Vi är på väg nu! En milstolpe o ett overkligt äventyr. Panamakanalen…Vi med lilla Vilja skall gå igenom denna oerhört kända och mäktiga kanal. Mångas dröm att bocka av på sin bucket-list. Framför oss, i första slussarna, kommer det vara ett stort fraktfartyg och vi kommer vara tre segelbåtar förtöjda i varandra bakom det stora fartyget genom de tre slussar vi går igenom idag. Nu närmar vi oss bron, som bara är ca sex år gammal. Under den går just nu ett fraktfartyg som kommer från andra hållet. Detta är en upplevelse få förunnat. Bara ett fåtal segelbåtar per dag o endast i säsong.
We are on our way now! A milestone and an unreal adventure. The Panama Canal…We, with little Vilja, will go through this incredibly famous and powerful canal. It is many people’s dream to check off their bucket list. In front of us, in the first locks, there will be a large cargo ship and we will be three sailboats moored behind the large ship through the three locks we pass through today. Now we are approaching the bridge, which is only about six years old. A cargo ship coming from the other direction is currently passing under it. This is a rare experience. Only a few sailboats per day and only in season.
Nu skall vi ta oss igenom denna mytomspunna kanal. Bygget startades av Frankrike men arbetet togs över av USA och blev klart 1914. 85 år senare, 1999, tar Panama över kanalen och sedan dess har det byggts en till slusstrappa, för betydligt större båtar.
Now we shall make our way through this mythical channel. The construction was started by France but the work was taken over by the USA and was completed in 1914. 85 years later, in 1999, Panama takes over the canal and since then another lock staircase has been built, for much larger boats.
Vi passerar bron nu o våra tre ”linehandlers” vet exakt vad de skall göra. Fendrar fästs, rep läggs fast o de jobbar i ett fantastiskt team. Om inte så länge skall vi fästas fast på styrbords sida av segelbåten, Kivavera. Ytterligare en kommer fästas samman, på Kivaveras babord sida o vi kommer gå gemensamt genom slussarna
We cross the bridge now and our three ”linehandlers” know exactly what to do. Fenders are attached, ropes are attached and they work in a great team. If not too long we shall be attached to the starboard side of the sailboat, Kivavera. Another one will be attached, on Kivavera’s port side and we will go through the locks together
Slussningen kommer gå genom tre slussar. Alla ca nio meters höjdskillnad som vi skall upp, totalt ca 26 meter idag. Gatun-slussarna heter de här tre slussarna.
Locking will go through three locks. All about nine meters difference in height that we are going up, a total of about 26 meters today. The Gatun locks are the names of these three locks.
Vid förra sekelskiftet, när de byggdes, var det troligen det största och svåraste ingenjörsprojekt någonsin. Panamakanalen var färdig 1914 och då hade över 27.000 arbetare mist sitt liv. De flesta av Malaria och Gula febern.
At the turn of the last century, when they were built, it was probably the largest and most difficult engineering project ever. The Panama Canal was completed in 1914 and by then over 27,000 workers had lost their lives. Most of Malaria and Yellow fever.
Vi går nu in mot första slussen. I början av varje sluss, nio meter upp, kastas tunna kastlinor ner till oss med en tyngd på som gör det lätt att nå sitt mål, Vilja. Våra linehandlers fäster våra tjocka blå linor i dessa och de dras upp till land. Vi kör framåt tills vi ligger strax akter om det stora fraktfartyget Arsos från Limassol. Vattnet börjar fyllas på, det går ganska fort, och allteftersom vi åker uppåt hämtar linehandlers in på de blå repen. Plötsligt är vi nästan nio meter högre upp! Slussporten, som är dubbel, öppnas och vi förbereder oss för att köra ut i nästa sluss. Arsos har betydligt högre motorkraft och vattnet kokar framför vår för. En annan anledning till att det kokar är att det är mycket vatten som trängs undan av fraktfartget som endast har ca en dm till godo på varje sida om fartyget till slussväggarna samt inte så långt till botten under sig. När Arsos åkt ut o vattnet lugnat sig är det vår tur
We are now entering the first lock. At the beginning of each lock, nine meters up, thin throwing lines are thrown down to us with a weight on them that makes it easy to reach their target, Vilja. Our line handlers attach our thick blue lines to these and they are pulled up to shore. We drive forward until we are just astern of the large freighter Arsos from Limassol. The water starts to fill up, it goes quite fast, and as we go up the line handlers pull in on the blue ropes. Suddenly we are almost nine meters higher! The lock gate, which is double, opens and we prepare to drive out the next lock. Arsos has significantly higher engine power and the water boils in front of us. Another reason for it boiling is that there is a lot of water that is displaced by the cargo ship, which only has about a dm to spare on each side of the ship to the lock walls and not so far to the bottom below. When Arsos has gone out and the water has calmed down, it’s our turn
Slussningen genom alla tre slussar går smidigt, våra linehandlers är erfarna och vet vad de skall göra. Och i mörkret kommer vi fram till Gatúnsjön. En konstgjord och vidsträckt sjö som fyller ut området mitt emellan slussarna vid Karibien, slussarna vid Stilla Havet och kanalen före de sydliga slussarna. Vi kör för motor på väg mot vår mouringboy i mörkret. Lotsen o två linehandlers är uppe på däck. Plötsligt ropar de väldigt stressigt och högljutt ”babord” ”babord”. Jan svänger så fort det går och vi passerar, med några cm på vår styrbords sida, en av de stora mouringboys, som ej var upplyst, som finns i sjön. Den är stor, ca 2 meter i diameter, och gjord av hårt material. Hade vi gått på i vår fart på ca fem knop hade det varit förödande. Vi andas ut, tänker att ”nu hade vi tur” och fortsätter mot den boj vi var på väg mot, fortfarande lite skakade av händelsen.
