The long sailing continous

Den senaste veckans förvånandsvärt ljusa nätter bryts idag av kompakt mörker. Plötsligt stiger ett orange runt klot upp ur horisonten akter om Vilja. Det är en magnifik fullmåne som inte liknar något jag sett tidigare. Jag blir som förhäxad av att se detta perfekta gyllene orangea klot som sakta stiger upp mot den nattsvarta himmelen. Dygnets alla timmar ute till havs är så oerhört vackra att uppleva på såhär nära håll. Och nattpassen är magiska med både månuppgång och soluppgång. Däremellan ofta en fantastisk stjärnklar himmel.

The surprisingly bright nights of the past week are broken today by dense darkness. Suddenly, an orange round ball rises from the horizon aft of Vilja. It is a magnificent full moon that is unlike anything I have seen before. I am enchanted by seeing this perfect golden orange ball slowly rising against the night-black sky. All hours of the day out at sea are so incredibly beautiful to experience at such close range. And the night shifts are magical with both moonrise and moonset. In between, often a fantastic starry sky.

Messenger_creation_0BDF012C-691E-4995-BB6C-D0BEACEA2F0D
A flurry photo on the moon

Imorgon har vi kommit halvvägs, 1500nm, ( som att segla mellan Göteborg och Oslo 11 gånger utan uppehåll) på den långa sträckan från Galapagos till Marquesas. Det är riktigt långt och då har vi hälften kvar. Förhoppningsvis kommer nästa halva gå snabbare och utan den stiltje vi hade i början. Nu seglar vi dessutom i princip rakt mot mål i s f rakt söderut som vi gjorde första veckan. Då gällde det att komma söderut för att hitta vind. De flesta båtar som seglar i samma riktning som vi, är ännu längre söderut men vi hoppas o tror att detta skall räcka. Vi tror att vi ligger i en liten vindtunnel mittemellan två stiljebälten.

Tomorrow we are halfway,1500nm, on the long stretch from Galapagos to Marquesas. It is really long and then we have half left. Hopefully the next half will go faster and without the calm we had at the beginning. Now we are also sailing basically straight towards the finish line, straight south as we did the first week. Then it was a matter of coming south to find wind. Most boats sail in the same direction as us and are even further south but we hope and believe that this will be enough. We believe that we are in a small wind tunnel between two calm belts.

Messenger_creation_6E1339E9-DE1B-4DB9-9962-FD8478B529CC
Sailing on Pacific ocean

Vaknar upp till halvvägs mellan Galapagos och Marquesas.  Tänk att vi seglat 1500nm o nu är det inte så långt kvar. Iofs lika långt, men det känns inte så. Fast det beror ju på vad vi jämför med. Morgonen bjuder på champagnefrukost! Det är vi värda. Det är inte varje dag det är sådan lyx ombord. Eftersom dagarna går i samma spår så är dessa firande betydelsefulla.

Waking up halfway between Galapagos and Marquesas. Imagine that we have sailed 1500nm and now it is not that far. Although it depends on what we are comparing it to. The morning offers a champagne breakfast! We deserve it. It is not every day that there is such luxury on board. Since the days go in the same direction, these celebrations are significant

Messenger_creation_609FBE07-ECE8-42A3-8037-2DBD8196DC81
Champagnebraekfast onboard on Vilja

Nu är det över en vecka sedan vi såg en båt. Och vi har hunnit komma 2/3 på väg. Det känns mäktigt att vara helt ensamma här ute på havet. Vi ser självklart att det finns fler båtar på olika gps-appar men de är alla för långt ifrån oss. ”Bara” 1000 nm kvar nu. Det är ungefär som att segla mellan Göteborg Skagen 25 gånger utan stopp.

It’s been over a week since we saw a boat. And we’ve managed to get 2/3 of the way there. It feels amazing to be completely alone out here at sea. Of course we see more boats on different GPS apps but they’re all too far from us. ”Only” 1000 nm left now. It’s about like sailing between Gothenburg and Skagen 25 times without stopping.

Rassel, rassel…fiskelinan löper ut fort fort. Niklas är snabbt på benen och han kämpar mot en stor fisk som dyker långt ner under havsytan. Vi förstår att det inte är en Mahi Mahi då dessa oftast lägger sig platt precis på vattenytan. Nu tror vi att det är en tonfisk. Och när den kommer fram till Vilja ser vi en vacker o spänstig stor tonfisk. Vi får upp den på däck och det är ett stort muskelstycke som kämpar för sitt liv. Glädjen ombord är stor och vi ser för oss lättgrillad tonfisk till middag. Mums!

Rattle, rattle…the fishing line runs out quickly. Niklas is quick on his feet and he fights a big fish that dives far below the surface of the sea. We understand that it is not a Mahi Mahi as these usually lie flat just above the waterline. Now we think it is a tuna. And when it reaches Vilja we see a beautiful and resilient big tuna. We get it up on deck and it is a big piece of muscle that is fighting for its life. The joy on board is great and we imagine lightly grilled tuna for dinner. Yum!

Messenger_creation_9F31A855-DADE-4022-812E-FE5CCE3000C5
Our yummy tuna

Nu har vi fått upp fyra fiskar totalt, precis lika många båtar som vi sett sedan vi lämnade Galapagos. Vi har alla gissat hur många båtar vi kommer se innan dagen före vi ankommer Marquesas. Gissningarna ligger på mellan 5 och 11 båtar. Inte många när man tänker på att det är en hel månad vi pratar om. Vem som vinner vet vi ett dygn innan vi kommer in till hamnen.

Now we have caught four fish in total, exactly the same number of boats as we have seen since we left the Galapagos. We have all guessed how many boats we will see before the day before we arrive in the Marquesas. The guesses are between 5 and 11 boats. Not many when you consider that we are talking about a whole month. We will know who wins a day before we enter the harbor.

Det är helt underbar segling idag. Slör i ca 15 knop vind i en genomsnittsfart på över 6 knop. Vilja njuter o älskar det här. Hon plöjer sig fram genom det djupblå havet och vågorna bjuder upp till en fantastisk dans. Där Vilja följer med som om hon aldrig gjort annat. Livet ombord är just nu fantastiskt och vi njuter av farten, seglingen och att färdas framåt mot mål. Det är sådana här dagar som gör att det känns underbart att vara ute och segla. O tänk att vi är ute på en ofantligt lång segling utan landkänning. Ca 1 månad ute till havs.

It’s absolutely wonderful sailing today. We’re sailing in about 15 knots of wind and an average speed of over 6 knots. Vilja is enjoying and loving this. She’s plowing her way through the deep blue sea and the waves are inviting us to a fantastic dance. Where Vilja is following along as if she’s never done anything else. Life on board is fantastic right now and we’re enjoying the speed, the sailing and moving forward towards our goal. It’s days like these that make it feel wonderful to be out sailing. And just think that we’re out on an incredibly long sailing trip without sighting any land. About 1 month out at sea.

Messenger_creation_668A2A5F-6F58-4E48-9089-8FA9388F978D
Sailing can be lovely
Messenger_creation_A39D6450-77A8-43C0-9DD3-59B944CB3690
Relaxing time

Det är kolsvart ute…men oj vilken sprakande stjärnhimmel! Milky way flera gånger om. Heeelt otroligt! Hade jag kunnat så hade jag lagt mig på rygg uppe på däck och bara njutit av alla dessa stjärnor, planeter o stjärntecken. Vad spännande det hade varit. Men ensam i sittbrunnen o det är natt så då går vi inte längre än livlinan är lång – typ 1,5 meter….o aldrig utanför sittbrunnen ensamma.

It’s pitch black outside…but oh what a sparkling starry sky! Milky way several times over. So incredible! If I could, I would have laid on my back on deck and just enjoyed all these stars, planets and zodiac signs. How exciting that would have been. But alone in the cockpit and it’s night so then we don’t go further than the lifeline is long – like 1.5 meters…and never outside the cockpit alone.

Messenger_creation_D211AC60-004F-479E-993B-04FE6DD96D4D
Almost dark on this photo

Stilla Havet är inte alltid Stilla. Just nu kom ett oväder in över oss med starka vindar och regn som öser ner. Redan innan ser vi över vår segelsättning och ser till att ha mindre yta segel ute – både på storseglet och genuan. Allt för att det skall vara säkert och för att minska risken att något går sönder.  Vilja kastas runt mer än annars när dessa oväder kommer över oss. Allt löst ombord har vi redan säkrat med att fästa fast men alltid är det något som flyger iväg. Även utan att det är oväder blir vi anfalla av saker inne i skåpen så fort vi öppnar de och måltiderna är alltid spännande. Som vår gast Niklas uttrycker det – det är som att åka med en attraktion på Liseberg  o samtidigt försöka leva ett vanligt liv med matlagning, äta mat, duscha, toalettbesök, städa mm mm. Det säger nog allt om vår vardag. När vi äter middag klamrar vi fast vid tallrik, bestick och glas. Det är lite som curling. Ibland får man en pepparkvarn i knät, en annan gång någon annans tallrik med mat o har man tur så klarar man sig utan att bli anfallen.

The Pacific Ocean is not always Pacific. Right now a storm is coming at us with strong winds and pouring rain. We already review our sail set beforehand and make sure to have less sail area out – both on the mainsail and genoa. All to be safe and to reduce the risk of something breaking. Will is thrown around more than usual when these storms come at us. We have already secured everything loose on board by tying it down, but there is always something that flies away. Even without a storm, we are attacked by things in the cupboards as soon as we open them and meals are always exciting. As our guest Niklas puts it – it’s like riding an attraction at Liseberg and at the same time trying to live a normal life with cooking, eating food, showering, cleaning etc. That probably says everything about our everyday life. When we eat dinner, we cling to our plate, cutlery and glass. It’s a bit like curling. Sometimes you get a pepper mill in your lap, other times someone else’s plate of food, and if you’re lucky, you manage without being attacked.

Messenger_creation_96F097DC-0D05-4B70-8B5E-5BFFDEB03578
Messenger_creation_D09FA11B-8054-4175-93CB-26D9F47627E4
Messenger_creation_6D6DE8BA-3722-44F8-9890-FC6A5D44D561

Jag skulle lägga upp korv o hemgjord potatismos på tallrikar igår….Det började väl ok men efter att jag lagt upp korvarna på en tallrik så började de rulla runt. Att hålla ordning på fyra tallrikar som flyger över bänken med korvar som rullar åt alla håll är omöjligt. Jag står dessutom med en kokhet stekpanna i ena handen som dryper av skållhet olja. På spisen finns också det hemlagade potatismoset. Får tänka om o göra om innan allt rullat ner på durken ( golvet) eller ner i diskhon. En o en tallrik läggs upp o till sist sitter vi alla runt bordet med mat. Pust! Och gott var det!

I was supposed to put sausages and homemade mashed potatoes on plates yesterday….It started out okay but after I put the sausages on a plate they started rolling around. Keeping order on four plates flying across the counter with sausages rolling in all directions is impossible. I’m also standing with a boiling frying pan in one hand dripping with scalding oil. There’s also the homemade mashed potatoes on the stove. I have to think again and make it again before everything rolls down onto the floor or into the sink. One plate after another is put on and in the end we all gather around the table with food. Wow! And it was delicious!

Från sittbrunnen o in i båten är det 5 trappsteg. Tänk om vi hade haft en kamera där som filmat oss. När vi går ner vänder vi ryggen åt ena sidan för att ta stöd så vi inte ramlar. Sedan tar vi ett o ett trappsteg, ibland med upp till 30 sekunder mellan varje steg. För att avvakta hur Vilja gungar och rycker från sida till sida i ojämn takt. Skall vi ta med något upp eller ner gäller det att balansera ordentligt och att alltid ha minst en arm ledig att hålla fast sig med. Detta är vardagen. Undrar hur vi kommer röra oss när vi får fast mark under fötterna igen…

From the cockpit to the boat there are 5 steps. Imagine if we had had a camera there filming us. When we go down, we turn our backs to one side to get support so we don’t fall. Then we take one step at a time, sometimes with up to 30 seconds between each step. To wait for Vilja to rock and jerk from side to side at an uneven pace. If we are going to bring something up or down, it is important to balance properly and always have at least one arm free to hold on to. This is everyday life. I wonder how we will move when we get solid ground under our feet again…

Nu är det nog 12 dagar sedan vi såg en båt senast. Vi är ensamma här ute på det oändliga havet. Fast när vi ser på olika appar är det andra båtar som också seglar från Galapagos eller Panama till Franska Polynesien. Men havet är stort och det finns många vägar att välja beroende på vinden.Vi har nästan dagligen kontakt via Starlink med vänbåtar. Vi utbyter vädersituationer och annan bra information. Via Starlink har jag också haft kontakt med Anders på segelbåten Yaghan. Han är läkare o befinner sig på Nya Zeeland. Lars på Aurora har också varit till stor hjälp. Det är ovärderligt att få denna stöttning o dessa råd från kunniga o hjälpsamma personer när vi befinner oss långt ute till havs. Mitt sår är betydligt bättre nu. Infektionen har förhoppningsvis tagits av 2,5 penicillinkurer. Jag har några tabletter kvar. Nu är det bara att hoppas att det inte blossar upp igen innan jag får läkarvård på Nuku Hiva. Vi har lagt om kursen dit för där finns sjukhus och laboratorium. Vilket jag behöver. Såret är fortfarande stort o öppet med en massa dött kött (nekros).

It’s been about 12 days since we last saw a boat. We’re alone out here on the endless ocean. Although when we look at different apps, there are other boats that are also sailing from the Galapagos or Panama to French Polynesia. But the ocean is big and there are many routes to choose from depending on the wind. We have almost daily contact via Starlink with friendly boats. We exchange weather conditions and other good information. Via Starlink, I have also had contact with Anders on the sailboat Yaghan. He is a doctor and is in New Zealand. Lars on Aurora has also been helpful. It is invaluable to get this support and advice from knowledgeable and helpful people when we are far out at sea. My wound is much better now. The infection has hopefully been cleared by 2.5 courses of penicillin. I have a few tablets left. Now I just have to hope that it doesn’t flare up again before I get medical care on Nuku Hiva. We have changed course there because there is a hospital and laboratory there. Which I need. The wound is still large and open with a lot of dead flesh (necrosis).

Messenger_creation_0147BE62-A28D-4AE7-9913-4B3A7B965560
Out on the sea. Blue water everywhere
Messenger_creation_97C4F2C6-4D58-4D3D-B518-4CD132807F45
Sailing with gennakern

Inom en vecka är vi troligen framme i Marquesas

We will probably arrive in the Marquesas within a week.

Almost midway towards Marquesas

Vilja glider fram i sakta mak. Vi har äntligen kommit ut ur stiltjebältet och under förmiddagen har vi t o m gennakern uppe. Då ökar farten till över sex knop. Något vi längtat efter i fem dygn. Efter några timmar kommer ett regnoväder ifatt oss akterifrån och vindarna förändras igen. Nu gör vi ca tre till fyra knop. Seglen slår lite fram och tillbaka och Vilja rullar måttligt från sida till sida. Det är sövande och vi ligger allihop och slappar eller sover. Nattskiften med uppbruten sömn börjar också ta ut sin rätt så det är bra att passa på att vila när möjligheten finns.

Vilja glides along at a leisurely pace. We have finally come out of the stillwater belt and in the morning we even have the gennaker up. Then the speed increases to over six knots. Something we have been longing for for five days. After a few hours a rainy weather catches up with us from the stern and the winds change again. Now we are doing about three to four knots. The sails flap back and forth a little and Vilja rolls moderately from side to side. It is sleepy and we all lie down and relax or sleep. The night shifts with broken sleep are also starting to take their toll so it is good to take the opportunity to rest when possible.

Messenger_creation_4470DF2D-306C-43B6-90A1-598EA68749E6
The beautiful gennaker
Messenger_creation_A1681829-078A-471E-BB41-5453E23DE8ED
Grey is also beautiful
Messenger_creation_5622C17F-2967-4729-99EF-F40F447C96D3
But sunsets are the best
Messenger_creation_AB1DF637-D9C9-449F-8B33-BF6FD749E1FC
Lovely colours

Vi har till och från sällskap av en Rödfotat Boobie. Den ser ut som de Blåfotade och har blå näbb men röda fötter. Havet är stort så det är nog skönt att vila sina vingar ombord på Vilja och färdas framåt utan ansträngning. Vi gläds åt sällskapet men det har ett pris. Överallt där den suttit några timmar blir det riktigt skitigt bokstavligt talat. Fågelbajs överallt.

We occasionally have the company of a Red-footed Boobie. It looks like the Blue-footed Boobie and has a blue beak but red feet. The sea is big so it is probably nice to rest its wings aboard Vilja and travel forward without effort. We are happy for the company but it has a price. Everywhere it has sat for a few hours becomes really dirty, literally. Bird poop everywhere.

Messenger_creation_242C7479-B5BA-4DA6-A3FE-1621F4815108
Our ”boobie” with red feet and blue beak onboard Vilja
Messenger_creation_5C29A6BF-45CA-43B2-B6A9-E36D2B3F29FB
Here he is again
Messenger_creation_CCA9B306-9310-4AB8-8763-B4D33E5F252E
And the cute feet that we could touch from underneath
Messenger_creation_3D8568CC-D5B2-4371-900A-42CAE35FF66E

En vecka sedan vi lämnade Galapagos nu och igår fick vi äntligen ordentlig vind. Idag är det totalgrått och regnet öser ner. Vågorna rullar runt oss som en grå och ganska vild otämjd massa. Långt borta mullrar åskan och sikten är dålig.

A week since we left Galapagos now and yesterday we finally got some proper wind. Today it is completely grey and the rain is pouring down. The waves roll around us like a grey and rather wild untamed mass. Far away the thunder rumbles and the visibility is poor.

