting up the fishes we catch

Vi har med mat för ca sju dagar. Nu är vi inne på dag sex. Vår fiskelycka har gett oss flera måltider och luncherna blir oftast enkla med rester, nudlar eller annan enkel mat. I frysen finns mat för två dagar till. Sedan blir det att improvisera med torrmat som ris, pasta, torkade bönor, konserver och annan torrmat. Färska grönsaker kommer bestå av groddar. Jag har en första sats mungbönsgroddar på gång. Här finns även alfaalfa, bovete, kikärter och linser att grodda. Dricksvatten har vi tillräckligt ett bra tag till och vi snålar med kranvattnet. Det används endast till matlagning. Så det går ingen nöd på oss. Det är väl bara dusch och hårtvätt som saknas. Hygienen sköts med tvättlappar men håret behöver verkligen tvättas nu.

We have brought food for about seven days. We are now on day six. Our fishing luck has given us several meals and the lunches are usually simple with leftovers, noodles or other simple food. There is food in the freezer for two more days. Then you have to improvise with dry food such as rice, pasta, dried beans, preserves and other dry food. Fresh vegetables will consist of sprouts. I have a first batch of mung bean sprouts in the making. There are also alfalfa, buckwheat, chickpeas and lentils to sprout here. We have enough drinking water for quite a while and we skimp on the tap water. It is only used for cooking. So there is no need for us. It’s probably only a shower and a hair wash that are missing. Hygiene is managed with washcloths, but the hair really needs to be washed now.

Pumping up drinkingwater from a big watertank to a smaller

Sjätte natten på vakt och det blåser ordentlig. Det viner kring masten och havet brusar runt mig. Vilja mer stampar sig fram nu. Det är kolsvart. Varken månen eller stjärnor syns på himmelen. Jag fick precis en ordentlig dusch då en stor våg slog över båten. Vattnet forsade över mig i sittbrunnen och nu sitter jag här dyngblöt och frusen. Det rinner från huvudet och håret ner på kroppen. Det är en konstig känsla att frysa efter all hetta vi haft senaste månaden. Alla sittdynor är dyngblöta så det blir att sitta på de hårda träbänkarna framöver. En timme kvar för mig innan vaktavlösning. Vi har ett rev i storseglet och bara stormfocken uppe. Det borde inte vara för mycket. Jag tittar ständigt på vindmätaren för att se vindstyrkan och om den ökar. Den ligger på 24 – 26 knop. Plötsligt känns det lite kusligt att sitta här ensam i mörkret. Jag har aldrig känt så tidigare men efter att jag fick duschen och jag sitter och lyssnar på vinandet känns det lite läskigt. Jag litar fullt och helt på Vilja och vi har seglat i betydligt värre vind än det här. Men ändå. Inne i båten ligger Jan och Dag och sover. Jag vet att det bara är att väcka om jag anser att vi behöver sätta ett rev till. (minska segelytan på storseglet) men beslutar mig för att avvakta lite till. Troligen till vaktbytet. Jag fortsätter hålla koll och tittar ut i mörkret. När Dag kommer upp säger jag mina tankar och vi väcker Jan så att seglet kan revas. Dessutom gör vi ett slag norrut igen. Har vi tur är detta det sista slaget.

Sixth night on duty and it’s really windy. There is wind around the mast and the sea roars around me. Willingness for more stomps forward now. It is jet black. Neither the moon nor stars are visible in the sky. I had just had a good shower when a big wave hit the boat. The water rushed over me in the cockpit and now I sit here dung soaked and frozen. It flows from the head and hair down the body. It’s a strange feeling to freeze after all the heat we’ve had in the last month. All seat cushions are dung-soaked, so you will have to sit on the hard wooden benches in the future. One hour left for me before shift change. We have a reef in the mainsail and only the storm jib up. It shouldn’t be too much. I am constantly looking at the anemometer to see the wind strength and if it is increasing. It is at 24 – 26 knots. Suddenly it feels a little eerie to sit here alone in the dark. I’ve never felt like that before but after I got in the shower and I sit and listen to the whining it feels a little scary. I completely trust Vilja and we have sailed in significantly worse winds than this. Yet. Jan and Dag are sleeping inside the boat. I know it’s only a wake-up call if I think we need to add another reef. (reduce the sail area on the mainsail) but decide to wait a little longer. Probably for the changing of the guard. I continue to keep track and look out into the darkness. When Dag comes up, I say my thoughts and we wake Jan up so that the sail can get reefed. In addition, we make a move north again. If we’re lucky, this will be the last blow.

Idag växer vågorna sig större än tidigare under seglingen. Vinden är på väg att vända mer mot SO så vi kan sträcka oss närmre mot öst än förut under veckan vi varit ute. Det känns skönt att styra nästan mot målet. Vi har ca en till två knops motström vilket självklart bromsar farten en hel del. Men med revet ute igen seglar Vilja på bra.

Today, the waves grow bigger than before during sailing. The wind is about to turn more towards the SW so we can stretch closer to the east than before during the week we were out. It feels good to steer almost towards the goal. We have about one to two knots of headwind, which of course slows down the speed quite a bit. But with the reef out again, Vilja is sailing well.

Ny dag och nu, äntligen, börjar vi närma oss Kuba. Om det går bra så har vi mindre än ett dygn kvar. Det är onsdag idag så torsdag verkar vara rimligt att komma fram. Det skall bli jättespännande att komma dit. Kuba känns exotiskt och framförallt annorlunda. Och annorlunda är det med all säkerhet. Fattigdomen är hög och det är brist på allt. Mat är en av de stora bristvarorna. Vi kommer inte kunna bunkra upp mat igen som överallt annars där vi varit. Vi får helt enkelt äta den mat vi får tag på. Förhopningsvis finns det åtminstone lite grönsaker. Ägg är tydligen en stor bristvara liksom fisk och kött. Vatten och diesel att fylla båten med finns bara på ett fåtal ställen så det gäller att ransonera. Internet kommer också vara svårare att komma åt och många vanliga sidor, så som Hotmail och Facebook, är blockerade. Jag har VPN så jag hoppas att jag kan komma igenom. Men det kan hända att det inte blir någon uppdatering på flera veckor. Vi vet inte när vår Starlink slutar fungera – vi räknar med att även den är blockerad på Kuba så detta inlägget kommer förhållandevis lång tid innan vi kommer fram. Vi hoppas, under vår vistelse, kunna göra flera resor inåt land och uppleva denna fantastiska ö som väcker mycket känslor. Vi kommer till sydsidan av Kuba så Havanna lockar självklart som ett utflyktsmål. Liksom Guantanamo och Santiago de Cuba.

New day and now, finally, we begin to approach Cuba. If it goes well, we have less than a day left. Today is Wednesday so Thursday seems reasonable to arrive. It will be very exciting to get there. Cuba feels exotic and above all different. And it is certainly different. Poverty is high and there is a lack of everything. Food is one of the major shortages. We won’t be able to stockpile food again like everywhere else we’ve been. We simply have to eat the food we get our hands on. Hopefully there are at least some vegetables. Eggs are apparently in great short supply, as are fish and meat. Water and diesel to fill the boat with are only available in a few places, so you have to ration. The internet will also be harder to access and many common sites, such as Hotmail and Facebook, are blocked. I have VPN so I hope I can get through. But it may happen that there will be no update for several weeks. We don’t know when our Starlink stops working – we expect that it is also blocked in Cuba, so this post will come a relatively long time before we arrive. We hope, during our stay, to be able to make several trips inland and experience this amazing island that evokes a lot of emotions. We are coming to the south side of Cuba, so Havana naturally attracts as an excursion destination. Like Guantanamo and Santiago de Cuba.

On the way to Cuba

Tredje dagen ute på havet. Det är en härlig segling i nästan åtta knop. Solen skiner, vinden fläktar och Vilja plöjer sig genom Karibiska havet. En och annan våg slår över så att vi blir lite blöta i sittbrunnen. O vi njuter.

Third day out at sea. It’s a lovely sail at almost eight knots. The sun is shining, the wind is blowing and Vilja is plowing through the Caribbean Sea. The occasional wave breaks over so that we get a little wet in the cockpit. Oh we enjoy.

Vi kommer iväg, som planerat, från Livingston i högvattnet på eftermiddagen. Hector kommer med sina två fiskebåtar Willy 1 och Willy 2. Rep slängs över från båda båtarna och vi fäster ett i fören och ett i fallet från masttoppen. Den ena båten drar oss framåt och när vattnet börjar bli riktigt grunt tippar den andra båten oss åt sidan. Djupmätaren på båten visar som lägst 1.7 meter men då ligger båten på snedden så det är grundare än så. Troligen som lägst ca 1.6 meter och vi sticker nästan 2.1 meter djupt. Vi känner att båten har bottenkänning stora delar av tiden. Det är en spännande och konstig upplevelse att dras fram på detta sätt med stor lutning på båten. På båda sidor om sandbanken ligger segelbåtar, med mindre djupgående än oss, klara för att ta sig över på egen hand. Nu vet de exakt var de skall gå eftersom Hector har visat vägen med vår båt. Väl över på andra sidan sätter vi segel och stakar ut vår kurs. Vi seglar på bra genom bukten utanför Livingston och är nöjda. När vi närmar oss udden Cabo de Tres Puntas vrider vinden och vi måste sätta kurs betydligt längre österut än vi önskar. När natten kommer avtar vinden nästan helt, den snurrar runt från alla håll och samtidigt är det en del vågor. Vår kurs går mer och mer söderut mot fastlandet Honduras så vi beslutar oss för att starta motorn. Vi vill inte för nära Honduras fastlandskust och dessutom så är det ju norrut vi skall om vi skall komma till Kuba

We will depart, as planned, from Livingston at high tide in the afternoon. Hector comes with his two fishing boats Willy 1 and Willy 2. Ropes are thrown over from both boats and we attach one to the bow and one to the halyard from the top of the mast. One boat pulls us forward and when the water starts to get really shallow, the other boat tips us to the side. The depth gauge on the boat shows a minimum of 1.7 meters, but then the boat is on a slant so it is shallower than that. Probably as low as about 1.6 meters and we are sticking almost 2.1 meters deep. We feel that the boat has a sense of bottom most of the time. It is an exciting and strange experience to be pulled forward in this way with a large tilt on the boat. On both sides of the sandbank are sailboats, with less draft than us, ready to cross on their own. Now they know exactly where to go because Hector has shown the way with our boat. Once over on the other side, we set sail and set our course. We are sailing well through the bay outside Livingston and are satisfied. As we approach Cape Cabo de Tres Puntas, the wind shifts and we have to set a course much further east than we wish. When night comes, the wind dies down almost completely, it spins around from all directions and at the same time there are quite a few waves. Our course goes more and more south towards mainland Honduras so we decide to start the engine. We don’t want to get too close to the Honduran mainland coast, and besides, we’re going north if we’re going to Cuba.