Locking through all three locks goes smoothly, our line handlers are experienced and know what to do. And in the dark we arrive at Lake Gatún. An artificial and vast lake that fills the area between the Caribbean Locks, the Pacific Locks and the channel before the Southern Locks. We motor towards our mooring buoy in the dark. The pilots and two line handlers are up on deck. Suddenly they shout very stressed and loudly ”port” ”port”. Jan turns as fast as he can and we pass, a few cm on our starboard side, one of the large mooring buoys, which were not lit, that are in the lake. It is large, about 2 meters in diameter, and made of hard material. Had we continued at our speed of about five knots, it would have been devastating. We exhale, think ”now we were lucky” and continue towards the buoy we were headed for, still a little shaken by the incident.
Nu ligger vi i våra sängar o skall sova. Förta etappen är avklarad o allt har gått jättebra. Vi reflekterar över dagens upplevelser och erfarenheter. Och över vilket enormt projekt denna kanal är och var. Tänk att detta påbörjades för nästa 150 år sedan och tänk vilken förändring kanalen gjort för fraktfartygen (och seglare). Resan runt hela Sydamerika var både ofantligt lång, tidskrävande och vid Eldslandet dessutom farofylld.
Now we are in our beds and going to sleep. The first stage has been completed and everything has gone very well. We reflect on today’s experiences and experiences. And over what a huge project this channel is and was. Think that this was started next 150 years ago and think what a change the canal made for the freighters (and sailors). The journey around the whole of South America was both incredibly long, time-consuming and, at the Land of Fire, also fraught with danger.
En resa genom de gigantiska slussarna är en riktig höjdpunkt för världsresenärer och seglare. Det är fantastiskt att se hur allt fungerar. Vi segelbåtar, går för egen motor men fraktfartygen dras fram av små lok, som kallas för mulor. Väldigt tjocka vajrar fästs vid dem och flera specialgjorda lok drar på varje sida av fartyget.
A trip through the giant locks is a real highlight for world travelers and sailors. It’s amazing to see how it all works. We sail boats, go by our own engine but the freighters are pulled along by small locomotives, which are called mules. Very thick wires are attached to them and several specially made locomotives pull on each side of the ship.
Dag två och vi har fått lite sömn. Till frukost serveras äggröra, korv och toast. Detta uppskattas mycket. Vi skall nu ta oss till andra sidan sjön och sedan genom den långa Panamakanalen. Vilja glider långsamt fram genom det gröna vattnet. Inte bara vattnet är grönt utan vägen kantas av vacker grönska, fåglar flyger lågt och molnen hänger tunga över oss. Stundtals lyckas solen skina igenom med några solstrålar. Vi förstår att vi inte är i vilken kanal som helst, utan faktiskt självaste Panamakanalen, när vi möter stora enorma fraktfartyg. Det skall finnas gott om krokodiler här så vi spanar in mot vegetationen som hänger över kanalkanten. Men får inte syn på någon. Insikten slår oss att vi korsar inte bara rätt igenom hela Panama utan också rätt igenom en enorm kontinent. Från norr till söder, Alaska till Eldslandet. Åker man runt kommer man in i kyligt klimat med is vilket väderstreck vi än hade valt. Det känns stort och obegripligt. De flesta tror att kanalen går öst till väst men tittar du på kartan så är det norr till söder. Landet Panama ligger som ett S precis innan Centralamerika möter Sydamerika.