Messenger_creation_C2582A1A-88E4-46ED-8B35-F1737C330584
A rainy day
Messenger_creation_E741B25D-E755-415C-890E-CE7B519E3440
All the red and yellow dots are squalls with rain and wind

Att sitta i sittbrunnen betyder att vi blir våta. Regnet letar sig fram även under sprayhood och bimini. Allt blir blött och endast en person kan sitta i den torraste platsen i sittbrunnen för att hålla vakt. Även där får man sig en dusch då och då. Men vi gör bra fart! Äntligen! Vi toppade med 10.7 i en surfvåg innan vi revade storseglet. Nu ligger vi på mellan 6.5 och 7.5. Otroligt bra. Nu är vi strax på 6 grader syd och både tradevindarna och strömmen är med oss. Det är en sådan befriande och härlig känsla att färdas för segel mot målet. Vilja plöjer sig fram genom havet tryggt och stabilt. Det rullar en del och hon lutar men det är inte så mycket. Det går fortfarande att utföra alla dagliga sysslor. Och att gå på toaletten är inte en akrobatövning – än så länge.

Sitting in the cockpit means we get wet. The rain finds its way even under the sprayhood and bimini. Everything gets wet and only one person can sit in the driest place in the cockpit to keep watch. Even there you get a shower every now and then. But we are making good speed! Finally! We topped out at 10.7 in a surf wave before we tore the mainsail. Now we are between 6.5 and 7.5. Incredibly good. Now we are just under 6 degrees south and both the trade winds and the current are with us. It is such a liberating and wonderful feeling to travel under sail towards the goal. Vilja plows her way through the sea safely and stably. It rolls a bit and she leans but it is not that much. She can still do all her daily chores. And going to the toilet is not an acrobatic exercise – so far.

Dagarna går sin gilla gång här nu. Vi har bra vind och bra fart och styr rakt mot Hiva Oa. Så skönt att ha stiltjebältet bakom oss. Men självklart kan vi komma in i nytt igen. De senaste dagarna har det heller inte regnat så vi kan sitta och ligga i sittbrunnen allihopa. Tiden fördrivs, framförallt, med att läsa eller lyssna på bok, samtal, sitta o filosofera, titta på havet, hushållssysslor mm mm. Det är behagligt och meditativt och man blir sömnig. Vi lägger oss och vilar i omgångar under dagen. Viljas vaggande genom vågorna tillsammans med havsluften och det kluckande ljudet gör att vi blir sömniga.

The days are going their way here now. We have good wind and good speed and are heading straight for Hiva Oa. So nice to have the calm belt behind us. Of course we can get back into the swing of things. It hasn’t rained in the last few days either, so we can all sit and lie in the cockpit. Time is spent, above all, reading or listening to a book, talking, sitting and philosophizing, looking at the sea, household chores, etc. etc. It is pleasant and meditative and you get sleepy. We lie down and rest in turns during the day. Vilja’s rocking through the waves together with the sea air and the gurgling sound makes us sleepy.

Messenger_creation_0DCA0DF1-86D7-4E3F-A7B4-3D0B92D33C74
Reading a book
Messenger_creation_44C041E7-80EF-44FB-B572-78FF85A5BEE3
And playing with the phone
Messenger_creation_053701FA-1874-4937-BA0E-911BB355F9F1
Checking the sails
Messenger_creation_EA9A7DFB-5D83-4BB8-8F06-5F91F5AF1C13
Enjoying the view
Messenger_creation_A2D4E761-9A70-4825-A00E-2B24B723B43E
This is what it looks like when working on Vilja
Messenger_creation_BCE9C241-6A2F-4034-B8E7-C63A9DEAC6ED
The fishingline is out

Delfiner! En jättemassa o jättestora delfiner simmar fram till Vilja och leker länge runt fören. Tänk vilken glädje de ger. Undrar om de är lika lyckliga som oss när de simmar runt fören och hoppar upp i luften med konstsprång? Som alltid är det i stort sett omöjligt att fånga på bild men vi ler från öra till öra och glädjen tar ett skutt inom oss.

Dolphins! A huge crowd of huge dolphins swim up to Vilja and play around the bow for a long time. Imagine the joy they bring. Wonder if they are as happy as we are when they swim around the bow and jump into the air with artistic leaps? As always, it is almost impossible to capture on a picture but we are smiling from ear to ear and the joy takes a leap inside us.

Messenger_creation_B8FD97B7-5270-422E-BE52-7E02367C7762
One of all dolphins infront of Vilja
Messenger_creation_40B07CEB-9BFE-4697-812F-76F48E71DFA6
It was sooo many!

Jag har, sedan några dagar, haft ett sår under vänster knä som gjort ont, svidit och spänt. Troligen fullt med var. Det är varmt och dunkar och totala ytan är stor. Idag börjar jag bli orolig för en eventuell blodförgiftning så jag har beslutat att börja en penicillinkur. Skönt att vi har medicin ombord i vårt skeppsapotek. När regnet avtar kan vi starta Starlink och jag kan ta kontakt med försäkringsbolagets läkare. Vi har nog tre veckor kvar till land så det är bara att hantera bäst vi kan här ombord.

For a few days now, I have had a wound under my left knee that has been painful, burning and tense. Probably full of pus. It is hot and throbbing and the total surface area is large. Today I am starting to worry about possible blood poisoning so I have decided to start a course of penicillin. It is good that we have medicine on board in our ship’s pharmacy. When the rain subsides, we can start Starlink and I can contact the insurance company’s doctor. We probably have three weeks left until land so we just have to manage as best we can here on board.

Har varit i kontakt med läkare genom försäkringsbolaget nu. Han råder mig att fortsätta den penicillinkur jag påbörjat och att vara vaksam på mitt allmäntillstånd. Om jag blir sämre är det omedelbar inläggning på sjukhus som gäller  – hur jag nu gör det med ca 20 dagars segling till närmsta land. Det är bara att hoppas att det blir bättre i stället. Känner mig inte orolig men vill absolut inte få en blodförgiftning.

I have been in contact with a doctor through the insurance company now. He advises me to continue the penicillin course I have started and to be vigilant about my general condition. If I get worse, immediate hospitalization is the rule – how I am now doing it with about 20 days of sailing to the nearest country. I can only hope that it will get better instead. I don’t feel worried but I definitely don’t want to get blood poisoning.

Har fått fantastisk hjälp av vänner o bekanta de senaste dagarna. Flera läkekunniga har hört av sig och nu har jag startat med ny penicillinkur o att göra rent såret på ett djupare plan. Nu är det bara att fortsätta tills vi når land o kan söka professionell hjälp på plats. Stort tack till er som hjälpt mig! Och jättestort tack till Marie, Niklas o Jan som hjälper mig här ombord. Speciellt till Marie som har ”opererat” i mitt sår.

I have received fantastic help from friends and acquaintances in recent days. Several medical experts have contacted me and now I have started a new course of penicillin and to clean the wound on a deeper level. Now all I have to do is continue until we reach land and can seek professional help on site. Many thanks to you who helped me! And a huge thank you to Marie, Niklas and Jan who are helping me here on board. Especially to Marie who has ”operated” on my wound.

Trettonde dagen till havs och dagarna blir till ett. Seglingen är fortsatt väldigt behaglig med slör (vind snett in i aktern). Fast ibland kommer hastiga vindvridningar på över 180 grader. Vilja sköter sig, som vanligt, bra. Farten går upp och ner. Det är omöjligt att säga när vi är framme men vi räknar fortfarande med mellan 15 och 20 dagar till. Atlant-överfarten tog 19 dagar så detta kan bli dubbelt så länge, om vi har otur. Vi vill hinna fram så att Marie och Niklas får uppleva Franska Polynesien för ankare i en eller flera vackra vikar. Innan de flyger tillbaka till våren i Sverige igen en bit in i april.

Thirteenth day at sea and the days are becoming one. The sailing is still very pleasant with a veil (wind slanting into the stern). Although sometimes there are sudden wind shifts of over 180 degrees. Vilja is doing well, as usual. The speed is going up and down. It is impossible to say when we will arrive but we are still counting on between 15 and 20 more days. The Atlantic crossing took 19 days so this could be twice as long, if we are unlucky. We want to make it so that Marie and Niklas can experience French Polynesia at anchor in one or more beautiful bays. Before they fly back to spring in Sweden again sometime in April.

Messenger_creation_8C81B0A4-D162-4F3A-93A2-55E3DAC6A94D
Today a lovely rainbow
Messenger_creation_DB9CA1AA-E32E-4DE5-AED8-F4C3FEC729AE

Our view all day long
Messenger_creation_AB1DF637-D9C9-449F-8B33-BF6FD749E1FC
And a beautiful sunset

Fisket går det tyvärr inte så bra med. Farten är oftast för låg o fiskarna nappar bäst runt 6 – 7 knop. De flesta som nappat har troligen varit väldigt stora för de har ryckt av linan. Vi har totalt fått 3 små Mahi Mahis o njuter för fullt när vi äter dem efter en stund på grillen. Hoppas på lite mer fiskelycka innan vi kommer fram till Marquesas

Unfortunately, the fishing is not going so well. The speed is usually too slow and the fish bite best around 6 – 7 knots. Most of the ones that have bitten have probably been very big because they have pulled off the line. We have caught a total of 3 small Mahi Mahis and are enjoying them to the fullest when we eat them after a while on the grill. Hoping for a little more fishing luck before we reach the Marquesas

Messenger_creation_579BA20F-CB23-4015-A72D-BC4F20578828
Our third Mahi Mahi
Messenger_creation_971D7143-9ECB-4B6D-AFDE-46314A580E99
Niklas is hungry
Messenger_creation_CCDE39FB-50AC-42D3-A715-8FD90B510699
Bbq Mahi Mahi with butter and garlic is better than raw

Imorgon kommer vi nå halvvägs över till Marquesas!

Tomorrow we will be halfway across to the Marquesas!

On the way to Galapagos

Wow vad mycket jobb vi gör…Marie och Niklas jobbar verkligen på och jag o Jan fortsätter som tidigare. Vi ligger före schemat med vad som måste bli gjort. Eldragningar, Marie upp i masten, proviantering, fumigation mm är gjord. Det är hela tiden nya arbeten och förberedelser på gång.

Wow, what a lot of work we do…Marie and Niklas are really working on it and I and Jan continue as before. We are ahead of schedule with what needs to be done. Electrical wiring, Marie up the mast, provisioning, fumigation etc. is done. There are always new works and preparations underway.

Messenger_creation_96B3CDA0-C306-4526-9C46-D7D0845A1780
Messenger_creation_D5B71149-E835-49EC-834D-9DFF34FF0CDF
Work outside the boat
Messenger_creation_652965F4-7224-4935-8A0D-B1ACF1DF699F
And work inside the boat
Messenger_creation_334EA5E6-6FBF-48F3-9571-992E26307325
Marie are up in the mast to put up a new wind instrument
Messenger_creation_2E19F21A-D47B-41BF-88FF-51BE18ADC2FA
Taking a rest

Idag,  lördag, är det sjösättning. Alltid lite pirrigt i en båtägares liv när båten skall i vattnet igen. Att få i Vilja blir svårare än de tänkt sig. Rampen har lite för lite lutning för fordonet som kör. Vi blir ordentligt tippade akterut och skall backa ut. Men det går inte. Till sist får fordonet köra ända ner nästan under vattnet så att vi kommer ut på tillräckligt djupt vatten och plötsligt är vi loss! Härligt med vatten under oss igen. Vi åker in till kaj för natten och skall checka ut imorgon. Vi väntar också på alla certifikat vi behöver för att komma in till Galapagos

Today,  Saturday, is the launch. Always a little nervous in a boat owner’s life when the boat has to go back into the water. Getting Vilja in will be more difficult than they thought. The ramp has a little too little slope for the vehicle driving. We are properly tipped aft and have to back out. But it doesn’t work. Finally, the vehicle has to drive all the way down almost underwater so that we come out in deep enough water and suddenly we are free! Lovely with water under us again. We go into the quay for the night and will check out tomorrow. We are also waiting for all the certificates we need to enter the Galapagos

Messenger_creation_A84939C9-FAF5-40EC-AED4-451F9BDA8C4D
Messenger_creation_43861EF3-2190-46CA-89E9-362E00DA930A
Today it’s time for Vilja to get into the sea again

Det blir lite antiklimax när våra papper kommer med fel namn på kaptenen och han som skrivit dem är i kyrkan och inte vill ta tag i problemet. Dessutom får vi problem på immigration. Men med otrolig hjälp av Patricia på hamnkontoret löser sig allt. Detta gör iofs att vi inte kommer iväg som planerat utan det blir ett dygn till i hamnen. Men imorgon räknar vi med att åka tidigt. Nu väntar ca tio dygn till sjöss. Stämningen ombord är bra och lugn men lite pirrigt är det att ge sig ut på en långsegling igen.

It becomes a bit of an anticlimax when our papers arrive with the wrong name of the captain and he who wrote them is in church and doesn’t want to deal with the problem. In addition, we have problems with immigration. But with the incredible help of Patricia at the port office, everything works out. This also means that we will not be leaving as planned, but will be in the port for another day. But tomorrow we expect to leave early. Now wait about ten days at sea. The atmosphere on board is good and calm, but it’s a little nerve-wracking to go on a long sail again.

Klockan 08.15, måndag, kastar vi loss! Ut på Stilla Havet, ut på äventyr! Första dygnet blir troligen ganska skumpigt sedan väntar stiltje. Det är ju Stilla Havet och det skall leva upp till sitt namn, har vi hört.

At 8.15 a.m., Monday, we launch! Out on the Pacific Ocean, out on adventure! The first day will probably be quite cloudy, then it will be quiet. It is the Pacific Ocean and it must live up to its name, we have heard.

Messenger_creation_6E341B61-7E48-4B0A-BAC3-07D61E3A1772
We have left Panama and Vista Mar
Messenger_creation_5206BB2F-99C9-4102-9229-B5DB3808A1DC
Messenger_creation_7A9AF16B-B034-4F62-82E9-876F4D4204BF
Fruits and onions for a long time

Det är en härlig segling. Vinden in snett akterifrån nu så det är slör som oftast är mycket behaglig. Fiskesnörerna åker snabbt ut och det dröjer inte länge innan det rasslar till ordentligt. Det är en stor en. Linan åker ut längre och längre och längre och det är ingen chans att bromsa. Att rulla in är stört omöjligt. Plötsligt släpper den och tar fiskedraget med sig. När vi rullat in ser vi att metallsnöret längst ner gått av. Den hade varit så stor så vi inte ens klarat av att bärga upp ombord. Det är bara att hoppas på ny fiskelycka och förhoppningsvis en lite mindre nästa gång.

It’s a lovely sail. The wind is slanting in from the stern now so it’s a breeze which is usually very pleasant. The fishing lines go out quickly and it doesn’t take long before it rattles properly. It’s a big one. The line goes out further and further and further and there is no chance to brake. Rolling in is next to impossible. Suddenly it lets go and takes the fishing line with it. When we rolled in, we saw that the metal cord at the bottom had come off. It had been so big that we hadn’t even managed to get it on board. We can only hope for new fishing luck and hopefully a little less next time.

Messenger_creation_60523F7E-3CC6-4B82-A1E0-595F08CAD6EF
Wind in the sails
Messenger_creation_897AD2E3-C95F-4914-92F0-3A7BC26DF7AD
We enjoy the sailing
Messenger_creation_CDDE18A7-957F-4B53-B076-3708E31B0AEB
Niklas, who joined us crossing the Atlantic, is now onboard

Vi styr mot SO nu. Först skall vi runda en udde i Panama och vi vill styra undan åtminstone en del av ett stiltjebälte som ligger stilla på samma plats. När vi rundat det kommer vi styra mer rakt mot Galapagos.

We are heading SE now. First, we will round a cape in Panama and we want to steer clear of at least part of a stiltje belt that is stationary in the same place. Once we have rounded it, we will steer more directly towards the Galapagos.

Messenger_creation_5426FC9E-A96F-4A14-91B6-A246AE61B5AF
This is how it looks on the plotter. We are meeting four big cargoships

Oj vad det gungar… Första dygnet var perfekt. Vi seglade i snitt nästan 8 knop o kom 175nm från Vista mar. Men nu är vi i stiltje…Inte bara stiltje utan en massa vågor dessutom. Vilja gungar fram och tillbaka helt hysteriskt.  Vi har tagit ner alla segel och vi har påbörjat våra nattskift. Det är mörkt, kolsvart ute. Och Vilja guppar fram och tillbaka. Lösa saker i båten skramlar, både inne i skåp och utanför. Hängande väskor slår mot skott (väggar) och att röra sig är nästan omöjligt. Självklart svårt att sova för de som ligger inne i båten. Jan kom precis ut. Förpiken är som en bastu i värmen, utan någon som helst genomströmning av vind. Det är inte kul här ute nu. Varmt o med en Vilja som gungar och gungar. Från sida till sida. Om och om igen. Försökte precis gå in i båten men ramlade omkull pga hur Vilja rör sig. Vi visste att vi skulle/kunde komma in i ett stiltjebälte andra dagen och nu är vi här. Nu får vi se hur vi hanterar det. Starta motor för att komma ur det eller ligga o guppa några dagar. Vi får ta ett beslut imorgon bitti. Om vi inte gör det redan inatt.

Oh how it swings… The first day was perfect. We sailed an average of almost 8 knots and came 175 nm from Vista mar. But now we are in silence… Not just silence but a lot of waves as well. Vilja rocks back and forth completely hysterically.  We have taken down all the sails and we have started our night shifts. It’s dark, pitch black outside. And Vilja sways back and forth. Loose things in the boat rattle, both inside cupboards and outside. Hanging bags hit bulkheads (walls) and moving is almost impossible. Obviously difficult to sleep for those inside the boat. Jan just came out. The front girl is like a sauna in the heat, without any flow of wind. It’s not fun out here right now. Warm and with a Will that swings and swings. From page to page. Over and over again. Just tried to get into the boat but fell over because of the way Vilja moves. We knew we would/could get into a lull belt the second day and now here we are. Now we’ll see how we handle it. Start the engine to get out of it or lie down and bob for a few days. We have to make a decision tomorrow morning. If we don’t do it already tonight.