Kvällen övergår till natt och vi går på våra skift. Efter några timmar med motorgång börjar vi segla igen. Det blåser på ganska friskt och båten lutar ordentligt så det är svårt att sova. Dagen kommer och både Jan och jag känner oss trötta o lite sjösjuka. Sjöbenen har tydligen helt försvunnit. Kanske påverkar den extrema värmen och alla förberedelser de senaste dagarna också. Ingen av oss har tidigare kännt av sjösjuka så det är något nytt som vi gärna är förutan. Som tur är så blir ingen av oss riktigt dålig utan det är bara en känsla i kroppen och avsaknad av matlust. När vi vaknat upp efter vaktgång och sömn är vi båda på benen igen. Fulla av ny kraft.

The evening turns to night and we go our shifts. After a few hours of motoring, we start sailing again. It’s blowing quite briskly and the boat tilts quite a bit so it’s hard to sleep. The day comes and both Jan and I feel tired and a little seasick. The sea bones have apparently completely disappeared. Maybe the extreme heat and all the preparations in the last few days are affecting it too. Neither of us has experienced seasickness before, so it’s something new that we’re happy to be aware of. Fortunately, none of us get really sick, it’s just a feeling in the body and a lack of appetite. When we wake up after going on duty and sleeping, we are both on our feet again. Full of new energy.

A cupboard door opened during the night and a million of Alfaalfa-seeds were spread on the bed

Dagen rullar på och vi har bra fart. Vi kan i och för sig inte gå rakt mot Kuba då vinden kommer från NO men vi har ett stort hav att kryssa på (segla zickzack mot vinden) och det är i stort sett inga andra båtar ute. Det tar mycket längre tid än med vind från rätt håll men det är en skön känsla att vara ute på havet igen.

The day rolls on and we have good momentum. In and of itself, we can’t go straight towards Cuba as the wind is from the NE, but we have a big sea to cruise on (sailing zigzag against the wind) and there are basically no other boats out. It takes much longer than with the wind from the right direction, but it’s a nice feeling to be out at sea again.

Full activity onboard

Mitt på dagen börjar det rassla i vår fiskelina och det blir full aktivitet för att dra in fisken. En ganska liten tonfisk men den räcker till middag för tre. Åh vad gott det skall bli med smör, vitlök o koriander

In the middle of the day, our fishing line starts to rattle and there is full activity to pull in the fish. A rather small tuna but it is enough for dinner for three. Oh how good it will be with butter, garlic and coriander

Vi har en fripassagerare ombord. Under hela fjärde dagen har en liten o jättesöt svala cirklat runt båten. Efter någon timme börjar den leta efter en plats att sätta sig och vila. Den försöker sätta sig på fiskesnöret vi har ute men det blir aldeles för vingligt. Sedan flyger den in och ut ur båten några gånger. När jag står och lagar mat flyger den in och sätter sig på mitt huvud. Strax därefter slår den sig till ro på boken som Dag sitter och läser. Han flyttar sitt finger mot den och den kliver upp på fingret och sitter där en stund. Just nu är den inne i båten. Den har satt sig på vår barometer där den tydligare tänkt sova för natten. Hade den bara valt klockan så hade vi haft ett jättefint gökur.

We have a stowaway on board. Throughout the fourth day, a small and very cute swallow has been circling the boat. After an hour or so it starts looking for a place to sit down and rest. It tries to sit on the fishing line we have outside, but it gets far too wobbly. Then it flies in and out of the boat a few times. When I’m standing and cooking, it flies in and sits on my head. Soon after, it settles down on the book that Dag is reading. He moves his finger towards it and it steps onto his finger and sits there for a while. Right now it is inside the boat. It has settled on our barometer where it more clearly intended to sleep for the night. If it had only chosen the clock, we would have had a great cuckoo clock.

Seglingen har gått riktigt trögt sista dygnet. När jag gick av mitt pass igår hade vi bra fart och någorlunda riktning mot västspetsen av Kuba. När jag kommer upp ca åtta timmar senare har vi inte kommit någon vart alls. Vinden har varit otillförlitelig och rakt emot oss. Vi behöver komma betydligt längre österut för att komma till Kuba. Nu seglar vi i stället längs med först Belize kust och sedan utmed Mexikos kust. Vi hade planerat att segla till Mexiko före Kuba men pga att vi fick vänta så länge i Guatemala så hinner vi tyvärr inte båda länderna och då har vi valt bort Mexiko med vånda.

Sailing has been really slow for the last 24 hours. When I got off my pass yesterday we had good speed and a reasonable heading towards the western tip of Cuba. When I get up about eight hours later, we haven’t gotten anywhere at all. The wind has been unreliable and directly against us. We need to get much further east to get to Cuba. Now we are instead sailing along first the coast of Belize and then along the coast of Mexico. We had planned to sail to Mexico before Cuba, but because we had to wait so long in Guatemala, we unfortunately did not have time for both countries and then we chose Mexico with pain.

Idag, den femte dagen, seglar vi på i full fart med fulla segel. Vår kurs går nu mot västspetsen av Kuba. Eftersom vi skall mitt på sydsidan kommer vi få börja kryssa. Det är härligt med vind i seglen och att nästa störta fram mellan vågorna. Det knakar i skot och trätrapp, havets brus dånar och fladdrar i seglen ……Livet är härligt!

Today, the fifth day, we sail on at full speed with full sails. Our course is now towards the western tip of Cuba. Since we are going in the middle of the south side, we will have to start cruising. It is wonderful to have wind in the sails and to plunge forward between the waves. There is a creak in bulkheads and wooden stairs, the noise of the sea roars and flutters in the sails …… Life is wonderful!

Fast lite sorg är det ändå. Vår lilla söta svala levde i morse men efter några timmar orkade han inte mer. Vi gjorde en påse med ett kors på att begrava honom i och lämnade över honom till havet. Några väl valda ord från kapten Jan och skönsång av ”Tryggare kan ingen vara” tillsammans med en gravöl fullbordade ceremonin.

It’s still a bit sad though. Our sweet little swallow was alive this morning but after a few hours he couldn’t take it anymore. We made a bag with a cross to bury him in and handed him over to the sea. A few well-chosen words from Captain Jan and beautiful singing of ”Tryggare kan ingen vara” together with a burial bear completed the ceremony.

Fiskelyckan fortsätter! Vi har fått en Barracuda som nu är rensad. Den står just nu på spisen i Omnian och gottar sig.

The fishing luck continues! We have received a Barracuda which is now cleared. It is currently on the stove in the Omnian, enjoying itself.

Nu seglar vi snart in i ännu en natt. Havet omsluter oss och snart gör även mörkret det. Det blir intressant att se var vi är imorgon bitti igen

Now we will soon sail into another night. The sea surrounds us and soon the darkness does too. It will be interesting to see where we are tomorrow morning again

Honduras – Guanaja

Det känns exalterande att ha kommit till Centralamerika och till ett land som räknas som områdets ”Bad boy”. Där det för ett tiotal år sedan knappt var något som fungerade alls, våld var ständigt närvarande och det var platser som tillhörde världens mest farliga städer. För ca tio år sedan låg Honduras på plats nummer ett i världen över högst antal mord. Sedan dess har landet gjort mycket för att förbättra denna statistik och nu är det relativt tryggt här. Även om man bör undvika vissa platser. Speciellt dessa tre öar norr om fastlandet Honduras är lugna. Det känns och märks att vi kommit till en ny kultur, annorlunda än de Östkaribiska öarna. Det lilla vi hittills har sett så är befolkningen i stort betydligt fattigare men det är väldigt autentiskt och ytterst få turister. Honduras har kritvita stränder, världens näst största barriärrev, djunglar och mayaruiner så här finns mycket att upptäcka. De flesta pratar endast spanska här, även om det på de här tre öarna är vanligt att även prata engelska då de tidigare tillhört Storbritannien.

It feels exciting to have come to Central America and to a country that is considered the area’s ”Bad boy”. Where ten years ago there was hardly anything that worked at all, violence was constantly present and there were places that belonged to the world’s most dangerous cities. About ten years ago, Honduras ranked number one in the world for the highest number of murders. Since then, the country has done a lot to improve these statistics and now it is relatively safe here. Although certain places should be avoided. Especially on these three islands north of mainland Honduras are calm. It is felt and felt that we have arrived at a new culture, different from the Eastern Caribbean islands. The little we have seen so far, the population in general is significantly poorer, but it is very authentic and very few tourists. Honduras has chalk white beaches, the world’s second largest barrier reef, jungles and Mayan ruins, so there is a lot to discover here. Most people only speak Spanish here, although it is common on these three islands to also speak English as they used to belong to Great Britain.