Day two and we’ve gotten some sleep. Scrambled eggs, sausage and toast are served for breakfast. This is greatly appreciated. We will now get to the other side of the lake and then through the long Panama Canal. Vilja slowly slides forward through the green water. Not only is the water green, but the road is lined with beautiful greenery, birds fly low and the clouds hang heavy above us. Occasionally, the sun manages to shine through with a few rays. We understand that we are not in just any canal, but in fact the Panama Canal itself, when we meet big huge cargo ships. There should be plenty of crocodiles here, so we scout towards the vegetation that hangs over the edge of the canal. But can’t see anyone. The realization hits us that we are not only crossing right through the whole of Panama, but also right through a huge continent. From north to south, Alaska to Tierra del Fuego. If you drive around, you enter a cold climate with ice, whichever direction we chose. It feels big and incomprehensible. Most people think the canal runs east to west, but if you look at the map, it’s north to south. The country of Panama lies like an S just before Central America meets South America.
Vi tuffar fram för motor i många timmar innan vi kommer fram till nästa slussar. Även här tre stycken med ca 9 meters höjdskillnad. Nu skall vi slussas nedåt igen till havsnivån och ut i Stilla Havet. Ofattbart!
We push forward by engine for many hours before we arrive at the next locks. Here, too, three pieces with a height difference of about 9 meters. Now we will be sluiced down again to sea level and out into the Pacific Ocean. Unbelievable!
Denna gång är Vilja ensam och de andra två båtarna i en annan ”bassäng”. Vi kommer fram till första slussen – Pedro Miguel och känner oss nu som erfarna slussare 😄. Kastlinor kastas till oss och våra linor leds av personal iland tills vi fästs längst fram i slussfåran. Vi slussas ner och kommer ut i nästa sluss – Miraflores. Här är det fullt av åskådare. Många turister, både lokala och från all världens hörn, kommer hit för att uppleva och se slussandet. I två stora byggnader är det fullkomligt proppat med åskådare i två plan i båda byggnaderna. Dessutom är det två turistbåtat med personer som upplever slussandet i Panama-kanalen på ”riktigt”. Vår lots tar kontakt med speakern iland och Vilja hälsas välkommen till stort jubel. Tyvärr fångas det inte på film.
This time Vilja is alone and the other two boats are in another ”basin”. We arrive at the first lock – Pedro Miguel and now feel like experienced locksmiths 😄. Throwing lines are thrown to us and our lines are guided ashore by staff until we are secured at the front of the lock channel. We go down the lock and come out at the next lock – Miraflores. Here it is full of spectators. Many tourists, both local and from all over the world, come here to experience and see the lock work. In two large buildings, it is completely packed with spectators on two levels in both buildings. In addition, there are two tourist boats with people who experience the locking of the Panama Canal ”for real”. Our pilot makes contact with the announcer ashore and Vilja is welcomed to great cheers. Unfortunately, it is not caught on film.
Nu har vi bara en sluss kvar – Cockoli locks – och adrenalinet stiger. Endast en port och sedan är vi ute i Stilla Havet. Känslan är obeskrivlig. Ingen av oss har någonsin funderat över eller trott att vi skall segla i detta enorma hav. Det är en sådan overklig och fantastisk känsla att det inte går att beskriva med ord. Vi har lämnat Atlanten och Karibien, som ändå känns ganska nära Sverige och är nu på helt andra sidan jorden. Eller….Vi kommer i alla fall snart dit. Mäktigt!
Now we have only one lock left – Cockoli locks – and the adrenaline is rising. Only one port and then we are out in the Pacific Ocean. The feeling is indescribable. None of us have ever thought about or believed that we will sail in this enormous ocean. It is such a surreal and fantastic feeling that it cannot be described in words. We have left the Atlantic and the Caribbean, which still feel quite close to Sweden, and are now on the other side of the world. Or….At least we’ll get there soon. Powerful!
För att komma till natthamn och att släppa av lots och linehandlers kör vi västerut. Ett första steg ut i Stilla havet. Linehandlers lämnar först och strax därefter lotsen. Vi beslutar oss för att gå in i hamn, Playita, för att få en lugn hamn, duscha och fylla vatten. Inne i Playita ligger Kivavera och vi träffas för ett glas vin efter lyckad kanalgenomfart tillsammans.
To get to night port and to drop off pilots and linehandlers, we drive west. A first step into the Pacific Ocean. Linehandlers leave the pilot first and soon after. We decide to go into port, Playita, to have a calm port, shower and fill water. Inside Playita is Kivavera and we meet for a glass of wine after a successful canal crossing together.