Messenger_creation_08409049-BDED-4F36-827D-E69FC8C936E7
Messenger_creation_160B5EEB-5B05-442A-8638-833D400B0A62

Stiltje kan också vara vackert. Nu rullar inte Vilja längre och då njuter vi av det spegelblanka havet som är så blått så blått. Sedan i morse har vi gått för motor. Strömmen skjuter oss också framåt. Vi bestämmer oss för att stänga av motorn och ligga och driva en stund. Det är underbart att bada i det svalkande klara vattnet på 3000 meters djup. Marie och jag är i länge medan Jan och Niklas gör rent vattenlinjen. Även Marie o jag skrubbar i aktern. Det har inte satt sig något men vi vill förebygga så vi förhoppningsvis inte får problem när vi kommer in i Galapagos vatten. Det känns helt ljuvligt att simma i havet efter en veckas slit uppe på land. Vi fascineras av den otroligt blå färgen på havet.

Efter en timme startar vi motorn igen. Rena och fräscha och fria från gammalt svett.

Stiltje can also be beautiful. Now Vilja doesn’t roll anymore and then we enjoy the mirror-like sea which is so blue so blue. Since this morning we have been driving. The current also pushes us forward. We decide to turn off the engine and lie down and drive for a while. It is wonderful to swim in the cooling clear water at a depth of 3000 meters. Marie and I stay for a long time while Jan and Niklas clean the water line. Marie and I are also scrubbing in the stern. Nothing has happened but we want to prevent it so we hopefully won’t have problems when we enter Galapagos waters. It feels absolutely lovely to swim in the sea after a week of hard work on land. We are fascinated by the incredibly blue color of the sea.

After an hour we start the engine again. Clean and fresh and free from old sweat.

Messenger_creation_49DA9893-20FF-4117-8EA5-CABEA50FD920
Messenger_creation_4DEBEFD3-C7FF-41DB-9D2C-27895B8A7C61
Messenger_creation_4DEBEFD3-C7FF-41DB-9D2C-27895B8A7C61

Need no words
Keeping the hull clean
Messenger_creation_46584C03-A209-493C-84D6-24077415FEA5
It has to be totally clean when we arrive in Galapagos
Messenger_creation_B789584F-3FEF-47F7-97E6-92DFB76A4238
And of course swimming

Timmarna går och det är nya nattpass. Vi går tyvärr fortfarande för motor så vi har inte det tysta lugnet när vi är ett med havet och mörkret. Men det är ändå rofyllt. Nattpassen är härliga och vi njuter allihop av lite ensamtid.

The hours pass and there are new night shifts. Unfortunately we still go by motor so we don’t have the quiet peace when we are one with the sea and the darkness. But it’s still peaceful. The night shifts are lovely and we all enjoy some alone time.

Äntligen är seglen uppe igen! Efter nästan tre dygn med stiltje där vi växlat mellan motor, att driva omkring och att försöka segla så har vi full segelsättning. Just nu styr vi lite norr om Galapagos i dryga sex knop. Fortsätter vi såhär så är vi framme på tisdag. Åtta dagar skulle det betyda. Totala sträckan är ca 850nm och idag passerar vi halva sträckan. Självklart firas det med ett glas rom. Stämningen ombord är jättebra.

Finally the sails are up again! After almost three days of stilts where we alternated between the engine, drifting around and trying to sail, we have fully set sail. Right now we are steering a little north of the Galapagos at just over six knots. If we continue like this, we will arrive on Tuesday. Eight days it would mean. The total distance is about 850nm and today we pass half the distance. Of course, it is celebrated with a glass of rum. The atmosphere on board is great.

Messenger_creation_98D56D99-D948-48AC-8C0F-8D9508945C2A
We are sailing, we are sailing 🎼
Messenger_creation_2768D722-DF12-49EC-8701-3FEF636581D4
Cheers!

Jan upptäcker en flisa i fingret som börjar bli inflammerat. Så det blir en liten ”operation” ute till havs. Och nu är fingret bättre igen

Jan discovers a splinter in his finger that is starting to become inflamed. So it will be a small ”operation” out at sea. And now the finger is better again

Messenger_creation_D63BB7BA-61BA-45FC-BC11-720CCECA8E69
An operation of Jans finger

Vi skall ha en kall öl till lunch och de plockas fram ur frysen. Två av dem är kalla och goda men en har frusit till is. Det blir att hitta en möjlighet att komma åt isen. Först konservöppnare, men det räcker inte så då kommer metallsaxen fram. Till sist får jag klämt ut en helt frusen ölisbit. Hur den smakar? Det är definitivt inte gott. Totalt avslaget ölvatten.

We will have a cold beer for lunch and they will be taken out of the freezer. Two of them are cold and good but one has frozen into ice. It will be finding an opportunity to access the ice. First can opener, but that’s not enough so then the metal scissors come out. Finally, I squeeze out a completely frozen piece of beer ice. How does it taste? It’s definitely not good. Total rejected beer water.

Messenger_creation_4AFE8CFC-F31C-4CC3-AD02-FD892B155EDE
Working hard for the beer that in the end was not drinkable

Vi omringas plötsligt av ett stort stim av stora delfiner. De följer troligen ett fiskstim för ovan vattnet flyger även många fåglar som dyker ner för att få tag på mat. Delfinerna kommer upp till ytan och blåser ut luft för att sedan dyka ner igen. Några av delfinerna gör eleganta hopp långt upp i luften. Tyvärr fångar vi inga på bild. De är mer intresserade av fiskarna än av oss och Vilja denna gång. Men vilken lycka som strömmar genom kroppen varje gång vi mötet dem.

We are suddenly surrounded by a large shoal of large dolphins. They are probably following a school of fish because there are also many birds flying above the water that dive down to get food. The dolphins come to the surface and blow air and then dive back down. Some of the dolphins make elegant jumps high into the air. Unfortunately, we don’t capture any in the picture. They are more interested in the fishermen than in us and Vilja this time. But what happiness flows through the body every time we meet them.

Det är så vackert här ute på havet. Djupblå nästan orealistik färg på det oändliga havet. Djupblått och klart. Nyanserna av blått i hav, himmel och moln är fantastiska. Långt långt borta finns land…men det är flera dygns segling bort så vi är verkligen in the middle of nowhere. För om oss på styrbords sida tornar mörka moln upp sig. Skall vi komma in i ett oväder? Det blir vad det blir. Just nu skiner solen.

It is so beautiful out here at sea. Deep blue almost unreal color of the endless sea. Deep blue and clear. The shades of blue in the sea, sky and clouds are amazing. Far, far away there is land…but it is several days’ sailing away so we are really in the middle of nowhere. Because around us on the starboard side, dark clouds are towering. Shall we enter a storm? It will be what it will be. Right now the sun is shining.

Messenger_creation_972744F6-0D9F-4B9D-9F8D-566BA3DB53D8
Messenger_creation_DF8B20C6-9C39-4254-9AAF-8BEA713C4EF7
Messenger_creation_B1F5F61C-2AFF-4CE2-A98B-967DBFFC04E7
Blue, blue and blue

Solnedgångarna här ute är magiska. Färgskiftningar som börjar med silver. Sedan kommer mer och mer gyllene kulörer. Det blir till riktigt guld och därefter brandgult och orange. Molnen får som en eldkant runt sig när solen närmar sig horisonten. Det stora eldklotet som sakta sakta försvinner bakom horisonten. Därefter kommer en ljusshow i gyllene kulörer som övergår i rosa, cerice och till sist olika toner av lila och purpur. Vilken ynnest det är att få uppleva detta.

The sunsets out here are magical. Color changes starting with silver. Then come more and more golden colours. It turns into real gold and then fiery yellow and orange. The clouds get like a rim of fire around them as the sun approaches the horizon. The big ball of fire slowly disappearing behind the horizon. Then comes a light show in golden colors that turn into pink, cerise and finally various tones of purple and purple. What a blessing it is to experience this.

Messenger_creation_2EE09DA2-08FA-4BD2-9D16-57160B6A4EA7
Messenger_creation_8A2AF82A-3011-49D7-A033-7510B3706B90
Messenger_creation_48462C0F-8D9D-458B-A2BA-50CFC9A5CDC3
Messenger_creation_4C5D264E-9BB8-4448-889E-EA1251BC25DA
Messenger_creation_4B0549FE-A451-4734-B0D2-CB61F63CEEF5
Messenger_creation_C3983EAF-1E4E-4F6D-9901-EEAA900E59E6

Nattvakt igen…jag älskar dem. Det är så otroligt rofyllt att vara ett med naturen, havet och mörkret. Fast jag är inte helt ensam. På en av våra solcellpaneler har en fågel hittat ett ställe att vila sina trötta vingar. Hon accepterar att jag kommer väldigt nära även om hon då börjar se sig lite vakande runt omkring. Hon sitter i mörkret och spejar framåt ut mot öppet hav. Gissar att hennes mörkerseende är bättre än min. Tänk vad en liten havsfågel kan ge för känslor. Jag känner samhörighet här långt ute på havet. Det är ett annat liv som delar upplevelsen här och nu med mig. En fascinerande känsla. Kommer på mig själv med att jag sitter här och pratar högt med pippifågeln. Skrattar lite åt mig själv och fortsätter prata. Det är sååå befriande.

Nightwatch again…I love them. It is so incredibly peaceful to be one with nature, the sea and the dark. But I’m not completely alone. On one of our solar panels, a bird has found a place to rest its tired wings. She accepts that I get very close, even if she then starts to look a little wary around. She sits in the dark and looks ahead towards the open sea. Guess her night vision is better than mine. Think what emotions a small seabird can give. I feel a sense of belonging here far out at sea. It is another life that shares the experience here and now with me. A fascinating feeling. I find myself sitting here talking loudly to the Pippibird. Laughing a little at myself and continuing to talk. It’s so liberating.

Messenger_creation_C72F940B-42C2-4215-B32F-5FBB80575A87
A bird as company
Messenger_creation_5EF0B2EA-809A-4CDB-8503-C1A49A79892C
And four birds were flying on our starboard side a whole night

Bakom oss är det ljus från något som måste vara en båt. Tittar på plotter men ingen signal från en annan båt syns. Vi får fortsätta hålla utkik under natten. Stilla havet är stort, otroligt stort, så vi borde inte komma så nära någon annan båt. Så det är nästan lite spännande att vi nu har en i sikte. Gissar att det är ett kryssningsfartyg som lämnat fastlandet Ecuador, med kurs mot Galapagos.  Vi seglar längre söderut pga vinden men ett kryssningsfartyg med starka motorer kan gå rakt mot mål

Behind us there is light from something that must be a boat. Looking at plotter but no signal from another boat is visible. We must continue to look out during the night. The Pacific Ocean is big, incredibly big, so we shouldn’t get that close to any other boat. So it’s almost a little exciting that we now have one in sight. Guessing it’s a cruise ship that left mainland Ecuador, bound for the Galapagos.  We are sailing further south because of the wind, but a cruise ship with strong engines can go straight for the target

Idag följer vi segelbåten Scout på AIS. En båt vi mötte i Cartagena som även de är på väg mot Galapagos nu. Efter några timmar ser vi Scout tydligt. De kommer närmre och närmre. ”Vilja,Vilja,Vilja” hör vi på vår vhf. Det blir ett härligt samtal på vhf långt ute till havs. Ganska otroligt att vi möts fem dygn ute på havet från Panama. Ännu mer otroligt är det när en fiskebåt plötsligt dyker upp. Den går mitt emellan oss och Scout som t o m måste väja. Hur stor är sannolikheten för det med 400 nm. till närmsta land. Utanför farled.

Today we follow the sailboat Scout on AIS. A boat we met in Cartagena that they too are on their way to the Galapagos now. After a few hours we see Scout clearly. They are getting closer and closer. ”Will, Will, Will” we hear on our VHF. It will be a lovely conversation on vhf far out at sea. Quite incredible that we meet five days out at sea from Panama. Even more incredible is when a fishing boat suddenly appears. It goes between us and Scout, who even has to turn. What is the probability of that with 400 nm. to the nearest country. Outside fairway.

Messenger_creation_CBC6D8A4-6C45-40F3-8396-6D141C374183
We met sailboat Scout and a fishingboat 5 days out on open sea

Det är en regnig och grå dag. Allt går i olika nyanser av grått runt omkring oss och dynorna vi sitter på är våta. Som tur är så är det endast duggregn så vi kan fortfarande sitta ute i sittbrunnen. Lite skönt är det ändå att det är svalare. Nästa dag fortsätter med grått och regn. Har tappat räkningen på hur många dagar vi varit ute och vilken veckodag det är. Men vi har i alla fall lite vind idag och har kunnat segla hela dagen. Det är så fridfullt att slippa motorns ljud. Speciellt på nattvakterna.

It is a rainy and gray day. Everything goes in different shades of gray around us and the cushions we sit on are wet. Luckily it’s only drizzling so we can still sit outside in the cockpit. It’s still a bit nice that it’s cooler. The next day continues with gray and rain. I’ve lost count of how many days we’ve been out and what day of the week it is. But at least we have some wind today and have been able to sail all day. It is so peaceful to avoid the sound of the engine. Especially on the night shifts.

Messenger_creation_CBC6D8A4-6C45-40F3-8396-6D141C374183
A totally gray day
Messenger_creation_324F92A1-D499-4E6F-A474-ACFCD952BCA2
But we have wind and can sail

Vi närmar oss ekvatorn sakta men säkert. Nu mitt i natten är vi på grad N 0.47°, alltså mindre än en grad från ekvatorn. Det känns nästan overkligt att vi korsar med egen båt. Och strax efter ekvatorn kommer vi fram till Galapagos.  Som det ser ut nu är vi framme om ca två dygn, onsdag morgon.

We are approaching the equator slowly but surely. Now in the middle of the night we are at degree N 0.47°, so less than one degree from the equator. It almost feels surreal that we are crossing with our own boat. And just after the equator we arrive at the Galapagos.  As it looks now, we will arrive in about two days, Wednesday morning.

Messenger_creation_3642DDA6-212E-414E-8784-22A008DA9B3E
Lovely sailing

Guna Yala

Framme på däck fläktar det skönt, runt oss plaskar en massa fiskar i vattenbrynet. Vi tar jollen in till de vackra små öarna som är så små att vi går runt dem på några minuter med tårna i den vita sanden i vattenbrynet. Det bor inte många människor på de öar vi hittills har besökt. Första ögruppen vi lägger till vid heter Chichime cays med de små öarna Uchtupu Pipigua och Uchutupu Dummat. Låter så exotiskt, och det är det ju också.

At the front of the deck, it’s a nice breeze, around us a lot of fish are splashing in the water’s edge. We take the dinghy in to the beautiful little islands that are so small that we walk around them in a few minutes with our toes in the white sand at the water’s edge. Not many people live on the islands we have visited so far. The first group of islands we add is called Chichime cays with the small islands Uchtupu Pipigua and Uchutupu Dummat. Sounds so exotic, and it is.

Messenger_creation_9537A6FD-16C3-4215-8BCC-5F9395E3D6C3
The small cays are made of white sand
Messenger_creation_73793B55-1392-47FA-82BD-91166A96C5DA
Covered with palmtrees
Messenger_creation_43917EBB-9036-4646-9A48-A8DAA7B8C57E
Our dinghy that we use everywhere to get around
Messenger_creation_EA5F380F-4617-4307-ADB2-974B7EDBBC52
We don’t get tired of the palmtrees
Messenger_creation_16B9B94D-344A-4F33-9F38-8F1889C044BA
A bird watching for fishes
Messenger_creation_CBDA28A4-F1ED-4826-90FB-F90F630BA984
It’s sooo beautiful
Messenger_creation_2FD50D86-2149-4739-8041-EEF03A4C33F1
On this Cay it’s two small houses
Messenger_creation_E86F473D-E3AC-4C5B-ADF8-9255FB9814EF
Walking around the cay with bare feet in the white sand

Här möter vi Porrima med Peter och besättning. Kul att våra vägar korsas igen och vi bestämmer att vi åker vidare till samma ö även imorgon.

Here we meet Porrima with Peter and crew. Nice that our paths cross again and we decide that we will go on to the same island tomorrow as well.

Vilja lämnar först och kommer fram till ”Swimming-pool” vid ön Banderup i östra Holandes cays efter ca tre timmar. Ännu ett romantiskt paradis. Här är en liten skärgård av pittoreska cays som överallt i Guna Yala. Vi släpper i ankaret och får gott fäste direkt. Efter en hoppilandare åker vi in med jollen till några av de små cays  som omringar oss. Det är så fascinerande att det växer så många palmer och även finns små hus på dessa cays som endast är ett par dm högre än havet. Vi förundras över vad som sker om det kommer stormar. För ett år sedan fanns det nästan inga hus, barer o restauranger här utan det var mer autentiskt. Nu har GunaYala-indianerna insett att, framförallt de som är ute på chartrade båtar ett par dagar, önskar denna lyx. Synd tycker vi, skulle varit kul att uppleva detta område för tio år sedan.

Vilja leaves first and arrives at the ”Swimming pool” at the island of Banderup in the eastern Holandes cays after about three hours. Another romantic paradise. Here is a small archipelago of picturesque cays like everywhere in Guna Yala. We drop the anchor and get a good hold straight away. After a hop-on hop-off, we go in with the dinghy to some of the small cays that surround us. It is so fascinating that so many palm trees grow and there are also small houses on these cays which are only a couple of meters higher than the sea. We wonder what happens when there are storms. A year ago there were almost no houses, bars or restaurants here, but it was more authentic. Now the GunaYala Indians have realized that, especially those who are out on chartered boats for a couple of days, desire this luxury. We think it’s a shame, it would have been fun to experience this area ten years ago.

Messenger_creation_C2DCA0AA-1E9D-4D7F-8E6D-3D1569E2340B
More cays with palmtrees
Messenger_creation_299F0A45-C5D3-419F-9478-29E82853A53F
Never stand under o palmtree with coconuts
Messenger_creation_19702B9E-EAB3-48E3-975C-24C1CACFEC79
A local fishingboat
Messenger_creation_5D38C9AD-DF1E-4E31-ACFA-44BF281A8DBD
More palmtrees
Messenger_creation_3F76E4F0-1638-4018-BD66-48ED0EED1D18
Some are hanging out over the sea

Porrima kommer några timmar efter oss och på kvällen blir vi bjudna in på restaurangen. Vi njuter av grillad languster och därefter hamnar vi mitt o ett party med ungdomar från andra båtar. Klockan hinner bli mycket innan vi bryter av och tar oss tillbaka till våra båtar i mörkret.