The small main town with buildings close, close, all the way out to sea on stilts

The island’s harbor with ships at the quay

Here, too, you can see how the settlement grows out over the sea

One of two petrol stations by the sea. All transport is by boat and not a single vehicle is on land

Inside immigration to get passports stamped and permission to be in the country

Now we are welcome. It even happened with a handshake

So to the next instance – Harbouroffice, where we got permission to sail around the islands

Här lever vi ett väldigt härligt och laid back liv. Slappar, badar, läser o tar jollen in till staden. En väldigt speciell stad. Den stora ön Guanaja är knappt bebyggd alls och det går bara en väg på hela ön. Så huvudorten ligger i stället på en liten liten ö som är totalt fullbebyggd. Inte ett hus till får plats. Den är så liten så man går runt hela ön inklusive återvändsgator på mindre än tjugo minuter. Men där finns både bensinstationer, supermarkets, immigration, port officer, frisörsalong, nagelsalong, bank och ett flertal barer och små serveringar. En bar mitt på ön är centrum. Sitter man där får man med sig allt som händer på ön och redan efter två besök är det många som hälsar.

Here we live a very lovely and laid back life. Relaxing, swimming, reading and taking the dinghy into town. A very special city. The large island of Guanaja is hardly inhabited at all and there is only one road on the entire island. So the main town is instead on a tiny little island that is completely built up. Not one more house will fit. It is so small that you walk around the entire island, including dead ends, in less than twenty minutes. But there are gas stations, supermarkets, immigration, port officer, hairdresser, nail salon, bank and several bars and small restaurants. A bar in the middle of the island is the center. If you sit there, you get to know everything that happens on the island, and already after two visits, many people say hello.

The ”big” street on the island where people sit and watch life from their chairs

More folk life. All transport on the island takes place with carts on two wheels, as in the photo

Den här lilla staden åker vi in till åtminstone varannan dag. Promenerar runt lite, handlar, går till banken och sätter oss o tar någon öl på en bar. Jan var också hos öns frisörer och fick klippt bort mycket av det slitna håret. Fyrtio kronor kostade det.

We go into this small town at least every other day. Walk around a bit, shop, go to the bank and sit down and have a beer at a bar. Jan also went to the island’s hairdressers and had much of the worn hair cut off. It cost forty kroner.

A ship from the mainland comes in with vegetables and goods once a week

In addition to lots of dogs and cats, we also found a monkey and parrot

At the bar with two other sailors. A Canadian and an American

It’s the rainy season and then it’s nice to seek shelter under a roof when the sky opens up in torrents

The island’s supermarket is also easily reached by boat

The houses on stilts with sheltered boats in between

ln the middle of the
village there is a small canal

Vi ligger med Vilja i en vik norr om ön. Vitbröstade fregattfåglar och pelikaner flyger över våra huvuden här vi ligger i den stilla viken som är omgiven av grönskande kullar och hus med palmbladsklädda tak. Det ligger endast fyra båtar här förutom oss. Underbart att slippa de populära vikarna med uppemot tvåhundra båtar som var vanligt i Östra Karibien. Det mest spännande som har hänt är att vi höll på att bli nedseglade av ett flytande litet ”hus” som slet sig från förankringen en kväll. Men det upptäcktes och de var snabbt ute med en båt och drog in huset till stranden igen.

We lie with Vilja in a bay north of the island. White-breasted frigatebirds and pelicans fly over our heads here as we lie in the quiet bay surrounded by verdant hills and houses with palm frond roofs. There are only four boats here besides us. Wonderful to avoid the popular bays with upwards of two hundred boats that were common in the Eastern Caribbean. The most exciting thing that has happened is that we were about to be crash by a floating little ”house” that tore away from its mooring one evening. But it was discovered and they were quickly out in a boat and pulled the house back to shore.

Tropical greenery and houses with palm roofs surround the bay Vilja is anchored in

The little ”house” that was about to collide with our boat when it tore

Many boats are lifted out of the water and have the boathouse above them

Boat cemetery can also be found here, like in most Caribbean Islands

Här i viken finns en restaurang med palmtak där restaurangens sittplatser flyter på pontoner ute i vattnet. De serverar jättegod stenugnsbakad pizza och är vikens samlingsplats. Där sitter vi nästan varje kväll och pratar med seglarna från de andra båtarna. Det finns även en annan restaurang som endast har öppet två kvällar i veckan.

Here in the bay there is a restaurant with a palm roof where the restaurant’s seats float on pontoons out in the water. They serve great pizza baked in a stone oven and are the bay’s gathering place. We sit there almost every evening and talk to the sailors from the other boats. There is also another restaurant that is only open two evenings a week.

The restaurant we hang out at that floats on pontoons

From inside the other restaurant, which for many years was run by a southern German couple who have lived here for twenty-five years

Dagarna flyter på i stilla mak och nu väntar vi på att regnet skall lätta så vi kan segla vidare till nästa ö i ögruppen Islas de la Bahía

The days go by at a leisurely pace and now we are waiting for the rain to ease so we can sail on to the next island in the Islas de la Bahía archipelago

Lovely days at the sea

Söndag klockan 09.45, lokal tid, lättade vi äntligen ankar efter exakt fyra veckor på Grenada med extrem värme, mycket jobb och, senaste veckorna, även en del badande o socialt umgänge. Vilken härlig känsla det var att zick-zacka sig ut mellan alla båtar och veta att vi nu är på väg ut på nya äventyr!

Sunday at 09.45, local time, we finally lifted anchor after exactly four weeks in Grenada with extreme heat, a lot of work and, in recent weeks, also some swimming and socializing. What a wonderful feeling it was to zig-zag out between all the boats and know that we are now on our way out on new adventures!

On our way

Strax utanför Prickley bay får vi syn på två stora Leatherback sköldpaddor som simmade i maklig takt i vattenytan innan de dök ner i vattnet igen. Samtidigt var det en flock med Fregattfåglar som segelflög en bit ovanför oss, spanande efter byte. Att komma så nära naturen och alla de djur som lever i havet, på land och i luften är alltid lika fascinerade.

Just outside Prickley bay, we see two large Leatherback turtles that were swimming at a leisurely pace in the surface of the water before diving back into the water. At the same time, there was a flock of Frigatebirds gliding a bit above us, scouting for prey. Getting so close to nature and all the animals that live in the sea, on land and in the air are always just as fascinating.

Vi hissade våra segel och lämnade ett lite molnigt Grenada. Därefter satte vi kurs rakt västerut mot Bonaire. En av öarna i den grupp öar som kallas ABC. Inte så konstigt eftersom de heter Aruba, Bonaire och Curacau. För många är de mer kända som Nederländska Antillerna. Vinden var, åtminstone i början, fem till sex meter i sekunden och kom från Sydost vilket har gav oss en mycket behaglig slör i ca fem knop.

We hoisted our sails and left a slightly cloudy Grenada. We then set course due west towards Bonaire. One of the islands in the group of islands known as ABC. Not so strange because they are called Aruba, Bonaire and Curacau. To many, they are better known as the Netherlands Antilles. The wind was, at least in the beginning, five to six meters per second and came from the Southeast, which gave us a very pleasant veil at about five knots.

Väderprognosen säger att vi, under de tre till fem dagar seglingen kommer ta, både kan hamna i stiltjebälten och i åskskurar. Förhoppningsvis klarar vi oss undan åtminstone åskskurarna. När vi tittar söderut ser det väldigt mörkt ut på himmelen och tittar vi i våra väderappar så har vi ett stort åskområde för om oss som vi troligen missar om vi håller igen lite på farten.

The weather forecast says that, during the three to five days the sailing will take, we can both end up in calm belts and in thunderstorms. Hopefully we can avoid the thunderstorms at least. When we look south it looks very dark in the sky and if we look in our weather apps we have a large area of thunderstorms around us which we will probably miss if we slow down a bit.

On the radar you can see the thunderstorms very good. They look like ”Islands”. We are the black boat and the yellow and blue are thunderstorms or heavy rain

Några timmar senare inser vi att vi inte behövt oroa oss för att farten varit för hög i alla fall. Vinden avtog nästan helt och vi gled fram i ca 1 knop i flera timmar. Till sist fick vi starta motorn eftersom de svaga vindarna skulle fortsätta i minst ett och ett halvt dygn framöver. Det känns alltid tråkigt att förstöra lugnet och att endast höra ljudet från vind o segel, knarrandet från teakdurken och skvalp mot båten, med att starta motorn och höra den brumma. Men vi behöver komma framåt då vi hoppas hinna se lite av ABC och eventuellt Colombia innan vi seglar norrut om några veckor.

A few hours later we realize that we didn’t have to worry about the speed being too high anyway. The wind died down almost completely and we glided along at about 1 knot for several hours. Finally we had to start the engine as the light winds would continue for at least a day and a half to come. It always feels sad to destroy the peace and to only hear the sound of wind and sails, the creak of the teak colander and the splash against the boat, starting the engine and hearing it hum. But we need to get ahead as we hope to see a bit of ABC and possibly Colombia before we sail north in a few weeks.

Första natten på vakt känns helt magisk. Luften bjuder på drygt trettio grader och med svag bris känns det oerhört behagligt. Det är en obeskrivlig frihetskänsla att sitta i mörkret på en liten båt ute på öppet hav. Månen, som är halv denna natt, skiner ovanför oss och det glittrar i havet. En del stjärnor ser vi också men molntäcket skymmer de flesta. Det kommer med all säkerhet åtskilliga fler nätter, och många kommer troligen ge oss en Vintergata vi sent kommer glömma.

The first night on duty feels absolutely magical. The air is around thirty degrees and with a light breeze it feels extremely pleasant. It is an indescribable feeling of freedom to sit in the dark on a small boat out on the open sea. The moon, which is half this night, shines above us and the sea sparkles. We also see some stars, but the cloud cover obscures most of them. There are certainly many more nights to come, and many will likely give us a Milky Way we won’t soon forget.