Videofilmer från vår kanalgenomfart finns på vår Instagram viljasailing
Videos from our channel crossing can be found on our Instagram viljasailing
Jan har haft väldigt ont i ena örat ett par dagar och igår kväll kunde han knappast äta då det gör så ont att tugga. Jag har sedan några veckor fått flera inflammerade sår på kroppen som blir till bölder som varar sig. Det kommer hela tiden nya o de läker inte. Vi beslutar oss för att åka till sjukhuset och få oss båda två kontrollerade av läkare.
Jan has had a lot of pain in one ear for a couple of days and last night he could hardly eat as it hurts so much to chew. For a few weeks now, I have had several inflamed wounds on my body that turn into boils that last. There are new ones all the time and they don’t heal. We decide to go to the hospital and have both of us checked by doctors.
Vi tar en Uber dit och får förklarat oss, via google translate, vad vi söker för och att vi båda söker läkarvård men för olika anledningar. Jan blir hänvisad in först. Strax därefter får jag komma in. Jan ligger då med sjukhuskläder i en sjukhussäng med galler på sidorna. De tänker först lägga mig i rummet bredvid men bestämmer sig för att flytta in min säng till Jan. Samma procedur för mig. Av med kläderna o på med sjukhuskläder. Vi har svårt för att hålla oss för skratt. Tänk om det varit på samma sätt i Sverige om man söker för ont i örat! De tar det verkligen seriöst. Vi är de enda patienterna och har säkert mött minst tio personal. Sköterskor kommer in till oss ett flertal gånger. De mäter blodtryck, temperatur och sänka minst två gånger var. Läkaren kommer sedan och undersöker oss båda två och konstaterar öroninflammation o inflammerade sår – Asepsia. Vi får recept på penicillin, salvor, droppar o smärtstillande. Därefter får vi klä på oss igen och är klara. Nu är vi lite oroliga för vad det skall kosta? Skall vi bekosta all den personal som finns där? Vi fick lämna en deposition på 500 usd och hoppas att det inte blir mer än det i alla fall. Vi får tillbaka vår deposition och betalar ca 800 kronor var. Plus medicin. Inte så farligt. Nu får vi se om försäkringen tar det eller om vi har en högre självrisk.
We take an Uber there and have it explained to us, via google translate, what we are looking for and that we are both looking for medical care but for different reasons. Jan is referred in first. Soon after, I get to come in. Jan then lies in hospital clothes in a hospital bed with bars on the sides. They initially intend to put me in the next room but decide to move my bed into Jan’s. Same procedure for me. Take off your clothes and put on hospital clothes. We have a hard time keeping from laughing. Imagine if it was the same way in Sweden if you search for an earache! They really take it seriously. We are the only patients and must have met at least ten staff. Nurses come to us several times. They measure blood pressure, temperature and lower at least twice each. The doctor then comes and examines both of us and states otitis media and inflamed wounds – Asepsis. We receive prescriptions for penicillin, ointments, drops and painkillers. Then we get dressed again and we’re done. Now we are a little worried about what it will cost? Should we pay for all the staff there? We had to leave a deposit of 500 usd and hope it won’t be more than that anyway. We get our deposit back and pay about SEK 800 each. Plus medicine. Not so dangerous. Now we will see if the insurance covers it or if we have a higher deductible.
Nyårsafton! Och vi är i Panama City! Vi räknar med ett massivt fyrverkeri runt 00-slaget. Men först skall vi fira med mat och vin tillsammans med båten Kivavera från Schweiz. Båten vi gick igenom kanalen med. Så som vi lever får vi många nya vänner och det blir många möten och avsked. Men även återseenden
New Year’s Eve! And we are in Panama City! We expect a massive fireworks display around the stroke of 00. But first we will celebrate with food and wine together with the boat Kivavera from Switzerland. The boat we went through the canal with. The way we live, we make many new friends and there are many meetings and farewells. But also reunions
Vi lagar förrätten ombord på Vilja och bidrar med frukt till efterrätten samt vin och bubbel. Det är en underbar kväll och Gabriela på Kivavera har gjort en utsökt huvudrätt. Vi har precis lärt känna varandra och har en jättetrevlig kväll med många samtalsämnen, planer, skratt och anekdoter. Tiden flyger iväg och plötsligt är klockan över 23.00. Vi hör en massa smällare och raketer och bestämmer oss för att promenera bort till Avenida Armador som ligger i närheten. Det är en sex kilometer lång vägsträcka som förbinder ett par små öar med fastlandet och Panama City. Därifrån är det en fantastisk utsikt över Panama City och dess kända skyline. Det är bara några minuters promenad och längs hela Armador är det enormt med folk. Smällare och raketer skjuts överallt och det är helt crazy. För att inte bli träffade tar vi skydd vid sidan av en husbil. Precis framför oss är det ett gäng yngre killar och tjejer som har laddat med otaliga raketer. De smäller lite innan tolvslaget men exakt klockan tolv blir smällandet och skjutande till ett crecendo utan dess like. Himmelen totalt exploderar av vackra raketer. Vi är glada att vi står med lite skydd för det blåser en del och både rök och glöd är runtomkring oss. Vår Proseco-flaska öppnas och vi skålar in 2025 tillsammans med Gabriela och Thomas. Ett år med många bra äventyr! Tänk att vi är på Stilla havet och har både Galapagos och alla ö-nationer framför oss innan vi når andra sidan.