Porrima arrives a few hours after us and in the evening we are invited to the restaurant. We enjoy grilled lobster and then we end up in the middle of a party with young people from other boats. It will be a long time before we break off and make our way back to our boats in the dark.

Nästa dag och vi vinkar hejdå till Porrima, som skall vidare. Själva stannar vi kvar och njuter av solen, brisen och det trettiogradiga kristallklara vattnet. Det är varmt i luften så det känns underbart att tillbringa mycket tid i havet och svalka ner oss. Runt oss finns fantastiska rev att snorkla vid men Jan har lite problem med öronen och jag känner mig inte bekväm med att snorkla så tyvärr får vi inte upptäcka denna fantastiska undervattensvärld med dess ofantliga rikedom på koraller, sköldpaddor och färgglada fiskar

The next day and we wave goodbye to Porrima, who will move on. We ourselves stay and enjoy the sun, the breeze and the thirty-degree crystal clear water. It’s warm in the air so it feels wonderful to spend a lot of time in the sea and cool off. All around us there are fantastic reefs to snorkel at but Jan has a bit of a problem with his ears and I don’t feel comfortable snorkelling so unfortunately we don’t get to discover this amazing underwater world with its incredible wealth of corals, turtles and colorful fish

Messenger_creation_B353F454-6044-4F57-A806-7EBB3E1B8ED8
Can you ever get tired of palmtrees?
Messenger_creation_BB61CE03-5A34-4602-AE0D-A9C50353B59D
The cays are different but all with white sand and palmtrees
Messenger_creation_D5C8A70F-9D42-4607-A273-4F5B41EF3F06
It’s sooo beautiful
Messenger_creation_7BBEC95B-6645-463D-BFFB-3CB1C5DE528F
White sand and turquoise sea
Messenger_creation_56547D62-5585-4F7A-8C6A-0F412BE7091A
A homemade sign outside a small restaurant
Messenger_creation_FF466168-B9C7-4640-8BD4-71A610A48BBC
Table and chairs in the water
Messenger_creation_1DB766E9-D9BF-4CBB-A2A9-06E9EB3CE438
We enjoyed red wine and snacks on Vilja

Vi ligger nu vid några riktiga paradisöar, Coco Bandero. Tre små cays täckta av kokospalmer med vita sandstränder runtomkring. Det är ett paradis. Igen.  Som taget ur en saga. Sinnebilden av edens lustgård. Vinden blåser lätt och det rasslar i palmkronorna. Bladen skiftar i nyanser av grönt och sedan mot gult och till sist orange. Några står raka o ståtliga medan andra böjer sig mjukt ut över det turkosblå glittrande havet. Det är en fantastisk syn att skåda.

We are now at some real paradise islands, Coco Bandero. Three small cays covered in coconut palms with white sandy beaches all around. It is a paradise. Again.  Like out of a fairy tale. The image of the Garden of Eden. The wind blows lightly and the palm crowns rustle. The leaves shift in shades of green and then towards yellow and finally orange. Some stand straight and stately, while others gently bend over the sparkling turquoise sea. It is an amazing sight to behold.

Messenger_creation_FF757DF7-2815-4747-8C91-5390D8BC6FE4
The sea, beach and sky are so lovely
Messenger_creation_3F17B126-FD4F-4A4B-A19B-165485211A22
The colours!
Messenger_creation_9690FB14-B449-43B5-8C98-D821DDBD83D0
Guna Yala indians paddling a small wooden boat
Messenger_creation_E9CABE59-52B8-4234-A7A3-BA754F1E737B
The boats are really photogenic
Messenger_creation_1C1A8BB2-1D1C-4873-A1ED-8A3CD7024B38
Palmtrees hanging over the sea with Vilja in between
Messenger_creation_07F11C08-152E-4F6F-8EAD-63D2CB414437
More photos of fishingboats
Messenger_creation_CB134319-C45B-4F03-BA83-7B4978E3D3E2
Here you can see Vilja between the palmtrees

Vi har precis köpt två stora langustrar av en Guna Yala-indian. De ligger i en spann med saltvatten här i båten nu. Så ikväll blir det lyxmiddag. Ingen av oss är rutinerade med att koka/grilla hummer men idag skall vi prova. De är stora, säkert 1,5 kilo var och kostade ca 100 kronor styck. Ser såååå fram emot middagen. Vi känner oss elaka när vi trycker ner langustrarna i det kokande vattnet. Det är ju grymt men förhoppningsvis går det fort innan de slutar lida. Vi gratinerad dem sedan med vitlök, smör och parmesan. Ååååå sååååå gott! En flaska kallt vitt vin till detta o vi känner oss som i himmelriket.

We have just bought two large crawfish from a Guna Yala Indian. They are in a span of salt water here in the boat now. So tonight will be a luxury dinner. None of us are experienced with cooking/grilling lobster, but today we will try. They are large, probably 1.5 kilos each and cost about SEK 100 each. Sooo looking forward to dinner. We feel mean when we push the crawfish into the boiling water. It’s cruel, but hopefully it will pass quickly before they stop suffering. We then gratinate them with garlic, butter and parmesan. Oooooh sooooo good! A bottle of cold white wine with this and we feel like we’re in heaven.

Messenger_creation_DF60C0CF-9088-4AB8-B3BA-B9091D97DFB2
The GunaYala-indian who sold us langusters
Messenger_creation_CF41AE62-E6D3-4FC7-A9F8-F1DDEB9E74E3
Here they are in a bucket of salt water
Messenger_creation_ACAAC488-2031-46BC-9CD1-FC478ABD3C81
The first one goes in to the boiling water
Messenger_creation_4B2359C3-C386-42BA-AC80-217D15DFE65F
Boiled and ready to be gratinated
Messenger_creation_A5F1CB76-30C8-41B1-9CF1-AA745C52895A
A lovely dinner

Idag vaknar vi upp till ösregn, åska och blixtar. Vinden har tagit i så ankarkättingen sträcks. Flera båtar lämnar för nya destinationer men vi väljer att stanna kvar. Här vill vi vara flera dagar och nätter. Förhoppningsvis klarnar det upp så vi kan ta jollen in till de tre små cays som omger oss.

Today we wake up to torrential rain, thunder and lightning. The wind has picked up so the anchor chain is stretched. Several boats leave for new destinations but we choose to stay. We want to stay here for several days and nights. Hopefully it clears up so we can take the dinghy into the three small cays that surround us.

Messenger_creation_0FE1E490-75CF-4F71-A146-042AB6B85D98
Dark sky over the turquoise water
Messenger_creation_1B221218-7231-4597-9595-70377A430B31
The weather is slowly getting better
Messenger_creation_4FA21226-8295-49D7-ABB9-1A103095FD00
We take the dinghy to another cay
Messenger_creation_DDE18A62-B1F7-4ECF-96EE-6B28FB0B0EA6
Park it on the sand
Messenger_creation_7E777513-F185-432F-9899-60960256FACA
Some flowers are growing here
Messenger_creation_A6D30B5A-46BA-4F1B-9DB8-FD4F3A2E40BE
Some more palmtrees
Messenger_creation_A7CCFC45-5B71-495B-A97F-D79F32E8A19A
Messenger_creation_C38D7D1D-7235-48B8-B258-B4F97EBFCABB
Enjoying the view

Tyvärr blir våra planer ändrade. Vår watermaker fungerar fortfarande inte och vi börjar få slut på vatten, trots att vi snålar. Idag tar vi oss därför till en annan cay för att imorgon segla till Linton Bay där en mekaniker kommer möta upp oss. Det är inte bara watermakern som krånglar. Det luktar diesel från generatorn så det kan vara en läcka där, radarn fungerar inte heller och igår upptäckte vi att vi troligen fått en mus ombord. En påse med pangko i ett stuvutrymme var gnagd på och det låg några muslortar där. Den måste ha kommit ombord i Shelter bay för en vecka sedan. Så nu har vi ett husdjur 😒. Hade föredragit en hund iofs.

Unfortunately, our plans have changed. Our watermaker still doesn’t work and we’re running out of water, even though we’re stingy. Today we therefore go to another cay to sail tomorrow to Linton Bay where a mechanic will meet us. It’s not just the watermaker that has problems. It smells like diesel from the generator so there may be a leak there, the radar doesn’t work either and yesterday we discovered that we probably got a mouse on board. A bag of pangco in a stowage compartment was gnawed on and there were some mouse droppings in there. It must have come aboard in Shelter bay a week ago. So now we have a pet 😒. Would have preferred a dog too.

Solen skiner och vågorna går höga när vi idag seglar ca 43 nm tillbaka mot Linton Bay. Bort från Guna Yala o dess paradisöar. Vi måste dit för att förhoppningsvis få lagat watermakern. Ursprungliga problemet med pumpen är löst då vi köpt en ny och monterat den men nu läcker det vid pumpen i stället.  Watermakern har varit vårt ständiga problem ända sedan vi lämnade Gran Canaria för snart två år sedan. När ett problem är löst kommer ett nytt.

The sun is shining and the waves are high as we sail about 43 nm back towards Linton Bay today. Away from Guna Yala and its paradise islands. We have to go there to hopefully fix the watermaker. The original problem with the pump is solved as we bought a new one and installed it, but now it leaks at the pump instead.  The watermaker has been our constant problem ever since we left Gran Canaria almost two years ago. When one problem is solved, a new one comes.

Messenger_creation_3B3041D1-2CF9-42E6-9130-80E20660B8AD
Under sail back to Linton Bay
Messenger_creation_B5EFF0FE-39E6-4E88-9CA8-EB3085D8229C
The waves are high but it’s difficult to catch on photo
Messenger_creation_C6542811-0CE0-4AA3-82A3-040199458D5C
Captain Jan enjoying life

Seglingen till Linton Bay är hoppig och skumpig. Det går 3 – 4 meter höga vågor och vi är glada att vi har sjöstuvat ordentligt.  Resan tar ca åtta timmar och vi ankrar i viken utanför marinan. Nu hoppas vi att allt skall lösa sig imorgon. Seglares liv är inte bara sol, bad och njutning. Det är mycket som måste underhållas och mycket som går sönder. Skulle lätt kunna skriva ett helt inlägg om det, eller kanske t o m en hel bok.

The sailing to Linton Bay is bouncy and murky. There are 3 – 4 meter high waves and we are happy that we have properly stowed away.  The trip takes about eight hours and we anchor in the bay outside the marina. Now we hope that everything will be resolved tomorrow. Sailors’ lives are not just sun, swimming and enjoyment. There is a lot that needs to be maintained and a lot that breaks. Could easily write a whole post about it, or maybe even a whole book.

Time to leave for Panama

Idag jobbas det på frenetiskt. Vilja skall bli klar för avfärd efter 6 månader i hamn. Jan har varit uppe på däck sedan tidigt i morse. Jollen har surrats fast med saker ovanpå,  Vilja har tvättats, sista påfyllning av vatten, allt löst skall surras fast eller städas bort i stuvutrymmen, lite sista sömnad mm mm. Inne i båten har jag sjöstuvat o surrat fast lådor o frys. Alla grönsaker vi handlade igår är tvättade i vatten med vinäger för att minska risken för små djur vi inte vill ha ombord, o placerade antingen i nät eller trälådor. Imorgon seglar vi äntligen vidare! Hur mycket vi än älskar Cartagenna o Colombia så har vi längtan till nya resmål och upplevelser. Vi har dryga två dygn till Shelter bay där vi skall checka in i Panama och betala för vår transit genom Panamakanalen. Det är dyrt….jättedyrt. Efter betalning seglar vi lite tillbaka igen mot ögruppen San Blas eller Guna Yala. Där bor GunaYala-indianerna o lever på samma sätt som de gjort i århundraden.

Today, work is going on frantically. Vilja must be ready for departure after 6 months in port. Jan has been up on deck since early this morning. The dinghy has been lashed down with things on top, Vilja has been washed, last filling of water, everything loose must be lashed down or cleaned away in the stowage spaces, some final sewing, etc., etc. Inside the boat, I have sea stowed and lashed down boxes and freezers. All the vegetables we bought yesterday are washed in water with vinegar to reduce the risk of small animals we don’t want on board, and placed either in nets or wooden boxes. Tomorrow we finally sail on! As much as we love Cartagena o Colombia, we long for new destinations and experiences. We have just over two days until Shelter Bay, where we must check into Panama and pay for our transit through the Panama Canal. It’s expensive…very expensive. After payment, we sail a little back again towards the San Blas or Guna Yala archipelago. The GunaYala Indians live there and live in the same way as they have for centuries.

Vi har lämnat Cartagena! Nu är vi ute på öppet hav med fören riktad mot Panama. Om ca två dagar lägger vi till i Shelter bay där vi skall klarera in. Solen skiner och vindarna är svaga, tyvärr rakt emot oss så än så länge är det motorgång. Det är underbart att ha kommit iväg, även om vi verkligen har älskat Cartagena och Colombia

We have left Cartagena! Now we are out on the open sea with the bow pointed towards Panama. In about two days we will dock in Shelter bay where we will clear in. The sun is shining and the winds are weak, unfortunately right at us so for now it’s motoring. It’s wonderful to have gotten away, although we have really loved Cartagena and Colombia

Finally we leave Cartagena
Peter from Porrima took a film on us. Soon we’ll meet in Panama again
Messenger_creation_DE72B6B8-21C4-4DB7-A71F-1580A6228817
On open sea

Mörkret har omslutit Vilja. Jag sitter på första nattpasset på ett halvår. Det känns tryggt och invant. Vilja stävar på i dryga 5 knop rakt in i den svarta natten. Månen har inte kommit upp ännu så det är riktigt kolsvart. Det enda som hörs är bruset från havet när det slår mot Viljas kropp, vinden som rasslar i seglen och något irriterande som slår inne i båten. Tror det är en väska med hygienartiklar inne i badrummet. Jag har precis gått på vakten och skall sitta här i sju timmar nu. Det är många timmar men det är avkopplande. Tänk att för lite drygt tre år sedan hade jag aldrig seglat natt. Nu är det nätterna jag uppskattar mest.

Darkness has enveloped Vilja. I’m on my first night shift in six months. It feels safe and familiar. Vilja steers at a good 5 knots straight into the black night. The moon hasn’t risen yet so it’s really pitch black. The only thing that can be heard is the noise from the sea as it hits Vilj’s body, the wind that rattles the sails and something annoying that hits inside the boat. I think it’s a bag of hygiene items in the bathroom. I just went on duty and will be sitting here for seven hours now. It’s a lot of hours but it’s relaxing. Think that a little over three years ago I had never sailed at night. Now it’s the nights I appreciate the most.

Ett par timmar senare och en stor måne lyser upp himmel och hav. Det kompakta mörkret har övergått i en magisk ljusshow. Det glittrar av guld och silver i havet och molnen blir upplysta av den klotrunda månen. Fantasin flödar över olika formationer. Detta är ett liv vi älskar. Ute på havet med naturen som kraft och som skådespel.

A couple of hours later and a large moon lights up the sky and sea. The compact darkness has turned into a magical light show. The sea sparkles with gold and silver and the clouds are illuminated by the spherical moon. Imagination flows over different formations. This is a life we love. Out at sea with nature as a force and as a spectacle.

Messenger_creation_3F83CA19-FF38-4378-97FC-93E8E28879C8
Moonlight

Ny dag och vinden har helt avtagit. Seglen är nere igen och vi går för motor. Det blir motor hela vägen till Shelter bay i Panama. Vi korsar inloppet till kanalen o utanför ligger hundratals fraktbåtar. Antingen väntar de på att gå igenom kanalen eller så skall de in till hamnstaden Colon o hämta eller lämna last. Det är mäktigt med alla enorma lastbåtar och vi tänker på alternativet att gå runt hela Sydamerika o Eldslandet som är enda alternativet att frakta allt gods.

New day and the wind has completely died down. The sails are down again and we are motoring. It will be a motor all the way to Shelter bay in Panama. We cross the entrance to the canal and outside are hundreds of cargo boats. Either they wait to go through the channel or they must go into the port city of Colon to pick up or drop off cargo. It is powerful with all the huge cargo boats and we are thinking of the option of going around the whole of South America or Tierra del Fuego, which is the only option to transport all the goods.

Messenger_creation_9C424559-18E7-4BA7-844F-7B9B6ACC27EC
Blue sky and blue sea
Messenger_creation_B0C98676-9A8C-437A-B52E-734F5E119AB3
The sun starts to go down
Messenger_creation_CCD4BDF8-560F-494D-833F-B56A20CB3875
Clouds and pink sky
Messenger_creation_99DEF3E9-0668-44B7-AF68-46FBD5F24C53
We are getting close to the canal and there are big boats everywhere

Nu ligger vi i marinan och imorgon skall vi betala agenten för att gå igenom kanalen  om en dryg månad. Det är dyrt….jättedyrt. nästan 42.000 kronor. Men på andra sidan väntar en hel massa nya äventyr. Det var väldigt lätt att checka in i Panama. Vi var iofs tvungna att åka in till Colon för att få ett dokument men sedan gick allt snabbt och det var, för omväxlings skull, gratis. Idag har vi korsat kanalen o inloppet till kanalen tre gånger. Först med Vilja på väg till marinan o sedan med taxi över en bro till och från Colon. Tror jag behöver skriva det många gånger för att förstå att det är sant.

Now we are in the marina and tomorrow we have to pay the agent to go through the canal in about a month. It’s expensive…very expensive. almost SEK 42,000. But on the other side, a whole lot of new adventures await. Checking into Panama was very easy. Of course, we had to go into Colon to get a document, but then everything went quickly and it was, for a change, free. Today we have crossed the canal and the entrance to the canal three times. First with Vilja on the way to the marina and then by taxi over a bridge to and from Colon. I think I need to write it many times to understand that it is true.