During the night we have lifejacket and a lifeline hooked from the lifejacket to a hook on the boat

Lite spänning bjuder den tidiga natten på också. Tack vare att vi har systemet AIS kan vi se alla andra båtar som är uppkopplade och de kan se oss. Ett lastfartyg närmade sig oss med full fart snett akterifrån. Det såg ut som de skulle gå akter om oss men när det bara var en kvart kvar till vi skulle vara riktigt nära varandra anropade jag dem på VHF för att få bekräftat att de sett oss. De svarade på första anrop och säkerställde att de såg oss och att vi kunde hålla kvar vår kurs. Alltid skönt att få det bekräftat i mörkret. Vilja är endast en lite myra jämfört med ett fraktfartyg med en längd på etthundrasjuttioen meter o tjugotvå meter bred. Det var en stor koloss som passerade väldigt nära akter om oss strax efter anropet. Även i mörkret kunde jag se hela båten med blotta ögat.

The early night offers some excitement as well. Thanks to having the AIS system, we can see all other boats that are connected and they can see us. A cargo ship approached us at full speed obliquely from astern. It looked like they were going after us but when there was only a quarter of an hour left until we would be really close together I called them on the VHF to confirm that they had seen us. They answered the first call and made sure they saw us and that we could stay on course. Always nice to have it confirmed in the dark. Vilja is only a small ant compared to a freighter with a length of one hundred and seventy-one meters and a width of twenty-two meters. There was a large colossus that passed very close astern of us shortly after the call. Even in the dark I could see the whole boat with the naked eye.

This is how it looked on the AIS. We are the black boat.

Not good on photo, but you can see the lanterns of the ship that was close to us

Dagen började med att vi äntligen kunna stänga av motorn runt 07.45 på morgonen. Det blåste då runt tre till fyra meter i sekunden och vi seglade i ca tre knop. Med lite långsammare fart åkte vi inte ifrån vinden utan fick lite bris på oss. Vilket var ljuvligt! Vi insåg, efter några timmar, beräknande och planerande, att vi skulle komma fram till Bonaire mitt i natten nästa natt, om vi fortsatte med denna behagliga segling så vi beslöt oss för att starta motorn igen och hoppas på att vinden någon gång skulle komma. I kvällningen är det fortfarande endast mycket svaga vindar. Eftersom det blåst så lite har dagen varit enormt varm och svettig. Det har inte funnits någon plats på båten där vi sluppit att svetten droppar från hela kroppen. På eftermiddagen beslöt vi oss för att det var dags för en dusch. Bli av med allt svett och smuts och få känna sig fräsch, åtminstone några minuter. Det var en av de ljuvligaste duschar någonsin! Att få vatten över hela kroppen, tvåla in sig och rensa kroppen in i varje por med en skrubb var obeskrivligt skönt! Tänk att en så naturlig sak, som vi verkligen tar för givet, kan vara så underbar!

The day started with finally being able to turn off the engine around 07.45 in the morning. The wind was then around three to four meters per second and we sailed at about three knots. With a slightly slower speed, we did not ride away from the wind, but got a little breeze on us. Which was lovely! We realized, after a few hours, calculating and planning, that if we continued this pleasant sailing we would arrive at Bonaire in the middle of the night the next night so we decided to start the engine again and hope that the wind would come sometime. In the evening there are still only very weak winds. Because there was so little wind, the day was extremely hot and sweaty. There has been no place on the boat where we have escaped the sweat dripping from the whole body. In the afternoon we decided it was time for a shower. Get rid of all the sweat and dirt and feel fresh, at least for a few minutes. It was one of the loveliest showers ever! Getting water all over your body, soaping yourself up and cleaning your body into every pore with a scrub was indescribably nice! Think that such a natural thing, which we really take for granted, can be so wonderful!

We have been fishing every day – still no Mahi Mahi

Andra dagen har varit riktigt varm. Vinden var, som väntat, i princip obefintlig. Den lilla vind, som trots allt fanns, kom akterifrån så den körde vi ifrån, kan man säga. Det har varit slöa timmar i sittbrunnen. Det är så meditativt att sitta och titta ut över det oändliga havet mot horisonten. Färgerna skiftar i oräkneliga nyanser av blått och grått under dagen. Beroende på moln och hur solen står. Personligen har jag en förkärlek till det silver-, kristall- och guldglittrande havet strax innan solnedgången. En stund innan det övergår i solnedgångens alla färgstarka nyanser av gult, orange, rött, rosa, cerice och lila. Vilket självklart alltid är ett fantastiskt skådespel

The second day has been really hot. The wind was, as expected, basically non-existent. The small wind, which was there after all, came from the stern so we ran away from it, you could say. It has been lazy hours in the cockpit. It is so meditative to sit and look out over the endless sea towards the horizon. The colors shift in countless shades of blue and gray during the day. Depending on clouds and how the sun is. Personally, I have a fondness for the silver, crystal and gold glittering sea just before sunset. A moment before it turns into all the colorful shades of yellow, orange, red, pink, cerise and purple of the sunset. Which of course is always a fantastic spectacle

Vi hade turen att få se några riktigt stora delfiner hoppa helt upp ur havet en bit från båten. Vi satt med förväntan och hoppades att de skulle komma närmre Vilja och leka med båten. Men tyvärr var de inte intresserade av oss denna gång utan hoppade och simmade bort ifrån oss i stället.

We were lucky enough to see some really big dolphins jumping completely out of the sea a short distance from the boat. We sat with anticipation and hoped that they would come closer to Vilja and play with the boat. But unfortunately they weren’t interested in us this time and jumped and swam away from us instead.

Solnedgången dag två var magisk. Kanske inte så färgstark men det stora brinnande klotet gled sakta ner mot horisonten på en nästintill molnfri himmel. Men strax innan den gick ner var det som att den la sig o vilade i en mjuk bädd, ett smalt molntäcke som såg ut som bomull. Därefter gled den ner under molnen och försvann sakta ner bakom horisonten. En enastående upplevelse som ger ro in i själen.

The sunset on day two was magical. Perhaps not so colorful, but the great burning orb slid slowly down towards the horizon in an almost cloudless sky. But just before it went down, it was as if it lay down and rested in a soft bed, a thin blanket of clouds that looked like cotton. Then it slipped below the clouds and slowly disappeared behind the horizon. A unique experience that brings peace to the soul.

Tredje dagen lider mot sitt slut. Middagen, fisktacos på Barracuda, är avnjuten, disken diskad och nattvakterna har precis börjat. Jag har vakt från 19.00 till ca 01.30. Där tar Jan vid och är uppe resten av natten. Detta vaktsystem fungerar bra för oss. Jan har bra sömn och somnar ganska lätt. Han sover i den lite svalare sittbrunnen i stället för inne i båten. Jag har valt att sova i akterkabinen som är den svalaste platsen inne i båten.

The third day is drawing to a close. Dinner, fish tacos at Barracuda, is enjoyed, the dishes are washed and the night shifts have just begun. I am on duty from 19.00 to about 01.30. There, Jan takes over and stays up the rest of the night. This guard system works well for us. Jan sleeps well and falls asleep quite easily. He sleeps in the slightly cooler cockpit instead of inside the boat. I have chosen to sleep in the aft cabin, which is the coolest place inside the boat.

Nu väntat en natt då vinden förhoppningsvis kommer tillbaka så det blir lite mer segling innan ankomsten till Bonaire

Och vinden kom…runt elva på kvällen steg vinden till över fyra meter pr sekund. Båda seglen släpptes ut för fullt och vi kunde stänga av motorn. Åh, vilken lättnad! Vi fick i stort sett lika bra fart med segel som med motor. Och det är ju segla vi vill och älskar. Om några timmar ankommer vi Bonaire.

And the wind came…around eleven in the evening the wind rose to over four meters per second. Both sails were let out fully and we were able to turn off the engine. Oh, what a relief! We got pretty much as good speed with sail as with engine. And it is sailing that we want and love. In a few hours we will arrive in Bonaire.

Bonaire’s guest flag is hoisted up the mast

Celebrating that we have reached Bonaire

Fortsatt segelsemester innan Kailani tas upp på land

Jag fortsatte min segling söderut igen. Gick ut mellan Ramsökalven och Ramsö ner mot Väcker fyr, som jag passerade ännu en gång denna sensommar. Vinden kom i stort sett rakt emot mig så motorn fick arbeta för fullt då det kändes som för mycket jobb att kryssa ensam i den krabba sjön. Idag skulle jag komma till en hamn där jag kunde hämta upp Jan som skulle följa med ett par nätter.

I continued my sailing south again. Went out between Ramsökalven and Ramsö down towards Väcker lighthouse wich I passed once again this late summer. The wind was pretty much straight at me so the engine had to work at full blast as it felt like too much work to cruise alone in the crabbed sea. Today I was supposed to come to a port where I could pick up Jan, who would come with me for a couple of nights.

Efter några timmar kom jag ner till Fjällbackaskärgården o la till på Gråskär för första gången. Jättefin naturhamn med fantastisk långsida. Strax därefter fick jag besked om att komma till Hamburgsund. Åkte iväg i solsken men 5 minuter senare ramlade himmelen ner i skyfall. Var förberedd på det men oj vad det regnade. Såg nästan ingenting när jag åkte inåt. Kapellet var uppe så jag inte blev dyngblöt men ja, det var väldigt kraftigt regn

I came down to Fjällbackaskärgården after a few hours and docked at Gråskär for the first time. Very nice natural harbor with a fantastic long side. Shortly afterwards, I was told to come to Hamburgsund. Went off in sunshine but 5 minutes later the sky came down in torrential downpours. I were prepared for that but oh how it rained. Saw almost nothing when I went to Hamburgsund. The chapel was up so I didn’t get dung soaked but yes the rain poured down

Hämtade Jan o vi beslöt oss för att lägga till på nordsidan Bogen. Starka SV-vindar skulle komma men det har funkat bra där tidigare

Picked up Jan and we decided to add on the north side of Bogen. Strong SW winds would come but it has worked well in that harbour in the past

Vi sov inte så bra den natten, speciellt inte jag, båten ryckte o slet i sina förtöjningar o det ven oroväckande i masten. Jag var uppe på däck från det att solens tidiga strålar visade sig strax efter 05.30. Förstärkte våra förtöjningar o begrundade vår situation. Vinden kom nästan från Väst i stället för Sydväst och det innebar en enorm inbäring av kraftiga vågor runt berget vid vår akter. Vattnet riktigt kokade runt aktern och Kailani ryckte obönhörligt fram och tillbaka. Jag väckte Jan strax efter 08.00 o vi förstärkte förtöjningar med allt vad som fanns av rep i båten. Men problemen hopade sig. Fendrarna på styrbords sida fick slita hårt och ibland var vi endast tre centimeter från bergssidan. Alla våra åtta fendrar, både stora kulfendrar o vanliga fendrar, blev i stort sett platta av belastningen från båten och de gjorde allt för att ”ploppa upp” från bergssidan o upp mot ovansidan båten. Jan blev satt som fendervakt, även om det inte gick att åtgärda något då trycket mot berget blev för stort. Berget var på vår lovartsida men på grund av det kokande havet i aktern trycktes Kailani ändå in mot berget.