We prepare the starter on board Vilja and contribute fruit to the dessert as well as wine and bubbly. It’s a wonderful evening and Gabriela at Kivavera has made a delicious main course. We have just gotten to know each other and have a very nice evening with many topics of conversation, plans, laughter and anecdotes. Time flies and suddenly it’s past 11 p.m. We hear a lot of firecrackers and rockets and decide to walk to Avenida Armador, which is nearby. It is a six-kilometer stretch of road that connects a couple of small islands to the mainland and Panama City. From there, there is a fantastic view of Panama City and its famous skyline. It’s only a few minutes’ walk and all along Armador there are huge crowds of people. Firecrackers and rockets are fired everywhere and it’s completely crazy. To avoid being hit, we take cover next to a mobile home. Right in front of us is a group of younger guys and girls who have loaded with countless rockets. They bang a little before the stroke of twelve, but exactly at twelve o’clock the banging and firing become a crescendo like no other. The sky totally explodes with beautiful rockets. We are glad that we are standing with some protection because it is quite windy and both smoke and embers are all around us. Our Proseco bottle is opened and we toast 2025 together with Gabriela and Thomas. A year with many good adventures! Imagine that we are in the Pacific Ocean and have both the Galapagos and all the island nations in front of us before we reach the other side.
Måste lägga till att alla som sköt med raketer och smällare städade otdentligtv fter sig. De gjorde oss mäkta imponerade.
Must add that everyone who shot rockets and firecrackers cleaned up after themselves. They really impressed us.
Vi flyttar från marinan till ankringsviken utanför Panama City nästa dag. Här är fullt av båtar men de flesta obebodda. Det är även många vrak som kan vara lite lurigt eftersom det är 4-5 meters tidvatten. Vid lågvatten ser vi dem men vid högvatten ligger de under vattenytan med risk att vi kör på dem. Vi hittar i alla fall en plats och ligger här ett par dagar.
Idag är vår sista heldag i Panama City och vi tar jollen in till dingebryggan och Uber in till stan. Den gamla stadsdelen Casco viejo, är charmerande med sin vackra katolska Cathedral, La Catedral Basílica Santa María la Antigua de Panamá. Det är mängder av serveringar och butiker som säljer allt från krimskrams till vacker keramik, molas ( rikt dekorerat och invecklat handarbete som Guna-kvinnorna bär på sin klädedräkt) och sommarkläder
Men höjdpunkten är när vi går mot fiskmarknaden och dess restauranger, längs med havet. När vi gått under bron som är början av Avenida Armador möts vi av fantastisk utsikt över skyskraporna. Lite längre fram har vi dessutom alla traditionella fiskebåtar som förgrund. En fotografs Mecka. I alla fall för mig. Jag är helt hänförd av utsikten och känner mig uppspelt. Det är fantastiskt och har gjort min dag minnesvärd.
But the highlight is when we walk towards the fish market and its restaurants, along the sea. After passing under the bridge that is the beginning of Avenida Armador, we are greeted by a fantastic view of the skyscrapers. A little further on, we also have all the traditional fishing boats in the foreground. A photographer’s Mecca. At least for me. I am completely enthralled by the view and feel exhilarated. It is amazing and has made my day memorable.
Vi kommer tyvärr för sent för att handla på fiskmarknaden men stannar vid en av restaurangerna där vi äter en tidig middag. Självklart seafood. Därefter handlar vi lite mat på en Supermarket för imorgon skall vi segla ut mot ögruppen Las Perlas
Unfortunately, we arrive too late to shop at the fish market but stop at one of the restaurants where we have an early dinner. Seafood of course. Afterwards we buy some food at a supermarket because tomorrow we will sail out towards the Las Perlas archipelago
Levermittliv 