Messenger_creation_6E522DE1-902A-489E-8EDC-7BB6BDC2B001
In Shelter bay marina
Messenger_creation_9F3D5186-DC6C-4486-8423-74E817049A13
Here is a nice swimmingpool
Messenger_creation_221F3777-C1A8-438B-9B0F-DD62D5635666
Jan took a swim one day when it was not raining

Det blir tre dagar i Shelter bay. Dagar då vi fått fixat en del men framförallt har vi träffat Viveka o Erik på Embla. Jättetrevligt att ses igen o prata om våra äventyr och planer. Senast vi sågs var på Cuba. Nu skiljs våra vägar åt betydligt då vi väljer olika väderstreck på andra sidan kanalen. Vi seglar först söderut o sedan västerut medan Embla planerar norrut innan de går västerut.

It will be three days in Shelter bay. Days when we got a lot fixed, but above all we met Viveka and Erik at Embla. Great to see you again and talk about our adventures and plans. The last time we saw each other was in Cuba. Now our paths diverge significantly as we choose different directions on the other side of the channel. We first sail south and then west while Embla plans north before going west.

Messenger_creation_470561C5-A31B-4E97-9EB3-5BDA3773D78C
Here Embla with Viveka and Erik arrives

Nu har vi lämnat hamnen och är på väg mot ögruppen Guna Yala, även kallad San Blas. Det är en grupp med hundratals små öar. Många obebodda men några bebodda av Guna-indianerna. Här lever de primitivt och har fiske och kokosnötplockning som huvudsaklig försörjning.

Now we have left the port and are heading towards the Guna Yala island group, also called San Blas. It is a group of hundreds of small islands. Many uninhabited but some inhabited by the Guna Indians. Here they live primitively and have fishing and coconut picking as their main livelihood.

Vi är i paradiset! Vi ankrar i det kristallklara turkosa vattnet mellan två palmklädda öar med vita sandstränder skyddade av ett rev. Nu ser vi fram emot av att njuta av ett avkopplande liv.

We are in paradise! We anchor in the crystal clear turquoise water between two palm-clad islands with white sand beaches protected by a reef. Now we look forward to enjoying a relaxing life.

Messenger_creation_6425D420-A6B4-4740-8A44-F06B8918E911
One of the small Islands
Messenger_creation_B6077C59-84CB-4C72-82B0-2458D759B598
Sunset between the coconut-Islands
Messenger_creation_AF088B6C-6935-485D-AE67-A7C5A6FEEE24
This is how we will live for many weeks now

Back in Sweden

Åh vad jag njuter här i vackra Bohuslän.  Jag sitter i min båt, Kailani, ute bland öarna med den vackra röda graniten som är så speciell för denna delen av kusten. Säsongen här lider mot sitt slut och det är knappast en båt ute. För två till tre veckor sedan var här kaos med alla båtar som letade natthamn ute bland klipporna. Nu är det bara att välja och vraka bland de vackraste och mest skyddade och lätt åtkomliga platserna. Här ute på Skarvesäter har jag legat några dagar. Solen har skinit nästan hela tiden men det har blåst en hel del. Speciellt på natten då det varit mer än 18 meter per sekund som mest. Men jag ligger tryggt här även om det är längst ut i havsbandet. Platsen är väl skyddad med sina många fasta dubbar som Kryssarklubben har fäst i bergen.

Oh how I’m enjoying myself here in beautiful Bohuslän.  I am sitting in my boat, Kailani, out among the islands with the beautiful red granite that is so special to this part of the coast. The season here is coming to an end and there is hardly a boat out. Two to three weeks ago it was chaos here with all the boats looking for a night port out among the rocks. Now it’s just a matter of picking and choosing among the most beautiful and most protected and easily accessible places. Out here at Skarvesäter, I have been lying for a few days. The sun has been shining almost all the time, but it has been quite windy. Especially at night when it was more than 18 meters per second at most. But I’m safe here, even if it’s at the far end of the ocean strip. The site is well protected with its many fixed studs that the Cruiser’s Club has attached to the mountains

Båtsommar 2024
Kailani is getting in to the water
Båtsommar 2024
On Bredholmen outside Lysekil
Båtsommar 2024
Time flowers growing almost on   rocks
Båtsommar 2024
Sunset into the ocean

Varje dag åker jag ut med jollen och dörjer makrill. Det blir napp varje dag av detta havets guld. Det är inte mycket som smakar lika gott som nyrökt eller nygrillad helt färsk makrill här ute på klipporna. Vilken lyx att få ha tillgång till detta

Every day I go out with the dinghy and catch mackerel. This gold of the sea is lickt every day. There is not much that tastes as good as freshly smoked or freshly grilled mackerel out here on the rocks. What a luxury to have access to this

Båtsommar 2024
Time for a dinghytrip
Båtsommar 2024
Today catch. 3 lovely machrels

Vi har varit i Sverige i snart två månader nu sedan vi lämnade Cartagena och livet ombord på Vilja. Det är mysigt att komma hem till Sverige några månader och träffa vänner och familj, segla i Bohuslän, handla saker till Vilja, ta vaccinationer och göra läkarundersökningar och självklart jobba.

We have been in Sweden for almost two months now since we left Cartagena and life aboard Vilja. It’s nice to come home to Sweden for a few months and see friends and family, sail in Bohuslän, shop for things in Vilja, get vaccinations and do medical examinations and, of course, work.

Båtsommar 2024
Enjoying life on the cliffs

Jag har bland annat varit i Eskilstuna och hälsat på Tobias och Sandra. Det var såååå underbart att träffa båda två och se var de skall bo nu ett tag framöver.

I have among other things been to Eskilstuna and visited Tobias and Sandra. It was sooooo wonderful to meet both of them and see where they will be living for a while to come.

Båtsommar 2024
Visiting Tobias in Eskilstuna

Jag har jobbat mycket ända sedan vi kom hem till Sverige.  Och det har varit jättekul! Älskar min arbetsplats där jag arbetade 17 år innan jag sa upp mig förra året. Så det är perfekt att komma in som timvikarie nu när jag är hemma. Det blev ett stort kramkalas de första dagarna när jag fick återse gamla kollegor och även några boende som jag träffat tidigare. Det gick lätt att komma in i alla arbetsuppgifter och det kändes som om jag aldrig varit utanför Sverige. Förhoppningsvis blir det ett arbetspass till innan jag flyger vidare.

I have been working a lot since we came home to Sweden.  And it’s been great fun! Love my workplace where I worked for 17 years before resigning last year. So it’s perfect to come in as an hourly substitute now that I’m at home. There was a big hug party the first few days when I got to see old colleagues and also some residents I had met before. It was easy to get into all tasks and it felt as if I had never been outside of Sweden. Hopefully there will be one more shift before I fly on.

Båtsommar 2024
Me happy in my boat
Båtsommar 2024
Just another sunset
Båtsommar 2024
I do never get tired of this archipelago

Eftersom jag jobbar dygnspass blir det en del lediga dagar däremellan. Alla dessa har använts till att åka ut med båten till Gåsöskärgården som ligger aldeles utanför hemmahamnen i Källviken.

Since I work 24-hour shifts, there will be some days off in between. All of these have been used to go out by boat to Gåsöskärgården, which is completely outside the home port in Källviken.

Båtsommar 2024
All alone on the Island
Båtsommar 2024
Red rocks in the sunset
Båtsommar 2024
Love the flowers on the rocks
Båtsommar 2024
The very safe harbour on Skarvesäter

Det har varit en rad av sociala möten med vänner från fb-gruppen Mingel & Båtliv. Jättekul med alla möten! Vi har njutit med våra vänner och legat på några av mina pärlor i Gåsöskärgården. En underbar väninna, Gigi, som kommer till mig varje år har också hunnit komma hit. Ett dygn hade vi en mycket lyckad och vacker stjärnankring. Om jag inte tar fel så var vi tolv båtar. Blandad storlek och självklart var även två motorbåtar välkomna. Stjärnankringen blev uppmärksammad av en lokal tidning så den fick publicitet och jättemånga likes.

There have been a series of social meetings with friends from the fb group Mingel & Båtliv. Great fun with all the meetings! We have enjoyed with our friends and lay on some of my pearls in the Gåsö archipelago. A wonderful friend, Gigi, who comes to me every year, has also managed to come here. For a day we had a very successful and beautiful star anchoring. If I’m not mistaken, we were twelve boats. Mixed sizes and of course two motorboats were also welcome. The star anchor was noticed by a local newspaper so it got publicity and lots of likes.

Båtsommar 2024
Lars playing on his flute
Båtsommar 2024
Jan and me having a bbq with friends overlooking the view
Båtsommar 2024
Gigi enjoying her time here on the Westcoast
Båtsommar 2024

Star Anchoridge

Apropå det så har en tidning  intervjuat även mig. Norra Halland fick nys om vår långsegling och blev jättenyfikna på mitt liv. Från det att jag sålde mitt hus i Onsala och flyttade in i min lilla segelbåt. Tills att jag träffade Jan och att vi gett oss av på vår långsegling som ser ut att bli en jordenrunt-segling.

Speaking of which, a newspaper has also interviewed me. Norra Halland found out about our long-distance sailing and became extremely curious about my life. From the time I sold my house in Onsala and moved into my little sailboat. Until I met Jan and we set off on our long voyage which looks like it will be a round-the-world voyage.

Tiden börjar gå mot sitt slut här i Sverige för denna visit. Snart flyger vi tillbaka till Colombia och vår båt Vilja. Orkansäsongen närmar sig sitt slut men vi kommer ha några månader i Colombia med bl a backpacking in i Sydamerika. Det skall bli spännande!

Time is running out here in Sweden for this visit. Soon we will fly back to Colombia and our boat Vilja. The hurricane season is coming to an end but we will have a few months in Colombia including backpacking into South America. That will be exciting!

Båtsommar 2024
Beautiful view in the evening
Båtsommar 2024
A lonely sailboat in the sunset




Båtsommar 2024
Sometimes the clouds are hanging over the sea

Om ett par dagar börjar vi tömma Kailani, masta av och nästa måndag lyfts hon upp på land. Riktigt kort men ändå härlig intensiv säsong. Nu väntar nya äventyr! Backpacking Sydamerika o sedan Panamas fantastiska övärld i Karibien med San Blas och kanske även Los Boccas. Följ oss för att se vart vi hamnar…blir det genom Panamakanalen eller inte? OM det blir det så blir seglingen riktigt lång framöver med många stora oceaner att korsa. Stilla Havet, Indiska Oceanen och Atlanten två gånger till.

In a couple of days we will start emptying Kailani, mast down and next Monday she will be lifted ashore. Really short but still lovely intense season. New adventures await! Backpacking South America and then Panama’s fantastic island world in the Caribbean with San Blas and maybe even Los Boccas. Follow us to see where we end up…will it be through the Panama Canal or not? IF it happens, the sailing will be really long ahead with many big oceans to cross. The Pacific Ocean, the Indian Ocean and the Atlantic twice more.

The last stage before hurricaneseason

Vi är mitt ute på Karibiska havet mellan Jamaica och Colombia. Vågorna går höga, upp mot fyra meter, och havet är rulligt. Uppe på toppen av vågorna skummar det vitt. Runt fören slår vågorna högt, ibland ända bak till sittbrunnen där vi får oss en dusch lite då och då. Det är jobbiga förhållanden ombord då Vilja rycker av och an och stampar mot vågorna samtidigt som hon lutar en hel del. Just när hon lutar åt styrbord (höger) blir det extra jobbigt eftersom köket är på andra sidan och bara man öppnar en skåplucka blir man anfallen av saker som trillar ut. Matlagningen blir lidande och vi lever på redan tillagade vitkålsplättar, rödbetsbiffar och bröd. Tur att seglingen inte kommer ta så lång tid. Bara knappt fyra dygn. Vi har bra vind, runt 10 – 13 meter pr sekund och trots revade segel seglar Vilja fram i över sju knop i snitt.

We are in the middle of the Caribbean Sea between Jamaica and Colombia.  The waves are high, up to four meters, and the sea is rough.  Up on top of the waves it foams white.  Around the bow, the waves hit high, sometimes all the way back to the cockpit where we get a little shower from time to time.  It’s difficult conditions on board as Vilja jerks off and on and stomps against the waves at the same time as she tilts a lot.  Just when she leans to starboard (right) it becomes extra difficult because the galley is on the other side and as soon as you open a cupboard door you are attacked by things that fall out.  Cooking suffers and we live on already cooked white cabbage wedges, beetroot steaks and bread.  Luckily the sailing won’t take that long.  Just barely four days.  We have good wind, around 10 – 13 meters per second, and despite torn sails, Vilja sails along at over seven knots on average.

Vilja during sailing
Cartagena, Colombia
Sailboat Porrima who left about the same time as us from Jamaica towards Colombia
Cartagena - Colombia
Dark sky above the sea

Det är sista natten på vakt på denna sidan om orkansäsongen. Det är mörkt men stjärnklart. Månen har inte kommit upp ännu. Jag sitter uppe i sju timmar innan Jan kommer och löser av mig klockan 02 på natten. Det känns fortfarande meditativt att sitta här ensam i en liten båt helt insvept i mörker i gränsen mellan himmel och hav. Det är som en egen liten kokong där Vilja är tryggheten som omsluter oss med sin säkra färd genom havet.

It’s the last night on watch this side of the hurricane season.  It’s dark but starry.  The moon has not risen yet.  I sit up for seven hours before Jan comes and unties me at 02 in the morning.  It still feels meditative to sit here alone in a small boat completely enveloped in darkness in the border between sky and sea.  It’s like a little cocoon of our own where Vilja is the security that surrounds us with its safe journey through the sea.

Cartagena, Colombia
Another beautiful sunset

Imorgon kommer vi fram till Cartagena där Vilja skall ligga still ända fram till november någon gång. Vi kommer vara kvar till 25:e juni då vi flyger hem till Sverige ett par månader under sommaren. Min båt, Kailani, skall sjösättas och det blir båtliv även i den vackra Bohusländska skärgården.

Tomorrow we arrive in Cartagena, where Vilja will lie still until sometime in November.  We will stay until June 25th when we fly home to Sweden for a couple of months during the summer.  My boat, Kailani, will be launched and there will also be boating in the beautiful Bohusland archipelago.

Cartagena, Colombia
Under the skyes we can see land – Colombia

Långt innan vi kommer in till land ser vi Cartagenas skyline med alla höghus på rad. Ett Manhattan i miniatyr. Det känns både spännande och skrämmande att komma in till en miljonstad efter alla paradisöar vi har besökt. Tala om kontraster. Det är definitivt den största staden vi kommit till under hela vår gemensamma resa. När vi väl tagit oss in genom inloppet är det ett kaos av mindre båtar som åker omkring i hög fart. De flesta är partybåtar som spelar hög musik. Det gäller att hålla utkik åt alla håll för att inte köra på någon eller själva blir påkörda. Efter en timme kommer vi fram till marinan Club de Pesca där vi bokat plats. Det ligger många stora och dyra motorbåtar och det är ganska trångt mellan bryggorna där vår tilldelade plats är. De flesta båtar ligger med aktern inåt och vi tänker lägga till på samma sätt. Jan är van vid det sedan Europa där alla båtar går in med aktern. Bogpropellern har inte riktigt varit att lita på tidigare och den är ett måste för att få båten rätt. Självklart lägger den av och trots flera försök är det omöjligt. Båten kommer in på tvären. Så vi går ut och vänder båten så att fören kommer in först. En massa folk har kommit till bryggan för att hjälpa till och för att skydda båtarna på var sida om oss. Jag går fram i fören och med tre meter kvar signalerar jag att Jan måste bromsa farten. Men sittbrunnen är tom. Jan är borta. Ca fem män på bryggan tar emot Vilja så vi inte går rätt in i bryggan. En person kommer ombord och hjälper till med akterförtöjningarna. Var är då Jan? När vi åker in upptäcker han att det kommer en massa rök inne i båten och det luktar brand. Han placerar fören mellan akterstolparna och släpper direkt att styra Vilja och rusar in för att hämta brandsläckare. Det visar sig att säkringen till bogpropellern har börjat brinna och hela säkringsboxen med ytterligare säkringar är helt förstörda. Trälocket ovanpå visar tydliga spår av brand. Vi har verkligen tur i oturen.Vilken skräck om elden hade tagit sig. Tilläggningen går till historien som den sämsta någonsin och den blir nog svår att slå…

Long before we come in to land, we see Cartagena’s skyline with all the high-rise buildings in a row.  A Manhattan in miniature.  It feels both exciting and terrifying to enter a city of millions after all the paradise islands we have visited.  Talk about contrasts.  It is definitely the biggest city we came to during our entire trip together.  Once we got through the inlet, it’s a chaos of smaller boats going around at high speed.  Most are party boats playing loud music.  It is important to keep an eye out in all directions so as not to hit someone or get hit yourself.  After an hour we arrive at the Club de Pesca marina where we booked a place.  There are many large and expensive motorboats and it is quite crowded between the piers where our assigned place is.  Most boats lie with the stern inwards and we intend to add in the same way.  Jan is used to it since Europe where all boats go in with the stern.  The bow thruster has not really been reliable in the past and it is a must to get the boat right.  Of course it shuts down and despite several attempts it is impossible.  The boat comes in across.  So we go out and turn the boat so the bow comes in first.  A lot of people have come to the jetty to help and to protect the boats on either side of us.  I go forward in the bow and with three meters to go I signal that Jan must slow down.  But the cockpit is empty.  Jan is gone.  About five men on the jetty receive Vilja so we don’t go straight into the jetty.  One person comes on board and helps with the stern moorings.  Where is Jan then?  When we go in, he discovers that there is a lot of smoke inside the boat and it smells like fire.  He places the bow between the sternposts and immediately lets go of steering Vilja and rushes in to get a fire extinguisher.  It turns out that the fuse for the bow thruster has started to burn and the entire fuse box with additional fuses is completely destroyed.  The wooden lid on top shows clear traces of fire.  We are really lucky in the bad luck. What a horror if the fire had spread.  The extension goes down in history as the worst ever and it will probably be hard to beat…

Cartagena - Colombia
Skyline of Cartagena
Going in to Cartagena towards the dock
Cartagena,Colombia
One part that started to burn

Cartagena  är en helt fantastisk stad! Vilja ligger på promenadavstånd in till Getsemane, den gamla stadsdelen, där folkvimlet är stort och mysfaktorn hög. Denna helg är det Cartagenas födelsedag och på måndag helgdagen Corpus Christi och vi tar oss självklart in till Getsemane för att se vad som händer. Det är trångt på gator och torg. Feststämningen är hög. Överallt finns gatustånd där det säljs mat, dryck, drinkar och you name it. På de flesta torg men även på gatorna spelas musik och det är dansuppvisningar, jonglering och allsköns underhållning. Som att vara på karneval. Cartagena är en stad där festen pågår alla dagar i veckan alla veckor om året. Det är lätt att bli förälskad. Uppvisningarna är helt otroliga. Dansen och rytmen sitter i kropparna och glädjen och stoltheten över landet och kulturen lyser om de som uppträder. Det är både barn och vuxna och alla är fantastiskt duktiga. Och de ser ut att ha så roligt.