We didn’t sleep very well that night, especially not me, the boat jerked and tore in its moorings and the mast wobbled alarmingly. I was on deck from the time the sun’s early rays appeared just after 05.30. Reinforced our moorings o considered our situation. The wind came almost from the West instead of the South-West and this meant a huge bearing of strong waves around the mountain at our stern. The water really boiled around the stern and Kailani jerked relentlessly back and forth. I woke Jan up shortly after 08.00 and we reinforced the moorings with all the ropes in the boat. But the problems did not stop. The fenders on the starboard side had to work hard and sometimes we were only three centimeters from the mountain side. All eight of our fenders, both large ball fenders and regular fenders, were almost totally flattened by the load from the boat and they did everything to ”slip up” from the side of the mountain and up towards the top of the boat. Jan was put as fender guard, although nothing could be done as the pressure against the mountain became too great. The rock was on our windward side but due to the boiling sea astern, Kailani was still pushed against the rock.

Efter att ha övervägt vår situation med fendrar som höll på att brista och därmed risken att båtens sida skulle kunna krossas mot berget. Samt att det var omöjligt för oss att lämna för egen hand utan att riskera olyckor, ringde vi sjöräddningen Fjällbacka

After considering our situation with fenders about to burst and thus the risk of the side of the boat being smashed against the rock. As it was impossible for us to leave on our own without risking accidents, we called the Fjällbacka sea rescue

De kom till oss efter ca en halvtimma och efter mycket övervägande kom de in i vår ”bassäng” och la sig på utsidan om oss

They came to us after about half an hour and after much deliberation they entered our ”pool” and laid down on the outside of us

Jan as fenderguard, pushing down the fenders who slip up at looking after if any of them get punctured

Unfortunately I didn’t catch any of the really big waves on video

De var ett stort stöd så vi kunde släppa våra förtöjningar och lämna berget. Med vår babordsida förtöjd mot deras styrbords sida gled vi ut från det som kunde ha blivit väldigt farligt.

They were a great support so we could release our moorings and leave the mountain. With our port side moored to their starboard side we slipped out of what could have been very dangerous.

Fjällbacka Sea rescue on it’s way to help us

De vände sjöräddningsbåten 90 grader inne i den trånga bassängen och sedan, som avtalat, släppte de loss oss så att vi kunde lämna för egen hand ut genom ett trångt sund. Stort tack till Sjöräddningen Fjällbacka ❤️

They turned the lifeboat 90 degrees inside the narrow basin and then, as agreed, released us so that we could leave on our own through a narrow channel. Many thanks to Sea Rescue Fjällbacka ❤️

När vi väl kommit ut övervägde vi om vi skulle gå in till Fjällbacka eller Gluppöbassängen. Det blev Gluppöbassängen o en boj där. Oj, vad skönt det var att ligga tryggt i stilla vatten. Bara en annan båt låg där när vi kom dit o kommande natt var vi endast tre båtar, inklusive Kailani. Det är sååå skönt att vara ute i skärgården efter högsäsongen då det annars är huggsexa efter alla bra naturhamnar och bojar

Once we got out, we considered whether we should go in to Fjällbacka or Gluppöbassängen. It became Gluppöbassängen and a buoy there. Oh, how nice it was to lie safely in still water. Only one other boat was there when we got there and next night we were only three boats, including Kailani. It’s so nice to be out in the archipelago after the high season, as it’s otherwise very busy after all the good natural harbors and buoys

Nästa dag lämnade jag Jan i hamnen i Hamburgsund och fortsatte sedan söderut. Övervägde en naturhamn utanför Bovallstrand men det blev Västingskär utanför Lysekil. En helt otrolig naturhamn där det nästan behövs fendrar på båda sidorna av båten.

The next day I left Jan at the harbor in Hamburgsund and then continued south. Considered a natural harbor outside Bovallstrand but it turned out to be Västingskär outside Lysekil. An absolutely incredible natural harbor where fenders are almost needed on both sides of the boat.

A lot of red traditional small boathouses

It’s really narrow and only space for one sailboat

My last ”Hoppilandare” on Kailani this year

Västingskär är fågelskyddsområde fram till 1 augusti. Ön är så fascinerande då två tredjedelar av öns klippor är täckta med olika sorters blommor överallt där de har möjlighet att växa i skrevor o små dammar mellan klipporna. Kommer man dit strax efter den öppnat upp efter att ha varit stängd som fågelskyddsområde är ön full av blommor bland klipporna på östra sidan.

Västingskär is a bird protection area until August 1. The island is so fascinating as two thirds of the island’s rocks are covered with different kinds of flowers wherever they have the opportunity to grow between the rocks. If you get there shortly after it opens up after being closed as a bird sanctuary, the island is full of flowers among the rocks on the eastern side.

Den västra delen däremot är totalt karg. Inte en blomma, inte ett blad och inte en enda antydan till växtlighet. Endast karga röda och svarta klippor med en massa måsskit och vågor som slår högt mot bergen. Utanför ståtar angöringsfyrarna in mot Brofjorden och Scanraff. Därför ligger det ofta stora tankfartyg på svaj utanför i väntan på att få komma in till hamn

The western part, on the other hand, is completely barren. Not a flower, not a leaf and not a single hint of vegetation. Only rugged red and black rocks with a lot of seagull shit and waves crashing high against the mountains. Outside, the beacons look out towards Brofjorden and Scanraff. Therefore, there are often large tankers lying outside waiting to enter the port

The west part of the Island with no vegetation at all. Only beautiful rocks

Another photo from the top of the Island

Här stannade jag i fyra nätter och bara njöt av lugnet, naturen, sensommarsolen och makrillfiske. Jag tog jollen ut till angöringsfyrarna en kväll och fick en upplevelse att minnas för livet! Där – långt ute – hamnade jag med min lilla jolle mitt i ett stort stim av, troligen Tumlare. O det var nog minst tjugo stycken. De uppförde sig som delfiner och simmade runt mig och blåste upp strålar av vatten men delfiner är ännu ovanligare än tumlare. Det var en otrolig upplevelse som varade i säkert en halvtimma. Att sitta där i jollen alldeles vid vattnet o ha dessa tumlare/delfiner stundtals på bara två meters avstånd och i samma vattennivå som mig var magiskt. Tyvärr väldigt svårfångat på både foto och video. Vet inte hur många ord som ”Oj”,”Fantastiskt” ”Jävlar” ”Otroligt” ”Men” mm mm som kom ur min mun. Som sagt, ett minne för livet och troligen sommarens höjdpunkt – näst efter att ha haft min son Tobias o hans flickvän Sandra ombord.

Here I stayed for four nights and just enjoyed the peace, nature, late summer sun and mackerel fishing. I took the dinghy out to the lighthouses one evening and had an experience to remember for life! There – far out – I ended up with my little dinghy in the middle of a large shoal of, probably porpoises. And there were probably at least twenty of them. They acted like dolphins and swam around me blowing jets of water but dolphins are even more rare than porpoises. It was an incredible experience that lasted for probably half an hour. Sitting there in the dinghy right by the water and having these porpoises/dolphins sometimes just two meters away and at the same water level as me was magical. Unfortunately very difficult to capture in both photo and video. Don’t know how many words like ”Ow”,”Awesome” ”Damn” ”Unbelievable” ”But” etc etc came out of my mouth. As I said, a memory for life and probably the highlight of the summer – second only having my son Tobias and his girlfriend Sandra on board.

The beautiful harbour at dawn with lovely colours

This is where I came in the middle of dolphins/porpoises

Fredag morgon lämnade jag, med sorg, Västingskär och den Bohusländska skärgården för att åka in till hemmahamn i Källviken för att ta upp Kailani. På tok för tidigt även om många tycker säsongen är över när augusti tagit slut. O jag som tycker september kan vara den bästa månaden på seglingsåret. Möjligtvis kan maj konkurrera.

Friday morning I sadly left Västingskär and the Bohusland archipelago to go into the home port of Källviken to pick up Kailani. Crazy too soon, even though many think the season is over when August is over. And I who think September can be the best month of the sailing year. Possibly May can compete.

Leaving Västingskär after some lovely days

Jan kom till Källviken samma dag o i fyra dagar har vi kämpat o jobbat o slitit med en massa arbete med båt, kapell, jolle, motor, mast och sist men inte minst av allt vår packning som skall med till Vilja i Grenada om drygt två veckor. Dessutom skall jag hinna med en resa till Thailand för att tillvarata mina åtaganden där.

Jan came to Källviken the same day and for four days we have fought and worked and toiled with a lot of work with boat, canopy, dinghy, engine, mast and last but not least our packing which will be taken to Vilja in Grenada in about two weeks. In addition, I will have time for a trip to Thailand to fulfill my commitments there.