Cartagena  is an absolutely amazing city!  Vilja is within walking distance to Getsemane, the old part of town, where the crowd is large and the cozy factor is high.  This weekend is Cartagena’s birthday and on Monday the holiday of Corpus Christi and we will of course go into Gethsemane to see what is happening.  The streets and squares are crowded.  The party mood is high.  Everywhere there are street stalls selling food, drinks, drinks and you name it.  In most squares but also in the streets, music is played and there are dance shows, juggling and all kinds of entertainment.  Like being at a carnival.  Cartagena is a city where the party goes on every day of the week, every week of the year.  It’s easy to fall in love.  The displays are absolutely incredible.  The dance and rhythm are in the bodies and the joy and pride of the country and culture shines through those who perform.  There are both children and adults and everyone is fantastically talented.  And they look like they’re having so much fun.

Cartagena, Colombia
In a park we saw wild animals
Cartagena, Colombia
Children on the street
Cartagena, Colombia
Fruits and other food are sold everywhere
Cartagena, Colombia
A foodstall selling sqewers
Cartagena, Colombia
Danceperformance every evening on the streets
Cartagena, Colombia
Beautiful building
Cartagena, Colombia
Dance performance
Cartagena, Colombia
One more beautiful building
Cartagena, Colombia
Getsemane – the colonial part of Cartagena

Vi går in eller tar en taxi för tjugofem kronor i stort sett varje kväll. Detta är så roligt och vi njuter av livet. Här skall vi vara ända fram till slutet av november. Underbart! Det är så kul att få vara med om allt vi upplever!

We walk in or take a taxi for twenty-five kroner pretty much every night.  This is so much fun and we enjoy life.  We will be here until the end of November.  Wonderfully!  It’s so fun to be a part of everything we experience!

Club de Pesca in front of the skyline
Cartagena, Colombia
Colorful paintings in a colorful city
Cartagena, Colombia
A lot of bars everywhere
Cartagena, Colombia
And a lot of people
Cartagena, Colombia
Jan drinking a Daquiri while watching the people
Cartagena, Colombia
Lovely streetart
Cartagena, Colombia
And more streetart
Cartagena, Colombia
Famous Café Havana
Cartagena, Colombia
Dancing again
Cartagena, Colombia
More dancing
Cartagena, Colombia
Many different dancers on different squares and streets
This dance is like african dance

Fram till vi flyger hem till Sverige om knappt två veckor skall vi arbeta en massa i och på Vilja. För att orka göra något i hettan har vi startat vår AC. Åh vad skönt det är att ha torr och sval ( 29 grader) luft inne i båten! Och så mycket lättare det känns att sova utan den fuktiga 38 grader varma luften. Det behövs nästan en filt för att inte frysa. Nu går det att torka ur skåp och skrymslen, vacuumförpacka, tvätta och fixa med allt utan att svetten rinner i pölar ner på golvet.

Until we fly home to Sweden in just under two weeks, we will be working a lot in and at Vilja.  In order to be able to do something in the heat, we have started our AC.  Oh how nice it is to have dry and cool (29 degrees) air inside the boat!  And it feels so much easier to sleep without the humid 38 degree warm air.  You almost need a blanket to keep from freezing.  Now you can wipe out cupboards and nooks and crannies, vacuum pack, wash and fix everything without the sweat running in puddles onto the floor.

Jamaica

Raeggaen strömmar ut ur högtalarna inne i den lilla byn San Antonio på Jamaicas NO-kust. Basen dunkar så det känns ända hit ut till Vilja som nu ligger i den centrala marinan med det pampiga namnet Errol Flynn. Det är en liten men lyxig och fin marina. Här finns swimmingpool och ett stort våtutrymme med både duschar, toaletter och tvättmaskiner.

Raegga pours out of the speakers inside the small village of San Antonio on Jamaica’s NE coast.  The bass thumps so it can be felt all the way to Vilja, which is now located in the central marina with the pompous name Errol Flynn.  It is a small but luxurious and nice marina.  There is a swimming pool and a large wet area with both showers, toilets and washing machines.

Jamaica
View of palmtrees towards the town
Jamaica
An evening with full moon

Vi är ca ett dygns segling söder om  Kuba och går nästan andäktigt runt och tittar. Ljuset tänds faktiskt på toaletten när vi trycker på knappen och det finns vatten i toaletten att spola med. Dessutom papper att torka sig med. Vilken lyx! Känns nästan overkligt när vi vant oss vid de enkla förhållandena på Kuba.

We are about a day’s sailing south of Cuba and almost devoutly walk around and look.  The light actually comes on in the toilet when we press the button and there is water in the toilet to flush with.  Also paper to dry with.  What a luxury!  Feels almost unreal as we get used to the simple conditions in Cuba.

Jamaica
A lovely marina

Vi kommer fram på förmiddagen dagen efter vi lämnar Kuba och får vänta några timmar innan myndighetspersoner kommer till oss. De är alla vänliga men bestämda. Vi hälsas hjärtligt välkomna till Jamaica och nu har vi ett nytt land och en ny kultur att upptäcka.

We arrive in the morning the day after we leave Cuba and have to wait a few hours before authorities come to us.  They are all friendly but firm.  We are warmly welcomed to Jamaica and now we have a new country and a new culture to discover.

Jamaica
Just before the sun sets
20240517_190429
Sunset in Errol Flynn Marina
Jamaica
Taking a walk in Port Antonio
Jamaica
More vegetables
Jamaica
A Lady segling vegetables
Jamaica
One of all small restaurants

Det är lördag och vi skall följa med ett par i en annan båt, Lotte och Alejandro på Luna, som har hyrt en bil i två dagar. Resan går österut och sedan söderut längs östkusten.  Vårt första stopp är  Blue lagoon. Här spelades en del av filmen ”Blue lagoon” med Brooke Shields  in. Det är en fantastisk färg på vattnet. Lagunen är djup och vattnet är en mix av saltvatten och mineraliskt vatten från bergen. Dessutom både ganska kallt (från bergen) och varmt  (från havet). Annars är vi inte så imponerande. Vill vi bada i den blå lagunen måste vi hyra flytväst trots att vattnet är kav lugnt, vi lever ju på havet och vi kan simma.

It is Saturday and we are going with a couple in another boat, Lotte and Alejandro on Luna, who have rented a car for two days.  The trip goes east and then south along the east coast.   Our first stop is  Blue lagoon.  Part of the movie ”Blue lagoon” with Brooke Shields was shot here.  It’s a fantastic color on the water.  The lagoon is deep and the water is a mix of salt water and mineral water from the mountains.  Also, both quite cold (from the mountains) and warm  (from the sea).  Otherwise, we are not that impressive.  If we want to swim in the blue lagoon, we have to rent a life jacket even though the water is calm, we live on the sea and we can swim.

Jamaica
The Blue Lagoon

Efter Blue lagoon åker vi till Reach waterfall. Det är ett populärt utflyktsmål för lokalbefolkningen och det är många som njuter och badar i vattnet. Även om det är iskallt. Vi stannar ett tag och badar o njuter av naturen innan vi åker tillbaka mot båten igen

After Blue lagoon we go to Reach waterfall.  It is a popular excursion destination for the local population and there are many who enjoy and bathe in the water.  Even if it’s freezing cold.  We stay for a while and swim and enjoy the nature before we go back to the boat again

Jamaica
Beautiful Reach Falls

Den nordöstliga delen av Jamaica där vi är heter Portland och det var här Jerk chicken ”introduserades”. Och bästa Jerk chicken skall vara i byn Boston som vi passerar. Fast det är för tidigt på dagen o de har inte startat sina bbq:s ännu. Det var Maroons (förrymda slavar) som tillsammans med ursprungsbefolkningen, Taino, som började med Jerk Chicken.

The northeastern part of Jamaica where we are is called Portland and this is where Jerk chicken was ”introduced”.  And the best Jerk chicken must be in the village of Boston that we pass.  Although it’s too early in the morning and they haven’t started their bbqs yet.  It was the Maroons (runaway slaves) who, along with the indigenous people, the Taino, started Jerk Chicken.

Jamaica
We had lunch in a place with so loud music that we could not hear or talk to eachother. They prepaired for a party in the night
Jamaica
The bar where we had lunch
Jamaica
One beach we passed
Jamaica
In the evening we went to a bar and had o Bob Marley cocktail
Jamaica
Red ( strawberry), yellow  (mango) and green (mint) mixed with rom. Soo good!

Idag, söndag, åker jag med Lotte o Alejandro. Jan stannar kvar i båten och fixar med el som krånglar. Igår hade en hel säkringshållare bränt sönder. Vi kör västerut och sedan in i bergskedjan Blue Mountains. Det är en slingrig och smal väg med oerhört vacker och grön natur runtomkring. Vårt mål är ett kaffeplantage. Vi möts av ägaren tillika guiden som visar oss runt bland medicinalväxter och kaffeplantor. Det är intressant att höra om växternas olika medicinska krafter och att se hur kaffebönor behandlas från buske fram till en rykande o välluktande kaffekopp.

Today, Sunday, I go with Lotte and Alejandro.  Jan stays in the boat and fixes electrical problems.  Yesterday an entire fuse holder had blown.  We drive west and then into the Blue Mountains.  It is a winding and narrow road with incredibly beautiful and green nature all around.  Our goal is a coffee plantation.  We are met by the owner and the guide who shows us around among medicinal plants and coffee plants.  It is interesting to hear about the different medicinal powers of the plants and to see how coffee beans are processed from the bush to a steaming and fragrant cup of coffee.

Jamaica
All green on the way up in  Blue Mountains
Jamaica
The owner and our guide showing us coffeplants
Jamaica
This is how the coffebean looks like unripe. It gets red when it is ripe
Jamaica
A lot of coffeplants. Blue Mountain is supposed to have one of the best coffees in the world.
Jamaica
Three of the steps before it gets coffee. Drying, peeling of the skin and roasting
Jamaica
On the way back we stopped by a waterfall in Blue Mountains

Det är söndag och Jamaica är en mycket religiös ö. Överallt där vi åker med bilen ser vi festklädda människor. Speciellt kvinnorna som ser ut som om de skall på en Nobelmiddag med sina hattar och fantastiska klänningar. På Jamaica lever många kulturer och religioner sida vid sida men störst är Kristendomen. Jamaica är faktiskt med i Guinnes rekordbok med flest antal kyrkor pr kvadratmile. Andra religioner som man lever fridfullt med här på Jamaica är Judendom, islam, rastafarism, buddhism och hinduism.

It’s Sunday and Jamaica is a very religious island. Everywhere we go by car we see people in party clothes.  Especially the women who look like they are going to a Nobel dinner with their hats and fabulous dresses.  In Jamaica, many cultures and religions live side by side, but the biggest is Christianity.  Jamaica is actually in the Guinness Book of Records for the most number of churches per square mile.  Other religions that live peacefully here in Jamaica are Judaism, Islam, Rastafarianism, Buddhism and Hinduism.

Nu är det kväll och vi promenerar tillsammans med Lotte o Alejandro från båten Luna. En rastaman börjar prata med oss och berättar om en bar en bit bort som har raeggaeparty med vinylskivor varje söndag. Självklart åker vi dit. Musiken strömmar från högtalarna ut på gatan. Folk dansar i takt och ganjan röks av de flesta. Gammal som ung. Trafiken förbi måste sakta in då baren är liten och gatan är dansgolvet. Vi kommer dit ganska tidigt och partyt har bara startat. Framåt midnatt blir det säkert full fart. En discjockey spelar från sin stora samling med raeggae-musik på små vinylskivor. Han använder två skivspelare och är duktig. Efter några timmar är vi nöjda och vi tar oss tillbaka till båten med en upplevelse från Jamaica rikare.

Now it is evening and we walk together with Lotte and Alejandro from the boat Luna.  A Rasta man starts talking to us and tells us about a bar a short distance away that has raeggae parties with vinyl records every Sunday.  Of course we go there.  The music flows from the speakers out into the street.  People dance to the beat and ganja is smoked by most.  Old and young.  Passing traffic has to slow down as the bar is small and the street is the dance floor.  We get there quite early and the party has just started.  By midnight it will surely be at full speed.  A disc jockey plays from his large collection of raeggae music on small vinyl records.  He uses two turntables and is good at it.  After a few hours we are satisfied and we make our way back to the boat with an experience of Jamaica richer.

Jamaica
Enjoying the reaggaeparty
Jamaica
The dj with all his vinylrecords
Jamaica
A Red Stripe beer at the party
Jamaica
Inside a Jamaican bathroom
Jamaica
Jamaica
Soon the jerk chicken is ready

Häftigt! Kingston next! Vi kan ju inte komma till Jamaica utan att besöka Kingston och Bob Marley  museet. Jamaicas stolthet och ”kung”. Vi lämnar Vilja tidigt på morgonen och tar en lokalbuss mot Kingston. Tidtabeller finns inte utan bussen går när den är full. Sedan stannar den otaliga gånger och klämmer in ännu fler passagerare. Vi sitter mer eller mindre på varandra och varannan måste sitta framåtböjd för att vi alla skall få plats. För oss tar det över två timmar av väntan i bussen innan vi åker iväg och resan tar nästan tre timmar.

Cool!  Kingston next!  After all, we can’t come to Jamaica without visiting Kingston and the Bob Marley museum.  The pride and ”King” of Jamaica.  We leave Vilja early in the morning and take a local bus to Kingston.  There are no timetables, but the bus leaves when it is full.  Then it stops countless times and squeezes in even more passengers.  We sit more or less on top of each other and each other has to sit bent forward so that we can all have a place.  For us, it takes over two hours of waiting in the bus before we leave and the journey takes almost three hours.

Vi hinner inte mycket första dagen men ett besök till Peter Tosh museet blir det i alla fall. Det är ganska litet och anspråkslöst. Det vi lär oss är en del av hans historia och det finns foton och några gitarrer där inne. Tyvärr är det fotoförbud, vilket är en stor besvikelse.

We don’t have much time on the first day, but a visit to the Peter Tosh museum will be there anyway.  It is quite small and unassuming.  What we learn is part of his story and there are photos and some guitars in there.  Unfortunately, photography is prohibited, which is a big disappointment.

Jamaica
Outside Peter Tosh museum
Jamaica
At the entrance to the museum

Ny dag och vi är på väg till vårt huvudmål för resan. Bob Marley museet. Vi kommer fram till det hus han köpte och som han älskade. Rundvandringen är helt fantastisk! Vår charmiga guide, en kvinna, älskar verkligen sitt jobb. Hon berättar med inlevelse, lägger in små anekdoter och sjunger delar av många av Bob Marleys hits. Inne i museet går vi från rum till rum.  Här finns inspelningsstudio, guldskivor, grammy, foton, planscher, tidningsurklipp och i sovrummet finns deras säng och ”meditationsplatsen” där Bob bl a rökte ganja enligt rastafarismens tradition. På en vägg hänger hans älskade jeansskjorta. I köket på första våningen är alla väggar tapetserade med tidningsurklipp från när Bob Marley blev skjuten just i köket. Två skotthål syns i väggarna. Guidningen avslutas med en film om Bob Marleys liv. Vi lär oss mycket om ikonen och är jättenöjda med besöket trots att det var dyrt. Enda besvikelsen är att det är fotoförbud inomhus.

New day and we are on our way to our main destination for the trip.  The Bob Marley Museum.  We arrive at the house he bought and loved.  The walking tour is absolutely fantastic!  Our charming guide, a woman, really loves her job.  She tells with empathy, adds small anecdotes and sings parts of many of Bob Marley’s hits.  Inside the museum, we go from room to room.   Here there is a recording studio, gold records, grammys, photos, posters, newspaper clippings and in the bedroom there is their bed and the ”meditation place” where Bob, among other things, smoked ganja according to the tradition of Rastafarianism.  On one wall hangs his beloved denim shirt.  In the kitchen on the first floor, all the walls are wallpapered with newspaper clippings from when Bob Marley was shot in the kitchen.  Two bullet holes are visible in the walls.  The tour ends with a film about Bob Marley’s life.  We learn a lot about the icon and are very pleased with the visit, even though it was expensive.  The only disappointment is that photography is prohibited indoors.

Jamaica
Outside Bob Marleys house with a statues of him
Jamaica
One of all pictures of the legend
Jamaica
In this house ”Georhie” lived. A very important man in Bob’s life
Jamaica
One of Bob Marleys cars
Jamaica
The lyrics from one of the famous songs

Mer ser vi inte av Kingston. Vi blir varnade för att åka runt själva och tiden räcker inte till till en heldags rundtur med guide. Så Kingston i sig själv är en besvikelse för oss.

We don’t see more of Kingston.  We are warned to go around on our own and there is not enough time for a full day tour with a guide.  So Kingston itself is a disappointment for us.

Jamaica är vackert. Jamaica är grönt. Jamaica är vänligt. Överallt vi går möts vi av ”Yeah man”, ”Respect”, ”One love”, ”King”, ”Peace and love”, ”Hi Bro”, ”Welcome to Jamaica ”. Fraserna tar aldrig slut. De ropar från andra sidan gatan. Springer ifatt oss för att prata och ge oss en ”Fist dump” ( hälsning knytnäve mot knytnäve med knogarna uppåt). Kommer fram till oss när vi sitter någonstans. Hela tiden uppsökande och vänliga. Lukten av Ganja ligger tät över gatorna. Det är legalt att röka här och de flesta röker. Ofta och mycket. Vi hinner gå ca 100 meter mellan varje gång vi blir tillfrågade om vi vill köpa ”weed”

Jamaica is beautiful.  Jamaica is green.  Jamaica is friendly.  Everywhere we go we are greeted by ”Yeah man”, ”Respect”, ”One love”, ”King”, ”Peace and love”, ”Hi Bro”, ”Welcome to Jamaica ”.  The phrases never end.  They call from across the street.  Runs up to us to talk. Giving us a ”fist dump”. Comes up to us when we are sitting somewhere.  All the time outreach and friendly.  The smell of ganja is thick over the streets.  It is legal to smoke here and most people do.  Often and a lot.  We manage to walk about 100 meters between each time we are asked if we want to buy ”weed”

Jamaica
The rain is pouring down when we had dinner in a beach. So we had to escape to a bar. Together with Alejandro

Idag fyller vi vatten i båten. Ledningen ut till bryggan är trasig så vi får hämta över 700 liter vatten för hand från en kran bakom huset. Men vi har inte fyllt vatten på nästan två månader så det är en absolut nödvändighet. Vi har en lång segling till Colombia framför oss. Likaså behöver vi tvätta. Jag har kört tre stora maskiner så nu hänger det tvätt i sex rader från för till akter. Hoppas verkligen att det inte börjar regna.

Today we fill the boat with water.  The pipe out to the jetty is broken, so we have to fetch over 700 liters of water by hand from a tap behind the house.  But we haven’t filled water in almost two months so it’s an absolute necessity.  We have a long sail to Colombia ahead of us.  Likewise, we need to do laundry.  I have run three large machines so now there is laundry hanging in six rows from fore to aft. Really hope it doesn’t start raining.

Jamaica
Jan carrying 20 liters of water at a time
Jamaica
We filled up 39 watercans manually
Jamaica
Vilja is overloaded with wet laundry
Jamaica
After one night with heavy rain the dinghy was like a swimmingpool

Vilken rolig kväll! Det är fredag och idag verkar det vara extra feststämning. Kanske för att det var helgdag igår. Vi lämnar Vilja och promenerar bort till gatan där barerna ligger tätt. Först köper vi Jerk chicken på ett populärt ställe ute på gatan. Vi sitter vid strandkanten och äter. Det smakar himmelskt gott! Sedan vill vi gå på en bar. Här finns helt otroligt många barer men de flesta har bara plats för 2-3 personer. Vi hittar en och blir  varmt välkomna. Alla verkar nyfikna på oss och har en massa frågor. Lyckad kväll där vi känner att vi kommer lite närmre in på Jamaica. Annars har vi tyckt att det är svårt. Alla är otroligt vänliga men alla väntar sig också betalt för precis allt de gör eller säger. Vi är inte vana vid detta från alla länder vi besökt denna säsongen och det känns jobbigt.

What a fun evening!  It’s Friday and today seems to be extra festive.  Maybe because yesterday was a holiday.  We leave Vilja and walk to the street where the bars are close.  First we buy Jerk chicken at a popular place out on the street.  We sit by the beach and eat.  It tastes heavenly!  Then we want to go to a bar.  There are an incredible number of bars here, but most only have room for 2-3 people.  We find one and are warmly welcomed.  Everyone seems curious about us and has a lot of questions.  Successful evening where we feel that we are getting a little closer to Jamaica.  Otherwise, we have found it difficult.  Everyone is incredibly friendly, but everyone also expects to be paid for just about everything they do or say.  We are not used to this from all the countries we have visited this season and it feels difficult.

Jamaica
Jerk chicken bbq in the evening. Tastes lovely!
Jamaica
Beautiful girl working I’m the bar
Jamaica
In all the bars it’s very popular to play Domino

Nu har vi flyttat ut från marinan och ligger på svaj. Vi väntar in ett väderfönster för att segla ner till Cartagena i Colombia. Vårt sista mål denna säsongen.

Now we have moved out of the marina and are on the wane.  We are waiting for a weather window to sail down to Cartagena in Colombia.  Our last goal this season.

Idag, tisdag, checkar vi ut och vi har en segling på 4-5 dygn framför oss. Klockan 10.00 tar vi upp ankaret. Vi hoppas förhållandena är ok men vi kommer ha 12 meter i sekunden rätt in i sidan så det kommer troligen bli svårt med matlagning och toalettbesök.

Today, Tuesday, we check out and we have a 4-5 day sailing ahead of us.  At 10.00 we raise the anchor.  We hope the conditions are ok but we will have 12 meters per second right into the side so it will probably be difficult with cooking and going to the toilet.

Kort historia om Jamaica;

De första inbyggarna på Jamaica var Taino indianer som kom hit från Sydamerika på 600-talet. De levde fridfullt här fram till Columbus ”upptäckte” Jamaica  1494. Tainos blev då tvingade in i slaveri av spanjorerna. Inom 50 år var de tagiskt nog utraderade från Jamaica. Men många ord från deras språk finns kvar som ‘hammock’, ‘hurricane’, ‘tobacco’, ‘barbarnaque’ and ‘canoe’. Då började slavimporten från Afrika. 1655 besegrade Storbritannien Spanien och tog över Jamaica . Engelsmännen utnyttjade Jamaicas centrala placering i Karibien för silver och guld byteshandel. Under övergången från Spanien till England flydde många slavar upp i bergen.  De utvecklade sin egen kultur baserad på afrikanska rötter och kallas Maroons. Slaveriet växte under brittiska perioden och de levde ett miserabel liv med mycket tortyr. Totalt 2 miljoner slavar kom till Jamaica  men slutligen 1838 var slaveri totalt förbjudet. Kristna missionärer behandlade slavarna väl och det är kanske anledningen till att Kristendomen idag är stark på Jamaica. På 1930-talet uppstod Rastafari. Det var bland den afrikanskättade befolkningen på Jamaica.  Den bygger på drömmen av att återvända till Afrika där Etiopien är de förlovade landet.1962 blev Jamaica ett oberoende land.

Brief history of Jamaica follows;

The first settlers in Jamaica were the Taino Indians who came here from South America in the 6th century.  They lived peacefully here until Columbus ”discovered” Jamaica  in 1494. The Tainos were then forced into slavery by the Spanish.  Within 50 years, they were tragically eradicated from Jamaica.  But many words from their language remain such as ‘hammock’, ‘hurricane’, ‘tobacco’, ‘barbeque’ and ‘canoe’.  Then the slave importation from Africa began.  In 1655 Britain defeated Spain and took over Jamaica.  The English took advantage of Jamaica’s central location in the Caribbean for silver and gold barter.  During the transition from Spain to England, many slaves escaped into the mountains.   They developed their own culture based on African roots and are called Maroons.  Slavery grew during the British period and they lived a miserable life with a lot of torture.  A total of 2 million slaves came to Jamaica  but finally in 1838 slavery was totally outlawed.  Christian missionaries treated the slaves well and that is perhaps the reason why Christianity is strong in Jamaica today. In the 1930s, Rastafari arose.  It was among the African-descended population of Jamaica.   It is based on the dream of returning to Africa where Ethiopia is the promised land. In 1962, Jamaica became an independent country.

Thoughts while sailing

Seglingen fortsätter. Det går trögt mot mål. Väldigt trögt. Tur att vädret är bra och att solen skiner. Vi njuter allihop av själva seglingen men anar fortfarande inte när vi kommer fram till vårt mål. Även om Predict vind påstår natt mellan onsdag och torsdag. Vindarna är inte med oss. Det blåser ordentligt, ca 24-26 knop, och vi har en riktigt bra fart. Men den envisas med att vara rakt emot oss så att vi får fortsätta kryssa. Segla norr-söder och tillbaka igen är inga problem. Vi har passerat Mexikanska ön Isla Conzumel flera gånger. Avståndet ökar lite för varje gång. Men Vilja kämpar på och gör seglingen njutbar. Sakta, sakta tar hon oss närmre målet. Hon bjuder upp till dans med fulla segel, dansar sig igenom våg efter våg och leker med det djupblå havet. Runt fören skummar det och ibland dyker hon ner såpass djupt så en våg slår över hela sittbrunnen, som för att bjuda med även oss.

The sailing continues.  It is moving slowly towards the goal.  Very slowly.  Luckily the weather is good and the sun is shining.  We all enjoy the sailing itself but still have no idea when we will arrive at our destination.  Although Predict wind claims night between Wednesday Thursday. The winds are not with us.  The wind is good, about 24-26 knots, and we have a really good speed.  But it insists on being right at us so we continue tacking against the wind.  Sailing north-south and back again is no problem.  We have passed the Mexican island of Isla Conzumel several times.  The distance increases a little each time.  But Vilja fights on and makes sailing enjoyable.  Little by little she brings us closer to the goal.  She invites you to dance with full sail, dancing her way through wave after wave and playing with the deep blue sea.  There is foam around the bow and sometimes she dives down so deep that a wave hits the entire cockpit, as if to invite us too.

Vi sitter ofta och drömmer oss bort. Tittar ut över hav och horisont  med sina nyanser av blått.  Skiftningarna som solen ger olika tider på dagen, molnen som speglar sig och månens sken gör det blå både varierande och fantastiskt. Som balsam för själen. Det är otroligt meditativt och vi tröttnar aldrig.

We often sit and dream away.  Looking out over the ocean and horizon  with its shades of blue.  The shifts that the sun gives at different times of the day, the clouds that reflect and the moonlight make the blue both varied and fantastic.  Like balm for the soul.  It is incredibly meditative and we never get tired.

Sometimes more mild blue colors
And sometimes clear and deep blue
The sun makes the sea glitter
And on sunset it is golden
Dawn is beautiful
Sunrise comes with new colors.

Tiden flyter ihop till ett och timmarna passerar utan att vi blir uttråkade på resans väg. Tankarna får tänkas klart utan att vi blir avbrutna av måsten, tider att passa eller en telefon som ringer. Det är utvecklande och nyttigt. Ett sätt att komma närmre sig själv och ett sätt att leva här och nu. Det enda vi behöver ta hänsyn till är vinden, mötande båtar och självklart säkerheten. En befriande känsla. Vi har inga tider att passa, det får ta den tid det tar.

Time flows into one and the hours pass without us getting bored on the journey.  The thoughts can be thought clearly without being interrupted by musts, times to fit or a phone ringing.  It is edifying and useful.  A way to get closer to yourself and a way to live here and now.  The only thing we need to take into account is the wind, oncoming boats and of course safety.  A liberating feeling.  We don’t have times to fit, it can take as long as it takes.

Jan just sitting enjoying life

Några göromål har vi förstås. Jag lagar mat och Jan o Dag diskar, vi fiskar, läser, trimmar segel och nu när vi kryssar måste vi jobba mer med själva seglingen. Vi hämtar hem väderprognoser från internet, skriver blogg och försöker hålla sittbrunn och inne i båten så rent det går. Det kan vara en utmaning när båten lutar så mycket så vi måste gå på snedden och samtidigt hålla i oss helst med båda händerna. Inte lätt att laga mat under de förhållandena. Att gå på toaletten är också ett litet konststycke. Det är svårt att dra ner byxorna utan att släppa taget om det man håller sig fast vid och ännu svårare att få dem tillbaka på plats igen. Tur att det är varmt så vi inte har mycket kläder på oss.

Of course, we have some things to do. I cook and Jan and Dag do the dishes, we fish, read, trim the sails and now that we are tacking against the wind we have to work more on the sailing itself.  We download weather forecasts from the internet, write a blog and try to keep the cockpit and inside the boat as clean as possible.  It can be a challenge when the boat tilts so much that we have to walk on the slant and at the same time hold on preferably with both hands.  Not easy to cook in those conditions.  Going to the toilet is also like an adventure. It’s hard to pull your pants down without letting go of what you’re holding on to and even harder to get them back on.  Luckily it’s warm so we don’t have a lot of clothes on.

Tacking requires some job
Washing the dishes
Cocking is a challwhen the boat is tilting a lot
Sometimes we need to fix things on foredeck
The net for lifting up the fishes we catch
Reading is so relaxing
Jan and me together

Vi har med mat för ca sju dagar. Nu är vi inne på dag sex. Vår fiskelycka har gett oss flera måltider och luncherna blir oftast enkla med rester, nudlar eller annan enkel mat. I frysen finns mat för två dagar till. Sedan blir det att improvisera med torrmat som ris, pasta, torkade bönor, konserver och annan torrmat. Färska grönsaker kommer bestå av groddar. Jag har en första sats mungbönsgroddar på gång. Här finns även alfaalfa, bovete, kikärter och linser att grodda. Dricksvatten har vi tillräckligt ett bra tag till och vi snålar med kranvattnet. Det används endast till matlagning. Så det går ingen nöd på oss. Det är väl bara dusch och hårtvätt som saknas. Hygienen sköts med tvättlappar men håret behöver verkligen tvättas nu.

We have brought food for about seven days.  We are now on day six. Our fishing luck has given us several meals and the lunches are usually simple with leftovers, noodles or other simple food.  There is food in the freezer for two more days.  Then you have to improvise with dry food such as rice, pasta, dried beans, preserves and other dry food.  Fresh vegetables will consist of sprouts.  I have a first batch of mung bean sprouts in the making.  There are also alfalfa, buckwheat, chickpeas and lentils to sprout here.  We have enough drinking water for quite a while and we skimp on the tap water.  It is only used for cooking.  So there is no need for us.  It’s probably only a shower and a hair wash that are missing.  Hygiene is managed with washcloths, but the hair really needs to be washed now.

Finally I got a quick shower
Pumping up drinkingwater from a big watertank to a smaller

Sjätte natten på vakt och det blåser ordentlig. Det viner kring masten och havet brusar runt mig. Vilja mer stampar sig fram nu. Det är kolsvart. Varken månen eller stjärnor syns på himmelen. Jag fick precis en ordentlig dusch då en stor våg slog över båten. Vattnet forsade över mig i sittbrunnen och nu sitter jag här dyngblöt och frusen. Det rinner från huvudet och håret ner på kroppen. Det är en konstig känsla att frysa efter all hetta vi haft senaste månaden. Alla sittdynor är dyngblöta så det blir att sitta på de hårda träbänkarna framöver. En timme kvar för mig innan vaktavlösning. Vi har ett rev i storseglet och bara stormfocken uppe. Det borde inte vara för mycket. Jag tittar ständigt på vindmätaren för att se vindstyrkan och om den ökar. Den ligger på 24 – 26 knop. Plötsligt känns det lite kusligt att sitta här ensam i mörkret. Jag har aldrig känt så tidigare men efter att jag fick duschen och jag sitter och lyssnar på vinandet känns det lite läskigt. Jag litar fullt och helt på Vilja och vi har seglat i betydligt värre vind än det här. Men ändå. Inne i båten ligger Jan och Dag och sover. Jag vet att det bara är att väcka om jag anser att vi behöver sätta ett rev till.  (minska segelytan på storseglet) men beslutar mig för att avvakta lite till. Troligen till vaktbytet. Jag fortsätter hålla koll och tittar ut i mörkret. När Dag kommer upp säger jag mina tankar och vi väcker Jan så att seglet kan revas. Dessutom gör vi ett slag norrut igen. Har vi tur är detta det sista slaget.

Sixth night on duty and it’s really windy.  There is wind around the mast and the sea roars around me.  Willingness for more stomps forward now.  It is jet black.  Neither the moon nor stars are visible in the sky.  I had just had a good shower when a big wave hit the boat.  The water rushed over me in the cockpit and now I sit here dung soaked and frozen.  It flows from the head and hair down the body.  It’s a strange feeling to freeze after all the heat we’ve had in the last month.  All seat cushions are dung-soaked, so you will have to sit on the hard wooden benches in the future.  One hour left for me before shift change.  We have a reef in the mainsail and only the storm jib up.  It shouldn’t be too much.  I am constantly looking at the anemometer to see the wind strength and if it is increasing.  It is at 24 – 26 knots.  Suddenly it feels a little eerie to sit here alone in the dark.  I’ve never felt like that before but after I got in the shower and I sit and listen to the whining it feels a little scary.  I completely trust Vilja and we have sailed in significantly worse winds than this.  Yet.  Jan and Dag are sleeping inside the boat.  I know it’s only a wake-up call if I think we need to add another reef.  (reduce the sail area on the mainsail) but decide to wait a little longer.  Probably for the changing of the guard.  I continue to keep track and look out into the darkness. When Dag comes up, I say my thoughts and we wake Jan up so that the sail can get reefed. In addition, we make a move north again. If we’re lucky, this will be the last blow.

Idag växer vågorna sig större än tidigare under seglingen. Vinden är  på väg att vända mer mot SO så vi kan sträcka oss närmre mot öst än förut under veckan vi varit ute. Det känns skönt att styra nästan mot målet. Vi har ca en till två knops motström vilket självklart bromsar farten en hel del. Men med revet ute igen seglar Vilja på bra.

Today, the waves grow bigger than before during sailing.  The wind is about to turn more towards the SW so we can stretch closer to the east than before during the week we were out.  It feels good to steer almost towards the goal.  We have about one to two knots of headwind, which of course slows down the speed quite a bit.  But with the reef out again, Vilja is sailing well.