Redan tisdag morgon kom Kailani upp på land o då var ställningen för presenningen i stort sett klar. Båten gjordes klar för att kunna stå uppe på land inte bara en vinter utan kanske flera år. Vi var därefter på lagret i Lysekil och planerade alla våra Sju! Stora 23-kilos bagage till Grenada. Plus fyra stora handbagage! Jag skulle dessutom planera mitt bagage o handbagage till Thailand dagen efter 😏

Already on Tuesday morning, Kailani came ashore and by then the position for the tarpaulin was largely ready. The boat was made ready to be able to stand on land not just for one winter but perhaps several years. We were then at the warehouse in Lysekil and planned all our Sju! Large 23-kilo luggage to Grenada. Plus four large carry-on bags! I would also plan my luggage and hand luggage to Thailand the next day 😏

Six of our seven big luggage we will Bring to Grenada and Vilja

Nu väntar ett nytt o spännande kapitel i livet! Efter mina tio kommande dagar i Thailand åker vi till Grenada och gör Vilja sjöduglig och perfekt för kommande seglingar. Ser verkligen fram emot det

Now a new and exciting chapter in life awaits! After my next ten days in Thailand, we will go to Grenada and make Vilja seaworthy and perfect for future sailings. Really looking forward to it

Innan dess har jag, som sagt, ca tio dagar på Koh Lanta då jag skall träffa vänner, njuta och göra en del nödvändiga åtaganden. Solen o sommaren skall komma till Västsverige kommande dagar. Jag kan troligen i stället förvänta mig en väldig massa regn. Men….har jag tur så blir det lite sol också! Varmt o fuktigt blir det oavsett. Ca 30 – 35 grader i skuggan o 85% luftfuktighet. Vanligt i Thailand o speciellt I september, årets kanske regnigaste månad

Before that, I have, as I said, about ten days on Koh Lanta when I will meet friends, enjoy and make some necessary commitments. The sun and summer will come to West Sweden in the coming days. I can probably expect a lot of rain instead. But….if I’m lucky, there will be some sun too! It will be hot and humid regardless. About 30 – 35 degrees in the shade and 85% humidity. Common in Thailand, especially in September, perhaps the rainiest month of the year

In the airport lounge at Landvetter airport

Turning over a new leaf!

Efter 17 år på den arbetsplats jag älskat o fortfarande älskar har jag nu slutat. 17:e augusti var min sista arbetsdag som tillsvidareanställd. Det var många tårar som fälldes den dagen – både av mig själv, min chef o mina kollegor. Det finns inte en vackrare arbetsplats…möjligtvis lika vacker. Kommer aldrig tröttna på utsikten ut mot Ingsjön o tidigt på morgonen när sjöröken ligger över sjön är det magiskt

After 17 years at the workplace I loved and still love, I have now quit. August 17th was my last working day as a permanent employee. Many tears were shed that day – both by myself, my boss and my colleagues. There is not a more beautiful place to work…possibly as beautiful. Will never get tired of the view out to Lake Ingsjön and early in the morning when the sea smoke is over the lake it is magical

This beautiful view that I never get tired of

Kommer ihåg hur imponerad jag var över de som arbetat på Ingsered i över 10 år när jag började där….o nu är jag själv där med råge…känns jätteläskigt, konstigt o på ett sätt sorgligt att sluta. Vad har jag gjort? Vad har jag släppt? Vilket liv går jag emot?

I remember how impressed I was with the people who had worked at Ingsered for over 10 years when I started there….and now I’m there myself…feels very scary, strange and in a way sad to quit. What have I done? What have I let go? What life am I up against?

Photo when leaving Ingsered my last day at work

Ja, frågorna är många. Även för mig. Men…för ca 1,5 år sedan träffade jag en man. O för mig inte vilken man som helst. Utan en man som betytt o betyder oerhört mycket för mig. Jan Bruce. Han hade redan sin plan klar – långsegling o avseglingsdatumet var redan bestämt. Det tog mig ett par månader o sedan var mitt beslut klart. Jag ville följa med Jan på hans drömsegling och det skulle/skall även bli min drömsegling

Yes, the questions are many. Even for me. But…about 1.5 years ago I met a man. Oh, not just any man for me. But a man who meant o means an awful lot to me. Jan Bruce. He already had his plan ready – a long sailingvoyage and the sailing date was already decided. It took me a couple of months and then my decision was clear. I wanted to go with Jan on his dream sailing and it would/will also be my dream sailing

Som ni läst, sedan ett år tillbaka, har jag redan varit med på segling både i Frankrike, Spanien o Portugal innan vi seglade till Gran Canaria i november förra året. Därefter blev det Atlant-segling och sedan segling i många av Karibiens vackra och fantastiska länder. Helt fantastiska upplevelser alltihopa.

As you have read, since a year ago, I have already been involved in sailing both in France, Spain and Portugal before we sailed to Gran Canaria in November last year. Then it was Atlantic sailing and then sailing in many of the beautiful and fantastic countries of the Caribbean. Absolutely fantastic experiences all of them.

Om lite mer än en månad flyger vi tillbaka till Grenada o fortsätter vårat äventyr! Många nya o spännande länder o destinationer väntar oss. Mer om det framöver.

In a little more than a month we will fly back to Grenada and continue our adventure! Many new and exciting countries and destinations await us. More on that to come.

Men nu är jag ute på segling i Bohuslän! Verkligen efterlängtat att komma till alla dessa vackra och karga kobbar och skär. Från Gåsöskärgården med dess röda granit via Väderöarnas som ligger enskilt och isolerat långt ute till havs och till vackra Ramsö i Kosterskärgården. Halva segelsemestern har gått och jag njuter för fullt!

But now I’m out sailing in Bohuslän! Really looking forward to getting to all these beautiful and rugged cobbles and shards. From the Gåsö archipelago with its red granite via Väderöarnas, which is isolated and isolated far out to sea and to beautiful Ramsö in the Koster archipelago. Half of the sailing holiday has passed and I’m enjoying it to the fullest!

Jag lämnade min hemmahamn, Källviken, på eftermiddagen efter att jag slutat på Ingsered – min älskade arbetsplats. Första stoppet blev på Flatön väster om Lysekil. Där tog jag mig tid att tänka på alla år på Ingsered och njuta av alla fina ord jag fått från goa kollegor. Självklart försökte jag också ta in min nya frihet utan ett arbete att gå till, och i stället kunna disponera all min tid helt och fullt som jag själv önskar. Men mest började jag njuta av min segling I mitt älskade Bohuslän

I left my home port, Källviken, in the afternoon after I finished at Ingsered – my beloved workplace. The first stop was on Flatön west of Lysekil. There I took time to think about all the years at Ingsered and enjoy all the nice words I received from good colleagues. Of course, I also tried to take in my new freedom without a job to go to, and instead be able to dispose of all my time completely and fully as I myself wish. But mostly I began to enjoy my sailing in my beloved Bohuslän

Leaving Källviken under Skaftöbron for my boatholiday in Bohuslän

A small ”hoppilandare ” after reaching the Island

Det blev en natt på Flatholmen innan jag fick en härlig segling norrut till en ö strax nordväst om Bovallstrand. Här var jag ute med jollen o dörjde makrill, klättrade runt i bergen och njöt av en vacker solnedgång och vackra segelskutan Kvartsita som la till för natten inte långt från där jag lagt till.

I spent one night on Flatholmen before I had a lovely sail north to an island just northwest of Bovallstrand. Here I was out with the dinghy and caught mackerel, climbed around the mountains and enjoyed a beautiful sunset and beautiful sailship Kvartsita which docked for the night not far from where I docked.

Last boat passning and the bridge closes again

Efter två nätter fortsatte jag min segling norrut. Det var riktigt disigt och dålig sikt. Solen hade inte en chans att ta sig igenom och lantärnorna var tända pga dålig sikt. Målet var en ö utanför Grebbestad, men när jag var i Fjällbackaskärgården fick jag ett infall att segla ut till Väderöarna i stället. Tanken var att där var det större chans till solsken. Sagt o gjort så bytte jag kurs. Seglingen ut var behaglig och jag seglade i ca 5 knop enbart på rullgenuan. Väl framme upptäckte jag, till min glädje,att det var gott om plats! Vi var totalt fem segelbåtar i rännan i Strömsund kommande två nätter. Sååå härligt att vara ute efter den stora turistinvasionen i Bohuslän mitt i sommaren. Det blev underbara promenader på klipporna och tid för ljudbok och mys i sittbrunnen. Det blåste kuling dagen jag låg stilla men i Strömsund ligger man tryggt vid en brygga

After two nights I continued my sailing north. It was really foggy and bad visibility. The sun didn’t have a chance to get through and the lanterns were lit due to poor visibility. The goal was an island outside Grebbestad, but when I was in the Fjällbacka archipelago, I had an idea to sail out to Väderöarna instead. The idea was that there was a greater chance of sunshine. Said and done. The sailing out was pleasant and I sailed at about 5 knots on the furling genoa alone. Once there, I discovered, to my delight, that there was plenty of room! We were a total of five sailboats in the channel in Strömsund for the next two nights. So lovely to be out after the big tourist invasion in Bohuslän in the middle of summer. I had wonderful walks on the rocks and time for audio books and snuggling in the cockpit. There was a gale the day I lay still, but in Strömsund you lie safely by a jetty

Fortsatta seglingen norrut var riktigt guppig och stökig. Efter 17 m/s dagen innan var havet vilt och otämjt. Utanför Väderöarna var det dessutom väldigt många fiskeredskap utlagda med små bojar som det gällde att hålla sig borta ifrån. En tamp i propellern är aldrig roligt att få och skulle det hända i tuff sjö är det ännu värre. Fråga mig….jag har varit med om det för väldigt längesedan utanför Bovallstrand. Vill inte uppleva det igen

Continuing sailing north was really bumpy and messy. After 17 m/s the day before, the sea was wild and untamed. Outside Väderöarna, there were also a lot of fishing gear laid out with small buoys, which it was important to stay away from. A tamp in the propeller is never nice to get and should it happen in rough seas it is even worse. Ask me….I have experienced it a very long time ago outside Bovallstrand. Don’t want to experience that again

Jag seglade mot NO för att komma närmre land där jag räknade med att havet skulle vara betydligt lugnare. Passerade Väcker fyr och Tjurpannan utan problem. Det är ju en plats som är ökänd för sitt vilda hav vid västliga vindar. Men jämfört med den sjö jag hade när jag lämnade Väderöarna så var det lugnt här.

I sailed to the NE to get closer to land where I expected the sea to be significantly calmer. Passed Väcker lighthouse and Tjurpannan without problems. After all, it is a place that is notorious for its wild seas in gale-force winds. But compared to the sea I had when I left Väderöarna, it was calm here.

Sååå underbart skönt det var att komma inomskärs vid Havstenssund. Båten bara flöt fram utan att rycka fram o tillbaka, skaka och vibrera. Sakerna inne i båten slutade flytta på sig och trilla ut ur skåp och lådor och min autopilot slutade parera vågor som en tok utan styrde i behaglig riktning rakt fram. Min autopilot, Orwar, och jag är inte helt överens. Han älskar att styra båten i zickzack – oavsett hur sjön är. Har försökt kalibrera ett flertal gånger men han vägrar ta till sig. Tror aldrig jag skällt så mycket på någon som jag gör på Orwar. Är ju oftast ensam i båten men Orwar är alltid här och jag pratar…läs skäller… väldigt mycket på honom. Har försökt prata snällt också, men inte heller det hjälper.

How wonderfully nice it was to come inland at Havstenssund. The boat just floated forward without jerking back and forth, shaking and vibrating. The things inside the boat stopped moving and falling out of cupboards and drawers and my autopilot stopped parrying waves like a fool but steered in a pleasant direction straight ahead. My autopilot, Orwar, and I don’t quite agree. He loves steering the boat in zigzags – no matter what the sea is like. I have tried to calibrate several times but he refuses to accept. I don’t think I’ve ever scolded anyone as much as I do at Orwar. Am usually alone in the boat, but Orwar is always here and I talk… read scold… a lot at him. Tried to talk nicely too, but that doesn’t help either.

Det stilla havet inne vid Havstenssund fick mig att leta hamnplats där. Och jag hittade en fantastisk plats, men kanske lite tveksam långsida, på Trossö NV om Havstenssund. Här låg jag lugnt o stilla o kunde njuta av att grilla på kvällen

The calm sea inside Havstenssund made me look for a berth there. And I found a fantastic place but maybe a bit doubtful long side on Trossö NW of Havstenssund. Here I lay peacefully and still and could enjoy grilling in the evening

NV of Havstenssund. Really calm but not the best place for longside

A big seagull overlooking my bbq hoping to get food

Dagen därpå var målet en naturhamn i Kosterskärgården. Sagt o gjort så seglade jag dit men de platser jag hade funderat på var för svåra att lägga till vid ensam i ca 10 m/s. Så…bestämde mig för att bryta min svit på ca 20 år att aldrig lägga till i gästhamn. Styrde mot Ramsö och kom in i denna otroligt söta o väldigt lilla hamn. Tre gästande båtar låg där när jag kom in. La till och fixade lite i båten innan jag begav mig ut på promenad. Åh, vilken fantastisk plats! Det var svårt att veta vad som var stig o vad som var privat tomt eftersom allt var gräs där det var bebyggelse. Mitt mål var att hitta dammen med de röda näckrosorna. Skyltar fanns, i alla fall två, men sedan delade sig stigarna väldigt mycket och skyltarna lyste med sin frånvaro. Det blev inga näckrosor men en underbar promenad bland bebyggelse och sedan fantastisk natur

One of all lighthouses on the Swedish Westcoast

The following day, the destination was a natural harbor in the Kosterskärgården. All said and done, I sailed there but the places I had considered were too difficult to dock alone at about 10 m/s. So…decided to break my streak of about 20 years of never adding to guest port. Steered towards Ramsö and entered this incredibly cute and very small port. Three visiting boats were there when I entered. Found a place and fixed a bit in the boat before I went out for a walk. Oh, what a great place! It was difficult to know what was a path and what was private land because everything was grass where there were buildings. My goal was to find the pond with the red water lilies. There were signs, at least two, but then the paths split up a lot and the signs were conspicuous by their absence. I did not see the water lilies, but I had a wonderful walk among buildings and the fantastic nature

Typical red house with crayfish cages in front

Another yellow house and the path to walk is in front of the house on the grass

One more photo of the wooden boat in the harbour

Efter Ramsö åkte jag den korta vägen till vackra Ramsökalven där jag ligger nu. Det ser väldigt skräckinjagande ut att leta sig in här mellan alla skär, bränningar och grund. Speciellt för mig som är ensam ombord och dessutom inte har någon kartplotter. Men det funkar jättebra med Kryssarklubbens app där jag startar en gps o ser en liten stjärna där båten befinner sig

After Ramsö I went the short way to beautiful Ramsökalven where I am now. It looks very terrifying to find your way in here between all the cuts, surf and shallows. Especially for me who is alone on board and also has no chart plotter. But it works great with the Cruise Club’s app where I start a GPS and see a small star where the boat is

Här har jag njutit av vacker natur, makrillfiske från jollen, strålande solsken igår och av att ha skärgården helt för mig själv. Underbart!

Here I have enjoyed beautiful nature, mackerel fishing from the dinghy, brilliant sunshine yesterday and having the archipelago all to myself. Wonderfully!

A tricky harbour to get in to but so much worth it

Ramsökalven – an Island in Koster Archipelago

Imorgon startar jag seglingen söderut igen. Hoppas på flera dagar med solsken, lagom vindar och gott om plats i naturhamnarna. En vecka kvar innan jag behöver vara tillbaka i Källviken

Tomorrow I start sailing south again. Hoping for several days of sunshine, moderate winds and plenty of space in the natural harbours. One week left before I need to be back in Källviken

Underbar sommar i Bohuslän

Oj, vad fort sommaren gått. O så underbart det har varit. Det började med ca 6 veckors strålande sol, torka o härligt nästan medelhavslikt sommarväder när jag landade i Sverige i mitten av maj från Karibien och Grenada. Som jag njöt! Sol och värme är verkligen mitt element. I förra inlägget visade jag foton o skrev om den första tiden i Sverige efter Atlantseglingen o tiden i södra Karibien. Så jag går därför vidare o skiver om resten av sommaren nu i stället.

Oh, how quickly the summer has gone. And how wonderful it has been. It started with about 6 weeks of bright sun, very dry and lovely almost Mediterranean summer weather when I landed in Sweden in the middle of May from the Caribbean and Grenada. Which I really enjoyed! Sun and heat are definitely my elements. In the last post I showed photos and wrote about the first time in Sweden after the Atlantic voyage and the time in the southern Caribbean. So I’m therefore moving on and writing about the rest of the summer now instead.

Another beautiful harbour on the Westcoat of Sweden

Jag har jobbat, enligt schema, hela sommaren men utnyttjat mina ledigheter optimalt. Det har, för det mesta, blåst oerhört mycket. Stundtals väääldigt mycket

I have worked, according to schedule, all summer but used my holidays optimally. It has, for the most part, been incredibly windy. Sometimes an awful lot

Efter den otroligt fina starten på sommaren har det definitivt blivit varierande väder med både mycket blåst och en hel del regn. Hela sommaren, o det fortsätter även nu, även om jag trodde sommaren skulle komma tillbaka förr eller senare. Nu är det ”senare” o det blåser fortfarande. Flera gånger lämnade jag hemmahamn i Källviken i ca 15 sekundmeter för att hitta en naturhamn längst ut i havsbandet där jag trivs som bäst. Visst är det betydligt blåsigare och mer obekvämt där när det blåser kulingvindar. Men, det är helt underbart att leva med naturen, havet, vinden o dess krafter. Då känner jag att jag lever o jag njuter för fullt även i ösregn. Eftersom vädret varit extremt varierande så har det varit färre båtar ute som sökt naturhamn. Positivt för mig som själv valt att åka ut oavsett väder.

After the incredibly nice start to the summer, the weather has definitely been variable with both a lot of wind and a lot of rain. All summer, and it continues even now, even though I thought summer would come back sooner or later. Now it’s ”later” and it’s still windy. Several times I left my home port in Källviken for about 15 m/s to find a natural harbor at the far end of the sea belt where I love to be. Of course, it is significantly windier and more uncomfortable there when there are gale force winds. But, it is absolutely wonderful to live with nature, the sea, the wind and its forces. Then I feel that I’m alive and I enjoy even the torrential rain. Since the weather has been extremely variable, there have been fewer boats out looking for a natural harbour. Positive for me, who myself chose to go out regardless of the weather.

Beautiful Bredholmen far out from mainland

Min underbara son Tobias och hans fina flickvän Sandra kom ner till Göteborg från Luleå några dagar. O de följde med mig ut med Kailani i två minnesvärda dygn. Utresan var i totalt störtregn o vi såg inte ens en meter framför oss. Men…det klarnade upp på eftermiddagen o vi kunde t o m grilla på kvällen. Der blev även dörj efter makrill med jollen för Tobias och Sandra. Flera makrillar blev resultatet, som grillades senare på kvällen 😊Det blev två minnesvärda o underbara dygn. Med de två som betyder mest av allt för mig av alla.

My wonderful son Tobias and his lovely girlfriend Sandra came to Gothenburg from Luleå for a few days. And they accompanied me out with Kailani for two memorable days. The trip was in a total downpour and we couldn’t even see a meter in front of us. But…it cleared up in the afternoon and we could even have a barbecue in the evening. There was also a hunt for mackerel with the dinghy for Tobias and Sandra. Several mackerel were the result, which were grilled later in the evening 😊 It was two memorable and wonderful days. With the two that mean the most to me of all.