Ny dag och nu, äntligen, börjar vi närma oss Kuba. Om det går bra så har vi mindre än ett dygn kvar. Det är onsdag idag så torsdag verkar vara rimligt att komma fram. Det skall bli jättespännande att komma dit. Kuba känns exotiskt och framförallt annorlunda. Och annorlunda är det med all säkerhet. Fattigdomen är hög och det är brist på allt. Mat är en av de stora bristvarorna. Vi kommer inte kunna bunkra upp mat igen som överallt annars där vi varit. Vi får helt enkelt äta den mat vi får tag på. Förhopningsvis finns det åtminstone lite grönsaker. Ägg är tydligen en stor bristvara liksom fisk och kött. Vatten och diesel att fylla båten med finns bara på ett fåtal ställen så det gäller att ransonera. Internet kommer också vara svårare att komma åt och många vanliga sidor, så som Hotmail och Facebook, är blockerade. Jag har VPN så jag hoppas att jag kan komma igenom. Men det kan hända att det inte blir någon uppdatering på flera veckor. Vi vet inte när vår Starlink slutar fungera – vi räknar med att även den är blockerad på Kuba så detta inlägget kommer förhållandevis lång tid innan vi kommer fram. Vi hoppas, under vår vistelse, kunna göra flera resor inåt land och uppleva denna fantastiska ö som väcker mycket känslor. Vi kommer till sydsidan av Kuba så Havanna lockar självklart som ett utflyktsmål. Liksom Guantanamo och Santiago de Cuba.

New day and now, finally, we begin to approach Cuba.  If it goes well, we have less than a day left.  Today is Wednesday so Thursday seems reasonable to arrive.  It will be very exciting to get there.  Cuba feels exotic and above all different.  And it is certainly different.  Poverty is high and there is a lack of everything.  Food is one of the major shortages.  We won’t be able to stockpile food again like everywhere else we’ve been.  We simply have to eat the food we get our hands on.  Hopefully there are at least some vegetables.  Eggs are apparently in great short supply, as are fish and meat.  Water and diesel to fill the boat with are only available in a few places, so you have to ration.  The internet will also be harder to access and many common sites, such as Hotmail and Facebook, are blocked.  I have VPN so I hope I can get through.  But it may happen that there will be no update for several weeks.  We don’t know when our Starlink stops working – we expect that it is also blocked in Cuba, so this post will come a relatively long time before we arrive.  We hope, during our stay, to be able to make several trips inland and experience this amazing island that evokes a lot of emotions.  We are coming to the south side of Cuba, so Havana naturally attracts as an excursion destination.  Like Guantanamo and Santiago de Cuba.

Honduras and sailing towards Guatemala

Vi kom fram till Utila efter en av de värsta nätterna med segling vi haft. Helt utan sömn. Incheckningen gick i alla fall smidigt och vi gick därefter för att se oss omkring. Utila blev lite av en kulturchock för oss. Efter att bara ha varit på platser, i princip utan trafik och utan turister, under två månader så blev vi först nästan överväldigade av turister och fyrhjulingsmoppar i mängder. Troligen en reaktion på att vi även var väldigt, väldigt  trötta. Men…vi promenerade lite, åt en god lunch på ett mysigt ”backpackerställe” och åkte sedan ut till båten och gick och lade oss runt klockan två på eftermiddagen. Vi sov nästan tjugo timmar så behovet av sömn var stort efter en vakennatt.

We arrived at Utila after one of the worst sailing nights we had.  Completely without sleep.  In any case, check-in went smoothly and we then went to look around.  Utila was a bit of a culture shock for us.  After only being in places, basically without traffic and without tourists, for two months, we were at first almost overwhelmed by tourists and quad mopeds in abundance.  Probably a reaction to the fact that we were also very, very tired.  But…we walked a bit, had a good lunch at a cozy ”backpacker place” and then went out to the boat and went to bed around two in the afternoon.  We slept almost twenty hours, so the need for sleep was great after a awake night.

We really appreciated a beer to the lunch

Nästa dag promenerade vi runt lite mer och fick en helt annorlunda bild av staden. Den var charmig och laidback och det var inte alls så mycket trafik och turister som vi tyckte dagen innan. Varannan butik var en dykarshop som sålde dykundervisning. Utila skall vara bland det billigaste stället i hela världen att ta ett dykarcertifikat på. Jan hade lust att dyka och köpte en endags provapå-kurs. Han kom hem mycket nöjd och dagen efter hade han träningsvärk i låren. Hade vinden varit mer stabil så hade han tagit ett dykarcertifikat men tyvärr så skulle vinden vända. Utila är känt för att ha dåligt ankarfäste, och ligger vinden på från fel håll draggar man lätt. Därför blev det ingen dykarkurs och vi fick i stället tyvärr lämna Utila redan efter två nätter. Vi är glada att vi fick sett lite av ön i alla fall.

The next day we walked around a bit more and got a completely different view of the city.  It was charming and laid back and there wasn’t nearly as much traffic and tourists as we thought the day before.  Every other store was a diving shop that sold diving lessons.  Utila must be among the cheapest places in the whole world to get a diver’s certificate.  Jan wanted to dive and bought a one-day trial course.  He came home very happy and the next day he had training pains in his thighs.  If the wind had been more stable, he would have taken a diver’s certificate, but unfortunately the wind would change.  Utila is known for having a poor grip, and if the wind is coming from the wrong direction, it drags easily.  Therefore, there was no diving course and we unfortunately had to leave Utila after only two nights.  We are glad that we got to see a bit of the island anyway. 

A soccerteam from mainland came to Utila to meet the local team. That’s why all the people
Fourwheel motorbike are the thing in Utila
A cute and tired dog
Local Clothes for sale
A fruit-  and vegeteblashop on the street
Well, yes Utila was crowded with people after the ferry arrived
The high mountains in the north of mainland Honduras. Beautiful view over the mountain with many tops over 2400 meter.
Our little dinghy at the dinghydock with the sun going down
On Utila

Målet blev tillbaka till French Cay på Roatan. Viken i sig är väl inte så rolig utan mer praktisk. Men…där inne visste vi att två av båtarna vi korsade Atlanten tillsammans med låg. Thaleia och Embla. Det var otroligt kul att träffa Eva-Lotta, Thomas o Erik på Thaleia och Viveca och Erik på Embla. Och det var dessutom på dagen ett år efter att vi alla kommit fram till Grenada. Första kvällen i French cay träffades vi allihopa på Thaleia efter att vi ätit middag var för oss. Det blev prat, skratt och delande av minnen, erfarenheter och anekdoter ända fram till midnatt. Tänk vad häftigt att vi var tre svenska båtar på samma lilla vik på en ö i Honduras. Overkligt! Känns lustigt nog overkligare än att vi hade korsat Atlanten.

The goal was back to French Cay on Roatan.  The port itself is probably not so much fun, but more practical.  But…in there we knew that two of the boats we crossed the Atlantic with were.  Thaleia and Embla.  It was incredibly fun to meet Eva-Lotta, Thomas and Erik at Thaleia and Viveca and Erik at Embla.  And it was also on the day one year after we all arrived in Grenada.  The first evening in French cay we all met at Thaleia after we had dinner by ourselves.  There was talk, laughter and sharing of memories, experiences and anecdotes until about midnight.  Think how cool that we were three Swedish boats in the same small bay on an island in Honduras.  Unreal!  Funnily enough, it feels more surreal than that we had crossed the Atlantic.

Starka vindar skulle komma in dagen efter och vi förberedde oss alla genom att förstärka förtöjningar, se över att inget låg och skavde, inget låg löst på däck och att flytvästar, ficklampor, intercom och kniv låg framme. Lite orolig stämning var det i båtarna och vi på Vilja hade gjort upp en plan på hur vi skulle göra om mooringbojen släppte. Jan skulle hantera båten o försöka backa upp mot vind och jag skulle snabbt fram på däck och kapa alla linor.Vi la oss med ankaralarm på, på mobilerna, med en snäv radie. Bättre att bli väckta en gång för mycket. Jan la sig i sittbrunnen för att vara raskt på plats. Vid 23.30 vaknar Jan av ett brak och röster som ropar och skriker ” boga”, ”styr upp mot vinden”, ”sväng styrbord” mm mm

Strong winds would come in the next day and we all prepared by reinforcing moorings, checking that nothing was chafing, nothing was loose on the deck and that life jackets, flashlights, intercom and knives were out front.  There was a bit of an uneasy atmosphere in the boats and we at Vilja had drawn up a plan on what to do if the mooring buoy was released.  Jan would handle the boat and try to back up against the wind and I would quickly go up on deck and cut all the lines. We went to bed with the anchor alarm on, on the mobiles, at a tight angle.  Better to be woken up one too many times.  Jan lay down in the cockpit to be on the spot quickly.  At 23.30 Jan wakes up to a crash and voices calling and shouting ”bow”, ”steer upwind”, ”turn starboard” etc etc

Emblas mooringboj hade släppt från botten och bredsidan av den tjugo ton tunga båten dundrade in i Thaleias pulpit. Det blev, på endast några sekunder, full aktivitet på båda båtarna. Embla lyckades styra bort från Thaleia och efter mycket jobb lyckades de få bort linor till mooringboyen. Därefter kunde de lägga i sin dragg och hade tur som fick ankarfäste direkt. Båda båtarna hade fantastisk tur i oturen. Det blev inga större skador på någon av dem och de skador som blev kunde i stort sett repateras redan nästa dag. Men chocken satt i och vi var många båtar som var vakna och hade vakt resten av den natten.

Embla’s mooring buoy had released from the bottom and the broadside of the twenty-ton boat thundered into Thaleia’s pulpit.  There was, in just a few seconds, full activity on both boats.  Embla managed to steer away from Thaleia and after a lot of work they managed to get the lines to the mooring boy off.  After that, they were able to put in their move and were lucky to get hold immediately.  Both boats had fantastic luck in their misfortune.  There was no major damage to any of them and the damage that was done could be repaired the very next day.  But the shock was in and we were many boats that were awake and on watch for the rest of that night.

Sunset before the strong wind came
All boats in French Cay. Embla, Vilja and Thaleia. Thank you for video Thaleia

Kvällen efter var vi ombord på den brittiskflaggade båten Far Out och umgicks. Jättetrevligt. Och kvällen därpå var det samling i vår sittbrunn. Sånt är livet oss långfärdsbåtar emellan.  Thaleia skulle dagen efter segla mot Belize. Den natten blåste det också en hel del. Nu från öst i stället för från väst. Och många satt på vakt i sina båtar hela den natten också. Tack Thaleia för foton.

The following evening we were on board the British-flagged boat Far Out and hung out.  Very nice.  And the following evening there was a gathering in our cockpit.  Such is life between us long-distance boats.  Thaleia was to sail for Belize the next day.  That night it was also quite windy.  Now from the east instead of from the west.  And many sat on watch in their boats all that night too. Thank you Thaleia for photos.

Happy sailors. Kristin, Erik and Eva-Lotta
Eva-Lotta, Jan and Thomas
Both Embla and Thaleia visited Vilja. Here Viveca, Kristin, Erik and Eva-Lotta
Jan and Thomas

Vindarna skulle blåsa upp ännu mer på lördagen. Det enda som då skulle skydda oss var ett rev. Annars var det öppet hav. Oändligt långt öppet hav.

The winds would pick up even more on Saturday.  The only thing that would protect us then was a reef.  Otherwise it was open sea.  Infinitely long open sea.

Erik from Thaleia, Jan and me on the way to Coxen hole

Minst sex båtar flyttade på sig denna dag. Bland de sex var både vi, Embla och Far out. Vi åkte först och fyllde vatten. Watermakern fungerade bara ett par dagar när den lagades sist så nu står vi utan möjlighet att göra eget vatten igen. Nu är vi så vana vid att snåla på vattnet så det fungerar bra. Men tänk vad skönt det skulle vara om den kunde bli lagad permanent.

At least six boats moved this day.  Among them were both us, Embla and Far out.  We went first and filled water.  The watermaker only worked for a couple of days when it was last repaired, so now we are left without the possibility of making our own water again.  Now we are so used to skimping on the water so it works well.  But think how nice it would be if it could be fixed permanently.

Jan trying to fix the watermaker….once again

Fem av oss båtar seglade till den charmiga staden West End som ligger just längst i västra ändan av Roatan. Embla och vi åkte in till byn och promenerade på eftermiddagen. Vi hittade en mysig bar vid vattnet och satte oss ner och tog var sin happy hour gin & tonic, pratade och njöt av en fantastisk solnedgång. Detta skulle bli vår sista kväll i Honduras för nästa förmiddag seglar vi vidare mot nya äventyr.

Five of us boats sailed to the charming town of West End which is right at the far western end of Roatan.  Embla and we went into the village and walked in the afternoon.  We found a cozy bar by the water and sat down and each had a happy hour gin & tonic, chatting and enjoying an amazing sunset.  This would be our last evening in Honduras because the next morning we sail on to new adventures.

Charming West End
One of all bridges towards the sea
Palmtrees, beach and boats – what else?
I do never get tired of it
Lovely weather with almost no wind and lot of sunshine
More boats, beach and palmtrees
It was a besunset
The sen touchen the sea in the horison
Many of us wanted to take a photo
Viveca and me drinking gin&tonic

Sååå spännande! Nu är vi på väg mot Guatemala och Rio Dulce. Det är en ca ett dygns segling från Roatan till Cabo de Tres Puntas. Här ligger vi över natten måndag till tisdag och inväntar första högvattnet i dagsljus på tisdagen. För att komma in i Rio Dulce behöver vi ta oss över en stor sandbank. Vilja som sticket nästan 2,10 meter djupt kommer inte över själv. Till hjälp kommer vi ha två båtar. En som drar oss och en som tippar oss från masttoppen ner mot ena sidan. Det gäller att ha stuvat ordentligt inne i båten så inte en mikrovågsugn, böcker eller travar med kläder eller annat löst kommer flygande. Allt på däck måste också vara ordentligt surrat

So exciting!  Now we are on our way to Guatemala and Rio Dulce.  It is about a one-day sailing from Roatan to Cabo de Tres Puntas.  Here we lie overnight Monday to Tuesday and wait for the first high water in daylight on Tuesday.  To enter the Rio Dulce we need to cross a large sandbar.  Will that the sting almost 2.10 meters deep will not get over by itself.  We will have two boats to help.  One that pulls us and one that tips us from the top of the mast down to one side.  It is important to have stowed properly inside the boat so that a microwave oven, books or stacks of clothes or other loose items do not come flying.  Everything on the deck must also be properly lashed down.

Men innan dess har vi ett dygn på sjön. Vi får ”länskryssa” då vinden ligger in rakt i aktern. Det betyder att vi zickzackar oss framåt även om vi har vinden med oss. Allt för att slippa ligga mer eller mindre still med fladdrande segel som det blir i platt läns.

But before that we have a day on the lake.  We get ”county cruise” as the wind is right in the stern.  This means that we zigzag forward even if we have the wind with us.  Everything to avoid lying more or less still with fluttering sails as happens in a flat bilge.

Relaxed on foredeck
Sailing towards Guatemala
Now its almost sunset

Jag sitter nu på kvällens och nattens vakt efter att ha ätit middag. Solnedgången var vacker och färgstark och månen kom upp och sken som en väldigt glad mun. Nymånen är ju liggande här i stället för från sidan som den är i norra Europa. Man blir glad av att se den le så stort mot oss. Några timmar senare är mörkret ganska kompakt runt oss. Lanternorna lyser och en och annan stjärna men den glada månen syns inte längre till. Motorns brummande är sövande. Önskar vi slapp gå för motor för nattpassen blir så meditativa när vi seglar fram. Men det är bara att acceptera att vi för en gångs skull har en tid att passa. Det händer högst någon gång pr månad som tur är.

I am now on the evening and night watch after having dinner.  The sunset was beautiful and colorful and the moon rose and shone like a very happy mouth.  The new moon is lying here instead of from the side as it is in northern Europe.  It makes you happy to see it smile so big at us.  A few hours later, the darkness is quite compact around us.  The lanterns shine and the occasional star, but the happy moon is no longer visible.  The hum of the engine is lulling.  I wish we didn’t have to drive the engine because the night shifts become so meditative when we sail forward.  But we just have to accept that for once we have a time to fit.  It happens at most once a month, luckily.

Sunset….
…and sunrise

Vilja seglar fram i knappt tre knop någon timme efter avgång och det är väldigt sövande ombord med vågor som nästan vaggar oss till slummer. Vi inser efter några timmar att det kommer ta alldeles för lång tid så vi drar in rullgenuan och startar järngenuan  i stället ( motorn). Vi behöver hålla minst fem knop och vi behöver styra rakt mot målet för att hinna fram i dagsljus

Vilja sails along at just under three knots an hour or so after departure and it is very sleepy on board with waves that almost lull us to sleep.  We realize after a few hours that it will take far too long so we pull in the furling genoa and start the iron genoa instead (the engine).  We need to maintain at least five knots and we need to steer straight towards the target to arrive in daylight

Klockan har nu passerat midnatt och det närmar sig passbyte klockan 02.00. Det kompakta mörkret har  bytts ut mot en fantastisk stjärnhimmel som fortsätter i det oändliga. Med jämna mellanrum spanar jag ut i mörkret för att se om det är någon fiskebåt som närmar sig. Det händer att segelbåtar blir attackerade utanför Honduras kust. Men allt är lugnt än så länge i alla fall och vi hoppas att det håller i sig

It is now past midnight and it is approaching passport change at 02.00.  The compact darkness has been  exchanged for a fantastic starry sky that goes on endlessly.  At regular intervals I look out into the darkness to see if there is a fishing boat approaching.  It happens that sailboats are attacked off the Honduran coast.  But everything is calm so far anyway and we hope it will last

It was no wind and strong sun. So totally wet from the heat
We enjoyed the calmness
Totally calm weather when we arrived at Cabo de Tres Puntas
Washing Clothes after we put the anchor down on Cabo de Tres Puntas
Lovely with a swim in the sea

När vi efter en natt närmade oss ankringsplatsen vid Cabo de Tres Puntas möttes vi av några delfiner som simmade med båten en lång stund. Det är alltid samma lycka när man ser dem och de leker med båten

When we approached the anchorage at Cabo de Tres Puntas after one night, we were met by some dolphins that swam with the boat for a long time.  It is always the same happiness when you see them and they are playing with the boat

We get happy to see the dolphins
And when they play with the boat it’s magical

Nu blir det en dag och natt i lugn och ro. Imorgon börjar ett nytt spännande äventyr

Now it will be a day and night in peace and quiet.  Tomorrow begins a new exciting adventure