Totally wet after sailing in pouring rain

After Rain comes sun and hete are Sandra and Tobias after catching some machrel

Climbing on the red rocks typically for the westcoast

Jag har även haft besök av min fantastiska väninna Gigi! Hon kommer hit 2-3 dagar varje år o det har blivit en minnesvärd o fantastisk tradition i jättemånga år nu. Tyvärr var det stormvindar så det blev mys i båten i hamn och en utflykt med bil till Lysekil i stället.

I also had a visit from my fantastic friend Gigi! She comes here 2-3 days every year and it has become a memorable and fantastic tradition for many years now. Unfortunately, there were gale force winds so it was cozy in the boat in the harbor and an excursion by car to Lysekil instead.

Gyllene Tider har varit ute på sommarturné och även i år spelade de i Lysekil. Jag var där senaste gången i strålande solsken o självklart ville Jan o jag dit i år. Planen var att ta båten dit o lägga oss i Pinneviken alldeles vid scenen. Men….väder o vind ville annorlunda så det blev att åka dit kommunalt med buss o båt. Vi träffades först i Fredriks båt där vi satt ett tag innan vi gick bort till Snikens kulle. Det var verkligen bra stämning i Lysekil med fullt av folk, förfest i stan o hög förväntan på Gyllene Tider

Gyllene Tider has been out on a summer tour and also this year they played in Lysekil. I was there last time in glorious sunshine and of course Jan and I wanted to go there this year. The plan was to take the boat there and sleep in Pinneviken right next to the stage. But….weather and wind wanted differently, so we had to go there by municipal bus or boat. We first met in Fredrik’s boat where we sat for a while before we went to Sniken’s hill. It was a really good atmosphere in Lysekil with lots of people, pre-party in town and high expectations for Gyllene Tider

Under en av mina ledigheter åkte jag och Jan med jollen från Källviken till Bassholmen för att träffa ett gäng båtvänner som låg där med sina båtar. Det tar bara ca 10 minuter. Vad kul det var att träffa en massa nya o gamla vänner! Det var kolsvart ute när vi tog jollen tillbaka till Kailani o Källviken igen. Efter en underbar och glad kväll!

During one of my days off, Jan and I went with the dinghy from Källviken to Bassholmen to meet a group of boating friends who were there with their boats. It only takes about 10 minutes. What fun it was to meet a lot of new and old friends! It was pitch black outside when we took the dinghy back to Kailani and Källviken again. After a wonderful and happy evening!

Lars pl⁸aying beautiful music on his flute

A lot of friends from Mingel &Båtliv eating toghether

Almost totally darkness when going back to Källviken with the dinghy in the middle of the night

Någon vecka senare – även det på en ledighet från jobbet, mötte jag även då en massa vänner. Under 4 dagar var det minst 3-4 båtar på besök i Gåsöskärgården, i de naturhamnar jag valde, varje dag. Såååå kul!

A week or so later – also on a day off from work, I also met a lot of friends. During 4 days there were at least 3-4 boats visiting the Gåsöskärgården, in the natural harbors I chosed, every day. Sooo fun!

With friends during strong winds in Källviken

Sommaren, juni, juli o halva augusti har fortsatt på samma sätt med jobb på en arbetsplats jag älskar och ledigheter ute med Kailani I den skärgård jag älskar.

The summer, June, July and half of August have continued in the same way with work at a workplace I love and holidays out with Kailani in the archipelago I love.

Men, med en stor och väldigt betydelsefull skillnad på alla år tidigare i mitt liv. En stor, väldigt stor, förändring väntade mig. Jag hade sagt upp mig för att komma ut på riktigt stora ävetyr…och sista arbetsdagen närmade sig

But, with a big and very significant difference from all the years before in my life. A big, very big, change awaited me. I had resigned to go on really big adventures…and the last day of work was approaching

Med S/Y Kailani i Bohuslän

The beautiful archipelago which I’ll enjoy the whole summer

Nu har jag varit hemma i Sverige i drygt en månad och jag verkligen njuter av livet, även här! Jan är fortfarande kvar på Grenada och fixar med Vilja för fullt och upptäcker lite av Grenada med nya vänner men han kommer hit om några dagar. Ser så fram emot det 😊 Nu väntar en hel sommar i Bohuslän med dess röda granit o klippor och möten med släkt o vänner

Now I’ve been home in Sweden for just over a month and I’m really enjoying life, even here! Jan is still in Grenada and working with Vilja to the fullest and discovering a bit of Grenada with new friends, but he will be here in a few days. Looking forward to it 😊 Now a whole summer awaits in Bohuslän with its red granite and rocks and meetings with family and friends

När jag kom hem till Sverige började jag omgående ge min S/Y Kailani den kärlek och omvårdnad som hon så innerligt behövde efter en vinter utan tillsyn. Målet var att sjösätta så fort som möjligt. Jag bodde i båten samtidigt som jag tog bort vintertäckning och ställning, tvättade, polishade o bottenmålade. Det var en hel del jobb o Kailani var verkligen ”trött” efter en lång och fuktig vinter på land, möglig och helt tömd på allt. Det blev många varv med bilen till lagret för att hämta dynor, sängkläder, diverse utrustning och kläder. Efter enormt mycket jobb under fyra dagar blev hon klar för sjösättning och mastades på nästan direkt. Jag såg fram emot att komma ut bland mina älskade röda klippor längst ut i havsbandet utanför Grundsund.

When I got home to Sweden, I immediately started giving my S/Y Kailani the love and care she so desperately needed after a winter without supervision. The goal was to launch as soon as possible. I lived in the boat while I removed the winter cover and scaffolding, washed, polished and painted the bottom. It was a lot of work and Kailani was really ”tired” after a long and damp winter on land, moldy and completely emptied of everything. There were many laps with the car to the warehouse to pick up pillows, bedding, various equipment and clothes. After an enormous amount of work over four days, she was ready for launch and was masted almost immediately. I was looking forward to getting out among my beloved red rocks at the far end of the strip of sea outside Grundsund.

Starting to remove the heavy tarpaulin and then the stand would be assembled down

First load of things I needed to be able to live on the boat

The first evening in the water and the sky offered a spectacle

Redan innan jag skulle börja jobba kom jag ut i skärgården! Första tilläggningen o nätterna där ute blev på Usholmen. Det var mitt i veckan och Kailani var i stort sett enda båten ute. Det var en underbar känsla att komma ut till dessa kala, släta och röda granitklippor. Färgerna blir fantastiska när solen börjar sin väg ner mot havet i väster. En magisk känsla och upplevelse som jag är så lycklig över att få uppleva. Solnedgång längst ut bland öar och skär med ett glödande klot som försvinner ner i havet bakom horisonten är obeskrivbart

Even before I was due to start work, I sailed out into the archipelago! The first access to an Island and the nights out there was on Usholmen. It was in the middle of the week and Kailani was pretty much the only boat out. It was a wonderful feeling to come out to these bare, smooth and red granite rocks. The colors become amazing when the sun starts its way down towards the sea in the west. A magical feeling and experience that I am so happy to experience. Sunset at the far end among islands and skerries with a golden globe disappearing into the sea behind the horizon is indescribable

Swedish flag, red granite and calm water

Sedan den första turen har jag utnyttjat varje ledighet från jobbet med att åka ut i skärgården. Flera öar är redan besökta och de är lika vackra allihop. Det är vindriktningen och vindstyrkan som avgör vart turen går. Dagarna ute i skärgården tillbringar jag mest med att lyssna på böcker, promenader på öarna och att dörja makrill från jollen. Makrillrna kom in för några veckor sedan och jag har haft turen att fånga flera. Nu är det de stora och feta lekmakrillarna som är här, fyllda med romsäckar eller mjölke. Och de är utmärkta att både röka och grilla. Vilken lyx! Mycket färskare kan det inte bli än att åka ut o dörja och direkt därefter lägga dem i rök eller grill. Smält smör eller tzatziki och färskpotatis till det och man är i himmelriket

Since the first trip, I have used every day off from work to go out into the archipelago. Several islands have already been visited and they are all equally beautiful. It is the wind direction and wind strength that determine where the trip goes. The days out in the archipelago I spend mostly listening to books, walking on the islands and catching mackerel from the dinghy. The mackerel came in a few weeks ago and I have been lucky enough to catch several. Now it’s the big and fat game mackerels that are here, filled with rum sacks or milk. And they are excellent for both smoking and grilling. What a luxury! It can’t get much fresher than going outside and putting them in the smoke or grill immediately afterwards. Melted butter or tzatziki and fresh potatoes with it and you’re in heaven

Oftast när jag är ute lägger jag till där det finns fasta dubbar. När man är ensam är det så mycket enklare. Men igår la jag till på en ö utan dubbar så det blev att plocka fram egna. Självklart ligger jag långsides även här. Nu har jag en ö helt för mig själv, precis så som jag önskar att ha det. Det är en otrolig frihetskänsla och känns som lyx. Många vill eller vågar inte ge sig ut ensamma. Alla gör ju sina val men för mig är det bland det bästa som finns. Även om jag självklart saknar Jan

Most of the time when I’m out I add where there are fixed studs. When you’re alone, it’s so much easier. But yesterday I added to an island without studs, so I had to pick out my own. Of course, I’m on the wrong side here as well. Now I have an island all to myself, just the way I want it. It is an incredible feeling of freedom and feels like luxury. Many do not want or dare to go out alone. Everyone makes their choices, but for me it is among the best available. Although of course I miss Jan

One of all beautiful Islands in the most western part of the archipelago

Flower growing where it would be impossible

Nu är det dags att sätta sig i jollen o åka ut på en tur och dörja. Idag för fyra år sedan fick jag femtiotre makrillar på två till tre timmar. Får se vilken tur jag har idag

Now it’s time to get in the dinghy and go out for a ride. Four years ago today, I caught fifty-three mackerel in two to three hours. Let’s see how lucky I am today